"Finders keepers" av Stephen King

Bered er på en störtflod av bokinlägg de närmaste dagarna. Jag har snart läst ut boken jag läste efter Stephen Kings "Finders keepers" och i morgon är det bokcirkeldags, så det händer en del på bokfronten i mitt liv just nu.

Bildkälla Goodreads

År 1978 är bokälskaren Morris Bellamy så besatt av författren John Rothstein att han är beredd att döda för att få tag på de anteckningsböcker som tros innehålla minst en opublicerad roman.
År 2009 hittar Pete Saubers en nergrävd kista med en skatt bestående av Rothsteins anteckningsböcker och pengar. Pengar som kan hjälpa hans familj då de är i ekonomisk kris efter att pappan blivit allvarligt skadad av en stulen Mercedes.
År 2014 friges Bellamy från ett 35-årigt fängelsestraff och återvänder till sin begravda skatt.
Nu är det upp till Bill Hodges och hans medhjälpare att rädda Pete från en hämndlysten Bellamy.

"Finders keepers" är del två i en trilogi om Bill Hodges, en pensionerad polis som nu driver en firma som påminner om en detektivbyrå men inte riktigt är det. Första boken i trilogin är "Mr Mercedes" och det är nog en bra idé att ha läst den innan man läser den här, eftersom berättelserna knyter an till varandra. Inte bara för att det är samma personer, utan också för att familjen Sauber är påverkad av händelserna i "Mr Mercedes" då pappan i familjen blivit skadad i första bokens massaker.

Den här trilogin är tänkt lite mer som kriminalromaner än det typiskt Kingska med övernaturligheter, även om vissa ledtrådar ges till en mer övernaturlig tredje bok. Som de flesta kriminalromaner är den sålunda ganska förutsebar. Vi får en massa fakta presenterade för oss i boken inledning och allt byggs sedan upp till ett klimax i bokens slutskede. Stor spoiler väl synlig dessutom...
Jag och älskade maken brukar prata om att King har en fiskkrokseffekt i sina romaner, man blir liksom fångad på kroken och meddragen genom romanen på ett sådant där sätt att det är svårt att lägga den ifrån sig. Den här gången lät den effekten vänta på sig för min del, men de sista 150 sidorna eller så läste jag i ett svep. Innan dess hade jag inga problem med att lägga ifrån mig boken en dag eller två. Det är spännande skrivet dock, och det finns driv framåt i texten. Ganska så lättläst på det sättet.

Älskade maken läste den här boken innan mig, den var trots allt min födelsedagspresent till honom, Han tyckte liksom jag att den var förutsebar, lite väl mycket så, men ändå underhållande. Hans betyg blev 3/5, mitt 4/5.
Det ska bli spännande att se vad som händer i bok tre. "End of watch" finns redan utgiven men vi väntar på pocketutgåvan. Om vi pallar att vänta så länge...

If asked, Hodges would have said he doubted that a thirteen-year-old's tale of woe could surprise, let alone amaze him, but he's amazed, all right. Fucking astounded. And he believes every word; it's too crazy to be a fantasy.
By the time Tina has finished, she's calmed down considerably. Hodges has seen this before. Confession may or may not be good for the soul, but it's undoubtedly soothing to the nerves.