Började min juli med en liten sagostund. Omgjord till en fantasy förvisso, men ändå. "For the wolf" är baserad på sagor, och var alldeles lagom för mig att läsa just nu.
 |
| Bildkälla Goodreads |
Den första dottern är till för tronen. Den andra dottern är vargens.
Red är den enda andra dottern att födas på ett sekel, och hon har ett enda syfte - att offras till vargen i den magiska skogen, för att rädda kungadömet och få tillbaka gudarna. Red känner sig nästan lättad över att få ge sig av. Plågad av en kraft hon inte kan behärska, så vet hon att i Wilderwood kan hon aldrig mer skada dem hon älskar.
Men legenden är en lögn. Vargen är en man, och hennes kraft är en magi som kan rädda dem alla, om hon lär sig hantera den.
Det här kändes en hel massa som att läsa en "Teen wolf"-fanfic omgjord till bok. Komplett med tropen enemies to friends to lovers. Bara av omslaget kan vi ana oss till att det är baserat på sagan om Rödluvan och vargen, men också med en rejäl dos av Skönheten och odjuret. Dessutom lurar det lite Snövit (och kanske också Frost?) i kulisserna, i form av Reds syster Neve. Så är "For the wolf" också den första boken av två, där den andra, "For the throne" har Neve som fokus. Jag kommer läsa den också, för jag har den och bok ett slutade med en aning av en cliffhanger.
Det är en helt okej roman, med ett trevligt persongalleri (även om jag försökte komma på vem som var vem från "Teen Wolf") och en handling som rörde sig framåt sakta men säkert. Däremot kan jag tycka att själva världen var lite väl rörig. Det kändes som att vissa saker inte stämde från kapitel till kapitel. Nog för att legenden och sanningen inte var samma sak här, och sanningen någon gång skulle uppdagas, men det känns som att det hade kunnat berättas på något annat sätt. Som att vara ärlig med Red och berätta från början, i stället för att portionera ut små sanningsbomber pö om pö.
Mycket i den här världen bjöd också på fler fler frågor än svar, och min allra största frågeställning rör själva skogen Wilderwood, som har en central roll i boken. Den största frågan är varför? Vad är det som gör att den inte går att tränga in i, eller ut ur? Varför existerar den ens? Varför gör den som den gör? Varför kan bara Eammon ta hand om den? Är det frågor som besvaras i den andra boken må det vara hänt, men just nu känner jag mig mest förvirrad över just de sakerna.
Jag blev ju ändå nyfiken på fortsättningen, så vi ses snart igen, Hannah Whittens fantasivärld och jag.
Mitt betyg på "For the wolf" blev 3/5.
