Tomma

Den här gången har jag massor av tomma förpackningar, jag kommer fylla plaståtervinningspåsen när jag slänger det här. Åtta tomma förpackningar, varav två är samma. Bäst vi sätter igång.

 
ACO. Caring shower oil. No perfume.
Min kompis i duschen de senaste månaderna, när min hud har varit lite extra vintertorr och otrevlig. Skönt då med en milt löddrande och rengörande olja i duschen. Så pass skönt att jag ersatt den här flaskan med en ny likadan.
Betyg 5/5 

ACO. Body lotion moist. Unperfumed.
Efter dush är det lotion, och det här är den ständigt återkommande familjefavoriten. Det går åt en del, med andra ord, och vi har så klart ersatt denna här med en likadan.
Betyg 5/5

2 x Atrix. Intensive protection cream. 
Min favorithandkräm. Gjorde slut på den bredvid sängen och den i badrummet, och båda har ersatts av samma lika.
Betyg 5/5

Lush. Conga duschjelly.
Lite kul med en duschtvål i geléform, och den doftade gott och fruktigt. Däremot faktiskt inte toppen i duschen, då vi upplevde att den liksom löstes upp och det ramlade av stora bitar av den. Trist. 
Betyg 1,5/5

Ica. Ekologiskt certifierat balsam. Oparfymerad.
Under användningens gång med den här tuben slog det mig att jag har nog använt det här balsamet förut och inte uppskattat hur det luktade. För parfymfri betyder inte doftfri, och jag vill minnas att det luktade svamp. Antingen är min covidnäsa fortfarande inte helt bra, eller så har de omformulerat balsamet, för jag kände ingen svampdoft den här gången. Knappt någon doft alls faktiskt. Ett ganska ordinärt balsam. Lätt att skölja ur, vilket alltid är ett plus i min bok. Köpte ett annat balsam när det här tog slut, men kan tänka mig omköp här.
Betyg 3/5

Nuud. Deodorant.
Deodorant i krämform som inte behöver appliceras varje dag. Jag brukar använda den varannan till var fjärde dag, och upplever att det räcker bra så. Dryg är den också. De räknar med att en tub ska räcka i 6 veckor ungefär, men jag lyckas få mina tuber att räcka i många månader. Ersättaren till den här har väntat sedan december...
Betyg 5/5

It's skin. Carrot. Clear skin mask sheet.
Arkmask i tunt tyg som ska minska rynkor och jämna ut hudtonen. Eller i mina ögon - en ganska skön ansiktsmask. Satt ganska dåligt, jag upplevde det som att det släppte från huden. Passformen var okej, doften bra och jag fick lite över i burken att använda som en kur. Omköp? Kanske.
Betyg 3/5

Plejaderna om "Mordet på Orientexpressen" av Agatha Christie

Igår var det cirkelträff för Plejaderna igen. Vi åt fruktsallad med grädde, chokladmuffins och småkakor, drack te och pratade om fredagens snömängd och andra mer eller mindre relevanta saker.
Boken som valts var en klassiker bland deckare - Agatha Christies "Mordet på Orientexpressen" med Hercule Poirot i huvudrollen. Bokväljaren är nämligen inte värst imponerad av alla deckare som exploderar i bokbutikernas flöde och ville sålunda utforska en lite mer klassisk bok i genren, som kanske inte följde mall A med död flicka vars mord ska lös av polis med alkoholproblem och trasslig familjesituation.

Bildkälla Goodreads

Hercule Poirot har tänkt sig några dagars ledighet i Istanbul, när han blir brådskande kallad till London. Han bestämmer sig för att åka med Orientexpressen. Ovanligt nog är tåget fullbokat, men han lyckas få en plats ändå. 
En av passagerarna ber Poirot om hjälp då han fruktar för sitt liv. Poirot bestämmer sig dock för att inte ta sig an fallet. Nästa morgon är passageraren död under mystiska omständigheter. Då tåget fastnat i snön och står still, kan ingen under natten ha stigit på eller av tåget. Mördaren finns alltså redan på tåget, och det blir Poirots uppdrag att lista ut vem gärningsmannen är.

"Mordet på Orientexpressen" gavs ut första gången 1934, och det märks. Många avsnitt känns daterade och har inte riktigt överlevt tidens tand. Alla röker, precis överallt, och boken genomsyras av en sorts rasbiologiskt tänkande, som endast Poirot verkar vara skeptisk till. Som att Engelsmän är grå och tråkiga, italienare gärna viftar med kniv och att amerikanare är högljudda. 
Christie var bra på sina miljöer, att placera misstänkta individer med varandra i slutna rum och sakta pussla ihop ledtrådar för att komma fram till lösningen. Hennes verk inspirerar än idag, och görs ständigt aktuella med nya böcker kring hennes karaktärer och olika filmatiseringar på hennes böcker. Det kan hon få lite cred för, tycker vi. Men det känns också som att det även är är skrivet lite som efter en mall, eller i varje fall som att det slarvats lite med olika detaljer. Som att två personer aldrig blir förhörda (doktorn och Bouque)...
"Mordet på Orientexpressen" har hämtat mycket inspiration från kidnappningen av Charles Lindbergs barn några år tidigare. Upplösningen känns aningen konstlad och hamnar i en moralisk gråzon. Slutet känns också ganska abrupt och det känns som att vi inte riktigt får ett avslut.
Boken är ganska lättläst och lättsmält. Aningen för många karaktärer att hålla reda på, men det fick gå. 

Det här är egentligen en ganska medioker bok, och det syntes på våra betyg. Högsta betyg var 3, och som lägst fick den 0,3 i betyg - an av oss tyckte verkligen inte om den. Hon lyssnade, och somnade ifrån den flera gånger för att den var så tråkig "och då gillar jag ändå deckare". 
Plejadernas medelbetyg på "Mordet på Orientexpressen" blev 2,3/5.

Det här var en omläsning för mig, jag läste den förra gången för nästan precis två år sedan. Då liksom nu gav jag betyget 3/5, även om jag inte hade jättekul vid omläsningen. 
Nästa valda bok har jag också redan läst, och eftersom det var i höstas så kommer jag inte läsa om den den här gången. Vilken bok det gäller tänker jag hålla på tills vi har setts i maj.

Siktkaka

Saker en kan roa sig med en dag i april när det ramlat ner 25 centimeter snö på marken (som knäckt vår syren och sväronens gamla äppleträd) - baka bröd.
Vi har sedan några veckor återgått till att baka hemma istället för att bekvämlighetsköpa bröd på Ica (även om det hamnade rostbröd i kundvagnen sist). Dels för att det är billigare så, men också för att vi har bättre koll på vad vi äter och helt enkelt för att det är mycket godare och! luktar underbart i hela huset.
De senaste veckorna har vi alltså återupptäckt brödrecept som vi tidigare bakade jätteofta, och en storfavorit då var alltid siktkaka. Så det bakade jag igår.

Bakduken broderade jag när jag på mellanstadiet. En av tre, jag gav en till farmor så den vet jag inte var den är nu, de andra två har jag kvar.

Siktkaka

50 g jäst 
50 g smör
5 dl mjölk
½ dl mörk sirap
1 tsk salt
4 tsk brödkryddor
14 dl rågsikt

Smula jästen i en bunke. Smält smöret, tillsätt mjölken och låt det bli fingervarmt. Lös upp jästen i lite av degspadet. 
Tillsätt salt, brödkryddor, sirap och mjöl och arbeta ihop till en smidig deg. 
Jäs degen övertäckt cirka 40 minuter.
Knåda degen och dela den i fyra delar. Forma varje del till en platt rund kaka, för hand eller med kavel. Ta ut ett hål mitt i kakorna. Nagga dem och låt de jäsa under bakduk, cirka 30 minuter.
Grädda kakorna mitt i en 225℃ varm ugn i 10 minuter.

Vill du kan du så klart göra en annan form av degen, men jag rekommenderar en platt variant. Tekaka, en portionsbit. Och vill en inte ta ut ett hål så kan en hoppa över det också. Fast det gör aldrig jag, för hålen är godast.
Går att göra veganskt om en byter ut smöret mot mjölkfritt margarin eller olja, och mjölken mot ditt val av mjölkalternativ, eller vatten.

FredagsFilmen: Papillion

En film baserad på verkliga händelser, och dessutom en remake som kanske inte var helt nödvändig. Bra, men det är originalfilmen "Papillion" från 1973 också, med Steve MacQueen och Dustin Hoffman i huvudrollerna. I den här remaken från 2017 görs samma roller av Charlie Hunnam och Rami Malek.

Bildkälla IMDb

Småtjuven Henri Charrière blir ditatt för ett mord han inte begått, och skickas till straffkolonierna i Franska Guyana. Han är fast besluten att rymma därifrån, men för att göra det behöver han pengar. Han lovar att ge beskydd åt den förmögne Louis Dega mot att han ska hjälpa honom med de pengar Dega smugglat med sig. Vad som börjar som en nödvändighet blir snart en vänskap där de två skyddar varandra på olika sätt.

Filmen är som sagt baserad på verkliga händelser, och bygger på memoarer skrivna av Henri Charrière. Det har säkert skarvats med sanningen både en och två gånger både i hans memoarer (som många kritiker mest går att se som verklighetsbaserad fiktion) och i den här filmen. Men det är ju egentligen inte detaljerna och sanningshalten som är det viktiga i den här filmen, utan att det här kunde hända - för inte ens så värst länge sedan. 
Centralt i filmen är inte bara Henris flyktförsök, utan också relationen mellan honom och Dega. Louis Dega är dock en helt fiktionell karaktär, och baseras troligen på flera olika som Henri Charrière träffade under sin fängelseperiod. 
Det var alldeles för länge sedan jag såg originalfilmen för att jag ska minnas annat än att de är ganska lika och att jag tyckte att den var bra. Och med tanke på att de är lika varandra, så tycker jag att även den här versionen var bra. 
Finns på Viaplay.

a-England, At Leighton's

En kollektion inspirerad av en konstnärs hem, minsann. At Leighton's  består av fyra lack som hämtat inspiration från 1800-talskonstnären Lord Frederic Leightons hem nära en av Londons parker. Främst tydligen från rummet The arab hall. Två av de här lacken fick jag under granen, de andra fick jag i present av mig själv. Här visade i den ordning jag bar dem.

Mashrabyia har fått namn från en typ av fönsterskärm av trä, som filtrerar in ljuset i hallen på ett tjusigt sätt. Lacket i sig är inte alls så grönt som en kan tro av att titta på flaskan. Snarare skulle jag vilja säga att det är mörkt brunt med ett tydligt lila stråk. Sedan lägger vi till lite gyllene skimmer, och det blev Mashrabiya av det hela.

Golden dome är kanske inte direkt gyllene, men väldigt fint. En ljusare grön. Produktsidan kallar den peridotgrön, jag kallar den chartreuse, och vi har båda rätt. Om du blev förvirrad av att lacket ovan var ett skimmerlack, så är nu ordningen återställd och holot är tillbaka med full kraft.

The arab hall verkar vara et sådant där drömlikt rum som bara finns i sagorna. Eller i en välkänd konstnärs hem. Komplett med en fontän i mitten. Lacket är lite dimmigt lavendellila och har så klart holo.

Peacock blue glaze är precis det som namnet säger - ett påfågelsblått lack, med sagolikt mycket holo. Min favorit i den här kollektionen. Inte bara för att den är väldigt vacker, utan också för att den var en dröm att måla på. Lacket jag bär just nu.
Om en tittar på bilder från The arab hall, så är det påfåglar med på bilderna. Jag gissar att de är uppstoppade, för det är en ganska stor fågel att ha strosande omkring i vardagsrummet annars. 

Just nu är jag inte värst köpstark på nya lack, så det dröjer nog inte jättelänge innan jag visar upp nästa kollektion från a-England. Inte för att jag har börjat använda den än, men det är ungefär det jag har i otestade lådan för tillfället.