Spoilervarning när jag skriver om tv, så klart.
Jag var inte snabbast till festen när den andra säsongen av"Russian doll" släpptes förra året,men nu så. Det här är en liten finurlig serien där Nadia (Natasha Lyonne) går omkring i snabb takt i New York, röker alldeles för mycket, och råkar ut för märkliga ting. I den första säsongen dog hon hela tiden, nu ges det chans att reda upp i det förflutna.
 |
| Bildkälla Netflix |
Det har gått fyra år sedan sist, och Nadia ska snart fira sin 40-årsdag. På en tunnelbaneresa blir hon skickad tillbaka i tiden till 1982. Snart förstår hon att hon är fast i sin mammas kropp, som är gravid med henne. Nadia beslutar sig för att återfinna de Krugerand-guldmynt som mamman försnillade det året, och på så sätt försöka ändra familjehistorien.
Även Alan, som hon lärde känna första säsongen då de båda dog hela tiden, får möjlighet att färdas bakåt. Han hamnar i sin mormors kropp, när hon befinner sig i Östberlin där hon är involverad i en flykt till andra sidan Berlinmuren.
Det här med tidsresor är ofta hit eller miss för mig, sällan ett mellanting. Här blir det tyvärr mest en miss. Bitvis kanske det är lite kul, men mest blir det rörigt. Jag känner också att Alans historia slarvas bort, och det blir så mycket Nadia att hans tidresande lika bra kunde ha hoppats över.
Har en konsumerat mer än ett medium som berör tidsresor så vet en att dilemmat med att försöka ändra något i det förflutna dyker upp förr eller senare. Så även här, där det blir rejäla hål i tiden - vilket gör handlingen ännu rörigare.
Det är inte dåligt för det, men lika bra som i säsong ett blir det inte. Stundtals roligt och underhållande är det dock.
"Russian doll" finns på Netflix.
