När jag var liten spelade min pappa in en film från tv. "Det spökar på Hill House" skrev han på etiketten till videobandet, och en så kittlande titel kunde jag ju inte låta bli att glo på. Upprepade gånger. Oftast i sällskap med mina kompisar A och A. Vi var alltid skiträdda. Satt helst under en filt och pep och skrämde upp varandra. När jag blev äldre blev jag klokare och jag vägrar numera att kalla den här filmen vid dess svenska titel, jag tycker den låter lite som en julkalender eller något, och håller mig därför till originaltiteln "The Haunting".
The Haunting (1963)
Min ursprungsplan var att bara tipsa om filmer i min dvd-samling, men jag känner att jag måste göra ett eller ett par undantag i den planen. Det här är ett av dessa undantag. Får ni tag i den så titta på den. Och jag menar nu originalfilmen från 1963 i regi av Robert Wise, inte den tämligen urkassa remaken från 1999 som regisserades av Jan De Bont.
Jag har kanske låtit er ana att jag är en sucker för snyggt foto. En bra kameraåkning eller bildkomposition kan ge mig gåshud. Den här filmen kryllar av sådana. Skräcken i den förmedlas även den med små medel, det är inga cgi-effekter eller blodstänk på väggarna här inte. I stället får vi viskande voice overs, snabba inzoomningar och skeva vinklar som beskriver spökerierna.
Handlingen i filmen är enkel - en vetenskapsman (Richard Johnson) försöker bevisa att spöken existerar och beger sig till ett stort hus med rykte om sig att vara hemsökt. Med sig har han skeptikern Luke (Russ Tamblyn), klärvoyanta Theodora (Claire Bloom) samt den mycket mottagliga Eleanor (Julie Harris). Allteftersom tiden går visar det sig dock att de har fått något mycket värre än vad de trodde att tampas med, när ondskan i huset börjar terrorisera dem.
Jag försökte hitta ett någorlunda kort klipp på den här filmen på YouTube, men misslyckades kapitalt med det. Jag hittade dock de inledande meningarna, de som en gång i tiden totalt skrämde skiten ur mig, och tänkte ni skulle få nöjet att läsa dem ni också:
An evil old house, the kind some people call haunted, is like an undiscovered country waiting to be explored. Hill House had stood for 90 years and might stand for 90 more. Silence lay steadily against the wood and stone of Hill House, and whatever walked there... walked alone.
Filmen är baserad på en roman av Shirley Jackson, som jag fortfarande inte har läst. Varför har jag inte gjort det? Måste göra något åt det...
Bara för att den här inte finns i min dvd-samling betyder inte det att jag inte vill ha den där. Jag får ofta ryck och letar efter gamla favoritfilmer, men jag har haft otur med den här. Så sitter du på ett ex som du kan tänka dig att undvara - skriv en rad i kommentarerna - jag vill ha den.
