Säsongssammanfattning: Fargo, säsong 2

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Tv-svackan fortsätter, men det är fortfarande ingenting jag hetsar upp mig över. Två serier jag följer med älskade maken kommer med nya avsnitt nu i april, och så tittar vi vidare på "Fargo" tillsammans. Mer än så bryr jag mig inte om just nu, känner jag.

I säsong två av "Fargo" är det år 1979. Kansasmaffian vill köpa upp familjen Gerhardts territorium. När familjens överhuvud får en stroke blir det maktkamp om bestämmanderätten, och hur man ska gå vidare med Kansas förslag. Mitt i skottelden hamnar det naiva gifta paret Peggy och Ed - hon frisörska, han slaktare. Och ett gäng lokala poliser med huvudet på skaft.

Bildkälla

Favoritavsnitt: Säger som i förra säsongssammanfattningen - alla. Man kastas snabbt in i handlingen och det händer så mycket hela tiden att det känns onödigt att separera dem från varandra.

Favoritkaraktär: Lou Solverson. Jag gillade honom som äldre redan i säsong ett, nu tokgillar jag honom.

Favoritpar: Lou och Betsy. Även om hon är lite av en bikaraktär så gillar jag henne så mycket att hon nästan, men bara nästan, är mer favorit än Lou.

Bäst i säsongen: Blinka och du missar det-hinten till filmen. Och jag tycker mig skönja förbindelser både med redan sedda säsonger, och sådana som komma ska. Älskar när det blir så där finurligt och liksom gömt, fast gömt helt öppet.

Värst i säsongen: Dodd Gerhardt var en synnerligen obehaglig karaktär. Värst, men på ett bra sätt, för ingenting är "värst" egentligen.

Övriga kommentarer: Har du inte sett "Fargo" än tycker jag att du ska se till att göra det. Det här är på riktigt bra tv. Ya betcha!