5 favoriter: Debutromaner

I maj 2022 skrev jag två inlägg om favoritförfattare, både manliga och kvinnliga, och eftersom jag gav mig själv vissa regler kring dessa författares utgivning spekulerade jag med mig själv om att göra ett inlägg även med debutromaner. Och sedan glömde jag det. Till nu, för här är det. Den som då tror att jag inte kommer reprisera någon av författarna från då tar helt fel, för det finns ju anledningar till att vissa författare blir favoriter, och i vissa fall börjar det redan med debutromanen. Den enda regel jag gav mig själv var att samtliga ska vara nu verksamma idag. Kanske kommer ett klassikerinlägg i framtiden, vem vet. (Jag vet.)

"Red, white and royal blue" av Casey McQuiston är fortfarande min favoritbok som hon skrivit. Sedan dess har det kommit tre böcker till, alltså fyra, och jag har läst alla utom den senaste.
"Red, white and royal blue" handlar om presidentsonen Alex och den brittiske prinsen Henry som tvingas fejka att de är vänner, och sedan faller de för varandra och saker blir komplicerade.

"Ghostwritten" av David Mitchell är inte min favoritbok som han har skrivit och inte heller den första av hans böcker jag läst, men eftersom "Ghostwritten" är en synnerligen bra bok och det är här hela hans universum tar fart så måste jag nästan ta med den bara därför att. Eftersom David Mitchell dessutom tillhör mina absoluta favoritförfattare så känner jag att debuten platsar här. Åtta romaner har det blivit hittills, som jag kan läsa. Räknar alltså inte hans Twitter-novell eller den roman som ligger arkiverad i framtidsbiblioteket.
"Ghostwritten" är flera berättelser som alla hör samman. Det kanske inte verkar så från början, men den röda tråden finns där. Från Tokyos tunnelbana, till en avlägsen irländsk ö, och vidare.

"The night circus" av Erin Morgenstern är den ena av endast två böcker hittills från denna författare. Jag kanske tycker att "The starless sea" är ännu lite bättre (och det var därifrån jag hittade favoritcocktailen Sidecar) men "The night circus" är baske mig helt fantastisk den med.
Boken handlar så klart om Nattcirkusen som dyker upp där den inte fanns natten innan. Cirkusen är bara öppen på natten - välkommen in.

"Överenskommelser" av Simona Ahrnstedt handlar om Beatrice och Seth som förälskar sig i varandra, men vars kärlek stoppas av en överenskommelse hennes förmyndare gjort med en mycket äldre man. 
Simona Ahrnstedt har precis kommit ut med sin tolfte bok (om jag räknat rätt) och den ska jag önska mig i julklapp. "Överenskommelser" var hennes debut och i mitt tycker fortfarande hennes bästa bok. Det betyder inte att hon varit dålig i övrigt, bara att inget kan stoppa min kärlek till Beatrice och Seth. Fick återse dem i "Ett otänkbart öde" och det tackar jag för. Det bästa som kunde hända, förutom en regelrätt bok två.

"Carrie" av Stephen King kom ut redan 1974, så här är listans äldsta bok. Sedan debuten har King skrivit massor av romaner och noveller och han verkar inte slå av på takten trots att han närmar sig de 80. "Carrie" var inte den första boken jag läste av honom, och är i mina ögon inte heller hans bästa, men den är ändå väldigt bra. En självklar bok att läsa för King-fantasten, och inte ett dumt ställe att börja på för den som vill försöka sig på hans författarskap.
"Carrie" handlar om Carrie som alltid varit skolans mobbingoffer. Hennes strikt religiösa mamma gör hennes liv ännu svårare, då Carrie straffas för allt som mamman anser vara syndigt, inklusive att få sin första mens. Men med mensen kommer även en oväntad kraft hon Carrie, som hon släpper lös helt efter att en tragisk händelse drabbar henne.

Lite trött och sur - Dagens

Låt: Ingen alls. 
Outfit: Leggings och sweatshirtklänning från H&M. Hårturbanen kommer också därifrån.
Smink: Absolut inte denna dag.
Doft: Leave in-balsam från Milkshake. Så kola och vanilj.
Nagellack: Flagande Lime 4 you från H&M.
Läser: "Hjärnkoll på vikten" av Martin Ingvar och Gunilla Eldh som månadsbok. Har kommit ungefär halvvägs i "The running grave" av Robert Galbraith (J.K. Rowling). Halvvägs är sida 590 och jag ska börja på sida 569. Det tar ett tag...
Frukost: Te och yoghurt. Ingen aptit...
Fika: Te och macka.
Middag: Linsbiffar med ugnspotatis.
Pryl: På bild - collagen eye patches. Allt för att inte se helt kraschad ut idag.
Motion: Promenad. Vilar från allt en dag som den här. Fast det är inte omöjligt att jag gör ett lugnt yogapass innan sängen. Och/eller motionscyklar lite. Beror på kvällsformen helt enkelt.
Kvällsnöje: Läsa vidare och gosa med katten.
Att tillägga: Om det är den tiden på månaden och allting bara känns struligt? Självklart.

Sett på TV: A discovery of witches, säsong 2

Precis som vanligt är det spoilervarning på inlägg om TV.

Mittensäsongen av "A discovery of witches" tar vid direkt där säsong ett slutade. Den andra säsongen är den längsta, med 10 avsnitt. Jag har börjat titta på den avslutande säsongen.

Bildkälla Prime video

Diana och Matthew har flytt bakåt i tiden, till London år 1590. Här ska Diana försöka finna boken som gäckat henne sedan början på äventyret, och samtidigt lära sig allt om den magi hon besitter. För Matthew blir det ett återseende av ett London han lagt bakom sig, med vänner som sedan länge försvunnit och intriger han då var i centrum av. 
I nutid sker en rad brutala mord i Oxford, som snabbt kallas för vampyrmord i pressen. Det verkar som att gärningsmannen är drabbad blodraseri, en sjukdom bland vampyrer som antogs vara utraderad sedan flera sekler. Samtidigt uppstår nya allianser, och andra löses upp.

Det är inte utan att jag en och annan gång funderar på om skådespelarna tyckte att de levererade urbota fåniga repliker, för ibland så läcker skämset igenom skärmen. Jag tycker att den andra säsongen inte alls var lika bra, och en stor del av det kan vi skylla på att det här är ett sådant där fall där jag inte tycker att tidsreseaspekten funkar hela vägen. Jag har ju svårt för det där med tidsresor, det funkar ibland men oftast inte, och det här är ett sådant där fall där det känns sådär. En annan tidsresare påpekar det så bra, när han påpekar att Diana och Matthew har varit för länge i det förgångna och påverkat saker alldeles för mycket. Visst av det kommer säkert och biter dem i rumpan senare.
Jag tyckte nog faktiskt att det var intressantare i nutid, att se vad de höll på med. En stor del av att den andra säsongen var sämre är just att de separerat karaktärer som borde samspela med varandra. När det bara blir Diana och Matthew på ett ställe och alla andra på ett annat.
Så nja till säsong två, men jag tittar som sagt vidare även på den sista säsongen. Jag vill ju veta hur det går.

Oktobers utlästa böcker

Oktober blev en bra läsmånad för mig. 6 böcker läste jag ut, och jag har hunnit 200 sidor in i min nuvarande bok så jag har bara drygt 1000 sidor kvar i den. Strike-romanerna är nästan lite löjligt långa...
De böcker jag hunnit läsa från pärm till pärm är följande.

"Never" av Jessa Hastings handlar om Daphne Darling som hunnit bli nästan 18 år innan Peter Pan hämtar henne för att uppleva äventyr i Neverland. Där träffar hon Jamison Hook, son till en viss pirat, och förvecklingar uppstår. 
En av årets sämsta böcker. Barnslig i tonen, men med sexuellt innehåll som jag fann motbjudande. Peter Pan är en jävla skitunge, och boken kändes repetitiv och förutsägbar. Första boken i en serie jag inte kommer fortsätta läsa. Betyget blev 1/5. 

"Slade House" av David Mitchell blev min räddare för ögongloberna efter katastrofen här ovan, för den här var en omläsning jag visste att jag tyckte om. Jag gav den betyget 4/5. "Slade House" består av fem små berättelser som alla hänger ihop. Dessutom är den nära i handlingen till "The Bone clocks", men också Mitchells universum  i stort.

"The unfortunate side effects of heartbreak and magic" av Breanne Randall har inte lämnat något bestående intryck. I centrum står Sadie, en häxa med massor av magi men också en förbannelse. Känns oavslutad när den slutar, men kommer en fortsättning tror jag inte jag kommer läsa den. Känder väldigt inspirerad (stulen) från Alice Hoffmans böcker, och då läser jag hellre om dem. Betyget blev 2/5.

"Grim" av Sara Bergmark Elfgren blev månadens favoritbok, även den med betyget 4/5. Handlar om Kasper som jobbar i spökhuset på Gröna Lund, där han får nya kompisar, och försöker samtidigt ta reda på vad som hände Grim, sångaren i death metal-bandet Dark Cruelty, som hans pappa grundade. I en annan tidslinje får vi följa Kaspers pappa Håkan, och bevittna hans nära vänskap med Grim.

"Detaljerna" av Ia Genberg har blivit en kriterfavorit och både vunnit och nominerats till fina priser. En kort bok, men inte snabbläst. Fyra olika personer har påverkat vår berättare på olika sätt. Jag förstår hur den blivit så hyllad, och tyckte den var så pass okej att den fick betyget 3/5.

"Perfect health. The complete mind body guide" av Deepak Chopra var oktobers månadsbok. Ayurveda ur ett medicinskt (nåja) perspektiv. Jag har läst så många böcker om ayurveda att jag genast kände igen mig. Den är också en omläsningsbok, och jag blev rekommenderad den av min mentor/lärare när jag läste till yogalärare. Ungefär halvvägs in i boken kände jag att jag tröttnade på den och alla dess pekpinnar och regler. Lackade även till ganska rejält på slutet när Chopra i stort sett skrev att det är ditt eget fel om du blir sjuk. Sådana påståenden får mig att se rött av så många anledningar. 
Jag har inte skrivit ett eget inlägg om den här boken, för jag har inte lust, men om du är nyfiken på ayurveda finns det andra böcker som är lättare att ta till sig än den här.

FredagsFilmen: Becoming Jane

Nu är oktober äntligen slut, och jag överger läskiga (?) filmer för något mysigare. Som i dagens film, ett romantiskt drama om Jane Austen. "Becoming Jane" heter "En ung Jane Austen" på svenska, och det funkar väl även om vi med det missar målet om en möjlig anledning till att Jane Austen skrev de romaner hon blivit odödliggjord genom. 

Bildkälla Empire

Jane är 22 år och fortfarande ogift, något som oroar hennes föräldrar. När en förmögen man i trakten visar sitt intresse uppmuntras det av hennes familj. Jane har dock förälskat sig i irländaren Tom Lefroy, som efter ett ha misskött sina studier i London skickats till släktingar på landet. Känslorna mellan de unga två växer sig starka, men hennes status och hans rykte sätter hinder i vägen. 

Vet du inget alls om Jane Austen så kommer en liten spoiler här - hon gifte sig aldrig. Hur mycket av den här filmen som är sant är väldigt osäkert, men jag gissar på ganska lite. Trevlig underhållning är det dock, och det var en ganska perfekt film att mysa med mitt i veckan tillsammans med älskade maken. Att Anne Hathaway och James McAvoy utgör ett vackert par i den här filmen gör knappast saken sämre.
Jag streamade den via Max.