En vet att läslusten är på botten när inte ens en av favoritböckerna kan locka till läsning. Jag trodde att "Sense and sensibility"skulle ta en vecka att läsa. Max. Det tog nästan tre. Mycket att göra. Värmesmocka. Huvudvärk på grund av värmesmocka. Koncentrationssvårigheter. Jodå,juni har bjudit på mycket motstånd när det gäller läsningen. Men nu är det gjort. Äntligen!
 |
| Bildkälla The StoryGraph |
När systrarna Dashwoods pappa dör hamnar godset hos sonen från det första äktenskapet. Då hans hustru är ganska besvärlig att umgås med, söker sig systrarna och deras mor till ett nytt boende i en stuga på landsbygden i södra England.
Här finner de sig snart till rätta bland sina nya vänner. Marianne, den känslosamma systern, kastar sig rakt in i en förälskelse i den stilige Willoughby, medan den mer eftertänksamme Elinor ser sina drömmar krasas när hon blir den förtrogne till den hemlige fästmön till man hon själv hoppades på.
Månaderna går, och omständigheter ändras. Systrarnas väg till lyckliga slut blir krokig, och på vandringen sker stora förändringar hos dem både, vad gäller både förnuft och känsla.
Det här är alltså en av mina favoritböcker av Jane Austen, så att det tog mig så pass lång tid att läsa den den här gången förstår jag inte riktigt. Troligtvis skulle jag ha läst en helt annan bok, för hur bra jag än tycker att den här berättelsen är, så ville den inte riktigt gripa tag i mig den här gången. Detta trots att den är utmärkt skriven, med underbara karaktärer och en stor dos med humor. Eftersom jag har älskat den alla andra gånger jag har läst den ligger felet helt klart hos mig, och inte boken.
Hade det här varit första gången jag läste den hade betyget troligen blivit mindre, men nu får den behålla det jag redan har gett den, 5/5.
