Måndagsmotivation, del 13/?

Dagens måndagsmotivation handlar om träning. Är det inte din tekopp går det bra att hoppa över det.

Om du däremot tycker som jag att motivation gäller både den mentala biten och den kroppsliga så välkommen in.

Nu är ju inte jag på något sätt en träningsmänniska, trots att jag är utbildad yogalärare, nästan lite tvärtom faktiskt. Jag har aldrig ansett mig vara en sådan som tränar.
Min avsky att svettas och röra på mig grundades tidigt. Som så många andra hade jag inte kul på skolgymnastiken. Vald sist i alla lagsporter, gympalärare som satte betyg efter hur snygg man var och inte prestation, tvingad till oändliga pass med bollsporter, och sådant som jag tyckte var kul - dans - en gång per läsår, max. Inte direkt en bra grund för ett motionsintresse och jag vet att jag inte är ensam om de här upplevelserna. Särskilt inte bland tjejer. Räck upp handen alla tjejer som såg utelaget komma närmare när det var din tur att slå ut bollen i brännboll - med "tjejslagträt". Tänkte väl att jag inte var ensam om det.
Numera är det skruttiga knän och en överrörlig rygg som sätter käppar i hjulen för viss sorts träning, samt att jag hade foglossning med alla tre graviditeterna och det fortfarande känns lite ostadigt och "knäppigt" i bäckenet. Jag som gillade att löpträna, jo faktiskt, fick inse att det inte var någon bra idé. Så återfann jag stavgången och älskade det. Sedan fick jag en fotskada... Så. Jädra. Typiskt. Sedan hittade jag ett promenadprogram och tänkte "Vad har jag att förlora?" Ingenting, visade det sig.

Jag har också insett vissa saker:

• Man kan göra det ändå, men kanske långsammare, inte lika länge och lite försiktigare.
• Det finns inga dåliga väder, det finns bara dåliga kläder. Jo faktiskt. Förra veckan gick jag en promenad i regnet och blev så tvärblöt att jag till sist bara skrattade åt eländet och hoppade i vattenpölar. Vad kunde hända liksom? Kunde jag bli blöt?
• Ibland måste man bara göra det. Även om det känns motigt. Ge dig själv en målbild och sträva efter den. Igår när jag hade det jättemotigt i spåret var min målbild den att komma hem och ta en varm, skön dusch. Det behöver inte vara mer än så.
• Var inte rädd för stödstumpor och förband - de är dina vänner.
• Hitta en träningsform som du gillar, gör upp en plan, följ planen. Hittar du ett i förväg uppgjort program du vill följa så gör det, men gör det I DIN TAKT. 
• Man behöver inte följa programmen slaviskt. Man kan faktiskt byta dag på vissa pass, eller gå stavgång dagar det var meningen att man "bara" skulle promenera. Bara antalet pass stämmer med programmet så går det hur bra som helst att anpassa efter ditt schema och din dagsform.
• Svettas är SKÖNT!
• Alla pass kommer inte vara roliga, eller fantastiska, eller kännas bra medan du gör dem. Men förhoppningsvis kommer du känna av den där endorfinkicken ändå och det är skönt både själsligt och kroppsligt efter ett avslutat pass. Ibland därför att det är skönt när smärta upphör.
• Jodå, man kan träna ändå även om det gör lite ont. Viss smärta är inte av ondo utan beror på att man är otränad, trött, tränar för tätt inpå maten eller bara för att man känner efter lite väl mycket. Om man däremot får så ont att det hugger i kroppen, eller man får problem att fortsätta - sluta! Du ger inte upp - du tar hand om dig själv. Gör om en annan dag istället.
• Träningsappar, sportklockor, ta hjälp av en PT, peppig musik i öronen - kör på bara! Det är extra roligt när man kan se vad man gjort och klocka sina framsteg. Musik är jag dålig på dock, jag föredrar att lyssna på naturen när jag är ute och går. Men det är jag det - whatever floats your boat.
• Färgglada träningskläder ftw!
• Investera i en bra sport-bh eller två. Eller tre. Det gör inget om den är snygg också, även om det bara är du som ser den. Det är alltid roligare att träna om man känner sig piffig. Eller är det bara jag?
• Jo. Du kan visst det.

Ord som är sanna. Jo - faktiskt.