måndag 3 juni 2019

Böckerna jag läste i maj

Jag har haft lite mindre lust än vanligt att läsa den senaste tiden. Således blev det "bara" fem utlästa böcker i maj, vilket betyder 4 i vanlig läsning, samt min månadsbok. För mig är det ganska lite, men jag vet såklart att det finns de som läser betydligt färre böcker än vad jag gör. Vissa dagar ville jag helt enkelt inte läsa alls, förutom mitt "beting" på månadsboken. Och då gjorde jag inte det för det är ju ingen stor idé att tvinga sig att göra saker en egentligen inte har lust med. I varje fall inte när det gäller sådant som inte är livsnödvändigt... Det kan bero på att ingen av böckerna var sådär hejdundrande bra, eller på att jag har haft en massa problem med huvudvärk sista tiden, men det kan även bero på att jag helt enkelt inte ville. Vem vet? (Fast nu läser jag en hyfsat bra bok och då är det lite mer spännande.)
I maj läste jag alltså de här böckerna, i ordningen uppifrån och ner.

Mulen dag, så mörk bild.
"Förnuft och känsla" av Jane Austen. Första gången jag läste den på svenska, men inte första gången jag läste den. Jag tyckte den hade förlorat lite i översättningen, men gav den ändå betyget 5/5.

"Little fires everywhere" av Celeste Ng är en sådan där bok som jag hoppades mycket på. Älskade språket i den, men storyn var inte riktigt min tekopp. Betyget blev 3/5. Förväntningarna kom på skam, alltså.

"Silvervägen" av Stina Jackson var senaste bok ut att läsas av Plejaderna. Boken är nominerad till Årets bok, och har vunnit fina deckarpriser. Men inte gillade vi den bättre för det. En tämligen ordinär kriminalroman, med alldeles för många adjektiv. Tyckte vi. Plejadernas medelbetyg blev 2,4/5, jag gav den 2/5.

"Harry Potter and the prisoner of Azkaban" av J.K. Rowling. Äntligen blir det lite mörkare, lite mindre deckare och lite mer spännande. Lite mer att hämta från, även som vuxen läsare. Del tre i Harry Potter-serien är hittills den bästa, tycker jag, och jag gav den betyget 4/5.

Och slutligen månadsboken. "Rosebud: the story of Orson Welles" av David Thomson. Ett porträtt av en man som skapade filmhistoria. Ganska torr och tråkig mellan varven, men det glimmade till och var intressant så pass ofta att jag ändå gav den betyget 3/5.