Oktoberfavoriter

Oktober har känts evighetslång samtidigt som månaden gått jättefort. Kan bero på att det känns som att det var väldigt länge sedan vi hjälpte Chilipojken flytta till eget boende, fastän att det bara var i början på månaden. Saknar att ha min "lille" pojk hemma, men är samtidigt väldigt stolt och nöjd över att han verkar ha det bra där han bor nu. Även om han saknar katten.
Slutet av månaden har dessutom varit lite ledsam. Inte bara för att Matthew Perry dog (Chandler var min favorit i hela serien "Vänner") utan också för att min ena moster gjorde det. Det var inte oväntat, men känns så klart ledsamt ändå.
Fast - favoriter var det vi skulle titta på, och inget annat.

Bok: "Pride and prejudice" av Jane Austen fick månadens enda femma i betyg, så jag antar den även om den var en omläsning. Ingen av månadens andra böcker kommer liksom i närheten.

Film: "Renfield". Jag kanske är partisk, för jag älskar ju vampyrfilm, men jisses vad jag gillade den.

Nagellack: Pieces of night från Vegan & Natural (H&M). Det är ändå något visst med en riktigt bra svart.

Skönhet: Fotgos. Jag har turen att ha en väldigt snäll man som väldigt ofta ger mig fotmassage med en gosig fotkräm. En av de bästa sakerna jag vet. Känns liksom rogivande för hela kroppen.

Extra speciell rolighet: Även om det kändes en hel del ledsamt i mammahjärtat, så är det ändå roligt att se barnen klara sig på egen hand och bli självständiga. Som när de flyttar ut. I det här fallet Chilipojken.

Favoritinlägg: Gårdagens lackinlägg. 

Oktobers nagellack

Den senaste tiden har jag försökt måla naglarna en gång i veckan. Och eftersom oktober hade fyra hela veckor i år, så är det fyra olika nagellack jag har burit. Nämligen de här.

Essie, Ballet slippers
En riktig klassiker bland nagellack, som finns i mångas "nagellacksgarderob". Numera även i min. En väldigt fin, mycket ljust rosa nyans. Eftersom det är skirt som attan (crelly, i mina ögon) så kräver det sina lager för att få det någorlunda opakt. Det är fint med bara ett lager också, då det blir lite av en diskret färgton och inte så mycket mer. Jag tycker ändå det var mödan värt att bygga upp det, även om det tog fyra lager att få mig nöjd.

H&M Vegan & Natural, Piece of air
Jag fortsatte på pastelltåget med ett krämlack i ljusaste blå. Jag blev inte jättebra kompis med det här lacket. Dels tyckte jag färgen var lite tråkig, ärligt talat, men det var också lite besvärligt att måla med. Lite för tjockt för ett lack som behövde mer än två lager för att jämna ut sig.

Depend O2, Fire in the sky #5166
Jag har skaffat hela Depends höstkollektion Autumn sky, och började med det jag tyckte var minst fint. Mina bilder gör det lite eldigare orange än vad jag upplevde det, mer åt tegelhållet. Massor med guldflakies, och inte helt lätt att ta bort på grund av dem. Fint, men inte finast.

H&M Vegan & Natural, Piece of night
Ett av de första lacken från den här märkeskategorin som jag köpte, men det sista av dem som jag verkligen använde.
Helt enkelt ett svart lack, i något av en vältäckande crellyformula. Kan klara sig med ett lager (men jag använde två) så täcker som en kräm, men blir härligt glossigt blank, så drar tankarna till jelly där. En väldigt bra svart, för den som letar efter det.

"Pride and prejudice" av Jane Austen

Ännu en omläsning av en av mina favoritböcker. Vet inte ens hur många gånger jag läst om den. Fem? Kanske? Troligen fler.

Bildkälla The StoryGraph

Elizabeth Bennet är näst äldst av fem systrar. Då det inte finns någon manlig arvinge till huset hon bor i med sin familj, är det av stor vikt att systrarna blir bra gifta, helst med förmögna män. Ungefär samtidigt som ett regemente slår sig ner i det lilla samhället, så hyrs det intilliggande huset av den förmögne Mr Bingley som kommer dit med sin vän Mr Darcy och sina systrar. Mamma Bennet ser sin chans att gifta bort en av systrarna.
Elizabeth kommer snart på kant med Mr Darcy som hon tycker är alldeles för stolt och högfärdig. Men bakom Darcys kyliga yta döljer sig ett stort känsloliv, och när Elizabeth lär känna hans karaktär bättre, ändrar hon sin inställning till honom. Men kanske är det redan försent.

Jag tröttnar aldrig på att läsa den här spirande kärlekshistorien, och hur den övervinner alla hinder som står i deras väg - inte minst de själva. Även den här gånger sitter jag och känner med karaktärerna och blir nästan lite glatt överraskad för varje framsteg, även om jag vet mycket väl hur historien kommer gå.
Storyn går från en händelse till nästa, och efter att ha läst den här boken (och sett filmer och tv-serier) de senaste 30 åren eller så, så kan jag dem alla. Det är ändå lite härligt att fortfarande kunna känna att "Ja! Nu händer det där. Det är nu hon läser brevet. Det är nu Lady Catherine de Burgh besöker Longburn." Fast jag vet vad som ska ske och hur det kommer gå känns det ändå på något sätt fräscht. Så upptäcker jag nya saker för varje omläsning också.

En av mina favoritböcker skrev jag här uppe. Som sådan får den så klart högsta betyget. 5/5 till "Pride and prejudice", som så klart heter "Stolthet och fördom" på svenska.

FredagsFilmen revisited: Renfield

Det var i februari i år jag skrev om att jag skulle få ge mig till tåls till april innan jag kunde gå på bio för att se "Renfield". Men eftersom jag tydligen inte går på bio numera, skulle det visa sig att jag fick vänta till oktober, och istället streama den på SF Anytime. Funkade bra det med.

Bildkälla ebay

Renfield lyder sin herres minsta vink. Det är inte alltid det känns bra, och nu börjar Renfield tvivla på sin herres metoder, särskilt när han ber om oskyldiga offer - som nunnor, eller en busslast hejaklacksledare. När Renfield möter polisen Rebecca bestämmer han sig för att försöka slå sig fri, men Dracula är inte redo att släppa ifrån sig sin slav.
Rebecca kämpar mot en korrumperad poliskår, och den mäktiga gangsterfamiljen Lobo, för att sätta dit den som dödade hennes pappa.

Det här var precis vad jag hoppades på. Massor av humor, massor av övervåld och låtsasblod som skvätter. Nicolas Cage som Dracula är ett genidrag, och jag tycker lite extra om att han baserats på Bela Lugosis tolkning av karaktären. Jag finner att jag känner sympati för Renfield, och hejar på honom i hans strävan att skapa sig ett nytt liv. 
En extra humoristisk splatterfilm. Lite lagom mysryslig sådär.

Säsongssammanfattning: Miracle Workers: End Times, säsong 4

Spoilervarning vid TV-inlägg.

"Miracle workers" är en antologiserie, alltså ny handling varje säsong med en återkommande skådespelarensamble. I det här fallet Daniel Radcliffe, Jon Bass, Geraldine Viswanathan, Karan Soni och Steve Buschemi. I den fjärde säsongen beger vi oss långt (?) in i framtiden.

Bildkälla TBS

Den ensamme vandraren Sid träffar den fruktade krigsherren Freya och hennes krigshundar, och kärlek uppstår. De flyttar till förorten Boomtown med sin trogna hund Scraps, men det är inte helt lätt att anpassa sig till förortslivet efter att härjat i vildmarken så länge.
Sid tar jobb på skrotupplaget som drivs av herr Rubinstein, där han snabbt vinner chefens gunst. Freya och Scraps jobbar vidare med Freyas härjningståg, ibland tillsammans med Fryas bästis, roboten TI-90. 

Den här serien är så rolig! Jag skrattade högt massor av gånger åt alla upptåg och äventyr Sid och Freya var med om. Allt från att sätta upp en pjäs av mästaren Jim Carrey, till att rädda Boomtown från mördarrobotar. Scraps är kanske roligast av de alla. Inte en vanlig hund, utan en av Freyas motståndare som har hjärntvättats till att tro att han är en hund.
Miljöerna påminner om Mad Max, men känns också väldigt typisk sitcom. Mycket att skratta åt, alltså.
Alla fyra säsongerna av "Miracle Workers" finns på HBOMax.