Världens bästa pappilur

Igår fyllde min älskade lille pappa 80 år. Inte illa pinkat av en trähäst. Särskilt inte som han sedan han fyllde 50 har sagt att han bara skulle bli 75. Han hade fel. Tur för honom!
En hinner med en hel del på 80 år. Som att födas mitt in i ett världskrig och ha alla sina tidiga barndomsår i en tid av förvirring, ransonering och samhällsuppbyggnad. Han föddes hemma, och hans först säng var en sockerlåda som min farmor bäddade ner honom i. Så småningom fick han flytta in i en utdragen byrålåda. Det var inte ett rikt liv, men det var ett liv.
Pappa och mamma har alltid strävat efter att göra mitt och mina bröders liv till något mer än vad de växte upp med. Vi fick mer saker än vad de någonsin fick, men viktigast av allt var att vi fick deras tid. Att de lyssnade på oss, gav oss råd och kärlek.
Från min pappa har jag också fått glädjen att läsa. Han tog mig ofta med till biblioteket när jag var lite. Ibland kunde vi vara där i flera timmar. Han gick och tittade bland de skönlitterära böckerna och jag satt på barnavdelningen och läste Mumin i serieformat (och en och annan Tintin). Det var han som sedan ledde in mig på böcker skrivna för vuxna när jag var i högstadieåldern, och det var han som var först med att sätta en Stephen King i mina händer.
Han är fin, min pappa. Det är dock honom jag har varit allra mest osams med, och under många år kunde vi inte umgås alls utan att det blev gräl. Jag antar att det var en del av min frigörelse, men så här långt senare kan jag tycka att det var tråkigt att vi förlorade så pass mycket tid med att vara sura på varandra.
Men oavsett hur surt det varit mellan oss så jag jag alltid vetat att han (och mamma så klart) funnits där, och de har ställt upp på så mycket. Hjälpt mig med så mycket. Framför allt hjälpt mig att bli den jag är idag. Och kunnat säga när jag gör något bra och inte bara när jag gör något tokigt. De har älskat mig, helt enkelt, och det är väl ungefär det viktigaste en förälder kan göra.

Så grattis pappiluren, pappilupsen, pappisen, pappa, älskade far. Vi sågs igår, och vi ses igen idag. Då tar vi med oss den där tårtan som var det enda du önskade dig. 💕

Skål!

"Call down the hawk" av Maggie Stiefvater

Det var ju givet att jag skulle kasta mig över "Call down the hawk" när den landade hemma hos mig. Min väntan och längtan har varit ganska otålig nämligen. Jag hade redan läst "The Raven cycle", och älskat den, när Maggie Stiefvater kläckte nyheten om att hon skissat upp handlingen för en trilogi om Ronan, Raven cycles bad boy och min lille darling.
Nu behöver en inte ha läst Raven cycle för att kunna ta sig an Dreamer trilogi, som det här är första boken av, för bilden klarnar allteftersom, men om en har tänkt sig att läsa båda serierna så är det bäst att börja med Raven.
Så var det klargjort.

Bildkälla Goodreads

Ronan bor ensam på familjegården The Barns, men hälsar ofta på bröderna Declan och Matthew i D.C. Och så saknar han sig pojkvän som studerar på college. Drömmer gör han också, så klart.
Jordan Hennesey förfalskar konst och lever ett utsvävande liv där hon bränner ljuset i båda ändar och försöker desperat att inte drömma.
Carmen Farooq-Lane minns sin brors svek. Det som ledde henne dit hon är idag, som väktare åt en siare som ser världens undergång. Hennes uppgift är att stoppa den, och alla som drömmer.

Självklart älskar jag den. Det är så underbart att återknyta bekantskapen igen, få se vad som hänt efter att alla slutat skolan. Självklart saknar jag de flesta, men inte så mycket som jag trodde att jag skulle göra, då jag har fått ett nytt färgstarkt persongalleri att tycka om, eller inte tycka om, beroende på person. Jag hade dock önskat att Adam hade fått vara med mer, men när han väl är det så är det väldigt finstämt och vackert mellan honom och Ronan.
Jag kunde ibland tycka att det var lite väl många synvinklar att titta in i, men historien släpper snart och jag känner hur läsningen bara flyter på.
Som vanligt är språket poetiskt vackert, och jag har inga problem med att se framför mig så vitt skilda saker som olagliga marknader, skogar och mardrömmar.
Det är lite grann som att ta på sig en tröja jag haft länge och älskat, bara för att upptäcka att den har fickor. Samma, men ännu bättre liksom.
Smolket i bägaren är att boken (såklart) slutar med en cliffhanger. Men jag orkar nog vänta på fortsättningen, när den nu kommer.

Betyget? Så klart 5/5.

Wishlist Wednesday - Nu är det jul igen

Tiden går fort, govänner. Så fort att det snart är dags att plocka fram plastgranen och hänga upp rävar i den. Och under granen ska det väl ändå kunna finnas ett och annat paket med mitt namn på. Jag har ju varit förhållandevis snäll det senaste året... *ehrm*
Kanske något av det här?

Bildkälla Bluebox

På tal om rävar. Kanske vet ni redan att jag samlar på gosedjursrävar? Annars fick ni veta något nytt om mig nu. Jag har så klart redan Jellycats goseräv i det här bubbliga tyget, som E kallar för korvtyg. Den heter Tesla och sitter på min säng just nu. Men den jag har är den lilla storleken och jag vill gärna ha den större som jag står och kramar varje gång jag är på den lokala Åhléns-barnavdelningen. För den är göllig.
(PS. Det var ju dumt av mig att bildgoogla "gosedjur räv" för JAG VILL HA ALLA!)

Bildkälla H&M

En sak som i stort sett alltid står på min önskelista är en pyjamas (samt snälla barn och fred på jorden). I ärligheten namn är det mest pyjamasbyxor jag vill ha, för jag är ganska duktig på att att bara sova i en skön t-shirt, eller sweatshirt om jag känner mig kulen. De här blommiga från H&M till exempel tycker jag om.

Bildkälla The Literary gift company

Ursäkta mig medan jag nördar mig lite. Men alltså. Hallå? Ett doftljus inspirerat av Shakespeare med ett citat av honom och med ordet "library" på? Vill ha! Att bränna i mitt alldeles egna bibliotek, så klart. Det finns massor av saker jag vill ha från The Literary gift company, och det här är en av dem. Annars är ju muggavdelningen extremt lockande.

Bildkälla Adlibris

Och när vi nu ändå pratar böcker så önskar jag mig de böcker jag saknar från Bloomsbury Modern Classics. Bland annat "Kiterunner" av Khaled Hosseini här ovan. Jag har nämligen bestämt mig för att samla på mig den här bokserien, som är ungefär hur snygg som helst. Jag har redan "Song of Achilles" av Madeline Miller och "Jonathan Strange & Mr Norrell" av Susanna Clarke från den här serien, plus "The little friend" av Donna Tart på ingång, men övriga sju skulle bli fina prydnader i min bokhylla.
Jag önskar mig så klart massvis av andra böcker också (för det räcker tydligen inte med att ha 15 böcker i olästa högen), men mest av allt de här.

Bildkälla Lilla Orangeriet

Jag önskar mig en ny parfym också. Problemet är att jag själv inte vet vilken, så någon annan kanske kan bestämma åt mig? Med risk för att jag inte tycker om den, är klart... Tips är att jag ofta har svårt för dofter med patchouli, apelsin och vetiver, medan jag ä-ä-älskar vanilj, trätoner och peppar.

Det var fem saker jag önskar mig. Finns fler, så klart, men inget som jag kommer på just nu. Däremot så fort jag har postat det här inlägget, gissar jag.

Tre tomma no. 98

Jag skulle kunnat gjort det här annorlunda, för jag har en tom grej som skramlar omkring i lådan och har gjort så ett tag. Men så bestämde jag mig för att göra ett inlägg med bara tomma arkmasker istället. Bara för att det gick.

Petitfée. Dry essence hand pack.
Det här är alltså inte en vanlig arkmask, för den här är till för händerna. Alltså ett par plasiga handskar att stoppa in nävarna i. I dessa finns det en torr kräm som smälter av kroppsvärmen. Ska sitta på 15-20 minuter och resultatet är gosigt mjuka och väldoftande händer. E använde handskarna efter mig, så det finns för två omgångar om en så vill. Kul grej, men resultatet var inte så pass överväldigande att jag springer benen av mig för att skaffa en ny.
Plaståtervinning, även på handskarna.
Betyg 3/5

GlowHill. Glam pink make up facial mask.
Har hört en massa bra om den här masken, så det var med stor nyfikenhet jag provade den. Den var helt okej, men tillförde inget särskilt. Lagom med essens, inget direkt överskott. Okej passform, okladdig, bra doft. En mellanmask helt enkelt.
Plaståtervinning
Betyg 3/5

A'Pieu. Icing sweet bar sheet mask.
Dripp dripp dropp. Här var det rinnigt minsann. Har väl sällan torkat av halsen så mycket som jag gjorde med den här masken. Och då fanns det ändå inget överskott i påsen, så tydligen hade masken slörpat i sig allt och var aningen övermättad. Var orolig för sötsliskig doft på grund av namnet, men den var helt okej. Kändes dock kall på ansiktet, och passformen var hygglig men utan slitsar så dem fick jag klippa dit själv. Rätt så kladdig också, så där så att jag behövde tvätta halsen efter maskandet. Där all essens hade hamnat, ni vet.
Plaståtervinning
Betyg 2,5/5

Vad jag läste i november

November är den månad på året då jag hittills läst minst. Bara fyra böcker. För nu är jag sådan att jag inte räknar med när jag läser seriealbum, så då räknar jag inte med Tintin. Hade jag gjort det hade det blivit 28 böcker i november, och det hade varit ett annat slags rekord.

"De kommer att drunkna i sina mödrars tårar" av Johannes Anyuru läste jag för bokcirkeln Plejaderna. En bok som var antingen hit eller miss i vår lilla grupp som gav den medelbetyget 3,4/5. Vilket är nästan samma som jag gav den, som drog till med 3,5.

"Wilder girls" av Rory Power lyckades jag tycka mycket om fastän att jag överlag är trött på det mesta som är dystopiskt. Nu är det här kanske mer av en science fiction-skräckis, å andra sidan. Fick 4/5 i betyg av mig, och blev novembers bästa bok.

"Jonathan Strange & Mr Norrell" av Susanna Clarke är månadens, och årets, tjockisbok med mer än 1000 sidor. Det kändes att den var sådär lång också, och inte alltid på det bra sättet. Betyget blev mesta möjliga medel, 3/5.

"När skruven dras åt" av Henry James var däremot en riktig kortisbok. Behövde det för att rensa paletten lite. Synd bara att jag inte tyckte bättre om den, den slutade på betyget 2/5.