Decemberfavoriter

Nyligen hemkommen från nyårslunch hos sväronen, bara för att börja förbereda vår egen nyårsmiddag. Ser ut att bli en extra lugn nyårsafton i år, och det tackar jag för. December är en hyfsat hektisk månad, och det känns som att det händer saker hela tiden. 
Mitt i denna hektiska månad har jag ändå lyckats hitta favoriter. Så klart. Nämligen de här.

Bok: En av anledningarna till att det här inlägget kommer upp så pass sent är att jag hoppades på att hinna läsa ut en sista bok i år för att se om den kunde bli månadens favorit. Jag har lite kvar, men hinner nog inte läsa klart innan middagen, i år tror jag nog. Än så länge är den väldigt bra, men månadens favoritbok få ända bli "Cloud Atlas" av David Mitchell. Även om det var fjärde gången jag läste den.

Film: "Everything Everyewhere All at once". Ska sluta tjata om den nu. Tror jag.

TV: "Young Royals".

Nagellack: Holly från London Grace. Jullacket.

Skönhet: Alla a England-lack som låg och väntade på mig under granen.

Extra speciell rolighet: Fira jul, och träffa mina brorsöner. Och jag idag gjorde mitt 365:e yogapass med Adriene i rad. Egentligen är det fler, nästan två år, men jag tog några sjukdagar förra december när jag hade influensa, så jag är inte helt säker.

Favoritinlägg: Det om nästa års bullet journal. Längtar efter att få kasta mig över den om några timmar.

Gott nytt år!

Decembers nagellack

Fem nagellack blev det denna december. Drygt ett i veckan alltså, och det är ju ganska långt ifrån förr i tiden när jag lackade om ungefär varannan dag. Önskar mig inte tillbaka till dess ett enda litet dugg, ärligt talat.
Här är årets sista nagellack, i den ordning jag bar dem.

London Grace, Valentine
Älskade maken tyckte rött i december, och rödast av dem alla var Valentine. Inte alls unikt, men trevligt att lacka med. Ett mellanrött krämlack, helt enkelt.

Depend, Black obsidian #5145
Svart med en glimt skimmer som ter sig guld/koppar. Ytterst diskret skimmer, men ger det där lilla som gör att det inte bara känns platt. Tyckte mycket om det här.

H&M Beauty, Forget me not
Ett säkert sätt att få mig att villhöva något är att på något sätt associera det med färgätmigej. Dalslands landskapsblomma, och en av mina favoritblommor. Mamma kommer från Dalsland, så viss påverkan kan ha skett.
Forget me not är alltså ett ljusblått krämlack. Färgätmigej-blått, om vi ska vara petiga. Och det ska vi.

London Grace, Holly
Chilipojken valde årets jullack, och hans val föll på mörkröda krämlacket Holly. Och det är just mörkrött, inte vinrött som det så ofta kan bli annars. Och det var ju tur, för fler vinröda lack behöver jag inte. Det här känns lite mer unikt på det sättet.

a England, Bat wings
Det är väldigt mulet där jag befinner mig (och regnigt) så det är inte alls lätt att fånga hela Batwings skönhet på bild. Det är ett svart holografiskt lack som även gömmer ett rödviolett skimmer. Mycket finare irl än på mina genomgrå bilder.
Lacket kommer från a Englands senaste kollektion, "Bram Stoker & the Count", som jag hittade merparten av under granen. Med tanke på mitt vampyrintresse, som tog sin början med just Bram Stokers bok om en viss blodtörstig greve, så känns den här kollektionen som gjord för mig. Ganska långt ifrån den Narnia-inspirerande kollektionen som jag hade gissat på, men det här var så mycket roligare.

"The nobleman's guide to scandal and shipwrecks" av Mackenzi Lee

Den tredje boken om syskonen Montague, och eftersom de inte är fler syskon så tar det slut nu. Det började med Monty i "The gentleman's guide to vice and virtue", fortsätter med Felicity i "The lady's guide to petticoats and piracy", och avslutas nu med Adrian i "The nobleman's guide to scandal and shipwrecks". Milslånga titlar på en utmärkt trilogi, som absolut ska läsas i rätt ordning.

Bildkälla Goodreads

Adrian Montagues framtid ser ljus ut. Han är ensam arvtagare till sin fars gods, hans kommande politiska karriär verkar lovande, och han är förlovad med kvinnan han älskar. Han brottas dock med svår ångest, och har svårt att tala med folk. Han är rädd att hans problem ska förgöra honom. Han sörjer även sin mors oväntade död, och oroar sig för att folk i hans omgivning ska förstå att han lider av samma problem som hon gjorde.
När Adrian finner en del av en trasig kikare bland sin mors saker, kastas han in i ett äventyr han aldrig hade kunnat förvänta sig. Inte mist när han upptäcker att han har en äldre bror han inte visste om. Och en syster.

Eftersom min läsiver inte är gigantisk just nu, och det varit en viss högtid alldeles nyss, så har det tagit mig oväntat lång tid att läsa den här boken. För nu har Mackenzi Lee trappat upp tempot, och ger mig en karaktär jag tycker väldigt mycket om igen. Adrian känns så genommänsklig och jag har stor igenkänning med honom. Hans ångestproblematik beskrivs på ett väldigt nära sätt, men också lätt att ta till sig. Inte så oväntat så har Mackenzi Lee samma diagnos som Adrian antagligen skulle ha fått om han levt i vår tid och inte under 1700-talet.
Vi får också återse både Monty och Felicity, och det är ett kärt återseende från min sida. Monty är precis som jag minns honom, och Felicity känns varmare i den här boken. Det är rart att se syskonkärleken mellan dem, och hur den även ger plats till Adrian. 
En aning magisk realism finns det plats för också. Det skulle kunna förklaras bort och ges en naturlig förklaring, men jag gillar Adrians upplevelse av dem bättre.

Mitt betyg på "The nobleman's guide to scandal and shipwrecks" blev 4/4, och jag antar att samma betyg får gälla även för trilogin i sin helhet, även om jag älskade den första boken. Den som var menad att bli en solobok. 

Backspegel 2022

Nu duggar de tätt, tillbakablickarna på det år som varit 2022. Ett år som varit ganska sorgligt och tomt. Som att en sorts baksmälla drabbat hela världen efter pandemin. På det lägger vi krig, inflation och varubrist, så känns det inte så himla kul alls. Omvärldsoron har varit stor, så att säga.
Saker har hänt, och så här har mitt 2022 sett ut, om vi blickar i backspegeln.

Schumi the cat börjar vänja sig vid att vara ensamkatt.

Gjorde du något du aldrig gjort förut?
Traskat iväg helt orädd för att vaccinera mig. I år kan vara året jag kommit över min sprutfobi. Det är fortfarande inte kul, men med fyra doser mot covid varav två i år, hittills tre doser mot TBE och en dos mot säsongsinfluensan, så är jag inte rädd längre. Bara att kavla upp ärmen och få det gjort.

Vilken var den bästa filmen? 
"Everything Everywhere All at once". Enda filmen jag såg för första gången som jag gett full pott i betyg. I år blev det inte ett enda biobesök, tänka sig. Skönt med filmmys hemma i soffan också.

Är det något du saknade 2022 som du vill ha 2023?
Fred på jorden.

Vilket datum kommer du alltid att minnas?
24 februari. Se ovan.

Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?
Att nå milstolpen 1000 dagar i rad med meditation. Kändes fint, och har gjort gott.

Vilket var ditt största misstag?
Jag kommer faktiskt inte på något. Finns säkert något som jag kommer på senare, men just nu - ingenting. Tror inte riktigt att jag varit fullt så fantastisk.

Vilket var ditt bästa köp?
Nytt tak till huset. Välbehövligt.

Vad spenderade du mest pengar på? 
Böcker.

Vad gjorde dig riktigt glad? 
Att E tog studenten, och allt som följt därpå. 

Mådde du bättre eller sämre 2022 än vad du gjort under tidigare år?
Bättre. Inte med några stora marginaler, men på det stora hela har det varit ett bättre år sett till min mentala hälsa.

Vad var det bästa på TV?
"Sense8", "Young royals", "Stranger things" och "1899".

Finns det något du önskar att du hade lagt ner mer tid på?
Egentligen gillar jag inte att kalla det dejter när jag varit gift med älskade maken i 22 år, men ändå. Dejter med älskade maken.

Finns det något du önskar att du lagt ner mindre tid på? 
YouTube.

Det vackraste lacket 2022?
Peacock blue glaze från a-England.

Vilken var den bästa boken 2022?
"Projekt Hail Mary" av Andy Weir och "Utopia avenue" av David Mitchell.

Önskade du dig något som du fick?
En tavelvägg i biblioteket.

Önskade du dig något som du inte fick?
Nytt hallgolv. Har förvandlats till ett större projekt som förhoppningsvis blir klart innan hösten.

Vilka var de bästa människorna du träffade?
Mina fina vänner.

Hur skulle du beskriva din klädstil?
Alltmer mjuk och gosig, och i färger som går att kombinera. Försöker tänka mer miljömedvetet när det gäller mina kläder, och har börjat bygga en garderob som ska funka till det mesta.

Vad fick dig att må bra?
Att röra på mig. Meditera. Lägga undan mobilen. Korta tupplurar vid behov. Tidiga morgnar. 

Vilken kändis var du mest sugen på?
Ingen alls, tror jag minsann. Eller Keanu Reeves, av gammal vana.

Vilken var årets bästa låt?
Började direkt nynna på "Vibe" med Editors när jag läste den frågan.

Vem saknade du?
Pappa och min storebror. För alltid i mitt hjärta.

Vilken var din bästa månad?
Juni. Student och födelsedag.

Finns det något du kunnat göra bättre?
Hoppas inte det, för jag har gjort så gott jag kunnat.

Hur kommer nästa år skilja sig från 2022?
Jag hoppas på lite mer stabilitet i världen. Det har milt sagt känts lite omtumlande i år. 

"Vad jag pratar om när jag pratar om löpning" av Haruki Murakami

Sista månadsboken 2022 blev en av samma författare som fick inleda året. Haruki Murakami har skrivit både "Underground", som jag läste i januari, och decembers bok "Vad jag pratar om när jag pratar om löpning".

Bildkälla Goodreads

När Haruki Murakami bestämde sig för att satsa helhjärtat på skrivandet sålde han sin jazzbar - och började löpträna. Ett år senare sprang han ensam den klassiska sträckan mellan Aten och Maraton. 

Boken innehåller en samling texter, mer essäer än något annat, som alla har löpningen som knutpunkt. Annars är det här inte alls en bok enbart för den som löper, som jag hade blivit lurad att tro. Jag hade hört att boken mest handlande om olika lopp han sprungit genom åren. Och jovisst, mycket handlar både om lopp och träning inför lopp, men kring dessa lopp hinner han tänka mycket på sitt liv i stort också. Det är inte en djuplodande memoarbok, där vi får grotta ner oss i hans privatliv, det månar han alltför mycket om, men det är en bok om hans liv och hans författarskap som löpningen är en stor del av.
Eftersom boken innehåller en massa träning inför lopp, så är det nästan oundvikligt att det talas om kropp, och där kan jag tycka boken är lite sunkig ibland. Det där smalidealet som verkar grassera i vissa delar av Asien lyser igenom på ett sätt som känns lite ofräscht. Det blir snudd på bodyshaming ibland, och om sådant tycker vi inte i det här huset.
I övrigt var det här en utmärkt liten bok. Snabbläst och lättläst, och det kändes ofta för lite att läsa mitt fåtal sidor om dagen. Så höll jag mig inte alltid till det heller, och läste sålunda ut boken en dryg vecka i förväg.

Mitt betyg på "Vad jag pratar om när jag pratar om löpning" blev 4/5.

God jul!

 

Önskar dig en riktigt god jul. Idag blir det Kalle Anka, klappar, julmat och massor av folk. Imorgon blir det pyjamas.

God jul!

Fredagsfilmerna: Min 5-i-topp 2022

Idag kommer en film ("Glass Onion") upp på Netflix som säkert skulle platsa på den här listan om jag hinner se den innan nyår, men eftersom jag inte sett den än så har jag begränsat mig till 5 bra filmer till årets topplista. Någon av dem kanske jag inte älskade på en gång, men de har ändå stannat kvar hos mig av en eller annan anledning. 
2022 var annars ett år då den ena filmen efter den andra inte var så bra som jag hoppats på. Förutom de favoriter jag tittade om på, så klart. Men på den här listan lägger jag de fem filmer som jag gillat bäst under året, som varit nytittar för mig. Oavsett när de egentligen kom, alltså.
Ingen särskild ordning, men jag har en solklar favorit bland de här filmerna. 

Bildkälla The movie data base

Parasit (2019)
Första filmen på annat språk än engelska att vinna en Oscar för bästa film blev koreanska filmen "Parasit" 2020. Hade flugit under radarn för mig fram till dess, men jag är glad att den blivit så uppmärksammad så att jag fick nys om den och kunde se den. Den kvalade ju in på min topp 5, gubevars.
Fattiga familjen Kim lyckas nästla sig in i hushållet hos den förmögna familjen Park. Allt går dem väl i händerna, till en kväll när det oväntat ringer på dörren.

Bildkälla HBO Max

Matrix resurrections (2021)
Vissa filmer kan jag tycka får lite oförtjänt mycket pisk, och dit räknas uppföljarna till "Matrix" (1999). Även om den första filmen såklart är bäst, och klarar sig utmärkt på egen hand, så har jag gillat alla uppföljarna också. Kanske den senaste (sista) lite extra mycket. Den floppade, men jag tyckte om.
Thomas Anderson arbetar som spelutvecklare. Han största framgång är spelet "Matrix", med huvudfiguren Neo som är baserad på honom själv. Han har stundtals problem att hålla isär fantasi och verklighet, och snart finner han sig i en situation där han återigen behöver följa den vita kaninen ner i kaninhålet.

Bildkälla IMDb

Ophelia (2018)
En version av Shakespeares Hamlet sett ur Ophelias ögon. Den tragiska hjältinnan från Shakespeares pjäs får här berätta sin egen historia. Jag älskar allt Hamlet, och den här filmen blev inget undantag. Finfin skådespelarensamble också, med Daisy Ridley i titelrollen.
Som barn tas Ophelia hand om av drottning Gertrude, och hon växer upp till att bli en av drottningens hovdamer. Prins Hamlet får upp ögonen för den vackra hovdamen, och snart inleder de en kärleksrelation.

Bildkälla Netflix

Persuasion (2022)
Eller "Övertalning" som den heter på svenska. En Netflix-filmatisering av Jane Austens roman, som fått ta emot mycket skit för att den "inte följer boken". Blir så trött på den kommentarer, för dte finns det få filmer baserade på böcker som gör. Om en ser filmen för vad den är, underhållning, så blir det så pass bra att den hamnar på min topp fem.
Anne Elliot är mellansystern som alltid hamnar i kläm. För åtta år sedan övertalades hon att bryta förlovningen med kapten Wentworth, och sedan dess har hon varit olycklig. Nu korsas deras vägar igen, och han verkar ha gått vidare, medan Anne fortfarande trånar och återigen övertalas att kasta ögonen åt ett annat håll.

Bildkälla IMDb

Everthing Everywhere All at once (2022)
Min favoritfilm i år. Den enda nya film som jag gett 5/5 i betyg. En rapp och rolig version av idén om parallella universum, och dess eventuella påverkan på varandra.
En kinesisk invandrare som driver en tvättomat, hamnar i ett hisnande äventyr när det visar sig att den här versionen av henne är den enda som kan rädda alla universum. Hon behöver hjälp av de olika versioner av henne som finns, för att få deras kunskaper och se sanningen om sitt liv.

Bondkakor

Bland mina fem favoriter på julbordet häromsistens så fanns bondkakor med. Helst ska de bakas av min mamma, för den där mammatouchen är en särskild krydda i sig. Men i år var det jag som bakade bondkakorna. De blev så klart inte lika goda som mammas, men goda ändå.

Bondkakor

5½ dl vetemjöl
2 dl socker
1 msk ljus sirap
1 tsk bikarbonat
1 msk vatten
50 g grovhackad mandel
200 g smör

Lägg mjölet i en hög på bakbordet och gör en fördjupning i mjölhögen. Tillsätt socker, sirap, bikarbonat utrört i vattnet, mandel och smöret skuret i skivor. Hacka ihop till en smidig deg. (Eller dumpa allt i en matberedare (hela mandlar) och låt den stå för hackandet.)
Forma två rullar, ca cm i diameter. Lägg dem i plastfolie och förvara i kylskåpet tills de är kalla, degen håller sig några dagar om du vill göra den i förväg.
Skär rullarna i ½ cm tjocka skivor, och lägg dem på en plåt med bakplåtspapper.
Grädda kakorna i 200 ℃, mitt i ugnen, 5-7 minuter tills de är gyllengula. 

Bullet journal januari 2023

Blev precis färdig med januaris sidor i min bullet journal, så här är de.

Det var inte helt lätt att välja hur jag ville att januari skulle se ut. Men så lät jag mig inspireras av en soluppgång för några dagar sedan, och visste att jag hade en washitejp i gömmorna som kunde passa den.
Matchade tejpen med en Tombow dual brush, 912 Pale cherry, samt en Zebra Mildliner, Smoke blue. Och så ett par fineliners från min julklapp till mig själv, Sakura Pigma micron i 22 Burgundy och 117 Sepia.
Börjar med ett månadsuppslag, precis som vanligt.

Och precis som vanligt har jag ett uppslag för månadens bok, nagellack och kassabok. Jag vet vilken bok jag kommer läsa. En riktigt tjock en, som jag planerar att läsa både i januari och februari. Räknas som en av de stora klassikerna, och utspelar sig under en dag.

Härnäst kommer sidorna med vanor, humör och en rad om dagen. Bara för att det är nytt år betyder inte det att jag ändrar på ett upplägg som passar mig.

Sålunda är även motionssidorna desamma. Jag kommer vara med på 30 days of yoga med Adriene för tredje året, där passen börjar 2 januari. Beroende på hur dags de kommer upp så hänger jag på från start. I år lades passen upp sent på förmiddagen, så jag yogade med en dags fördröjning för att kunna hålla mitt eget schema. En måste inte hänga på låset, även om det är trevligt. Temat för 30 days of yoga för 2023 är Center. Mer än så vet jag inte än.

 
Så här kan ett veckouppslag se ut. Eftersom året börjar på en söndag ser det lite annorlunda ut, med åtta dagar den första veckan. Jag vill börja helt och hållet i min nya bujo när det blir nytt år, så jag får vackert anpassa mig till det. Ska fira Chilipojkens 22-årsdag den här veckan. Time flies.

Sett på TV: 1899

Spoilervarning när jag skriver om TV.

Och hur ska jag kunna undvika att spoila den här serien? På allvar? Har det någonsin känts så svårt som nu? Och när kommer säsong två?

Bildkälla Netflix

Ett immigrantfartyg på väg till New York år 1899, lägger om kursen när de får ett mystiskt meddelande. Snart börjar skeppets passagerare uppdaga en hemlighet. Vad låg bakom rederiets uppköp av nya skepp, och varför renoverades de under flera månader? Vad hände med skeppet "Prometheus", som varit försvunnet i fyra månader? Och vad bär de olika passagerarna med sig i bagaget?
Wake up.

Till en början verkar det här vara en serie om ett skepp på väg till New York och dess brokiga samling passagerare. I bakgrunden finns "Prometheus" som så mystiskt försvunnit, troligen förlist. I första klass reser Maura Franklin, en läkarstuderande som söker sin bror, som var passagerare på "Prometheus". Hon hjälper en ung kvinna i tredje klass när hon får komplikationer i sin graviditet. 
Passagerarna är av olika bakgrund och kommer från hela välden, därför talas det olika språk och det är inte alltid lätt att kommunicera med varandra. Just den detaljen gör att den här serien känns väldigt äkta. Skådespelarna kommer från det land som påstås och talar det språket. Det är alltså inte någon franska med amerikansk brytning, vilket känns som en frisk fläkt. Och så är det ju kul att helt plötsligt höra en lösryckt fras på svenska.
Redan i andra avsnittet börjar jag dock känna mig förd bakom ljuset, och sedan satt jag mer än en gång och undrade vad det egentligen var som hände. Jag trodde att jag skulle få en serie om ett spökskepp och mystiska övernaturliga händelser, men det är så mycket mer än så. I slutet av serien ville jag ha nya avsnitt omedelbums, men det är inte ens säkert att det blir en säsong två, och om det blir det så får jag nog vänta minst ett år på den.

"Jul i rubinrött" av Amanda Hellberg

Förra året läste jag "Jul i krinolin" som är den första boken i Ulltunasviten. Jag blev tyvärr ganska besviken på den, vilket kändes extra tråkigt eftersom jag tyckt mycket om Amanda Hellbergs andra böcker, särskilt de om Maja Grå. Jag var alltså inte helt säker på om jag ville läsa vidare i Ulltunasvten, men när jag ville läsa en bok med jultema så var det inte så svårt att bestämma sig för att ge dem ännu en chans.

Bildkälla Goodreads

Nina Swartensköld bor på Dackesta herrgård med sin make, greve Wilhelm, och deras son Anton, som är hennes allt. Äktenskapet är olyckligt och Nina drömmer sig ofta tillbaka till sin barndom i Genua. 
När Johan Mahler anländer som informator till Anton upptäcker Nina snart att hon får känslor för honom, och de är besvarade. Men Nina är fast i sitt äktenskap och de hållhakar maken har på henne. Hon är dock inte den enda på herrgården som bär på stora hemligheter.

Bättre än förra boken, i varje fall. Kan kanske bero på att Amanda Hellberg helt släppt det onaturliga här, och lagt mer krut på karaktärerna och deras särdrag. Sexscenerna hade jag dock gärna varit utan. Samma sak med en del utfyllnadsscener som inte tillförde något utan mest kändes som att de missats att redigeras bort. Karaktärerna är bitvis trovärdiga, men känns samtidigt lite väl storslagna. Och tropen med att vara vacker utan att veta det? Så trött på den. Och att allt löser sig bara en träffar rätt karl.
Slutet kom väldigt hastigt och lustigt, och det känns lite konstigt att lösningen på alla problem serveras på en räkmacka de sista två kapitlen. Eller över juldagen helt bortifrån våra huvudkaraktärers sysselsättningar. Feelgood, så lyckligt slut, och det var väl ungefär precis vad jag behövde just nu. Lite lagom underhållande och lätt att läsa.

Mitt betyg på "Jul i rubinrött" blev 3/5. Och ja, jag stör mig på att klänningen är grön när boken har ordet rubinrött i titeln. Men det är rubinhalsbandet, serrni.

Bullet journal 2023

Min solnedgångsfärgade bullet journal har inte många sidor kvar nu, och det är ett tydligt tecken på att det snart är nytt år. Dags att göra nya sidor i en ny bullet journal således. 2023 kommer vara salviagrön, och har väntat sedan förra året på att få bli använd. Jag hade två att välja på då, så i år var valet lätt vilken färg det skulle bli. Första gången jag inte har en färg i gul/rödskalan. Funderar redan på en blå för 2024, men dit är det ett tag.

Liksom förr har jag en dotted Leuchtturm1917, här i nyansen Medium Sage. För att tillverka mina årssidor tog jag hjälp av svarta fineliners i olika tjocklek på spetsen från Sakura Pigma Micron, en Tombow dual brush i färgen 192 Asparagus samt en grön fineliner från Adlibris. Allt utom Adlibrispennan har jag köpt från Penstore.

Börjar året med en årsöversikt. Den här återvänder jag till ofta under året som går, så jag är rysligt petig med att få den rätt. Har en gjort fel mer än en gång så... Den är ju liksom min guide för hur jag lägger upp resten av årets uppslag.

En annan viktig sak för året som kommer är en future log. Det är här jag skriver in sådant som kommer upp innan jag har gjort i ordning sidorna för månaden som gäller. Gjorde den lite annorlunda i år, och dekorerade lite till och med. Det tröttnade jag snabbt på, men det är ju inget som säger att jag inte kommer dekorera mera under året som kommer. (Troligen inte.)
Sist i min future log finns plats för sådant som kommer upp inför 2024.

Sidorna för läsning kommer sedan. Plejaderna är min bokcirkel och här skriver jag in information om alla träffar som dyker upp. Hos vem, när och vilken bok. Viktiga grejer.
Sidan bredvid är till för månadsboken. Ibland kommer jag på långt i förväg vad jag vill läsa som månadsbok, och då är det här jag skriver upp mina planer.

To be read-sidorna kommer sedan. Jag skriver helt enkelt dit boken jag har på vänt vid en plupp, och när den är utläst fyller jag i pluppen, ofta med en färg som matchar bokens omslag. I år är jag inne på sida tre, och jag kan börja skriva över böcker på den här listan ungefär närsomhelst. 

Tycker om att föra bok över vilka filmer jag sett också, så jag har särskilda sidor för det också. Helt enkelt när, vilken film och ett betyg.

Samma lika för tv-serier jag tittar på. Här brukar jag skriva titeln på serien, och sedan göra en cirkel för varje avsnitt att fylla i när jag sett det avsnittet. 

Och det var allt. När jag får ork och lust kommer jag nog göra ett penntest, för jag har märkt att det är en ypperlig sida att ha när jag vill köpa pennor. För ibland får jag för mig att köpa pennor som jag kanske inte ens behöver, för att jag redan har den eller en väldigt snarlik. Går snabbare att kolla efter på papper än i pennlådan.
Sedan är det alldeles straxt dags att klottra in januari, men det får bli en annan dag.

5 favoriter: På julbordet

Det lackar mot den där högtiden när Kalle Anka och hans vänner visas på TV klockan tre. Om är svensk. Längtar redan efter Tjuren Ferdinand.
Men julen är ju inte bara Kalle och julklappar, utan även mat. Massor av mat. Och godis. Och jag har så klart en del favoriter jag helst inte vill vara utan till jul, så här kommer fem av mina "måsten".

Bildkälla Cloetta

När jag var liten började julen redan på julaftons morgon. För då hade Tomten varit framme och lämnat av en varsin present till mig och mina bröder, ofta en clementin och en pepparkaka också, och det bästa av allt - Godishuset.
För några år sedan slutade Cloetta med Godishuset och de jularna var inte lika roliga som andra jular, så jag blev själaglad när de återvände. Det här var alltså i vuxen ålder, för jag har smaskat i mig ett godishus om året sedan jag var barn, och nu tvingar jag mina barn (och älskade maken) att göra det samma. Mohaha!

Bildkälla Carlsberg

Är det ens jul i Sverige utan julmust? Jag tror faktiskt inte det. (Eller påsk utan påskmust.) Märket spelar egentligen inte så stor roll, men Apotekarnes (Apotek-Arnes) är aldrig fel. Eller Nygårdas, som vann bästa must i en musttestning anordnad i bekantskapskretsen för en massa år sedan. God att blanda med rom också.

Bildkälla Ica

Ännu ett bevis på att jag är svensk. Och inte vegetarian. För julen skulle nog inte vara lika julig utan julskinka. Jag vill ha min ugnsstekt, alltså lagar jag den själv. När jag var liten pillade jag alltid bort griljeringen, men nu gillar jag den desto bättre. Om det inte vore jag som stod värdinna i år skulle jag nog griljera den på ett icke-klassiskt sätt. För råsocker med små rosmarinkvistar är också väldigt gott.

Bildkälla Dr. Oetker

I helgen är det dags för julgodistillverkning hos mamma. En tradition vi upphållt i massor av år vid det här laget, och som alltid avslutas med köpepizza. För vem orkar laga mat efter att ha kokat kola och knäck, gjort Rocky Road och bakat kakor? Inte vi. Egentligen brukar jag inte äta massor av det som står på gottebordet, men knäck vill jag ha. Med eller utan mandel. Helst med.

Bildkälla Ica

Min mamma världsbäst på att baka Bondkakor. Mina är också goda, men det är något visst med de som mamma bakar. Säkert för att de är bakade "med smör och kärlek". En bondkaka eller sjutton vill jag absolut ha till mitt te och Kalle Anka.

Tomma förpackningar

Inte jättemånga tomma förpackningar den här månaden. Fem stycken blev det, varav en har visat sig vara nästan lite fånigt dryg.

Depend O2. Cuticle peeling.
Kommer med en varningstext, för det här är inte bra att få på fel ställe. Som invärtes eller i ögat. Men om en är försiktig så är det här en prisvärd nagelbandspeeling. Jag använder min ungefär en gång i månaden, kanske oftare om jag anser att det behövs. Har så klart skaffat en ny likadan.
Betyg 5/5

Nuud. 
En väldigt dryg deodorant i krämform. Bara att gnida in en klick i varje armhåla efter dusch. Jag använder den ungefär varannan dag, men det går att få en dosering att räcka upp till en vecka. Har jag hört. En liten klick räcker långt, och den här tuben har jag jobbat på sedan april. Drygt sju månader är inte dålig räckvidd på en enda liten tub, 20 ml. Eftersom jag köpte ett pack med fyra i förra julen så har jag ersatt den med en ny. Och det finns kvar en tub till av de där fyra, så jag behöver säkert inte köpa ny deo förrän om ett år.
Betyg 5/5

Atrix. Intensive protection cream.
Favorithandkrämen i en lite mindre tub som antingen åker med i min väska eller står på mitt skrivbord. Tills den tog slut. Ersatt med nästan samma, bara den varianten som sjunker in i huden lite snabbare.
Betyg 5/5

Cien. Tropical summer foot peeling.
Det var inte den här sommaren jag köpte den här fotpeelingen på Lidl. Har haft den lite halvt bortglömd långt inne i badrumsskåpet, med de senaste månaderna har jag ansträngt mig för att komma ihåg att använda slut på den. Inte alls så effektiv som det påstås, men väldigt skön att använda ändå. 
Betyg 3/5

ACO. Body lotion Moist. Oparfymerad.
Som vanligt är den här favoriten ersatt med en exakt likadan.
Betyg 5/5

Sett på TV: Young Royals, säsong 2

Spoilervarning när jag skriver om TV.

Det är fortfarande inte klart med en förlängning av "Young Royals", men jag hoppas innerligt att det blir minst en säsong till. Fram till dess får jag väl titta om på de 12 avsnitt som redan finns. Antagligen mer än en gång, dessutom.

Bildkälla Just watch

Säsong två startar med en ny termin. Eleverna återvänder till Hillerska efter jullovet. Simon försöker gå vidare i sitt kärleksliv, eftersom han inte vill vara Wilhelms hemlighet. Wilhelm försöker anpassa sig till livet som Sveriges nye kronprins, vilket inte går så bra. Han sörjer sin bror, pressen är stor och ångesten ett faktum. När det verkar som att Simon gått vidare med en ny kille brister det för Wilhelm, och han ställer ultimatum på kungahuset som leder till att de börjar dra igång plan B.
Sara har flyttat in på herrgården med tjejgänget och allt verkar gå bra. Hon känner dock av att hon inte är lika rik som de andra, och när Felice bestämmer sig för att sluta rida och sälja Rosseu så brister hennes hjärta.
August kämpar med dåligt samvete för att han lade upp sexvideon med Simon och Wilhelm, något han döljer bakom en självsäker attityd. Wilhelm vill dock hämnas, och gör livet surt för August, som söker tröst och förståelse på oväntat håll. 
Felice har äntligen börjat sätta gränser mot sin mamma, och hennes förälskelse i Wilhelm har övergått i en stark vänskap, där hon är hans förtrogna.

Som jag älskat varje ögonblick av den här serien. Den känns så organisk och äkta. Skådespelarna är superbra på att framföra sina karaktärers nyanser och särdrag, och jag får gåshud av hur gulligt och svårt det är mellan Simon och Wille. Jag vill att det ska gå bra för mina små älsklingar. Utom kanske för August, då...

"Cloud Atlas" av David Mitchell

Min vartannatårstradition fortsätter. För sedan 2016, när jag läste "Cloud Atlas" för första gången, har jag läst om den varje jämnt år. I år var alltså fjärde gången jag läste den, den här gången med ett nytt omslag som matchar merparten av mina David Mitchell-böcker.

Bildkälla Goodreads

Cloud Atlas är sex olika berättelser som alla hör samman. Trots att de utspelar sig i olika tider, från en sjöresa över Stilla havet på 1800-talet till långt in i en okänd framtid efter katastrofen. Vi möter många olika personer, och får ta del av flera olika genres, allt i samma bok. 
Om en läser boken från pärm till pärm så läser vi alla utom den sjätte berättelsen i två delar. Den sjätte, som utspelar sig sist i tiden, är den enda som inte är uppdelad i två delar. Vi börjar tidigast och reser sedan framåt i tiden, för att sedan resa bakåt i tiden igen och sluta där vi började. 
I den här boken blir det tydligt att David Mitchell kan skriva ungefär precis vad som helst. Ingen genre är främmande för honom, eller sätt att förmedla texten på. Det är dagboksanteckningar, brev, kriminalroman, en humoristisk betraktelse, en främmande framtid och en dystopi där människan återigen måste leva utan all teknologi. Det blir science fiction, men en också historisk roman. 

Jag har läst "Cloud Atlas" som sig bör två gånger, men de senaste två gångerna har jag läst varje novell för sig. För två år sedan började jag från början, den här gången började jag med slutet. Och det kan vara därför jag älskar den här boken så mycket. För att det går att läsa den på så många olika sätt och ändå alltid hitta något i den, upptäcka något nytt.

Betyget som ställdes från första läsningen gäller även nu. Självklara 5/5. 

FredagsFilmen: Glass onion: A Knives out mystery

Nu när Daniel Craig har pensionerat sig från James Bond, har han istället tagit sig an rollen som Benoit Blanc, som vi först stiftade bekantskap med i den utmärkta filmen "Knives out". 

Bildkälla Netflix

Den välkända detektiven Benoit Blanc åker till Grekland för att utreda ett mystiskt dödsfall. Den excentriske miljonären Miles Bron har bjudit in en skara vänner på en Murder Mystery Weekend i sitt hus Glass Onion på sin privata grekiska ö. Blanc tar sig dit på falska premisser, men finner sig snart utreda ännu ett dödsfall.

Verkar vara ännu en film smockfull med spännande twister, underfundig humor och ett knivigt fall att lösa för Benoit Blanc.
Finns att streama på Netflix från 23 december. Jag tror jag vet vad jag ska roa mig med på pyjamasdagen.

Baby it's cold inside - Dagens

Låt: Lyssnar mest på min Wrapped-lista på Spotify just nu, vilket är roligt då det ibland dyker upp låtar som jag vet att jag inte lyssnat på. Lyssnade inte frivilligt på Belinda Carlisle ens på 80-talet, liksom.
Outfit: Blå leggings, vinröd polotröja, svart munkjacka från H&M. Här är det lager på lager som gäller.
Smink: Mascara från L'Oréal, blusher från Glossybox och färgat läppbalsam från Burt's bees.
Nagellack: Black obsidian, eller #5145, från Depend.
Doft: Rökelse, Honey rose från HEM. 
Läser: "Vad jag pratar om när jag pratar om löpning" av Haruki Murakami är månadsboken. Och så läser jag om "Cloud Atlas" av David Mitchell för fjärde gången.
Frukost: Apelsinjuice, Earl Grey med mjölk, gröt med kanel, pumpakärnor, tranbär och lönnsirap.
Fika: Chai latte och macka.
Middag: Tomatsoppa av rostade grönsaker, som E gjort.
Pryl: Raggsockor. Eftersom vi sparar lite på elen vi med, och sänkt inomhusvärmen. 
Motion: Yogapass x 2. Stretchpass. 30 minuter motionscykel (behöver skaffa en ny för nu tror jag inte min fådda håller länge till). Kylslagen promenad med bästa hunden. När han inte skäller på andra hundar, vill säga.
Kvällsnöje: Läsa lite till och sedan lägga mig tidigt, tror jag.
Att tillägga: Gillar du brynt smör så kan jag rekommendera Bregotts variant med smak av just brynt smör. Kostar en slant, men är så god på Falu rågrut att jag längtar efter att få äta det. Speaking of...

Sett på TV: Young Royals, säsong 1

Spoilervarning när jag skriver om tv.

Saker som varit svårt på sista tiden: att hålla mig till ett enda avsnitt av "Young Royals" om dagen - när jag cyklar. Och att inte kasta mig över säsong två, utan rensa paletten med resevideos från Japan i några dagar. För när jag väl har sett säsong två, så finns det inget mer att se. Jag är inte ens säker på om det kommer någon mer säsong. Jag hoppas det.
För jo. Nu har jag en besatthet igen.

Bildkälla The movie database

Efter att Prins Wihwlm varit inblandad i ett bråk, beslutas det att han ska börja på Hillerska internatet, en prestigefull internatskola dit många adliga och rika skickat sina barn sedan generationer tillbaka. 
Wilhelm blir snart vän med Simon, en elev som bor i den lilla staden i närheten av skolan, och går på Hillerska på stipendium. Klasskillnaden är stor, men kemin mellan dem är orubblig.
På internatet går även Simons syster Sara, som kämpar för att få vänner och bli accepterad av den populära klicken. August är syssling till prinsen, och Hillerskas självutnämnde ledare. Han kämpar dock med dålig ekonomi. Felice är fjärde generationen från sin familj som går på Hillerska, och hennes mamma vill gärna att Felice ska göra precis som hon gjorde, men Felice vill gå sin egen väg.

Den här serien vänder sig absolut inte till min åldersgrupp, men se om den här gamla tanten bryr sig. Det gör hon inte. För det här tycker jag så mycket om att jag får hjärtknip. Det är en fröjd att se de här unga skådespelarna tackla sina roller, och de gör det med bravur. Wilhelm och Simon är så gulliga tillsammans att jag dör sötdöden litegrann, så det var lite extra jobbigt att se säsongens sista avsnitt då allt barkade åt fanders. Jag vill så gärna att de ska kunna få vara tillsammans, men allting blir så svårt och krångligt. De är ju inte ens tillsammans längre, fastän de har så starka känslor för varandra.
Extra krångligt blev det så klart när Wilhelm plötsligt blev kronprins. Jag satt där på cykeln och sörjde ikapp med Wilhelm, men jag grinade mer för min egen brors bortgång än hans. Och August... Gissa vem jag ville slå på käften. 

Jo, jag har börjat titta på säsong två nu. Återkommer snart med den. 

Novembers utlästa böcker

Den här månaden ser bokhögen nästan ut som de gjorde förr. Sju utlästa böcker blev det. Nu har jag så klart läst poesiboken under tre månader, och månadsboken räknas så klart in här också, men fem böcker är inte illa pinkar av en trähäst det heller. Jag hade lite flyt ett tag där, men nu börjar långsamhetens lov återigen att visa sig när det gäller läsandet. Det är okej det med. Jag har nått mitt Goodreadsmål på 60 böcker (och passerat det), och har ingen bok jag "måste" läsa förrän i mitten av januari när Plejaderna sammanträder igen.
Som vanligt läste jag ut dem uppifrån och ner. Många orangea bokryggar den här månaden...

"For the throne" av Hannah Witten föll mig inte alls på läppen. Andra boken i en duologi som kändes som den kom till mest bara därför att. Upplevde den som tjatig, långsam och förutsägbar. Betyget blev 2/5

"Greywaren" av Maggie Stiefvater är nog det boksläpp jag har sett mest fram emot i år. Tredje boken i Dreamer-trilogin om Ronan och hans bröder och saker som hände när Raven-kvartetten tog slut. Jag är nöjd. Betyg 4/5, som också blev det samlade betyget på hela trilogin.

"Klara och solen" av Kazuo Ishiguro blev mitt val till Plejaderna. En science fiction med en artificiell vän (robot) som berättare. Språket kunde därför kännas lite mekaniskt ibland, och egentligen hände det inte så mycket i den här boken. Plejadernas medelbetyg blev 2,9/5 vilken var väldigt  nära min trea.

"An arrow to the moon" av Emily X.R. Pan har ett av årets finaste bokomslag. Romeo och Juliet möter kinesisk mytologi. Rätt så rörig och jag förstår inte riktigt vad boken vill. Slutet gav mig en riktigt känsla av att ha läst något i onödan, för så bra var det tyvärr inte. 2/5 blev betyget.

"Tyrannens tid" av Magnus Västerbro var min månadsbok i november. Om Sverige under Karl XII regeringstid. Mycket krig som utarmade landet, och på hemmaplan led folket, när Kalle dussin härjade runt på kontinenten. Väldigt välskriven, och vissa livsöden skulle passa fint som romanunderlag. Mitt betyg blev 4/5. Minst.

"The rules of magic" av Alice Hoffman blev min sista bok i Practical magic-serien. Märks det att jag försöker avsluta påbörjade bokserier innan årsskiftet? Som vanligt i den här serien handlar det mycket om kärlek, och den förbannelse som vilar över familjen Owens. Men också om att finna sig själv och leva det bästa liv en kan. Betyget blev 4/5. Hela serien får 3,5 i betyg.

"A poem for every autumn day" sammanställda av Allie Esiri var den sista av poesiböckerna med årstidstema för mig. En dikt till morgonen och en till kvällen, även om jag alltid läste båda samtidigt. Vissa dikter var bättre än andra, och betyget blev 3/5.

"A poem for every autumn day"

Nu är det gjort. Jag har under ett år läst dagliga dikter som följer årstiderna. Jag började i december förra året med "A poem for every winter day" och har nu läst mig vidare genom vår, sommar och slutligen höst. Och med en räv på omslaget blir det så klart bra.

Bildkälla Goodreads

Upplägget är så klart likadant som i de övriga årstidsböckerna. Varje datum har två dikter knutna till sig, en för morgonen och en för kvällen (jag har läst båda på samma gång, oftast morgonen), och inleds med en liten förklarande text om dikten, om författaren, om varför den valts till det här datumet eller något liknande. 
Det är stor variation på dikterna, och vissa tycker jag bättre om än andra. Det har varit trevligt att få göra bekantskap med så många olika dikter, från olika livsperspektiv och i olika stilar. Jag har aldrig haft tråkigt med de här böckerna.

Jag funderade ett tag på om jag skulle fortsätta i samma anda och läsa samlingarna för en dikt om dagen/natten i ett helt år, men bestämde mig för att inte göra det, då många av de dikterna är samma som i de här böckerna. Så nu har jag ingen poesi att läsa längre. Om inte... (sneglar på bokhyllan och diktböckerna där)

Mitt betyg på "A poem for every autumn day" blev 3/5. 

"The rules of magic" av Alice Hoffman

Ännu en bokserie avslutad, nu när jag läst ut "The rules of magic" som är den sista boken i Practical magic-serien. Det går att läsa seriens fyra böcker nästan i vilken ordning som helst, då de är hyfsat fristående, men jag har ångrat mer än en gång att jag inte läste dem i kronologisk ordning. Jag började med den bok som kom ut först, redan 1995 kom "Practical magic" ut, och nästa bok att skrivas var den här, och den kom ut mer än 20 år senare, 2017. Ordningen på böckerna blir lite konstig, helt enkelt, med två "huvudböcker" och två prequel-böcker. 
Magiskt har det varit i varje fall.

Bildkälla Goodreads

För familjen Owens har kärleken varit en förbannelse ända sedan 1600-talet, då Maria Owens älskade fel man.
Långt senare i New York växer syskonen Frances, Bridget och Vincent upp. Deras mamma Susanna vet att de är speciella och att de därför kan få besvärliga liv. Hon sätter upp regler för dem. Inga röda skor eller svarta kläder. Inga katter eller kråkor. Inga böcker om magi. Och viktigast av allt - bli aldrig kär.
Men när syskonen besöker sin moster Isabelle i Massachusetts där familjen Owens alltid har bott, och alltid anklagats för sådant som gått fel i staden, upptäcker de sanningen om sig själva.

De mostrar som finns med redan i "Practical magic" har alltså inte alltid bott i huset på Magnolia street, för det här är boken om den. Alla syskonen är med, så klart, men fokus ligger på systrarna i allmänhet och Franny i synnerhet. Och det handlar mycket om kärlek, och hur den förbannelse som vilar över familjen påverkar dem i hela deras liv. 
Precis som med de andra böckerna får jag den där känslan av att det här skulle vara utmärkta ljudböcker, för berättarröstkänslan är övergripande. Visst förekommer det dialog, men mycket i den här boken berättas bara, lite som en saga. Ibland kan det bli lite tradigt att läsa på det sättet, men för det mesta gillar jag det. 
Den här boken ger också en lite klarare bild över familjeträdet, som kan komma väl till pass vid vidare läsning. Om du inte som jag läste den här boken sist, vill säga.

Jag gillade den här boken rätt så mycket, och mitt betyg på "The rules of magic" blev 4/5. Samlat betyg på hela serien blir 3,5. Kanske med ett plus i kanten också.

"Tyrannens tid" av Magnus Västerbro

Månadsboken i november kan ju tyckas vara väldigt passande, då Karl XII dog 30 november 1718 och den här boken handlar om hans regeringstid. Den fullständiga titeln är "Tyrannens tid. Om Sverige under Karl XII". Ännu en förträfflig historiebok skriven av Magnus Västerbro.

Bildkälla Goodreads

Karl XII blev enväldigt kung av Sverige 1697, bara 15 år gammal, då hans far, Karl XI, dog. 1700 drogs Sverige in i krig med Danmark, Polen och Ryssland. Sålunda begav sig kungen ut på kontinenten, och det skulle dröja till 1715 innan han återvände. Bakom sig lämnade han ett land han var enväldig härskare över, inga stora beslut kunde fattas utan honom, och riksdagen tilläts inte sammanträda i hans bortavaro. Lägg där till att krig är dyra, soldater dör och nya behövs rekryteras, missväxt och svält utarmar befolkningen och pesten härjar i landet. Det var inte helt kul att vara svensk på den tiden, helt enkelt.
"Tyrannens tid" berättar om några av de människor som levde i Sverige då, och även stort om hur livet här var under en kung som inte var där för sitt folk. Om familjer som splittras, små uppror och hur svårt det var att både styra landet och leva i det.
Karl XII finns med i bakgrunden, för det är ju hans handlingar och krav som påverkar Sverige och dess befolkning, men han spelar absolut ingen huvudroll. Det finns så många böcker om honom ändå, så en till hade knappats behövs. Men livet för hans befolkning är desto intressantare, och det är det boken fokuserar på.
Vissa livsöden i den här boken skulle kunna bli egna böcker, tänker jag under läsningens gång. Till och med faktabaserad historisk fiktion. Så pass spännande tycker jag alltså att det är, och så pass fängslande skriver Västerbro om de här människorna. Det blir nästan som att läsa en roman mellan varven, då de som fått bo i den här boken känns levandegjorda, om än med snå medel.

Om du gillar historia som handlar om vanliga människor snarare än kungar, krig, slagfält och maktspel så kan jag verkligen rekommendera Magnus Västerbros böcker. Börja gärna med "Pestens år", som har människor som förekommer även i den här boken.

Mitt betyg på "Tyrannens tid" blev 4/5. Kanske till och med 4,5...