Bokcirkeln har träffats igen! Och den här gången var jag med! På grund av födelsedagar, kattutställningar och extremt försenade tåg (utan ersättningstrafik) så var det hälften av oss som samlades på en försommarvarm altan. Och en hund. Kladdkaka, snicksnack och bokprat ledde till en väldigt trevlig eftermiddag.
 |
| Bildkälla The StoryGraph |
Una flyttar till den lilla byn på Islands nordkust för att bli lärarinna åt två av byns tio invånare. Hon får svårt att passa in i byn och tycker att flera av invånarna verkar vara avogt inställda mot henne. Dessutom verkar det spöka i huset hon bor i.
När en av hennes elever dör under mystiska omständigheter, försöker Una komma sanningen närmare. Helt på egen hand, eftersom hela byn verkar arbeta emot henne.
"Är detta världens just nu bästa deckarförfattare?" frågar sig The Times på omslaget till boken. Är det den här boken som avses i det omdömet, vilket vi inte tror, så svarar vi i Plejaderna ett rungande "NEJ!" på den frågan. Det här är inte ens en deckare, det är knappt ens en spänningsroman. Och de där övernaturliga grejerna med spöken, vad är det meningen att de ska tillföra? En annan sak vi lägger pannan i veck över är passagerna i kursiverad stil.Vad är det meningen att de ska tillföra?
Det dröjer ganska länge innan det ens händer något i boken. Una verkar mest lulla omkring, undervisa ibland, och dricka en herrans massa rödvin. Det är först när en av henne två elever dör som hjulen vekar börja rulla. Eller så är det bara Una som inbillar sig i sin rödvinsdimma. Upplösningen kommer ganska krystat, och det känns som ett konstigt slut på boken.
Det här gav vi inte mycket för, helt enkelt. Vi kunde bara än en gång konstatera att vi hade valt en dålig bok, och att det verkar finnas alldeles för gott om den varan för vår smak.
Plejaderna gav "Byn" 1,6/5 i medelbetyg, där högst var 1,9 och lägst var 1,5. En av de där 1,5 var min.
