Marsfavoriter

Det har ju inte varit en så värst rolig månad det här. Och det mesta av det är Putins fel. Kan vi inte skicka Will Smith på honom? 

Jag kan nog komma på favoriter från månaden som gått ändå. Det brukar jag kunna göra.

Bok: "Billy Summers" av Stephen King. Det var ett tag sedan jag tyckte att King var så här bra.

Film: "Guernseys litteratur och potatisskalspajssällskap". Inte direkt en lättuggad titel, men en fin film.

TV: Har inte sett en enda serie. Inte ens börjat titta på sista säsongen av "Killing Eve". Behöver skärpa till mig.

Nagellack: Flaming June från a-England.

Skönhet: Allergimedicin. För att den räddar mig från ganska osköna röda och kliande ögon och rinnig näsa.

Extra speciell rolighet: 22 mars firade jag och älskade maken att det var 23 år sedan vi förlovade oss. Han med att återvända till kontoret efter 2 års hemarbete.

Favoritinlägg: Skönt att få gnälla av sig lite i inlägget "Onormaltid". Klockan ställdes om i söndags. Det är numera mörkt igen när jag går upp på morgonen. Så mycket för Daylight Savings Time. Och jag är inte ifatt med min cirkadiska rytm än. 

Nagellack i mars

Mars har varit en månad då jag inte har prioriterat att måla om naglarna ett endaste litet dugg. Det har blivit 6 olika lack bara, och jag har ofta gått med nakna naglar flera dagar i sträck. Jag har haft annat om mig och kring mig helt enkelt. Å andra sidan kanske inte 6 lack är så lite - det är ju fler än ett i veckan i varje fall. Men den tiden då jag lackade om varje eller varannan dag känns långt borta.

Mars nagellack, i den ordning jag bar dem.

Depend 7day, Bordeaux glitz #7254
Ett mörkt lila lack (vinlila?) med små glitter i guld, som ibland även ser mörkrosa ut, beroende på basen. Klart som korvspad att jag gillade det här.

a-England, Flaming June
Det mest unika jag sett från a-England på bra länge. För det är orange! Som en guldig soluppgång. Eller en apelsin. Holografiskt, lite som vanligt,från det här märket.

H&M, Parisienne
Leta fram ett av mina röda favoritkrämlack ur gömmorna när jag skulle måla tånaglarna. Och då "råkade" det hamna på fingernaglarna också.
En lite ljusare klarröd, som jag tycker mycket om.

a-England, Golden dome
Ett chartreusegrönt lack minsann. Varifrån golden kommer i namnet vet jag inte, möjligen att det finns ett guldstråk där, mitt i all holografisk härlighet. Känns som en ganska unik färg i a-Englandsammanhang, det här också.

Cadillacquer, Touch the stars
Ett mörkt blått jellylack, tjocksmockfullt med flakes som antingen skiftar i rött eller är av den holografiska varianten. Blev inte riktigt så blå som jag hade hoppats. Det här är tre lager, innan jag nådde nästan önskad effekt.

Cirque colors, Neo
Som synes hann jag inte få Neo under linsen innan jag slet på det. Synd, för det här är verkligen ett fint lack som mina bilder inte alls gör rättvisa.
Neo är ett multikromt lack som skiftar mellan svart och rött, men det mellanlandar även i orange och brunt och ibland kan det komma glimtar av både lila och grönt. Och anar jag lite guld också, i vissa vinklar och ljus?

Jag har två Depend och 6 a-England i otestade lådan i skrivande stund. Undrar hur många av de jag hinner lack på i april? 

"Jag är, jag är, jag är: Ett hjärtslag från döden" av Maggie O'Farrell

I somras läste jag "Hamnet" av Maggie O'Farrell och tyckte så pass bra om den att jag ville läsa mer av henne. Att nästa bok av henne skulle bli en sorts memoarer var kanske inte planerat som så, men jag är nöjd med mitt val och jag vill fortfarande läsa fler av hennes böcker.

Bildkälla Goodreads

Ett antal möten med döden. Vissa ögonblicksverk, andra allvarliga tillbud. Vad skulle du göra om en främling väntade på dig på en enslig skogsstig? Om du hoppade i havet vid fel tillfälle? Blev allvarligt sjuk? 
En personlig berättelse om ett liv, sett från sjutton tillfällen när ett liv lika gärna kunde ha släckts.

Det här var så pass rörande. Jag blev fullständigt gripen av Maggie O'Farrells berättelse om sitt liv, och utgångspunkten hon valt för att berätta om det - med döden ständigt närvarande.
Boken är uppdelad i sjutton kapitel som alla berör ett tillfälle när livet kunde ha tagit slut. Allt från sjukdomar, till olyckor, till överfall eller skrämmande ögonblick som inte hände bara av en slump. De utspelar sig inte i kronologisk ordning, men den ordning vi får känns ändå perfekt. För de kan vara påminnelser om skeenden senare i livet, bland annat. Det går säkert att läsa varje kapitel för sig, för de känns som små noveller, och i vilken ordning en nu vill, men jag skulle rekommendera att läsa dem i vald ordning. Och vill du läsa bara en bra och lättläst memoarbok, så rekommenderar jag den än mer.
För det är lättläst, trots ett ämne som kanske ibland kan kännas tungt. För samtidigt som döden är närvarande hela tiden, så är boken samtidigt en hyllning till livet.
Vissa av berättelserna är ganska korta, andra får blomma ut och berätta en annan historia i historien, och det är det som gör den här boken till en så fin berättelse. Jag gissar också att jag kan ha hjälp av att ha läst den här boken, när jag nu fortsätter utforska Maggie O'Farrells författarskap.

Mitt betyg på "Jag är, jag är, jag är: Ett hjärtslag från döden" blev 4/5.

"Billy Summers" av Stephen King

Äntligen färdig med alla mina julklappar! Jag fick "Billy Summers" i julklapp av älskade maken, och har sedan dess hindrat honom från att läsa den innan mig. Det var ju trots allt min julklapp, och då borde jag ha första tjing kan en tycka. Så för att han ska sluta sukta över min bok, var det hög tid att jag satte mig ner och läste den. Så det var precis vad jag gjorde.

Bildkälla Goodreads

Billy Summers är en väldigt skicklig prickskytt och lönnmördare. Han dödar inte vem som helst för pengar - de han sätter ett skott i måste vara onda. 
Nu har han bestämt sig för ett sista jobb och sedan avsluta sin lönnmördarbana och dra sig tillbaka. Han erbjuds ett lukrativt kontrakt, mer betalt än han någonsin fått förut. För det här är en riktigt ond man.
Men en sista stöt brukar sällan gå smidigt, och även i Billys fall verkar allt som kan gå fel, gå fel.

Jag vill verkligen inte avslöja för mycket av handlingen i den här boken, för jag tror det är bäst om en får närma sig berättelsen lite oförberedd. 
Jag trodde att det här skulle vara en ganska vanlig King, och bitvis är den det också. Men plötsligt tog berättelsen om Billy med mig på oanade äventyr, och alla svängar var jag inte alls beredd på.
Det förekommer en karaktär som jag till en början trodde att den kunde ha undvarats, men det finns inga onödiga karaktärer alls i den här boken. Alla gör sin grej, och blir viktiga i Billys berättelse.
Det förekommer mycket väntan i den här boken, lite av en försmak på pandemin som skulle komma - den här boken utspelar sig ungefär ett halvår innan världen stängde ner. Trots all väntan blir det aldrig tråkigt, därför att berättelsen har ett driv. 
Också - blink and you miss it - hänsyftningar till ett tidigare verk av King. Som helt plötsligt inte känns helt avslutat. Yikes!

Jag älskade den här boken. Det här är verkligen Stephen King när han är som allra bäst. Mitt betyg på "Billy Summers" blev 5/5. Årets första femma!

FredagsFilmen: Back to the future

Förra veckan började den här familjen titta om på "Back to the future"-trilogin. Eller "Tillbaka till framtiden" som det heter på svenska, men det har inte riktigt samma klang i sig, även om det (för en gångs skull) är en korrekt översättning.
Första filmen är kanon bra, sedan att det borde ha stannat vid en film är en annan femma. Plågar mig igenom de övriga två ändå - bara därför att. Men den som är riktigt sevärd, och välförtjänt av sin klassikerstatus, är den första filmen från 1985. Jag var 14 det året. Jisses vad det känns som länge sedan!

Bildkälla Radio Times

Marty McFly är 17 år, går på high school, har en snygg flickvän och ett band. Hans vänskap med den excentriske vetenskapsmannen Doc Brown ställer dock in alla hans helgplaner.
Av misstag skickas Marty 30 år tillbaka i tiden. Alldeles lagom för att hinna sabba det första mötet mellan sina föräldrar. Nu pågår en febril kamp för att rätta till tidslinjen och skicka Marty tillbaka till framtiden.

Den första filmen är charmig och rolig och bjuder på flera dråpliga ögonblick. Och det hade ju varit fint om det hade tagit stopp där. Istället kom det två uppföljare som är mer eller mindre kassa. Fulla med överspeleri, dåliga vitsar, logiska luckor och allmänt trams. Värt att notera är att de i film två åker 30 år in i framtiden - alltså till 2015. Som inte alls ser ut som det 2015 vi har lämnat bakom oss, så klart. Det betyder att hela trilogin utspelar sig i dåtid - även när den utspelar sig i framtiden.