"Giftmakerskan" av Sarah Penner

I original heter den här boken "The lost apothecary", alltså det förlorade eller försvunna apoteket, och efter att ha läst den här boken kan jag tycka att det hade varit en bättre titel är "Giftmakerskan" på svenska. Men nu var det ju inte jag som bestämde den svenska titeln, så det är inte mitt fel att titeln känns fel.

Bildkälla Goodreads

I London på 1790-talet driver Nella ett dolt apotek som riktar sig till kvinnor, för att hjälpa dem med allt som kan tänkas behövas. I största hemlighet hjälper hon kvinnor att giftmörda män som vill dem illa. Hennes krav är att giftet inte får användas mot andra kvinnor, och att de alla ska bokföras i apotekets liggare. En dag får hon ett meddelande som ska komma att förändra allt.
I nutid kommer Caroline till London. Vad som skulle ha varit en romantisk resa på bröllopsdagen, har i stället blivit en soloresa för att tänka över äktenskapet. Av en slump finner hon en ledtråd till det 200 år gamla mysteriet om kvinnornas apotek, och giftmakerskan. Hon börjar göra efterforskningar och bit för bit tätnar mysteriet, samtidigt som hennes bräckliga äktenskap gör sig påmint.

Det här är en sådan där lättläst och lättbläddrad liten bok, som är perfekt att glida in i för en stund, men som inte lämnar några bestående intryck. Det är en berättelse om vänskap, gift, att finna sin egen väg och ibland blir det nästan lite spännande till och med.
Boken berättas av tre olika personer, i två olika tidslinjer. Det är egentligen inte svårt att hålla isär vara sig tidslinjen eller berättaren, då varje kapitel inleds med namn och datum, men ändå hade jag stunder i dåtidens London där jag kände att jag missat vem det var som förde talan. Ingen lång stund dock, utan det där redde snart ut sig, mest jag som var slarvig i att läsa kapitelrubrik tror jag.
Handlingen är ganska förutsebar, särskilt i nutids-tidslinjen. Det känns också nästan som att vi skrivs historien på näsan - det blir väldigt tydligt hur det avlöpt, och det känns ibland lite översockrat rart och gulligt. Inte en bok där du behöver tänka själv, vilket var ungefär precis vad jag behövde just nu.
Tyvärr är berättelsen även av teflontyp. Så här några dagar efter att jag läst ut den, har jag redan nästan glömt att den ens funnits i min hand. Så kan det gå. Men trevlig för stunden för det.

Mitt betyg på "Giftmakerskan" blev 3,5/5. 

FredagsFilmen: Belle

På internationella kvinnodagen häromdagen, så tittade jag på en film som är löst baserad på en verklig kvinna. Hon levde under 1700-talets senare halva, och kom (troligen) att påverka skeenden som gjorde att slaveriet avskaffades i Storbritannien. Hon blev uppfostrad som en gentlewoman, trots sitt ursprung som oäkta barn till en sjöofficer och en västindisk slavinna.

Bildkälla Rotten tomatoes

Dido Elizabeth Belle, Dido kallad, blir av sin pappa placerad hos hans farbror och faster för att uppfostras. I hemmet finns redan Didos kusin Elisabeth, och de uppfostras på samma sätt, men med olika utgångsvinklar. Bette för att finna en make, Dido för att bli godsets nya husfru.
Gammelfarbror är inte vem som helst, utan Lord William Murray, en framstående jurist som kommer fälla en avgörande röst gällande ett försäkringsärende om slavskeppet Zong.

En ganska rörande film, om en kvinnas kamp för att finna en plats för sig själv i en värld som ofta föraktar henne. Dessutom en intressant historia om en verklig kvinna och verkliga händelser, även om filmen får anses vara väldigt löst baserad på Didos verkliga liv. Möjligen hamnade jag i en liten Wikipediavåg när jag sett klart på filmen.
Den var kanske inte herrejössesbra, men bra ändå, och väl värd en titt. Om inte annat så för utmärkt skådespeleri. Främst då från Gugu Mbatha-Raw i titelrollen. Eller är det en titelroll? Funderade en hel del på varför filmen heter "Belle" när hon kallas Dido hela tiden. Måste bero på att belle betyder vacker.

5 favoriter - i mitt badrum

Eller badrum förresten, namnet låter ju påskina att det går att bada där. Och såvida en inte vill trycka ner sig i handfatet så är bad ingenting som förekommer här, badkarslös som jag är. Stackars mig. Men badrum låter liksom trevligare än toaletten, so badrum it is.
Jag har grunnat ett tag på vad jag skulle hitta på för fem favoriter. Skulle jag göra på produkter? Men nej, det ser ni ju ändå månadsvis med mina tomma, ganska lätt att bilda sig en uppfattning om favoritprodukter då. Prylar? Jo, så får det bli.

I ingen inbördes ordning alls - mina fem favoritpryttlar som hittas i mitt badrum.

Tangle teezer.
Det finns nackdelar med att ha långt hår, som inte bara gäller att jag fäller som en katt och mina fallna hårstrån hamnar precis överallt. Jag är nämligen rätt så håröm, och att borta håret kan vara en plåga. Tills jag upptäckte Tangle teezer. Känns knappt alls, och har en förmåga att reda upp tovor nästan utan att jag märker av dem. 
Den här rosa är min andra, och den börjar få så pass slitna tänder att jag nog behöver fundera på att köpa en ny. Men inte riktigt än.

På den här bilden finns två av mina favoriter med. De återanvändningsbara rengöringsrondellerna längst fram är den ena. Jag använder dem när jag tvättar av mig smink, sedan handtvättar jag bort de värsta fläckarna, och låter tvättmaskinen ta hand om resten. Eftersom jag använder vattenfast mascara så är det så det funkar bäst för mig. Dessa kommer från Jordklok, och jag tänker köpa fler så att jag aldrig står utan rena rondeller på kvällen. Hittills har jag snålat lite med dem.
Den andra prylen är stället för läppstift. Jag köpte det för många år sedan på ebay, och det anlände till mig med trasig baksida. Inget som hindrar det från att stå upp, så jag har använt det med glädje sedan jag köpte det. Håller reda på läppstift och andra småpryttlar i 24 olika fack.

Braun. Oral-B.
Fråga mig inte vilken exakt modell det är på min eltandborste, för det vet jag inte. Vad jag vet är att jag älskar den och inte ångrar en sekund att jag bytte till den i somras.

Ikea. Fräck, sminkspegel.
Vad skulle jag göra utan förstoringssidan på den här spegeln? Ha problem med att applicera ögonmakeup, är bara början. Nu när jag sminkar mig oftare igen, så har jag kommit fram till att den är oumbärlig. 

All de här grejerna har jag redan använt idag, eller kommer använda innan dagen är slut. Favoriter, som sagt.

"Vattendansaren" av Ta-Nehisi Coates

Ta-Nehisi Coates har gjort debut som romanförfattare med "Vattendansaren". Han har annars gjort sig mest känd som författare av faktaböcker, men även ett par manus till Black Panther-album har smugit sig in i repertoaren.
Jag hade hört mycket gott om den här boken, så det var med ganska stor iver jag mig an den.

Bildkälla Goodreads

Hiram växer upp som en moderlös slav på godset Lockness i Virginia.
En gång när han nästan drunknade räddades han av en oväntad kraft som förde honom i säkerhet. Med hjälp av sin styvmor och sin kärlek, bestämmer sig Hiram för att fly.
Han lämnar Virginia och värvas till den underjordiska järnvägen där han hjälper till i kampen för att befria slavar.
Hans mål är att kunna återvända och befria den familj han lämnat kvar, men för att kunna göra det behöver han lära sig bemästra den magiska kraft han har begåvats med.

Slavbefrielse goes magisk realism. Med en släng av portal fantasy. Där är handlingen nedkokad till en enda mening. Och jag hade ärligt talat kunnat vara utan den där magiska realismen, och istället fått en mer verklighetstrogen roman om den underjordiska järnvägen och dess kamp. Historien är )väldigt) löst baserad på verkliga människor och deras arbete. Till och med jag, i Sverige, lång från de här händelserna i både tid och rum, känner igen namnet Harriet Tubman. Bland annat.
Jag ville verkligen tycka om den här boken, men det gjorde jag inte. Det känns som viktig historia att berätta, och som att den inte kan berättas för många gånger. Men måste det vara så tråkigt? För jag hade tråkigt när jag läste den här boken, längtade riktigt mycket efter slutet. Det tog lång tid för mig att komma in i den. Jag läser ganska fort, så att 400 sidor tar en vecka tyder på att det är något som skaver. Jag tänkte först att det kunde vara min omvärldsångest som gjorde att jag inte ville läsa, men sanningen är nog närmare den att boken känns platt. Jag kommer inte någon av karaktärerna in på livet, och känner mig rätt så oengagerad i deras liv, lidande och planer. Frihet som inte är frihet. I brist på ett bättre ord, skulle jag vilja kalla den här romanen för pretentiös. Den vill berätta något, men det sker på ett så omständligt och högtravande sätt att jag tappar lusten. Är den inte lite tjatig också? Jo, jag tycker ju det.

Ingen höjdare alltså, och jag gav "Vattendansaren" 2/5 i betyg.

There's no such thing as a winnable war-Dagens

Låt: "Russians" av Sting. Because of reasons.
Outfit: Svarta jeans från H&M, tshirt från BikBok, väldigt lagad favoritkofta från Vila.
Smink: Blush från So Susan!, ögonbrynsgel och grå ögonpenna från H&M, mascara och läppstift från L'Oréal.
Nagellack: Borde egentligen ta av det, för det är så slitet nu. Flaming June från a-England.
Doft: Hårolja.
Smycke: Ringarna.
Klocka: Nej.
Läser: "A poem for every spring day". "Heligt blod, helig gral" av herrar Baigent, Leigh och Lincoln (som Dan Brown helt klart läste innan han skrev "Da Vinci-koden") är månadens långläsning. Och så har jag precis börjat läsa "Giftmakerskan" av Sarah Penner. So far so good.
Frukost: Havregrynsgröt med kanel, pumpakärnor, hampafrön och lönnsirap. Te med mjölk, så klart.
Fika: Te och bulle.
Middag: Någon sorts vegetarisk pokébowl. Trollat lite med knäna.
Pryl: Locktång. Skoja ba'. Det där är mina egna lockar. Som är nytvättade med dagens pryl, schampokaka.
Motion: Yogapass. For the abs! The horror! Och så promenad med gullig herrhund.
Kvällsnöje: Tror jag läser lite till. Eller pussla kanske? Inget ansträngande när jag snart ska sussa.
Att tillägga: Putin kan gärna ramla nerför ett stup. Eller ta en simtur tillsammans med ett gäng portugisiska örlogsmän.