Det är trevligt att stifta bekantskap med en ny författare då och då. "How to sell a haunted house" är ingalunda Grady Hendrix debutbok, men den första av hans böcker jag läst. Tack till älskade maken för att han gav mig böcker i födelsedagspresent.
 |
| Bildkälla The StoryGraph |
När Louises föräldrar plötsligt omkommer i en trafikolycka, beger hon sig till andra änden av landet för att begrava dem och ta hand om dödsboet. Det är mycket att städa ut innan huset kan gå upp för försäljning, och tyvärr måste hon försöka komma överens med sin bror Mark,vilket hon inte har gjort på många år.
Huset är fullt med minnen, och deras mammas samling av dockor och marionetter. Samt kanske något annat, mer olycksbådande.
Läskigaste clownen sedan Pennywise. Så pass att jag var tvungen att berätta hela boken för älskade maken så att jag skulle ha någon att dela bördan med. Det här var första gången på långe jag på riktigt blivit rädd när jag läser. Hade en riktigt läbbig känsla och det hade lätt kunnat bli mardrömmar av det jag läste. Tur att boken var snabbläst, för det här var en sådan där bok jag ville skulle ta slut så jag slapp ha den i hjärnan mer.
Boken är uppdelad i fem delar, som får representera de fem olika stadierna i en sorgeprocess: förnekelse, ilska, köpslående, depression och acceptans. Fram till "köpslående" var det här riktigt bra. Vi fick veta vad som skapat klyftan mellan Louise och hennes bror Mark, hur de enskilt blivit påverkade av att växa upp i samma hus, omgivna av samma saker (i synnerhet en sak). Vi får till och med ett slut -när boken har 100 sidor kvar. Och det är här den tappar för mig. Det blir mycket ett steg fram ett steg tillbaka, och det som sker blir ganska förutsebart. Från att ha varit skrämd blir jag mer trött.
Det är mycket av det som händer som det hintats om på ett nästan övertydligt sätt, så jag blir inte förvånad av vissa saker, som är skrivna som om de vore väldigt omvälvande. Och det är de för bokens karaktärer,men inte för mig som redan förstått det.
"How to sella haunted house" fick betyget 3/5 av mig. Jag känner att svaren på vissa frågor, som vi får de där sista hundra sidorna, hade kunnat berättas ändå och jag hade kunnat få ett mer tillfredsställande slut.
