Det har knappt gått att röra sig i litteraturens rum det senaste året eller så, utan att stöta på Delia Owens roman "Där kräftorna sjunger", eller "Where the crawdads sing" som den heter i original. Massor av veckor på bästsäljarlistor, älskad av kritiker och läsare - klart jag blir nyfiken.
 |
| Bildkälla Goodreads |
Kya lever ensam i ett skjul ute i våtmarken, i samklang med naturen omkring sig, men skygg för människorna i den lilla staden i närheten.
När en av stadens unga män hittas död under oklara omständigheter, blir Kya snart misstänkt för att vara inblandad och en utredning dras igång. Men Kya är mer än den obildade enstöring folk i byn behandlat henne som, och snart träder sanningen om hennes liv fram.
En sak som den här boken fått beröm för är sitt vackra språk, och det kan jag verkligen hålla med om. Det ligger som socker över sidorna, och naturbeskrivningarna är fantastiska. Det märks att Delia Owens kan sitt ämne om djur och natur. Jag känner nästan hur jag också blir kompis med hägern och fiskmåsarna, som Kya tar hand om.
Och ungefär där sluter det för mig, för jag tycker att storyn är så urbota dum. Menar verkligen författaren på fullt allvar att jag ska tro på att ingen - ingen - bryr sig om att en liten flicka bor helt själv för att resten av hennes familj har övergivit henne. Att ingen försöker hjälpa henne på minsta lilla sätt. Förutom Jumpin' och Mabel med kläder och lite sånt, och Tate som lär henne läsa. För Kya har bara gått i skolan en enda dag, men hon lär sig ändå läsa så pass bra att hon kan lära sig vad alla djur och växter omkring henne heter på latin, till och med.
Hon blir lite som Ayla i "Grottbjörnens folk" - lite väl fantastisk och duktig på att göra allt. Som Wonder Woman, fast utan lasso och superkrafter. Och jag köper inte det. Alls. Dessutom var det inte alls svårt att lista ut någonting av händelseförloppet. Jag kände att det var en ganska ordinär bok efter någon sorts mall, men med ovanligt vackert språk.
Men. Den har ju trots allt det där vackra språket och de underbara miljöbeskrivningarna, och det är det som räddar upp betyget på "Där kräftorna sjunger". 2,5/5.
