Junifavoriter

Så var det dags att summera ännu en månad. En dag tidigt förvisso, men söndagar är datorfria för mig så så får det bli. Juni har gått tokfort för mig. Så mycket som har hänt, både bra och sorgliga saker. Och favoriterna var de här.

Bok: Är det fusk att utse "Jane Eyre" av Charlotte Brontë eftersom det var tredje gången jag läste den? I så fall fuskar jag.

Fic: Har läst om några one-shots, men på det stora hela en fic-fri månad, så ingen favorit i juni. Funderar faktiskt på att stryka den här punkten, men den få vara kvar en stund till.

Film: Ingen bio, precis som vanligt. Men "BlacKkKlansman" var förjädra bra ändå.

Tv-program: Eftersom jag bara sett "Downton abbey" så...

Nagellack: Slytherin från Pahlish.

Skönhet: Min favoritremover från Depend, den blå med titeln Supersnabb. Tar bort allt lack i ett nafs, förutom glitter för de behöver en alltid jobba lite extra med.

Upptäckt: Jag har alltid vetat att mina barn bär på oanade talanger, men att E kan spela bas var lite av en överraskning. Hur kul som helst!

Extra speciell rolighet: E gick ut grundskolan med pompa och ståt. Mammas lilla hjärta.

Favoritinlägg: Har jag inte funderat över alls. *tänk tänk tänk* Jo, men för att följa månadens tema, så var det fint med en "Graduation day".

"Dust" av Hugh Howey

För lite mer än ett år sedan läste vi boken "Ull" i bokcirkeln jag är med i. Fast eftersom jag inte hittade den på svenska (de flesta läste den som e-bok) så valde jag att läsa den på engelska och då hette den "Wool". Det visade sig vara den första delen i en trilogi, även om "Wool" funkar fristående också. Men eftersom jag tyckte väldigt mycket om "Wool" så ville jag läsa de andra delarna också, och nu har jag gjort det. Älskade maken har dessutom börjat läsa serien och är snart klar med del två, så jag var tvungen att skynda mig för att hinna läsa "Dust" innan han ville ha den.

Bildkälla Goodreads

Juliette har återvänt till Silo 18 och med sig har hon ny kunskap om landskapet utanför. Hon är den  enda som skickats ut för att städa som återvänt. Med hjälp av sin älskare Lukas och en mystiskt röst i etern som säger sig tala från Silo 1, bestämmer hon sig för att förena sina vänner i Silo 17 med den Silo hon lever i.
Men faran är inte över. Från Silo 1 kan ordern när som helst komma att störta vilken silo som helst. Och tiden rinner undan.

Det här har varit en stabil trio böcker. De har alla samma driv med många krokar i texten som hakar fast mig som läsare och får mig att vilja läsa vidare. Kapitlen är också ganska korta och bara det gör att lästempot ibland är rasande snabbt. Det är väldigt lätt att hamna i "bara ett kapitel till"-fällan.
Den här sista boken binder fint ihop säcken och vi får svar på det mesta. En hel del lämnas också osagt, och det är fint det med. Även om jag fick hjärtat krossat en eller annan gång.
Världen i Silo-trilogin känns hyfsat unik, även om jag såklart tänker på Metro som även de utspelar sig under jord. Det är en lite klaustrofobisk vibb över de här böckerna, om en börjar tänka på alla massor med jord som omger dessa silos, bristen på dagsljus och vad vi kallar för ett normalt liv. Det är lätt att börja fundera, och det är även lätt att bli lite granna rädd för sin egen framtid, eller brist därpå.

Mitt betyg på "Dust" blev 4/5, och eftersom de andra böckerna fick samma betyg så blir det även betyget för hela Silo-trilogin.

Här kan ni läsa vad Plejaderna tyckte om "Wool" ("Ull") och vad jag tyckte om "Shift".

Junis nagellack

Vi är i full sving här hemma med att måla om huset, så jag förväntar mig inte ha tid/ork/lust/se någon anledning att måla naglarna under den tiden. Midsommarlacket blev alltså sista lacket ut för några veckor framåt. Det betyder också att jag idag har 8 lack fördelade på 7 manikyrer att visa upp. Så vi börjar väl.

OPI, Samoan Sand
Valt därför att det är det tråkigaste lacket jag hade i otestade lådan, och jag ville bli av med det. Verkligen supertrist. Beige. Tråkig formula. Kan ha varit så många som fyra lager lack här, men jag tror det var tre. Kan inte minnas att jag någonsin målat på ett tråkigare lack. Hade jag gett betyg hade det här varit en solklar etta. Varför jag ens äger det? För att det var med i min julkalender, så tydligen är det en av OPI:s storsäljare. Jag förstår verkligen inte varför.

H&M Beauty, No Shrinking Violet
Verkligen ingen blyg viol. Ett violblått lack med viollila shimmer. Ungefär så. Fast det är ju lite ironiskt att ett lack som heter "no shrinking" gör just det - krymper på nageln alltså.

Depend 7Day, #70046 Levels + #7172 Rules of Monica
Nationaldagen firas såklart blågult, eller som i mitt fall - gulblått. Var svårt sugen på Levels, som är det gula lacket, och svenskade till det med en accentnagel och några prickar med det blå lacket Rules of Monica. Smårolig manikyr, men jag tröttnade på den ganska fort.

OPI, Toying With Trouble
FIrade att E slutade grundskolan med knallrosa. I min ungdom kallades den här nyansen för chockrosa, men cerise är kanske lite mer allmänt vedertaget. Väldigt rosa med andra ord, i någon sorts crellyformula. Piffade upp, kan jag lova.

Pahlish, Slytherin
Älskade maken tyckte grönt, och jag valde Slytherin från Pahlish. Såklart i Slytherins husfärger - grön jelly med massor av silverflakes, någon kanske till och med var lite prismatisk. Det är bara det att de ser ut att vara guld i den här basen. Nåja, en kan inte få allt, och jag tyckte det här var supersnyggt.

OPI, Tinker, Thinker, Winker?
Det här lacket är egentligen tänkt som en holotopper, men som synes struntade jag högaktningsfullt i det och använde det på egen hand. Det blir lite vnl då, även efter tre lager lack, men det gnistrar så mycket om det så att det inte spelar någon större roll. Det här partylacket firade jag min födelsedag med, och jag kunde inte ha gjort ett bättre val. Ett sådant där lack jag alltid blir lite glad av, helt enkelt.

A England, A Midsummer Night's Dream
Sista lacket ut valdes såklart för sitt namn och jag bar det under midsommarhelgen (och tog av det först igår). En hybrid mellan ros och lavendel, där jag tyckte att det lavendellila hade överhanden den här gången. Som vanligt med A Englands holo, här av det lite mer linjära slaget.

Och nu ska jag gå och färga hela mig själv i stänk av Demidekks Demigult. Antar jag.

Tre tomma no. 87

Älskade maken har semester, vi ska måla om huset och jag har gjort slut på saker. Nämligen det här:

Maskingdom. Rose face mask.
En av de droppigaste maskerna jag har använt, med mycket extra essens som jag just nu använder lite som ett serum under nattkrämen. God doft, huden kändes återfuktad, hyfsad passform (men jag klippte extra snitt för det gör jag nästan alltid). Gullig förpackning!
Plaståtervinning (samma på arkmaskens "skydd")
Betyg 3/5

Lush. I love juicy. Schampo.
Ett fruktigt och djuprengörande schampo som både jag och E har gillat. Kommer köpa på mig ny när jag snubblar på en Lush (som inte finns i min stad, tyvärr😢) eller får lust att betala för frakt. Jag har inte använt det jätteofta, kanske en eller ett par gånger i månaden, så därför har den här lilla räckt sedan december. Plus i kanten för att håret luktar godis.
Plaståtervinning (i Lush-städer kan en visst lämna tillbaka förpackningarna och få en belöning)
Betyg 5/5

Mon|Sun. Bedtime therapy. Calming oats. Overnight foot mask.
Hörde sådana lovord om hur mjuka fötter en fock av den här fotkrämen, att jag var tvungen att prova själv. Och så är det en vanlig fotkräm. Fötterna var förvisso mjuka och fina, men något mirakel var det inte direkt tal om. Plus i kanten för att den inte var så kladdig. Kommer kanske köpa igen, en vet aldrig.
Plaståtervinning.
Betyg 3,5/5

Meatless Monday: Chili

Idag åt vi chili till middag. Jättegott tyckte samtliga utom E som inte tycker om bönor. Alla kan ju inte vara nöjda med maten alla dagar, så är det. Hon åt sig mätt på annat istället. Bara en smakar så, har vi alltid sagt i vår familj, och det gjorde hon.

I varje fall åt vi chili, enligt ett nytt recept som jag hittade för att jag följer Food52 på YouTube. Min mobil vill inte bli kompis med min dator, så jag kunde inte tanka över bilden jag tog på maten, men så här såg den ut på Instagram, och originalreceptet hittar ni här. Jag har gjort om det till svenska precis som jag brukar.

Chili på bönor

30 + 30 + 30 g smör (helst osaltat)
salt efter smak
2 burkar bönor (jag använde cannellinibönor)
2 ½ msk chilipeppar (eller dito pulver)
1 stor gul lök, finhackad
4-5 gröna padronchilis, eller 1 grön paprika, finhackade
1 burk hela tomater
2-3 dl vatten

Skölj en burk med bönor och hacka dem grovt. Smält 30 g smör i en stor gryta på den högre skalan av medelvärme. När den smält och börjar dofta lite nötigt, tillsätt de hackade bönorna och låt dem sedan vara. Stek dem tills de blir krispiga, ungefär 6 minuter, lägg sedan över dem på en tallrik och salta dem.
I samma gryta, utan att diska ur den, smält nästa 30 gram smör. När det precis smält, häll i chilipeppar och stek den i 30 sekunder - se upp så det inte bränns. Tillsätt lök, padronchili och en stor nypa salt. Rör om så att allt täcks av kryddsmöret, sänk sedan värmen och låt löken och chilin steka mjuk. Rör om ofta och tillsätt vatten vid behov så att inget bränns fast. Låt det ta tid, 10 - 15 minuter eller så.
Skölj under tiden den andra burken med bönor.
Tillsätt de hela tomaterna, krossa dem lite med en sked. Tillsätt vatten, hela bönor och krispiga bönor, ännu en stor nypa salt och resterande 30 gram smör.
Låt koka på medelvärme ungefär 15 minuter till. Smaka av med salt.

Servera med ett gott bröd, och låt var och en toppa sin chili med creme fraishe eller gräddfil, gräslök (eller salladslök) samt riven ost.

Smaklig spis!

Fredagsfilmen: BlacKkKlansman

Om en inte är så sugen på sill och små grodor en dag som denna, så kommer här ett filmtips. Jag är själv inget stort fan av Spike Lee (som står för regi här) och var därför milt skeptisk till "BlacKkKlansman". Jag trodde dessutom att det här skulle var en lite humoristisk film, en drift med KKK - men det var det inte. Till och med så att det kan vara bra att vara beredd med näsdukarna.

Bildkälla Screen Rant

John Stallworth har alltid velat bli polis och när han får chansen tar han den genast. En lugn dag på kontoret får han infallet att ringa till Ku Klux Klan för att anmäla sitt intresseför att tas upp i organisationen, och han välkomnas dit tämligen omgående. Problemet är bara att han är svart... Alltså får hans kollega Flip Zimmerman ta på sig att vara ansiktet utåt.

Baserad på en sann historia, och bara därför är det roligt. Men det är inte humoristiskt för det. Särskilt inte när en inser att den här kampen aldrig går över, något som bevisar i filmens slutminuter som verkligen sätter filmens allvarliga tema på sin spets.
"BlacKkKlansman" känns som ett viktigt inlägg i debatten, och en sådan där viktig film som bör ses och pratas om. Och det säger alltså jag, som i vanliga fall undviker regissörens filmer som pesten.
Hatten av för John David Washington och Adam Driver, som är helt fantastiska i sina roller.

Och för er som sett/ser filmen och undrar över den där filmvisningen av filmen "Birth of a nation". Jo, den filmen finns på riktigt. Jag har sett den i sin helhet när jag läste filmvetenskap, och den är precis så rasistisk och vidrig som det verkar. Jag tipsar med andra ord inte om den.

"Harry Potter and the goblet of fire" av J.K. Rowling

Än så länge håller min plan om en Harry Potter-bok i månaden, men nästa bok är nästan hiskeligt lång, så om planen skiter sig så är det med den. Bok fyra med titeln "Harry Potter and the goblet of fire" har jag dock i en sådan här tjusig utgåva, och jag har precis läst ut den. Igen.

Bildkälla Goodreads

Harry går fjärde året på Hogwarts och livet leker. Förutom att skolans quidditch-turnering blivit inställd till förmån för Triwizard cup mellan Hogwarts, Beauxbaton och Durmstrang, där han på något sätt blivit utsedd att tävla både mot sin vilja och tävlingens regler. Dessutom har hans ärr börjat göra ont igen, och några som kallar sig dödsätare börjar ställa in bekymmer.
För Harry gäller att överleva tävlingarna, och navigera sitt känsloliv med alla ögon på sig.

Håll i hatten, för det är nu det börjar hända grejer! "Goblet of fire" är lite av två böcker i en. Dels triwizard-tävlingarna och de utmaningar deltagarna ställs inför, men även andra bekymmer, som Harrys värkande ärr och mörka makter som börjar sprida sig. Makthungriga personer som vägrar inse sanningar är bara toppen av isberget av Harrys bekymmer. Det blir till och med lite läskigt spännande där på slutet. Sådär så att det är tur att jag redan hade läst boken (och sett filmen) för annars hade jag troligen suttit uppe halva natten och läst ut den. Även en omläsning kan vara sitta-på-nålar-spännande.

Helt klart bästa boken i serien hittills, och som sådan fick den betyget 5/5.

Bujo för juli

Jag var hyfsat ivrig att göra mina bullet journal-sidor för juli eftersom jag fick en idé. De är nästan klara för hela månaden, någon vecka jag har kvar att göra bara. Och det kommer se ut lite såhär.

Månadens tema är rosa och flamingos, med en liten hint av vattenmelon. Valde att plocka upp en ganska stark rosa nyans som är på den smala washitejpens flamingos. För det är alltså inte prickar, utan fåglar - bara teeny weeny sådana.
Månadöversikten fick ett helt uppslag den här gången också. Ungefär halvvägs satt jag och talade om för mig själv att det där med flaggor var förvisso roligt, men det gör vi inte om om. Jo just... Den rosa pennan här är en Tombow, och jisses vad de är pigmenterade. Alltså ghostar de igenom rätt så mycket. Ja, ja.

Böcker, nagellack och ekonomi - precis som vanligt.

Precis som vanligt igen, fast nu med en rad om dagen, vanor (som fått ett tillägg) och månadens bok för juli, som jag redan nu vet att den kommer bli en omläsning av "Kinesisk medicin", helt enkelt för att jag tänkt läsa om den jättelänge men aldrig kommer till skott. Läste den under min utbildning till yogalärare, och jag har vissa saker jag vill repetera/fördjupa mig i, och just den här avdelningen är ett bra ställe att göra det på.

Gör inte flaggor, Jenny. Och så gjorde jag flaggor. Men det blev ganska fint ändå, om jag får säga det själv. Hittade till och med ett flamongo-citat att slänga in. Yay! Övriga veckouppslag är lite same same but different, och med andra citat så klart. Som jag inte har skrivit in än. För orka.

Soundtrack of my life

Kate Bush - Running up that hill

It doesn't hurt me

Do you want to feel how it feels?

Do you want to know, know that it doesn't hurt me?

Do you want to hear about the deal I'm making?

You

It's you and me

And if I only could

I'd make a deal with God

And I'd get him to swap our places

Be running up that road

Be running up that hill

Be running up that building

See if only I could, oh

You don't want to hurt me

But see how deep the bullet lies

Unaware I'm tearing you asunder

Oh, there is thunder in our hearts

Is there so much hate for the ones we love?

Tell me, we both matter, don't we?

You

It's you and me

It's you and me, won't be unhappy

And if I only could

I'd make a deal with God

And I'd get him to swap our places

Be running up that road

Be running up that hill

Be running up that building

Say if only I could, oh

You

It's you and me

It's you and me, won't be unhappy

Oh come on, baby

Oh come on, darling

Let me steal this moment from you now

Oh come on, angel

Come on, come on, darling

Let's exchange the experience, oh

If I only could

I'd make a deal with God

And I'd get him to swap our places

Be running up that road

Be running up that hill

With no problems

Say if I only could

I'd make a deal with God

And I'd get him to swap our places

Be running up that road

Be running up that hill

With no problems

So if I only could

I'd make a deal with God

And I'd get him to swap our places

Be running up that road

Be running up that hill

With no problems

Say, if only I could 

I'd be running up that hill

With no problems

(If only I could

Be running up that hill

If only I could

Be running up that hill)

Bonus

Placebo - Running up that hill

Födelse-Dagens

Glad tant får en gullig räv till sin samling av sina barn. #aldrigförgammalförgosedjur

Låt: "Barricades" med Editors. Jag blev ombedd av Headspace att lyssna på en favoritlåt utan att göra något annat under tiden, och jag valde den. Den enda jag lyssnat på idag.
Outfit: Klänning från Gina Tricot. Förra sommarens kollektion dock.
Smink: Absolut inte!
Nagellack: Tinker, thinker, winker? från OPI. ? är med i lacknamnet.
Doft: Saltwater från FirebirdBathBody på Etsy.
Smycke: Bara mina ringar.
Klocka: Ingen på armen, massor i lådan.
Frukost: Citronvatten, Earl Grey med mjölk, ostmacka, yoghurt med diverse frön och jordgubbar. Inte på sängen, för jag vill inte ha frukost på sängen på grund av smuligt.
Fika: Te (English breakfast) och rester av tårta.
Middag: Asiatisk take away från Chop Chop. Så pass mätt.
Pryl: Washitejp.
Motion: Morgonyoga och hundpromenad.
Kvällsnöje: Kanske titta på Downton Abbey? Annars läsa mer bok.
Att tillägga: Jag fyller alltså år idag. Underligt nog med vackert väder, för jag är van vid att det regnar när jag fyller år. Har haft en perfekt dag där jag gjort så lite som möjligt, det mest ansträngande var att gå ut med Oskar, och det var inte ansträngande alls - bara roligt. Gjort sådant jag tycker om helt enkelt, och bara haft älskade maken och barnen hos mig. Tårtkalaset hade jag igår. Det kallar jag framsteg från för några år sedan då jag mådde så dåligt att jag bad folk att inte ens gratta mig eller ge mig presenter. #progress
Och ja - jag har fått en hel del från min önskelista.

Säsongssammanfattning: Downton Abbey, säsong 5

Som alltid - spoilervarning när jag skriver om tv.

Det gick ju inte direkt jättefort att se klart på säsong fem, men nu har vi bara en kvar så snart kan min vän få tillbaka sin box som det känns som att jag har beslagtagit det senaste halvåret. Vi ska bara börja titta på den där sista säsongen också, och det har i skrivande stund inte hänt än...

Bildkälla Fandom Wiki

Favoritavsnitt: "A Moorland holiday" Roses svärföräldrar bjuder familjen till en jakt på slottet de hyr i Northumberland. Konflikter mellan tjänarna smittar av sig på herrskapet.
Anna och Bates blir fria från misstankar kring Greenes död.
Det är jul, och vi säger farväl till Tom som ska resa till USA med lilla Sybbie, och Ediths hemlighet avslöjas.

Favoritkaraktär: Violet. Drottningen av bitska kommentarer.

Favoritpar: Carson och mrs Hughes. Det blev lite blött i ansiktet där...

Bäst i säsongen: Ett (av många) favoritögonblick var när mrs Patmore bröt ihop lite över att Daisy ville sluta. Hon har ett varmt hjärta den där tanten, och det gillar jag.

Värst i säsongen: Isis död. Tror jag grät mer över den där hunden än över Sybil eller Matthew.

Övriga kommentarer: Det har varit en hyfsat jämn säsong. Är rätt så trött på att Anna och Bates aldrig kan få slå sig till ro ordentligt, utan att det alltid ska tornas upp orosmoln kring dem. Tycker även det var sorgligt att se när Thomas försökte göra sig fri från sin homosexualitet, och blev sjuk på kuppen. I övrigt var det mycket fin vänskap, och fina familjeband, även om inte allt blev som jag skulle ha önskat - så klart.

Graduation day

Ni vet, ibland känns livet lite sådär extra fint och högtidligt. Som igår när min Lilla E gick ut grundskolan. Känns stort. Så pass stort att jag inte riktigt kan med mig att kalla henne Lilla E längre, så bara E blir det från och med nu.

Undrar ni över utstyrseln så har hon gått på Internationella Engelska Skolan i Örebro, eller IESÖ förkortat, eller helt enkelt bara Engelska skolan. Då går en ut med cap and gown, tassels to the left och hattar slängda i luften.
Eftersom E inte vill sitt ansikte på internet så slipper hon det. Hon är med på den här bilden och som ledtråd för vem som är hon kan jag nämna att hon gillar David Bowie.

E stod på scenen fler gånger, då hon även deltog i avslutningsklassens uppträdande. De framförde "Photograph" av Ed Sheeran, "The show must go on" med Queen (där en av hennes bästisar gick lös på trumsetet så jag fick gåshud) och "Imagine" av John Lennon, där hon spelade bas och hennes andra bästis spelade piano. Några missöden uppstod med elförsörjning till instrument, men på det hela taget var det så fint att den här mamman började grina lite redan innan ceremonin startade. För jisses - min lilla baby har blivit så stor!

"Jane Eyre" av Charlotte Brontë

Bildkälla Goodreads

För tredje gången har jag nu läst om Jane Eyre och hennes liv. Hur hon som fattig och oönskad hamnat hos en familj som behandlar henne grymt, hur hon skickas i skola och så småningom hamnar som guvernant på Thornfield Hall. Hur hon förälskar sig i husets herre, Mr. Rochester, och blir älskad tillbaka - en kärlekshistoria som inte kan få ett lyckligt slut. Hur hon flyr över heden och hamnar på okänd ort, återigen utblottad och utan några vänner. Hur hon ändå skaffar sig ett bra liv, återbördar vänliga handlingar och så småningom får ett lyckligt slut.
Det enda som var nytt var boken jag läste i, eftersom jag äntligen kom över utgåvan med det sjusärdeles vackra omslaget, från Modernista. Villhöver  "Svindlande höjder" av Emily Brontë i samma utgåva, även om den inte tillhör mina favoritböcker.

Betyget blev som förr, 5/5.

Tre tomma no. 86

Slattar görs slut på i en rasande takt. Har redan påbörjat nästa blivande tom-inlägg. Men nu tar vi det här.

SNP. Animal tiger. Wrinkle mask.
Luktade lite funky, rinnig essens och rikligt av den så jag har kvar i min "essensburk". Lite kladdig kanske, och såg roligare ut än vad den gjorde under. Bildbevis finns på mitt Instagram under händelser märkta "Moi?"
Plaståtervinning
Betyg 3/5

Ica. Ekologiskt certifierad nattkräm. 
Inte den första tuben jag gjort slut på, och inte den sista heller eftersom dess ersättare står på badrumshyllan.
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

Moroccanoil. Moroccanoil behandling.
Och där tog den lilla flaskan slut. Den mest väldoftande håroljan out there, tycker min lilla näsa. Den lilla flaskan är dock hyfsat svårdoserad, och finge jag önska så skulle jag vilja ha en mindre öppning så det är mindre risk att oljan gluck-gluck-gluckar ur flaskan. Annars toppen - såklart, eftersom jag önskat mig en ny i födelsedagspresent.
Glasåtervinning på flaskan, plaståtervinning på korken.
Betyg 5/5

Inlagd

Om en har en morot eller flera som börjar se lite ledsen ut, så kan en med fördel pickla den. Det gjorde jag igår, och idag blev det uppätet. Dels som en del av min lunch, som synes här ovan, och dels som en del av middagen, som bestod av en vegetarisk poké bowl, enligt recept/förslag i "Megavego" (min vegetariska kokboksbibel). Lite samma sak, kan tyckas, men så kan det vara om skåpen är tomma - då får en äta det som finns att finna. (Nu har vi precis kommit hem från affären och skåpen är påfyllda.)
Men pickad morot alltså. Eller picklad vilken grönsak som helst, på ett ungefär, även om rödlöken är picklad efter ett annat recept som jag delat med mig av här. Och ja - jag hade på sås efter att jag tog bilderna.

Inläggningslag 1-2-3

1 del ättika 12%
2 delar socker
3 delar vatten

Koka upp lagen, häll den över vald grönsak som väntar i burk med tättslutande lock. Låt svalna och förvara sedan i kyl. Hårda grönsaker behöver ett drygt dygn för att mogna, mjukare kan ätas efter någon timme.
Jag gjorde långa strimlor av moroten med vanlig potatisskalare. Plättlätt, men ser fancy schmancy ut.

Säsongssammanfattning: Gotham, säsong 3

Som alltid - spoilervarning när jag skriver om tv.

Jag vet inte varför säsongerna av "Gotham" känns så oändliga. Kan det bero på att de består av 22 avsnitt om 45 minuter vardera, eller är det bara för att det här är en lite småtråkig serie? Så pass att jag har frågat mig själv varför jag tittar vidare. Svaret är nog att jag är en aning nyfiken, samt att det här är en avslutad serie. Hade den varit pågående hade jag högst troligt lagt ner vid det här laget. Kanske kommer lägga ner ändå efter nästa säsong, eftersom den sista inte finns på Netflix än, och jag vet inte heller när den kan tänkas dyka upp.
Fast nu var det fortfarande säsong tre det gällde. Den med undertitlarna "Mad city" eller "Heroes rise" beroende på var i säsongen vi är.

Bildkälla Amazon

Favoritavsnitt: 3x14 "The gentle art of making enemies" För att alla avsnitt med Jokern/Jerome är mina favoriter, och här är han lite mer galen än vanligt.
3x21+22 "Destiny calling"/"Heavydirtysoul" Ett dubbelavsnitt fick avsluta säsongen. Viruset härjar i Gotham och både skurkar och hjältar försöker finna ett botemedel. Bruce kommer till insikt efter att ha skadat någon han älskar.

Favoritkaraktär: Alfred. Och Jerome bara för att.

Favoritpar: *tänktänktänk* Bruce och Selina? Kanske?

Bäst i säsongen: Dynamiken mellan Bruce och Alfred, särskilt i säsongens senare del.

Värst i säsongen: Folk dör och återuppstår i den här serien så att det blir lite löjligt. Bara i sista avsnitten dör minst tre stycken som jag vet kommer vara med i nästa säsong, så atte...

Övriga kommentarer: Det är mycket överspel i den här serien. Där det är minst av den varan är i Wayne manor, och det är även de avsnitten jag gillar bäst.

National-Dagens

Låt: Sveriges nationalsång. Så klart.
Outfit: Klänning från H&M.
Smink: Nej.
Nagellack: Levels och Rules of Monica, båda från Depends 7day-serie.
Doft: Vanilla touch från La Rive.
Smycke: Strassörhängen och mina ringar.
Klocka: Rosefield i rosé med beige mockaband.
Frukost: Citronvatten, Earl Grey med en skvätt mjölk, äggröra, avokado, rostat bröd.
Fika: Te och tårta. Inte för att fira Sverige dock, utan för att fira nybliven 18-åring, tillika sonen till våra BFF.
Middag: Grillad kotlett med ugnspotatis.
Pryl: Hårsnodd. Orkade inte ha håret utsläppt längre i denna hetta.
Motion: Cyklat fram och tillbaka till födelsedagsbarnet.
Kvällsnöje: Ett avsnitt eller två av "Downton abbey". Kanske?
Att tillägga: Trevlig nationaldag, hörrni! Glöm inte solskyddet.

"Children of blood and bone" av Tomi Adeyemi

"Children ofblood and bone", med ordet "Solstenen" tillagt i titeln på den svenska utgåvan, är en unga vuxna fantasy som blivit hyllad högt sedan den kom ut förra året. Den är den första delen i en planerad trilogi, men jag tror nog att jag hoppar över fortsättningen. Kanske.

Bildkälla Goodreads

 Zélie minns när Orïsha sjöd av magi, när den genomsyrade allt omkring henne - särskilt hennes mamma. Men för 11 år sedan förstördes allt, när kungen slaktade alla maji för att få ett slut på magin och det hot det utgjorde mot hans makt och hans tron.
Prinsessan Amari ser sin enda vän mördas, och stjäl en helig artefakt och flyr från slottet. Snart vävs Amaris och Zélies öden samman, och de ger sig ut på en resa för att återföra magin till Orïsha. Hack i häl på den kommer dock Inan, kronprinsen, som har sina egna skäl att förgöra magin en gång för alla.

Det låter ju himla spännande, och bitvis är det också det. Jag lämnas dock hyfsat oberörd och tycker mest att jag har läst det här förut. Jag ser paralleller till mycket fantasy jag läst förut, bland annat Harry Potter, men även superhjälte-filmer som Marvels Black Panther och Thanos relation med "sina" barn. Är en helt ovetande om detta kan det kanske kännas lite mer unikt.
Det unika ligger i stället i att miljön är en sorts fantasy-version av Afrika, och att alla vi möter är mörkhyade. Divîners är de som ser annorlunda ut, med sitt vita hår, och det är även de som bär på magi.
Det är en fantasy som hämtar en del av sin problematik från den verkliga världen. Författaren själv nämner i sitt efterord att hon berörts av Black Lives Matter-rörelsen och rasmotsättningar som hon ser och lever med. Och boken genomsyras av en hel del våld och rädsla, som speglas på ett fint sätt.
Ändå känns det lite tradigt ibland. Det är lite väl mycket av "ett steg fram, två tillbaks" i resan mot slutet. Inte bara för att våra hjältinnor (och hjältar) har en del saker att hämta upp på vägen (tre, såklart), utan även för att de ständigt hamnar i diverse fällor. Det blir lite mycket, och minst en av dem hade jag kunnat vara utan för att det inte tillförde historien så mycket mer än 100 extra sidor. En av huvudkaraktärerna hattar även runt så mycket i vad han tror på att det blir tröttsamt i längden. En annan är ganska tjatig i sina tankar, särskilt på slutet. Och självklart fattas det dåliga beslut en masse, sådant men kanske borde låta bli om man är under en extrem tidspress. Jag himlade på ögonen så mycket att jag nästan fick träningsvärk.
Boken har även en lång startsträcka och jag hade stora problem att komma in i berättelsen. Efter ungefär 100 sidor började det flyta på lite bättre, men det kan inte hjälpas att jag undrar om det inte hade kunnat berättas smidigare i en prolog.

Jag är alltså inte superimponerad av den här boken, och trots att den slutar med en cliffhanger som heter duga så är jag inte jättenyfiken på fortsättningen - när den nu kommer. Men jag kan såklart ändra mig. Underligare saker har hänt.
Mitt betyg på "Children of blood and bone" blev 2,5/5.

Tre tomma no. 85

Dags för en sådan här igen.

Innisfree. Skin clinic mask. Collagen.
Det var bra länge sedan jag använde en arkmask. Inte för att jag inte har några, för jag får knappt ihop lådan de ligger i, utan mer för att jag slackat lite i min hudvård på sista tiden. Men i går gosade jag på rejält och både skrubbade och dubbelmaskade, och den sista jag slängde på var alltså denna arkmask. Urusel passform, men gosig att ha på. Mild och trevlig doft, okladdig och lite essens kvar att använda som serum.
Plaståtervinning.
Betyg 4/5

Atrix. Intensive protection cream. 
Mångårig favvo. Den här gången tog den slut i sovrummet.
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

Kicks. Oxygen treatment.
Mitt valda baslack. När jag lackpausade så hann det dock tjockna till oanvändbarhetens gräns, så jag köpte en ny - helt enkelt.
Miljöfarligt avfall, då det finns kvar produkt, men den stora korken tänker jag plaståtervinna asap.
Betyg 5/5

Böckerna jag läste i maj

Jag har haft lite mindre lust än vanligt att läsa den senaste tiden. Således blev det "bara" fem utlästa böcker i maj, vilket betyder 4 i vanlig läsning, samt min månadsbok. För mig är det ganska lite, men jag vet såklart att det finns de som läser betydligt färre böcker än vad jag gör. Vissa dagar ville jag helt enkelt inte läsa alls, förutom mitt "beting" på månadsboken. Och då gjorde jag inte det för det är ju ingen stor idé att tvinga sig att göra saker en egentligen inte har lust med. I varje fall inte när det gäller sådant som inte är livsnödvändigt... Det kan bero på att ingen av böckerna var sådär hejdundrande bra, eller på att jag har haft en massa problem med huvudvärk sista tiden, men det kan även bero på att jag helt enkelt inte ville. Vem vet? (Fast nu läser jag en hyfsat bra bok och då är det lite mer spännande.)
I maj läste jag alltså de här böckerna, i ordningen uppifrån och ner.

Mulen dag, så mörk bild.

"Förnuft och känsla" av Jane Austen. Första gången jag läste den på svenska, men inte första gången jag läste den. Jag tyckte den hade förlorat lite i översättningen, men gav den ändå betyget 5/5.

"Little fires everywhere" av Celeste Ng är en sådan där bok som jag hoppades mycket på. Älskade språket i den, men storyn var inte riktigt min tekopp. Betyget blev 3/5. Förväntningarna kom på skam, alltså.

"Silvervägen" av Stina Jackson var senaste bok ut att läsas av Plejaderna. Boken är nominerad till Årets bok, och har vunnit fina deckarpriser. Men inte gillade vi den bättre för det. En tämligen ordinär kriminalroman, med alldeles för många adjektiv. Tyckte vi. Plejadernas medelbetyg blev 2,4/5, jag gav den 2/5.

"Harry Potter and the prisoner of Azkaban" av J.K. Rowling. Äntligen blir det lite mörkare, lite mindre deckare och lite mer spännande. Lite mer att hämta från, även som vuxen läsare. Del tre i Harry Potter-serien är hittills den bästa, tycker jag, och jag gav den betyget 4/5.

Och slutligen månadsboken. "Rosebud: the story of Orson Welles" av David Thomson. Ett porträtt av en man som skapade filmhistoria. Ganska torr och tråkig mellan varven, men det glimmade till och var intressant så pass ofta att jag ändå gav den betyget 3/5.