"Breaking dawn" av Stephenie Meyer

Kanske kan vi skylla lite på att vi renoverat vårt sovrum att det tog mig en halv evighet att läsa ut den sista delen av Twilight-kvartetten, men sanningen ligger nog mest i att den har varit såhåhå tråkig! Jag kommer med största sannolikhet bli spoilig i det här inlägget, så har du mot all förmodan missat vad som händer i Twilight-böckerna och vill hålla det så, kan det vara en bra idé att sluta läsa nu.

Bildkälla Goodreads

Edward och Bella gifter sig och åker på bröllopsresa, efter den ska Bella äntligen få det hon helst vill - att Edward förvandlar henne till vampyr.
Men något högst oväntat händer, och situationen blir allvarlig snabbt. Snart är det inte bara Bellas liv som är i fara, utan även hennes nya familjs och hennes vänners.

Var ska vi börja? Ska vi kanske ta det här med Bella? För jösses i min lilla låda vad jag irriterar mig på henne! Som människa är hon så klumpig att man himlar med ögonen. Går hon för fort snubblar hon ofelbart även på släta golv. Denna klumpighet gör att hon skyller allt ont/dumt/konstigt på sig själv - för Edward kan ju inte göra några fel. Oh nej, inte denna fullkomligt perfekta varelse. Bella är så självutplånande att det gör ont i ögonen att läsa det. Dessutom är hon så omedveten att det är löjligt. Om man blir utbjuden av fyra olika killar, exklusive vampyren man har ögonen på, så kanske man i varje fall borde börja få en liten aning om att man faktiskt är ganska söt, kanske till och med... vacker? Men nej då, inte Bella. Hon förnekar ständigt sin skönhet och förstår inte hur hon har kunnat fånga den underbare Edward. Ledtråd - ditt blod är tydligen hans "own brand of heroin". Och du är en jädra läckerbit. Om Bella är en mö i nöd? Behöver ni fråga? Ja, det är hon. Hon behöver räddar från James, från Victoria, från Volturi och kanske främst av allt från sig själv - i varje fall i sin mänskliga gestalt. Men inte ens som vampyr, en stark nyfödd dessutom, kan hon klara sig helt själv, utan hela familjen, vargarna och vittnena ska hjälpa henne att få leva vidare. Att få sitt lyckliga slut.
Vi fortsätter med Edward. Mästaren av manipulation och emotionell utpressning. Hans stalkerbeteende är inte romantiskt, det är läskigt. Står i ditt rum och tittar på dig när du sover? Inte okej - faktiskt. Lämnar dig för att "skydda" dig och lämnar dig i stället som ett öppet mål för vampyrer som vill dig ont? Inte romantiskt. Eller omtänksamt. Bara själviskt. Vilket bevisas ytterligare när han vid första aning om att Bella är död, drar till Italien för att ta livet av sig. Han blir förbannad över att Bella vill bli vampyr, och vägrar ta del i hennes förvandling. Om hon inte gifter sig med honom först. Och eftersom Bella inte vill gifta sig överhuvudtaget, är det lite taskigt att utsätta henne för den utpressningen. Och sedan är Alice rätt så taskig när hon utpressar vidare genom att tvinga fram ett stort bröllop när Bella inte vill ha det. Samtycke någon?
Vilket för mig in på Jacob. Det märks rätt så bra att han bara är 16 år, om man säger så. Bella förklarar ständigt att hon inte älskar honom som annat än en vän, men han tvingar ändå på henne en kyss. Något som hennes pappa - sheriffen - enbart tycker är roligt. Och sedan imprintar han på hennes nyfödda dotter. Fräscht.

Så nej, de här böckerna har inte varit bra, såhär några år senare och med en hel massa mer erfarenhet och livsvisdom och med #metoo i minnet. Ändå tyckte jag att "Breaking dawn" inte var totalt usel. Vissa bitar av den var till och med nästan lite bra. Men - var det tvunget att vara så långt? Det är så pass detaljerat att det känns som att man får varenda ögonblick av Bellas första dygn som vampyr serverat in i minsta lilla dammkorn och doftupplevelse. När det sedan är dags att möta Volturi är det bara en massa pratande där på ängen. Om ungefär samma sak. Om och om och om igen. Man kunde säkert ha redigerat bort 200 - 300 sidor och då haft en bok med lite tempo. Och en bok på 500 - 600 sidor istället för de här 750+ sidorna. Det hade varit att föredra.

Mitt betyg på "Breaking dawn" blev 2/5. Samlat betyg på hela serien blir 2,5/5. Man kan dock nöja sig med att bara läsa "Twilight". Den funkar fint som stand alone, det gör inte följande tre böcker.

Summa summarum, sedan tänker jag ställa tillbaka Twilight-böckerna på hyllan. Jag förstår verkligen inte vad det var jag tyckte var så bra med de här böckerna. Jag förstår inte min besatthet, min stora förtjusning. Alls. Men böckerna har fortfarande några av de snyggaste bokomslagen jag vet. De kan fortfarande få pryda min bokhylla och min tavla med omslagen får sitta kvar på väggen. Men läsa om dem? Aldrig mer.