För grejen är ju denna - man vet inte alltid hur den person man säger något till tar emot de ord man säger. Man vet inte vad de har i sitt bagage och i sina tankar, vad de bär på i sina hjärtan som kanske gnager och tär.
Som den mannen, som kom in i den lilla butik där jag extraknäcker häromdagen, och ifrågasatte mitt goda humör. "Vadan denna munterhet? Detta kräver en förklaring." Nu vet inte jag om han bara hade en underlig humor, men de där orden satte igång ett dominoras i mig och dagen slutade med att jag satt och storbölade åt just ingenting.
För vad kunde jag svara en kund annat än att solen sken och det var en vacker dag. Under ett sådant flyktigt möte öppnar man sig inte riktigt och säger: jag är glad idag för solen skiner och jag har en bra dag efter en jobbig gårdag och efter att ha lidit av en jävligt jobbig depression i flera år och dessutom vara belastad med ångestproblematik och social ångest så är sådana dagar som juveler i gyttja.
Det är inte det en sådan människa vill höra. Och därför lär de sig aldrig heller att tänka efter innan de talar. Innan de ifrågasätter att någon kan vara glad. Någon som kanske dagen innan gjorde något oerhört jobbigt - som jag hade gjort.
 |
| Bildkälla Quote fancy |
Inga kommentarer:
Nya kommentarer är inte tillåtna.