Mike Flanagans sista projekt för Netflix tar en närmare titt på opioidkrisen i USA med hjälp av texter av Edgar Allan Poe. Åtta entimmesavsnitt finns att se på Netflix, och en behöver såklart inta vara väldigt bevandrad i Poes verk för att uppskatta serien, men gissningsvis går det att hitta många fler anspelningar på hans författarskap än de jag hittade med bara en novellsamling i bagaget.
 |
| Bildkälla Bloody disgusting |
Serien handlar så klart om den mäktiga familjen Usher. Husets patriark har precis begravt alla sina 6 barn, när han bestämmer sig för att erkänna sina brott och berätta om hur (och varför) hans barn dog, för åklagaren som ställt hans företag Fortunado inför rätta. Fortunado har skapat sig en förmögenhet med en kraftfull opioid som skördat många liv genom åren.
Företaget drivs av syskonparet Roderick och Madeleine, som tagit sig upp i företaget genom att spela sina kort väl - och genom en deal med en mystisk kvinna.
Många år senare står Fortunado inför en kris, och ett maktskifte behöver ske. Men så börjar Rodericks barn dö, det ena efter det andra, på sätt som inte alltid kan förklaras med enkla medel.
Jag gillade den här. Den hade inte lika många jump scares som hans tidigare serier, men hade hela tiden en lite förebådande känsla över sig. En vet ju att det inte kommer bra för de flesta,om inte alla, vi får möta i seriens inledande scener.
Serien berättas i två olika tidslinjer. Dels nutid när Roderick berättar sin historia för Dupin, dels årsskiftet 1979-1980 när en yngre Roderick och Madeleine begår en oåterkallelig handling. Så klart många referenser till Poe, både i ord och handling, och en del av hans poem blir citerade under seriens gång.
Helt klart sevärd,men kanske inte för den som verkligen avskyr skräck.
