"Get a life, Chloe Brown" av Talia Hibbert

Det här är den första boken i en planerad trilogi om systrarna Brown. Den här första boken, "Get a life, Chloe Brown" fick en massa buzz omkring sig på booktube och bookstagram, där den kallats en underbar, lättslukad, rar och sexig romance. Jag har alltså varit intresserad av att läsa den ett bra tag, och när den äntligen landade i mitt hem låg den inte länge i tbr-högen innan jag satte igång.

Bildkälla Goodreads

Efter en nära-döden-upplevelse bestämmer sig Chloe Brown för att skaffa sig ett liv. Hon gör en lista med punkter som campa, res i världen med endast handbagage, åk motorcykel. Hennes kroniska sjukdom gör dock att det ibland är svårt att ta sig utanför bekvämlighetszonen, så hon bestämmer sig för att ta hjälp av Red - han kör ju trots allt motorcykel.
Red arbetar som vaktmästare i fastigheten där Chloe flyttar in. Efter att ha lämnat ett toxiskt förhållande och hela London bakom sig, försöker han nu komma på vad han ska göra med sitt liv, och framför allt sin karriär som konstnär. 
Chloe inser snart att det finns någon annan än den hon trodde bakom Reds till ytan tuffa utseende. Kanske finns det plats för andra saker än det på listan i hennes liv.

Jag gillade mycket med den här boken. Jag gillade hur varsamt den behandlade ämnet med att lämna ett förhållande med någon som misshandlar en, och hur detta inte alltid är en man som misshandlar en kvinna. Hur något så toxiskt kan förstöra någons självförtroende och sätta käppar i hjulen under en lång tid efteråt. 
Jag gillade även hur Chloes sjukdom, fibromyalgi, beskrivs. Jag har kära vänner som lider av samma åkomma, och jag känner igen deras berättelser här om hur det inte bara gör ont utan även gör en utmattad så att en tappar all funktion, hur handikappande det kan vara. Sedan har vår Chloe turen att ha pengar och ett jobb hon själv kan styra över, så det är inget brottande med försäkringskassan i den här boken. Tur är väl det.
Jag gillade också kemin mellan Chloe och Red. Hur de gick från fiender till vänner till älskade under den här bokens gång, även om det som vanligt i romance måste finnas några fnurror och missförstånd på vägen till det lyckliga slutet. Det har ett sätt att prata med varandra på som ger kvicka dialoger som ofta är roliga att läsa, ett sorts gnabberi som jag verkligen uppskattade. 
Men. Ni anade ett men va? Jag har väldigt svårt för det stundtals grova språket i den här boken. Sexscenerna är väldigt explicita och pratet om sex är grovt. Det går över gränsen för mig, och jag upplever det som snudd på pornografiskt emellanåt. Det gjorde att jag tyckte sämre om boken än om något hade lämnats till min egen fantasi. Jag kände mig liksom bortkopplad från texten när det faktiskt blev lite pinsamt att läsa dessa scener. Och det drog så klart ner betyget.

Mitt betyg på "Get a life, Chloe Brown" blev 3,5/5.

Veckans vego: Pizza

Numera är veckans vego lite missvisande i det här huset. Vi äter vegetariskt majoriteten av veckans måltider, och mer lär det säkert bli nu när E blivit vegetarian. Ofta försöker vi anpassa så det är lätt att fösa in ett vegetariskt alternativ när vi andra äter kött. Som i helgen, när vi åt hemlagad pizza. Vi brukar göra pizzor på en hel plåt om vi "delar" på mitten och alla får en halv plåt var att bestämma över. E ville inte gärna att det skulle vara kött på hennes pizzaplåt, så hon och jag gjorde en vegetarisk pizza och husets gossar gjorde en med kött. Sedan var jag lite busig och bestämde mig för en vit pizza. För ibland kan jag tycka att det där med tomatsås på pizza är lite tradigt.

Pizzadeg kan köpas färdig i butik, eller så gör du din egen. E har frikostligt odlat sitt intresse att baka det här året, och i det ingår att vi inte "får" köpa färdig deg längre. Inte för att jag saknar pizzakiten när hon gör så god deg. 

Pizzadeg till fyra pizzor (eller två plåtar)

25 g jäst
2,5 dl fingervarmt vatten
400 g (7 dl) vetemjöl special
1 tsk salt

Lös upp jästen i 1/4 dl av vattnet. Tillsätt ca 2 msk av mjölet och rör ut till en jämn smet. Täck över den och låt den jäsa 30 minuter.
Stjälp upp mjölet på ren bakbänk. Gör en djup krater i mjölhögen och häll i startdegen, saltet och resten av vattnet. Arbeta försiktigt samman (med väl mjölade händer) till en smidig deg. Knåda väl i ca 10 minuter. Forma degen i 4 lika stora bollar. Låt dem jäsa under bakduk i 2 timmar, tills de jäst till dubbel storlek.
Knåda varje degboll några minuter och forma den sedan till en pizza. Avsluta med att trycka med knogarna runtom kanten på pizzan, cirka 2 cm innanför, för att bilda en upphöjd kant. Nu är pizzan redo för sin fyllning.

E gjorde en pizzasås på en burk finkrossade tomater, lite vitlök, salt och peppar och oregano. Om den känns för bitig går det bra att mixa den slätare med en stavmixer. 
Jag använde som sagt inte tomatsås alls, utan penslade istället min halva med olivolja. Sedan toppade jag min del med tunt skivad rå potatis (på mandolin), champinjoner, skivad rödlök, oliver, persilja, ananas och peppar. Samt så klart ost och mozzarella. Nästa gång vi gör pizza ska jag ha färre pålägg, lägga potatisen överst så att den blir krispigare och för all del inte glömma att salta... Går att göra i efterhand, men ändå. Hade ju varit kul om jag kom ihåg den lilla detaljen.
E toppade sin halva med tomatsås, champinjoner, lök, oliver, pesto, ananas, tomat, persilja, ost, mozzarella. Jag tror det var allt. Hon kallade sin pizza för en dumpster pizza. 

Grädda pizzan på hög värme, minst 250 grader, cirka 10 minuter tills den får fin färg. Håll koll, för det kan gå fort ibland.

Soundtrack of my life

Lenny Kravitz - Does anybody out there even care

The dream is lost

Don't let it slip away

Or bloody days won't be far away

'Cause when there's no more sun

There's no where you can run

Does anybody know how many lives we've lost

Can anybody ever pay the cost

What will it take for us to join in peace my friends

Does anybody out there even care

Wake up world before it's too late

It's time for love to conquer hate

And when that battle's won

We all can live as one

Does anybody know how many lives we've lost

Can anybody ever pay the cost

What will it take for us to join in peace my friends

Does anybody out there even care

Riots in the streets

Men dressed in white sheets

Is that what we want

Oh a little boy hanging from a tree

And a burning cross

If we can learn that we're one we can overcome

Before this takes us all

We'd better catch ourselves before we fall

Does anybody know how many lives we've lost

Can anybody ever pay the cost

What will it take for us to join in peace my friends

Does anybody out there even care

Does anybody out there even care

"Den magiska stenen" av Kevin Crossley-Holland

 När vi för några år sedan rensade rejält bland våra böcker, stötte jag på en trilogi med böcker som J lämnat kvar när hon flyttade ut. Blev såklart nyfiken när jag såg namnet Arthur och något om en magisk sten, så jag bestämde mig för att läsa de där böckerna någon gång. Tydligen var augusti 2020 någon gång, för nu har jag läst ut bok ett i Arthur-trilogin, "Den magiska stenen".

Bildkälla Goodreads

Året är 1199. Arthur bor med sin familj i en liten by på gränsen till Wales, hans far är riddare och den som styr över den lilla byn. Arthur drömmer om att en dag få bli väpnare precis som sin äldre bror, men hans far är hemlighetsfull om Arthurs framtid.
En dag får Arthur en sten av sin fars gode vän Merlin. En sten som visar Arthur bilder om en annan Arthur för länge sedan. Om en kung, en pojke och ett svärd i en sten.

Den här boken väver på ett snyggt sätt ihop livet i en by under medeltiden i England, med Arthur-legenden. Det finns paralleller i de båda Arthurs liv, som blir tydligare allt eftersom handlingen fortskrider. Här kunde det ibland bli rörigt, när stenens karaktärer utseendemässigt liknar de människor den verklige Arthur har omkring sig, och då stenens karaktärer får deras namn istället för sina egna. Jag hade inga stora problem med att hålla isär dem, men det var en sådan där liten detalj som störde mig en aning.
Boken är absolut inte riktad till en gammal tant som mig, utan jag skulle gissa att boken riktar sig mer till åldern 10-14. Nu är ju det absolut ingenting som hindrar mig från att läsa en bok ändå, men det känns tydligt på språket att den är för en ung läskrets. Boken innehåller inte mindre än 100 kapitel, och de flesta av dessa är väldigt korta, ibland bara en halv sida. Det finns även plats för många fina illustrationer i träsnittsstil, något jag tyckte fint adderade till bokens stämning då det plockade upp tiden boken utspelar sig i.
För mig som redan innan var löjligt intresserad av Arthur-legenden var det här väldigt trivsam  läsning. Jag fick liksom en välbekant saga berättad för mig, samtidigt som jag fick en lektion i hur livet kunde se ut på ett gods under medeltidens England. Jag kommer såklart läsa de följande två böckerna också - en annan dag.

Mitt betyg på "Den magiska stenen" blev 2,5/5. Den tappade lite på att den mixade ihop personerna i stenen med de i verkligheten, samt att jag kände så väl att jag var för gammal för den. Inte för att jag är det egentligen, men ni hänger säkert med på känslan. Den var lite för enkel för mig, kan en kanske säga.

"Allt eller inget" av Simona Ahrnstedt

Om det känns som att jag läser mycket just nu så beror det på att jag gör det.  Gissningsvis kommer den här bloggen vara dominerade av bok-iga inlägg ett tag framöver. Bland annat har jag snart läst ifatt mig på Simona Ahrnstedts romance-böcker, och det tycker jag känns ganska trevligt faktiskt.

Bildkälla Goodreads

Lexia Vikander jobbar som copywriter på en liten reklambyrå. Hon känner inte riktigt att hon passar in bland alla pinnsmala och kalorifixerade människor (läs kvinnor) i reklambranshen, men hon älskar sitt jobb. Fast nu har hennes byrå blivit uppköpt, och det sägs att hennes nya chef är stenhård och att många kommer bli sparkade. Som om inte det var nog så har hon dessutom hamnat i en bar efter en misslyckad träff med sina gamla skolkompisar. Nu tröstar hon sig med rosa drinkar och samtal med den snygge killen som slagit sig ner bredvid henne.
Adam Nylund kommer från trasiga familjeförhållanden i förorten. Han har dock tagit sig i kragen och rest sig från sin svåra barndom och blivit en framgångsrik finansman i sin mentors företag. I morgon ska han börja som vd på den reklambyrå företaget precis köpt upp - en yrkesroll han tagit på sig ganska ovilligt. Nu sitter han i baren och samtalar med en vacker kvinna.

Låter lite upptakten till "Grey's anatomy" om det, eller visst. Fast här hamnar de inte i säng direkt, första dagen på jobbet blir dock ganska pinsam.
Jag gillade det här. Jag riktigt flög genom sidorna för att jag ville veta hur det skulle för Lexia och Adam, för även om attraktionen finns där så finns där även en massa hinder. Som att han är hennes chef. Jag uppskattade även det starka temat av kroppspositivism, som belyses från alla håll. Ämnet kan vara känsligt och svårt, men jag tycker det hanterades väldigt bra och att budskapet var tydligt - du duger i din kropp och har rätt att tycka om den. Det kanske blev en aning överdrivet mot slutet, med både superskurkar och hallelujah moments, men på det stora hela höll det hela vägen.
Sedan vet jag inte om det är jag som har blivit pryd på gamla dar, men jag tyckte att vissa av sexscenerna var lite väl explicita. Behöver jag verkligen veta vilken ställning de är i? Vad som händer var och hur ofta? Det kändes lite TMI emellanåt, och jag hade nog uppskattat boken mer om sexet hade varit aningen mer nedtonat.
Med det sagt - Simona Ahrnstedt kan sin genre. Det är lagom doser trånande känslor, förhinder, insikter, kämpaglöd, fina budskap, riktigt vänskap, sexigt, missförstånd och det viktigaste av allt - ett lyckligt slut.

Det här är faktiskt min favorit hittills av Simona Ahrnstedts moderna romanceböcker (inget slår "Överenskommelser" än så länge). Jag gav den betyget 4/5.