Trots att jag själv tycker att jag knappt alls har hunnit med att läsa, så lyckades jag läsa ut fem böcker i februari. Undrar hur jag klarade av det? Det var så mycket annat som pockade på min uppmärksamhet, men tydligen läste jag på rätt bra när jag väl bestämde mig för en lässtund.
Nåväl, här är de i all sin prakt.
"Det måste vara här" av Maggie O'Farrell blev månadens favoritbok med 4/5 i betyg. Boken handlar främst om Daniel, men också om hans fru Claudette. Hon var en firad skådespelerska som valde att lämna karriären. Han är amerikanen som flyttat till Irland. När han hör en intervju på radion känner han att han måste få svar på vad som en gång hände med en vän han förlorade kontakten med. Ett beslut som får stora konsekvenser.
"Dolores Claiborne" av Stepen King är kompisbok med "Gerald's game". De har beröringspunkter, främst i starka händelser under en solförmörkelse. Boken berättas nästan helt i ett stycke, där Dolores förnekar mordet på sin arbetsgivare, men erkänner ett annat. Här lyssnade jag på en audiobok, och läste med i min fysiska bok. Enda sättet jag kan lyssna på en bok utan att tappa tråden.
Betyget blev3,5/5
"Svenska maskiner, ensligt belägna" av Simon Stålenhag läste jag samtidigt som "Dolores Claiborne" så jag kunde ha en läsa-i-sängen-bok också. Något av en bilderbok för vuxna, med Stålenhags fantastiska bilder av svenska landskap med en twist. Byggnader som inte finns, maskiner som inte existerar.
Svartlöten är ett avspärrat område som fascinerar Valter, och även Linus. De fascineras även av varandra, men försöker gömma det. Många år senare återvänder Linus till Torsvik.
Återigen gav jag betyget 4/5.
"Självbetraktelser" av Marcus Aurelius var februaris månadsbok. Läste ut den långt i förväg, för den är ganska kort. En filosofisk klassiker, och visst är det kul att läsa en nästan 2000 år gammal text. Värst spännande blir det dock inte, eller ens värst intressant. Boken kommer inte riktigt med något nytt och repeterar mest samma sak om och om igen, fast kanske på lite olika sätt med olika infallsvinklar. Betyget fick bli 3/5.
"Charlies fiende" av Simona Ahrnstedt är den andra boken om Charlie, och jag gissar på minst en till. Sverigen romancedrottning hoppar på kriminalromantåget, med ett ganska lyckat resultat. Det märks dock att det här är en mellanbok, för den ställer fler frågor än den besvarar, och slutar med en sådan där twist att jag önskar att jag hade nästa bok hos mig just nu. Spännande slltså, men det kändes som att handlingen mest stod och stampade på stället. Betyget blev 2,5/5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!
Jag förbehåller mig rätten att radera kommentarer som är: spam, reklam, otrevliga, irrelevanta för inlägget och/eller anonyma .