Julifavoriter

Alltså, om jag tyckte tiden gick fort fram förut så är det inget emot vad juli har gjort. Månaden har fullkomligen flugit fram. Kan bero på att älskade maken har haft semester, och vi har fyllt våra dagar med semestriga saker. Troligen beror det på det. Men imorgon är han tillbaka på jobbet, och månaden då vardagen kommer tillbaka infinner sig.
Men juli är det fortfarande (hela resten av dagen) och varje månad brukar föra med sig en och annan favorit.

Bok: En bok fick toppbetyget 5/5 och det var "Karriär i ondska" av Robert Galbraith. Är man minsta lilla intresserad av deckare så bör man läsa den här serien. Kanske kommer 2018 bli året då även jag lär mig uppskatta kriminalromaner?

Fic: Har jag inte läst någon. Har inte haft tid helt enkelt.

Film: Månadens enda biobesök blev "Love, Simon" med Lilla E, och eftersom jag bara sett en film till den här månaden (för jag har haft annat för mig) så är det just "Love, Simon" som får räknas som månadens bästa.

Tv-program: Tog tag i det där med "The Handmaid's tale" och har precis tittat klart på säsong 2. Det gör ont, men det är så förbannat bra!

Nagellack: Nu har jag tänkt efter sedan i söndags, och det blir IDK från China Glaze som blir månadens favoritlack.

Skönhet: Jag har hittat ett favoritschampo. Så det är ju synd att det inte verkar gå att få tag på. Förutom på vissa valda hotellrum där man kan hitta det på badrumshyllan. Och det var på Vadstena Klosterhotell jag prövade Damana Conditioning shampoo with juniper och föll som den berömda furan. Underbar doft och det gör underverk för mitt hår. Jag har ett par schamponeringar kvar innan flaskan är tom, och då kommer jag gråta.

Upptäckt: Favorittips jag har fått och anammat är att lägga arkmasker i kylen en stund innan användning. Jädrar vad gött det känns efter en varm dag.

Extra speciell rolighet: Att resa till Ångermanland några dagar och återse vissa av mina paradis på jorden. Älskade maken har en farbror och faster som bor där, men de ska flytta i början av nästa år, så det var sista chansen att spendera några dagar i deras härliga hus och med deras härliga omgivning. Och den chansen tog vi.

Mitt eget favoritinlägg: Mid year book freak out. För det blir så när man är galen i böcker.

"Pestens år. Döden i Stockholm 1710." av Magnus Västerbro

Denna värmebölja alltså. Jag orkar inte göra någonting. Vill mest ligga halvnäck i en sval bris, bli fläktad av palmblad (eller en fläkt) och dricka iste.
Fast det kunde vara värre - jag kunde ha pest.

Bildkälla Goodreads

År 1710 hade Sverige nyligen förlorat slaget vid Poltava, stormakten rasar samman. Mitt i detta krigskaos drar pesten fram över landet, på kort tid dör nästan hälften av Stockholms invånare.

Om man frågar mig vad det var som fick mig att lägga den här boken i min kundkorg under senaste bokrean, så har jag inget bra svar. I varje fall inte bättre än att den verkade lite småintressant. Det skulle visa sig att den var mer än bara lite småintressant - den var väldigt intressant. Så där så att jag blev överraskad själv.
Med hjälp av brev, dagboksanteckningar, arkiv och historiskt källmaterial har vi här en sanningsenlig berättelse om hur en fasansfull sjukdom utplånar en halv stad. Hur människor agerade, vad som skedde för att stoppa smittan, bota de sjuka och begrava de döda. Hur det fattades både bra och dåliga beslut. Hur människor visade upp sina sämsta, men också sina bästa, sidor.
Det är nästan som att läsa en roman. Källhänvisningar finns i slutet av boken, och texten är inte splittrad av fotnötter (något som jag tycker är jättejobbigt i en löpande text). Det är dock ingen roman, men samtidigt inte en renodlad faktabok heller. Författaren själv kallar den för en dramadokumentär, och det tycker jag är en träffande och bra beskrivning. Väldigt lätt att ta till sig, och jag plöjde igenom den ganska fort.

Mitt betyg på "Pestens år" blev 4/5. Så bra tyckte jag alltså att det var. Kanske allra roligast för den som är intresserad av historia, men jag tror nog att den kan uppskattas av många.

Nagellack i juli

Jag hade tänkt att jag skulle lacka om idag, så att jag kunde avsluta det här inlägget med en sprillans ny manikyr. Men vet ni vad, jag orkar faktiskt inte. Även om det har regnat idag (äntligen!) så har fukten mest lämnat en klibbig känsla efter sig, eftersom det ändå är varmt, och min hjärna känns lite som sirap idag. Orka göra saker, liksom.
Så jag struntar i det - att lacka om alltså, och bjussar på de lack jag har hunnit bära under juli. Hela 8 stycken, vilket inte är illa med tanke på att det varit mycket nakna naglar i juli.

Började månaden med att lacka på det sista Polish Alcoholic-lacket jag hade i lådan. Boneless är ett mörkt grått lack med massor av holografiska flakies. Tyvärr slutsålt i shoppen, för visst är det fint? Om man gillar grå lack, som jag gör. Också.

Kände stort behov av nya bilder på Anne Boleyn från A England inför den summering av Tudoresque-kollektionen jag skulle göra. Också en utmärkt ursäkt för att åter använda ett smällsnyggt mörkrött lack med scattered holo. Ser ut som skimmer när inte solen ligger på, när solen ligger på - wham, bam, thank you ma'm!

Fortsatte med ännu mer A England. Puck a Fairy från märkets senaste kollektion, Shakespeare's Faeries. Jag hoppas att de av er som hoppade på Pretty Polish's "butiken-stänger-rea" hade större tur än mig. Jag beställde övriga lack från kollektionen, för att komplettera min samling, men min order slarvades bort. Jag har fått full kompensation i form av pengarna tillbaka, men ändå - jävligt störande. 

Amyhoodles - Puck är ju rent sagolikt snygg. A England vanliga splittrade holo, här i en påfågelsblå bas, en aning av grönt också. Ligger bra till för att bli julis favorit, men det visar sig på tisdag.

Masala chai från H&M Beauty köpte jag ester att ha sett det på någons naglar på Instagram. För mig som gillar nästan-vita lack lite löjligt mycket, blev habegäret stort. Och jag trivdes så bra i det att det satt på merparten av en vecka, neutrala lack gör ofta det på mig.
En liten aning beige, en ännu mindre liten aning rosa. Pastell, och därför lite småtrist formula, men tre lager och topplack funkade fint. Ännu en kandidat till månadens favorit, så det är tur att jag har några dagar på mig att bestämma mig. För...

...här har vi ännu en kandidat. Fick nys om att China Glaze relanserat vissa lack från sin OMG-kollektion, och var "tvungen" att klicka hem dem. Först ut att testas blev IDK (I Don't Know). Ljuvligt lila med de mest fantastiska holoregnbågar. Tyvärr hade de inte uppgraderat formulan, utan de är ganska jobbiga att måla med och väldigt holosjuka. Klart värt det extra jobbet, dock.

OMG (Oh My God) från samma märke och kollektion fick pryda tassarna veckan därpå. Helst enkelt för att det var det jag var minst sugen på i kollektionen. Silverholo har vi sett förut, så pass att det inte är spännande längre. Skitjobbigt att måla med det också, kanske till och med lite jobbigare än IDK, men man får fina regnbågar som tack för besväret.

Röda krämlack är en sådan där sak som jag aldrig tröttnar på. Skulle ut på lokal och ville ha något klassiskt snyggt som jag visste att jag skulle trivas i. Valet föll på Cinnamon sweet från OPI. Ett rätt så klarrött lack, med en droppe eller tre av brunt i sig.

Slutar månaden som jag började den, med mörkgrått och holo, här i A Englands vanliga splittrade holo. Lacket är Moth a Fairy, och det sista A England jag hade i lådan. Tills resten av kollektionen kommer. För jag beställde om dem från en annan shop som jag litar lite mer på (Hypnotic Polish). Kostade dryga hundringer mer, för där vara bara två av lacken jag beställde med på sommarrean, men det är det helt klart värt.

Nästa månadssammanfattning kommer nog på septembers första söndag, så jag slipper ha nästan hel vecka som släpar efter från augusti. Eller så släpper jag på mitt påfund om "sista söndagen i månaden" som jag har funderat på. Den som lever får se.

BuJo för augusti

Det är den tiden på månaden igen. När den snart är slut och det är dags att skapa nya sidor i min Bullet Journal. Så på en av årets hittills varmaste dagar satt jag inomhus i ett yttepyttelite svalare rum, och skapade augustis sidor. Det såg ut på ett ungefär såhär.

Jag hade för länge sedan bestämt mig för att augusti skulle ha månar, på grund av augustimåne, och att färgen skulle vara blå. Båda döttrarna fyller år i augusti, och en av dem har blå som favoritfärg, så det passade ju bra. Vad jag ska ha kakmåttet till får ni se om en stund.

Månadsuppslaget ser ut som förut, för att det är så jag trivs med att ha dem. Sidan tvärsöver är blank, men där brukar det hamna något "minnesaktigt" under tiden månaden fortskrider.

Även uppslaget för nagellack, böcker, filmer och bloggidéer ser likadant ut månad efter månad. Funkar det så funkar det.

Nu har det däremot hänt en grej! För jag har separerat min vanemätare i flera små. Om jag gillar det här kommer jag nog fortsätta med det, men det tog en jädra tid att rita upp 8 olika kalendrar, så om jag inte gillar det var det här en engångsföreteelse. Bredvid vanekollen en humörmätare. Ser ut som vanligt för jag gillar fortfarande att se hur ett diagram växer fram.
Och så "En rad om dagen" på sidan bredvid.

En sida "Braindump" och en sida pengar. Denna månad med ny yogakassabok, för i slutet på augusti drar jag igång igen.

Och slutligen - ett veckouppslag. För jag bestämde mig för att göra ett uppslag per vecka igen. Det var här jag använde kakmåttet, för jag ville testa att ha runda dagar. Det finns plats runtom för att skriva upp mat, bloggplaner och övriga anteckningar. Gillar faktiskt hur det ser ut, för det ser inte för tomt ut på det här viset, som jag upplevt att det gjort när jag gjort rutor i veckouppslagen. Om jag trivs med det vet vi om en dryg månad, när det är dags att sätta sig ner och göra uppslag för september.

Enjoy the silence

För mig, som lider av överkänslig hörsel och tinnitus, så är det där med tystnad något av en utopi. Eftersom det ständigt låter i mina öron, så kommer jag aldrig mer få uppleva total tystnad, och det är något som jag saknar. Den där känslan av att nästan vara inlindad i bomull. När det är så tyst så att man kan höra snö falla, som jag så poetiskt hört det uttryck i en bok jag inte minns vilken det var.
Det närmaste jag kommer tystnad är när jag sitter ensam hemma och väljer själv vilka ljud jag vill omge mig med, eller när jag är långt ute i skogen - sådär så att det enda man hör är fågelsång och insekters surr.

I och med den här överkänsliga hörseln så stöter jag även på problem i vardagen. Folk som skrikpratar i sina mobiltelefoner, folk som inte vet vad hörlurar är utan går omkring och spelar musik ur högtalare när de vandrar gatan fram. Helst lite i en klunga så att man måste skrika till sina polare för att göra sig hörd över den höga musiken. Musik i mataffären. Musik på caféer, restauranger, klädaffärer och in i minsta lilla vrå. Fester där volymen höjs allteftersom folk blir högljuddare i takt med att alkoholen flödar. Grannar som klipper gräs, klipper häck, vattnar trädgårdsland, ställer bilar på tomgång, varvar med mopeder, kör snöslungor, tutar, backar med lastbilar, trimmade mopeder som blåser förbi alldeles för fort. Vilka tider på dygnet som helst.

Eller som jag sa till älskade maken när vi åt lunch på ett fullsmockat Max i Hudiksvall, med rockabillymusik strömmande ut högtalarsystemet:
"Den snabbmatsrestaurang som väljer att sluta spela musik kommer få mig som stammis."
För det behövs liksom inte musik ovanpå all kakafoni i en fullsatt restaurang, där det redan är tjatter från alla lunchsällskap, alla maskiner, alla kassor. Det behövs inte musik när jag köper spagetti och mjölk, eller en tröja, eller tar en kopp te på stan. Och framför allt behöver jag inte höra vad du pratar om, eller är jag intresserad av att lyssna på din musik. Skaffa hörlurar för fasiken! Så att jag kan få en chans att höra mina egna andetag, mina tankar, vindens sus och fåglarnas kvitter. För tyst - det kommer det aldrig bli igen. Jag hoppas bara på tystare, så att jag slipper få huvudvärk, bli stressad, inte kan sova eller åker på en dålig dag med ångest. Visa lite hänsyn, helt enkelt.

Enjoy the silence.

"Karriär i ondska" av Robert Galbraith

Jo, men visst är det så att även jag har hittar kriminalromaner som jag tycker om. Så pass att jag riktigt längtar efter nästa del i serien om Cormoran Strike och Robin Ellacott. Den kommer visst i höst, men när den kommer ut på svenska vet jag inte. Så det är ju lite tur att BBC har gjort en tv-serie på de tre första böckerna, och den finns i sin helhet på HBO Nordic, så jag vet ju vilken serie jag ska plöja härnäst. Visste väl att det var smart av oss att skaffa den kanalen.

Bildkälla Goodreads

När ett avhugget kvinnoben levereras med bud till Robin Ellacott på jobbet, inser hennes chef Cormoran Strike att det finns fyra män från hans förflutna som kan vara skyldiga. De är alla kända för att ha begått bestialiska brott tidigare och de hyser alla ett agg gentemot Cormoran.
Cormoran befarar att polisen koncentrerar sig på fel spår och tar saken i egna händer tillsammans med Robin. Jakten leder dem in i de misstänkta männens världar, och fler våldsdåd begås. Tiden är knapp.

Det här är nog den hittills ruggigaste boken i serien. Bland annat för att vi får en inblick i gärningsmannens inre, och det är inte ett mysigt studiebesök. Tvärtom så känns det fruktansvärt obehagligt att blicka in i ett så mörkt inre.
Ändå hålls jag på halster hela boken. Jag misstänkte en hel del, men det var inte helt lätt att lista ut vem mördaren var, trots alla ledtrådar som lades ut. Fast jag gissade rätt, åtminstone till viss del.
Personporträtten och miljöbeskrivningarna är spot on. Jag känner mig nästan som att jag ser på film medan jag vänder blad i en rasande takt för att få veta hur det går.

Fallen i de olika böckerna är avslutade, men ändå bör man läsa böckerna i rätt ordning för att man får veta så mycket om huvudkaraktärerna. Och den här senaste boken så har Cormoran och Robin blivit i varje fall mina kompisar. Så där så man sitter och muttrar och svär när man tycker att någon av dem gör något dumt. Eller så nickar man instämmande när de gör bra grejer.

Bästa boken i serien alltså, och jag gav den högsta betyget. 5/5 alltså.

En självisk lista

Jag älskar ju listor i alla dess former, och en dag som idag när jag inte ens orkar tänka, tyckte jag att det kunde vara en bra idé att leta upp el "lär känna mig bättre" lista och svara på frågorna som ges i den. För det tycker jag är kul. Häng på!

1. Har du något husdjur?
   Borde väl vara tämligen välkänt för trogna läsare att jag har två katter. Schumi, eller Scooby/Schumskan/Gammelgäddan eller något av hennes andra tusen smeknamn, är 11 år nu. Cullen är 9 år nu, men beter sig stundtals fortfarande som en kattunge. Han har också massor av smeknamn, som Neville/Krakafulo/Cullman/Ludo.
2. Nämn tre saker som är fysiskt nära dig.
   En kudde, en bok och hela min nagellackssamling.
3. Vad är vädret just nu?
   Soligt och varmt och lite, lite vindpustar. Sommaren 2018 är inte att leka med.
4. Kör du? Om så, har du kraschat?
   Nej och nej. Vi överlämnar det där med att köra bil till de som lärt sig det.
5. Vilken tid vaknade du i morse?
   Straxt efter 7.
6. När var senaste gången du duschade?
   I går kväll.
7. Vilken var den senaste filmen du såg?
   "Love, Simon". Inte mycket filmtittande alls den här månaden.
8. Vad står det i det senaste sms:et du fick?
   "Danke skön" Från Stora J:s kompis som försökte få tag på henne.
9. Vad är din ringsignal?
   "Aftermath" med Adam Lambert. Älskade maken har dock en egen signal.
10. Har du någonsin varit i ett annat land?
    Ja.
11. Tycker du om sushi?
    Inte värst. Det går väl att äta, men jag har provat och sedan dess aldrig varit sugen på att äta det igen.
12. Var köper du dina matvaror?
    Mest på ICA.
13. Har du någonsin tagit medicin för att hjälpa dig somna snabbare?
    Mer för att somna överhuvudtaget, men ja.
14. Hur många syskon har du?
    Två äldre bröder.
15. Har du en stationär dator eller en laptop?
    En laptop. Skaffade en Chromebook för några månader sedan.
16. Hur gammal blir du nästa gång du fyller år?
    48. 
17. Bär du kontaktlinser eller glasögon?
    Glasögon. Egentligen läs- och datorglasögon, men de sitter på mest hela tiden.
18. Har du färgat ditt hår?
    Många gånger, men inte de senaste två åren. Har bestämt mig dör att det är okej att få grått hår. Och det är rätt så fint. Jag tycker det klär mig.
19. Säg något du planerar att göra idag?
    Lägga en ansiktsmask.
20. När var senaste gången du grät?
    Inte alls länge sedan, men jag minns inte exakt när eller varför. Ibland kommer det bara en skvätt. Det kan räcka med att jag ser ett filmklipp på en extra söt valp eller något. #blödig
21. Vad är din perfekta pizzatopping?
    Jag är förjust i de där kycklingpizzorna med banan och curry... Men här hemma blir det mest lök och bacon. Älskar lök på pizza. Och persilja!
22. Vilket föredrar du - hamburgare eller cheeseburgare?
    Hamburgare. Särskilt "på lokal" så jag skipper orange plastost.
23. Har du någonsin haft en all-nighter?
    Som i varit vaken hela natten? Ja. Hade ju varit dumt om jag sov på jobbet när jag jobbade nattskift.
24. Vad är din ögonfärg?
    Den där som brukar kallas melerad. Mest brunt och grått och lite grönt.
25. Kan du känna skillnad i smak mellan Pepsi och Coca-cola?
    Ja. Särskilt när de är rumstemprerade (som jag föredrar dem i alla väder). Och jag tycker Coke är godast.

"Ballad" av Maggie Stiefvater

Fullständig titel är "Ballad: A gathering of Faerie", men det orkar en ju inte skriva ut hela tiden. "Ballad" är en kompanjonbok rill "Lament" som jag läste i juni. Det var visst meningen att det skulle komma en "Requiem" också, men Maggie Stiefvater var visst missnöjd med det manus hon lämnade in och har lagt den boken på is och/eller bestämt sig för att avstå. Det hade varit kul med en tredje och avslutande bok, men det funkar bra utan också. Ingen cliffhanger alltså.

Bildkälla Goodreads

James och Dee har börjat på internatskolan Thornking-Ash, som är en musikskola för begåvade elever. Det har dock skurit sig mellan Dee och James, och de tidigare bästa vännerna har nu svårt att ens tala med varandra.
James, som är väldigt duktig på säckpipa, hamnar i blickfånget hos Nuala - en musa som skänker konstnärlig framgång i utbyte mot liv. Och för henne är det bråttom. Det är snart Halloween på hennes sextonde år, året då hon måste brinna för att åter stiga upp ur askan.

Återigen räddas boken av Maggie Stiefvaters förmåga att skriva vackert och fängslande. Ibland hisnar det lite över poesin som smyger sig in i textflödet, nästan lite omärkligt. Miljöbeskrivningarna är även de spot on. Jag känner nästan dofterna hon beskriver, och det krävs inte mycket tankeverksamhet för att hela skolans campus ska framstå tydligt för mitt inre.

"Ballad" är snäppet bättre och intressantare än "Lament", och jag funderar på om det är så att Maggie Stiefvater helt enkelt blir lite bättre när hon skriver ur ett i huvudsak manligt perspektiv. När hon skriver ur det kvinnliga perspektivet är det så lätt att hon ramlar ner i klyschor och föreställningar om hur tjejer "ska" vara och föra sig. Det är en befriande frånvaro av sådant i den här boken. Jag hade även betydligt lättare att tycka om relationen mellan James och Nuala ön den mellan Dee och Luke från första boken. Kanske främst för att Dee betedde sig väldigt dumt i sin relation med Luke, medan James både var avståndstagande och skeptisk till Nualas motiv. Det känns lite mer trovärdigt helt enkelt, som man borde bete sig i samröre med varelser som kan, och viss mån vill, ha död på en.

Jag har i den här boken, precis som i den förra, svårt att hänga med i svängarna gällande feernas mytologi. Jag hade nästan velat se en liten nyckel till vad de olika typerna av feer är och vad de gör. Att det inte rör sig om några väna små Tingeling-figurer framstår tydligt, men det hade varit intressant att få veta exakt vad de håller på med och på vilka sätt de blandar sig i människornas liv. En kan så klart Googla, men det gjorde aldrig jag. Kanske får skylla mig lite själv då?

Mitt betyg på "Ballad" blev 3,5/5. Som sagt - snäppet bättre än "Lament". I varje fall i mina ögon.

Tre tomma no. 59

Jag har gjort det igen! Låtom oss kolla in vad jag har tömt sedan sist.

Kicks. Treatment oxygen.
Efter det förra baslacket, som jag ansåg sabbade mina naglar, valde jag såklart att återgå till en favorit. Och ta mig tusan om jag inte märkte en förbättring nästan på en gång!
Man kan använda Treatment oxygen som en kur, men jag använder det som baslack, och är mycket nöjd med dess egenskaper. Det var länge sedan jag hade missfärgade naglar så där så jag inte ville gå med olackade naglar - numera är det inga problem.
Självklart har jag redan köpte en ny.
Plaståtervinning på korken, ofärgat glas på flaskan.
Betyg 5/5

Seche vite. Dry fast top coat.
Det enda topplacket jag använder. Tjocknat en hel del, så man behöver investera i en flarra thinner också, att tunna ut med. Men det är det värt.
Ofärgat glas på flaskan, plaståtervinning på korken.
Betyg 4,5/5

Berrisom. Water bomb jelly mask. moisture.
Jisses anåda vad den här kändes som att lägga en manet på ansiktet. Fast på ett bra sätt. Härlig doft, massor av essens att kleta in hals, dekolltage och tonårsbarn med, ingen kletig känsla efteråt. Jag kan tänka mig fler, absolut.
Plaståtervinning.
Betyg 4/5.

Soundtrack of my life

Sufjan Stevens - Mystery of love

Oh, to see without my eyes

The first time that you kissed me

Boundless by the time I cried

I built your walls around me

White noise, what an awful sound

Fumbling by Rouge River

Feel my feet above the ground

Hand of God, deliver me

Oh woah, woe is me

The first time that you touched me

Oh, will wonders ever cease?

Blessed be the mystery of love

Lord, I no longer believe

Drowned in living waters

Cursed by the love that I recieved

From my brother's daughter

Like Hephaestion, who died

Alexander's lover

Now my riverbed has dried

Shall I find no other?

Oh woah, woe is me

I'm running like a plover

Now I'm prone to misery

The birthmark on your shoulder reminds me

How much sorrow can I take?

Blackbird on my shoulder

And what difference does it make

When this love is over?

Shall I sleep within your bed

River of unhappiness

Hold your hands upon my head

'Til I breathe my last breath

Oh woah, woe is me

The last time that you touched me

Oh, will wonders ever cease?

Blessed be the mystery of love

Mid year book freak out

Förra året freakade jag ut över böcker i en mid year book freak out för första gången, och jag tyckte det var så pass skojigt att jag väljer att göra det igen. Alltså blickar tillbaka på de böcker jag har läst det första halvåret av 2018. I listform dessutom, och jag älskar att skriva listor så det är lite win win för mig det här.

Bästa bok hittills under 2018?
"Cloud Atlas" av David Mitchell. Ja, det är en omläsning, men jag älskar den alltså så pass mycket att den faktiskt är den ena av endast två böcker jag hittills gett högsta betyg till i år, och jag tycker att "Cloud Atlas" är bättre än "Love, Simon" så då får det bli så.

Bästa uppföljare hittills?
En och annan bokserie har jag redan hunnit med det här halvåret. "Hennes nya namn" av Elena Ferrante var bok två i Neapelkvartetten, och även den bok jag tyckte bäst om i serien.

Ny utgivning du inte hunnit läsa än, men som du verkligen vill läsa?
"The outsider" av Stephen King. Eller "Outsidern" som den heter på svenska, men jag läser helst King på engelska. Och jag behöver egentligen inte veta värst mycket mer än att Stephen King har skrivit en ny bok, för att jag ska vilja läsa den.

Ny utgivning du ser mest fram emot under andra halvan av 2018?
"The Lady's giude to petticoats and piracy" av Mackenzi Lee vekar som att den ska komma i oktober. Och med tanke på hur mycket jag älskade "The Gentleman's guide to vice and virtue" som den är en kompisbok till, så är min iver ganska stor.

Största besvikelsen?
Jag hade hoppats på något mer och bättre från "Begravd jätte" av Kazuo Ishiguro. Men nej - den är årets hittills sämsta bok.

Största överraskningen?
Jag har hittat kriminalromaner jag fullkomligt älskar! Talar så klart om Cormoran Strike-serien av Robert Galbraith. Har en som ligger och väntar i tbr-högen. Jag ska bara...

Ny favoritförfattare?
Med tanke på vem som döljer sig bakom pseudonymen Robert Galbraith, och hon inte direkt är en ny bekantskap för mig, så väljer jag en annan. Och jag gillade ju verkligen "Love, Simon" så pass mycket att jag lagt samma författares andra böcker på min never ending önskelista. Så Becky Albertalli.

Senaste litterära förälskelse?
Jo men, han den där Cormoran Strike verkar faktiskt lite småtjusig på något sätt...

Senaste favoritkaraktär?
Inte för att jag vill tjata, men Cormoran Strike.

En bok som fick dig att gråta?
"Cloud Atlas". Den här gången också. Flera gånger till och med.

En bok som gjorde dig glad?
Det var mycket känslor inblandade när jag läste "Love, Simon". Bland annat blev jag glad.

Vackraste bokomslaget hittills?
Jag valde med flit att skaffa "The Night Circus" av Erin Morgenstern med ett vackert omslag, och jag tycker fortfarande att det är den snyggaste bokpärmen som prytt mitt nattygsbord i år.

Vilka böcker behöver du läsa innan året är slut?
Egentligen bara de som väljs till bokcirkeln, men jag vill beta av en ansenlig del av min tbr-hög. Bland annat vill jag avsluta Shades of magic-serien av V.E. Schwab och kanske äntligen påbörja min planerade omläsning av Harry Potter.



Bildkälla Goodreads.

Tudoresque från A England

Sitter just nu och undrar när jag ska få de lack från A Englands Shakespeare's Fairies som jag beställde för ett tag sedan. Och medan jag väntar på dem kan jag nöjt konstatera att jag lackat mig igenom hela Tudoresque-kollektionen från samma märke. Jag har fått för mig att jag måste ha alla lack som A England gör, och jag är snart ett lack bort från att vara ikapp. Jodå, ibland drabbas man av besattheter.

Men! Det var alltså Tudoresque det skulle handla om nu. En kollektion inspirerad av Kung Henrik VIII och hans 6 hustrur. MInns ni ramsan? Divorced, beheaded, died, divorced. beheaded, survived. Ödet för de som hade oturen att hamna i Henriks blickfång, eller Henry som han så klart heter på engelska. Kollektionen innehåller 8 lack, så två lack får väl anses vara Henriks. Tror jag.

Och så här snygga tycker jag att de är, i ordningen snyggast till snygg - för ingen av dem är osnygg om vi säger som så. Och alla har A Englands typiska splittrade holo, även om det inte attid syns på mina bilder.

Catherine Howard delar sin förstaplacering med de följade två lacken, för det är omöjligt att välja bara en. Ett underbart teallack, med holo (såklart) och även mängder av guldskimmer.
Catherine Howard var Henriks femte hustru och sålunda en av de som hamnar på plats "beheaded" i ramsan. Hon dömdes mot sitt nekande för högförräderi och halshöggs 13 februari 1542, 21 år gammal.

Anne Boleyn var min förhandstippade favorit, men så är jag ju också väldigt svag för allt som ser ut som röda lack. Och ett mörkt rött hololack får självklart hjärtat att banka lite extra.
Anne Boleyn är en av de mer kända av Henriks hustrur, mor till den blivande drottning Elizabeth. Det var för att kunna äkta Anne Boleyn som Henrik valde att lämna den katolska tron och i stället göra England protestantiskt, allt för att kunne skilja sig från sin första hustru. Anne var alltså hustru två - "beheaded". Hon dömdes för äktenskapsbrott, incest och högförräderi och halshöggs 19 maj 1536, 35 år gammal.

Katherine Parr är ett underbart kungsblått hololack. Blev månadens favorit i juni, med rätta.
Hon var Henriks sjätte och sista hustru, och alltså den som "survived". Hon blev änka när Henrik dog 28 januari 1547, gifte snart om sig med Thomas Seymour och dog i barnsängsfeber 5 mars 1548.

Jane Seymour är ett mörkt mossgrönt lack med splittrat holo och guldskimmer. 

Jane Seymour gick samma öde till mötes som Katherine Parr här ovan, med undantaget att hennes barnsängsfeber dödade henne under äktenskapet med Henrik, vilket gör henne till ramsans "died". Hon var antagligen den hustru Henrik älskade mest, den tredje i ordningen. Hon dog efter att ha fött prins Edward, 28 år gammal.

Sir Loyal Heart är en liten luring. Det är mest ett brunt lack med holo och guldskimmer, men det skiftar rätt så rejält över i en lila nyans ganska ofta.
Sir Loyal Heart var ett smeknamn som Henrik valt åt sig själv, och han ställde ibland upp i torneringar under det namnet. Ett ganska ironiskt namn kan man tycka, så här när man vet hur många fruar och älskarinnor han hade plats för i det hjärtat...

The most happy är ett kungslila lack som är aningen svärtat i kanterna. med holo, så klart.
The most happy var det motto som Anne Boleyn valde åt sig själv när hon kröntes till drottning. Det gick ju sådär med den saken.

Anne of Cleves är ett ljust rosa lack, med det vanliga splittrade holot och även en hel del guldskimmer.
Anne of Cleves var den andra hustrun Henrik skilde sig från. Hon var helt enkelt inte riktigt så snygg som Henrik hade förväntat sig, och han blev hyfsat besviken när verkligheten inte stämde med det porträtt han fått se. De gifte sig ändå, men äktenskapet fullbordades aldrig. Hon dog 16 juli 1557 (461 år sedan idag!) straxt innan hon skulle ha fyllt 42 år.

Sista lacket ut är som sagt inte alls fult, tvärtom är Katherine of Aragon ett rent ljuvligt hololack i anrikguld. Som guldtråd på en klänning värdig en drottning.
Katherine of Aragon var Henriks första hustru. Under deras äktenskap födde hon en dotter, Maria, men några fler överlevande barn blev det inte. Det var en av anledningarna till att Henrik tröttnade, då han var bekymrad över Tudor-ättens fortlevnad. Så han började flacka med blicken tills den landade på Anne Boleyn... "Divorced" med andra ord, och resten är historia.

FredagsFilmen revisited: Call me by your name

Om jag förra veckan tyckte att det saknades mycket i adaptionen från bok till film, så tycker jag precis tvärtom gällande dagens film. Faktiskt är "Call me by your name" något så ovanligt som en film som är bättre än boken den är baserad på. Så fick den en Oscar för bästa manus baserat på en förlaga också, mycket välförtjänt kan jag känna.

Varje sommar kommer en gäst och bor med Elio och hans föräldrar, för att studera och hjälpa Elios pappa i hans arbete. Det här året heter gästen Oliver och Elio blir snabbt väldigt fascinerad av honom. Ur denna fascination väcks snart känslor, som Elio inte vågar hoppas på ska besvaras.

Alltså på riktigt, gör er själva en tjänst och se den här. Timothée Chalamet var nominerad till en Oscar för bästa manliga huvudroll för sin tolkning av Elio, och det är så att jag tycker att han blev rånad på den.

En uppföljare är planerad, vilket snudd på ger mig gåshud av förväntningar. Så slutar filmen långt innan bokens slut, så det finns rätt så mycket att utforska.

Veckans vego: Grillad tandoorisallad

Grilla sallad? Nu har det väl ändå slagit slint totalt?
Men nej, jag menar såklart inte att man ska slänga en vanlig sallad på grillen, utan att man ska grilla grönsaker och sedan göra en sallad av det. Älskade maken och tyckte det var gott, men det kommer inte bli någon repris om barnen får välja. Ganska väntat resultat alltså.

Grillad tandoorisallad med halloumi

3 gula paprikaor
1 zucchini
1 knippe salladslök
1 förpackning halloumiost
1 dl tandooripasta
½ dl rapsolja
1 ask (250 g) körsbärstomater (eller 3-4 vanliga i bitar)
200 g blandade salladsblad

Dressing

1 dl olivolja
saften från 1 lime
1 msk hela kumminfrön
½ tsk salt
2 krm nymald svartpeppar

Börja med att blanda alla ingredienser till dressingen.
Skär zucchini i skivor på längden, skär paprikan i långa bitar, skiva halloumin i centimetertjocka skivor. Blanda rapsolja med tandooripastan. Pensla tandoorioljan på salladslök, paprika, zucchini och halloumi. Grilla grönsaker och ost, grillpanna på spisen eller i ugnen funkar, men göttigast blir det så klart på grillen.
Skär de grillade grönsakerna i salladsvänliga bitar. Skär tomaterna i halvor. Blanda alla grönsaker med dressingen och toppa med den grillade tandoorihalloumin. Servera med ett gott bröd.

En tripp till Kvarntorpshögen

Min mamma har länge velat besöka skulpturutställningen som finns på Kvarntorpshögen utanför Kumla, vid Hällabrottet. Min pappa som redan har besökt den har dock varit en aning tjurig och inte velat åka dit. Så jag och älskade maken gjorde det i stället - fast det var vårt tredje eller fjärde besök. För det är en ganska rolig utflykt, men varm.
Värt att veta om man ska ta sig dit, är att själva högen är varm. Den består av slagg från oljeskiffer, och det brinner fortfarande inne i högen. Vissa områden är till och med avspärrade för att de är så heta, och jo, man kan se att det ryker från berget. Så om man åker dit en solig dag blir det dubbelt varmt - både från solen och högen. Så ta med ordentligt att dricka, är mitt tips. Och bra skor.

Rätt maffig utsikt får man. Så är Kvarntorpshögen Närkeslättens högsta punkt, hela 157 meter hög.

"Nattfilm" av Marisha Pessl

Det farliga med att titta på booktubers på YouTube är att man blir sugen på att läsa så många böcker. En redan lång önskelista blir ännu längre ganska snabbt. På grund av att flera booktubers kallade Marisha Pessl's bok "Nattfilm" för väldigt otäck så blev jag så klart sugen på att läsa den. För jag gillar skräck - i bokform. På film är det fortfarande helst inte som gäller.

Bildkälla Goodreads

Skräckfilmsregissören Stanislas Cordova har inte synts offentligt sedan 1977. För fansen är han en mytomspunnen skuggestalt, en mörkrets mästare, och hans filmer visas i hemliga tunnelvisningar dit bara några få blir inbjudna. När hans dotter Ashley hittas död, skrivs dödsfallet av som ett självmord.
Den grävande journalisten Scott Mc Grath tror dock att något annat, mer ondskefullt, kan ah drabbat Ashley. Han har en gång tidigare försökt skriva om Cordova men då slutade det hela i en personlig katastrof. Den här gången är Scott dock beredd att gå till botten med gåtan Cordova, att gräva fram hans hemligheter. Även om han måste möta sitt eget mörker för att nå dit.

All de som kallar det här för en otäck bok har nog aldrig läst en otäck bok. Jag blev inte skrämd en enda gång. Faktiskt tyckte jag inte ens att det var lite spännande. Jag hade stundtals ganska tråkigt till och med. Det känns som en dåligt förvaltad idé till något som hade kunnat bli en riktigt bra, och spännande bok. Det är lite som att boken inte riktigt vet vad den vill vara. Är den en skräckbok med övernaturliga inslag? En renodlad skräckbok? Urban fantasy? En kriminalroman? Jag vet inte, för jag blev aldrig klok på det. Det är en massa vändningar och villospår utslängda mest hela tiden, och med tanke på var boken så småningom slutar (efter 640+ sidor med rätt så litet typsnitt) så känns det bara konstlat och konstigt.
En speciell sak med boken är att det insprängt i texten finns till synes tidningsartiklar, utdrag ur patientjournaler och polisrapporter, foton, sidor från internet och annat dokumentärt materiel. Och stilistiskt är boken intressant, men i övrigt hade jag kunnat vara utan.
En sak som dessutom störde mig något enormt genom hela läsningen var det överdrivna användandet av kursiva ord, fraser och ibland hela meningar och stycken. Det kryllar av dem på ett sätt som känns överdrivet och som inte verkar ha något egentligt syfte. Det känns  malplacerat, och där det skulle kunna ha en mening att använda kursiv text har jag redan tröttnat på att se det och missar säkert poängen.
Skriver inte Marisha Pessl bättre än så här, så är jag färdig med henne nu.

Jag gav "Nattfilm" betyget 1,5/5.

Tre tomma no. 58

Har så mycket sjunger-på-sista-versen-förpackningar på g just nu. Samt att jag maskar rätt så regelbundet. Så det är redan dags igen för tre tomma.

A'peui. Milk one pack. Green tea. Nourish.
Förlåt mig medan jag bara älskar de här förpackningarna. Så pass att jag köpte på mig en hel massa olika "mjölksmaker" bara för att ville testa dem.
Massor med essens. Så mycket att det var svårt att få med allt. God doft, men kanske lite stark, fast inte så att jag storknade. Lämnade en klibbig känsla, så pass att jag faktiskt tvättade bort den från halsen för att jag blev så irriterad på klibbigheten. I övrigt toppen. Kan jag tänka mig att köpa igen.
Plaståtervinning.
Betyg 4/5

Kicks. Ready, set Glow! Vitamin C. Day fluid, spf 25.
Förutom att jag inte är helt såld på förpackningen på den här, för jag föredrar en tub, så är det här en solklar favorit av dagkrämer. Så pass att det är den enda jag använder sedan flera år tillbaka, och jag har så klart en ny på badrumshyllan.
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

Rusta. Hair conditioner with almond oil.
Balsam från Rusta? Kan det va nåt? Jo, faktiskt. Riktigt bra balsam, som hjälpte mitt hår att lyfta fram lockarna och har varit superdryg. Ändå kommer jag inte göra omköp på den, för förpackningen är usel. Här hade det verkligen behövts en klämvänlig tub, eller till och med en burk, för det här balsamet är tjockt och superjobbigt att klämma ut. Särskilt ur den här mediumhårda plastflaskan. Konsistensen är som en tjockare inpackning, så jag hade gärna sett den förpackad som en sådan.
Plaståtervinning.
Betyg 4/5 på själva innehållet, i denna förpackning 2/5.

FredagsFilmen: Love, Simon

Självklart läste jag "Love, Simon" för att jag hade planer på att se filmen som är baserad på boken. Och med tanke på att jag älskade boken så borde jag väl i varje fall kunna tycka om filmen. Eller? Kan det vara så att boken alltid är bättre?

Bildkälla

Simon bor med sin familj i Atlanta. Hans vänner är viktigast i hans liv, men det är en sak han aldrig berättat vare sig för dem eller sin familj - att han är gay.
Han börjar maila med en anonym kille på skolan, som även han är gay, och de utvecklar en stark vänskap utan att veta vem den andra är. En dag råkar Simon glömma att logga ut från skolans dator när han kollat sina mail, och killen som använder datorn efter honom börjar utpressa Simon för att inte avslöja hemligheten.

Boken är i det här fallet mycket bättre än filmen.
Och då är det här ingalunda en dålig film, men den är en ganska kass adaption. Inte ens Simons anonyma mailadress stämmer, och ett centralt ämne i Simons och Blues samtal är hur mycket Simon tycker om Elliott Smith - inte en ton med hans musik är med i filmen.
Så jag och Lilla E saknade en hel del älsklingar från boken, men vi var ingalunda missnöjda med vårt biobesök (med ohemult mycket snacks). De viktigaste ämnena finns kvar i filmen, och de behandlas finkänsligt och med mycket känsla. Skådespelarna är utmärkta i sina roller, och särskilt Nick Robinson, i rollen som Simon, är en riktig fullträff. Josh Duhamel spelar här Simons pappa, långt från de actionroller han brukar spela, och visar verkligen att han kan han med - jag blev väldigt positivt överraskad.

Så ja - se den gärna. I min stad går den fortfarande på bio, men ett dvd-släpp borde inte vara så långt borta, med tanke på att den redan är släppt på dvd i andra hörn av världen än vårt värmeböljsdrabbade. Jag förstår inte varför Sverige fick vänta så länge på en film som började visar för flera månader sedan i USA. Det finns säkert någon tanke med det, men jag vet inte vilken tanke det skulle vara.

Vad jag läste i juni

Jag hann läsa ut hela 6 böcker i juni, något som förvånade mig mest eftersom det tog ett herrejösses långt tag för mig att läsa en av de böckerna. (Ledtråd - den fick lågt betyg.)

Och jag läste dem i den här ordningen, uppifrån och ner.

"Det förlorade barnet" av Elena Ferrante. Den avslutande boken i Neapelkvartetten. Betyg 4/5, vilket även är det samlade betyget för hela serien.

"Begravd jätte" av Kazuo Ishiguro. Senaste, kanske till och med sista, mottagaren av Nobels litteraturpris. Kul för honom. Mindre kul för mig som läste den.  Hittills årets sämsta bok. Betyg 1/5.

"Love, Simon" av Becky Albertalli. Junis bästa bok för mig, och första gången på länge jag gav en bok betyget 5/5.

"Silkesmasken" av Robert Galbraith aka J.K. Rowling. När Jenny gillar deckare, då är det kors i taket som gäller. Betyget blev 3,5/5.

"Lament" av Maggie Stiefvater. Jag är ju inte den som väntar någon lång stund innan jag hoppar på en ny serie när jag nyss läst ut den. Fast "Lament" är hittills bara första boken i en duo. Jag har hört ryktas om en tredje bok, men det projektet verkar vara lagt på is. Betyg 3/5.

"Professorn" av Charlotte Brontë. Anledningen till att jag hann med 6 utläst böcker, eftersom "Professorn" var ovanligt lätt att läsa vidare i. Betyget blev 4/5.

Wishlist Wednesday - Vackra bokomslag edition

Jag är, som ni säkert vet vid det här laget, en riktig bokmal. Det är få saker jag uppskattar så mycket som att fly in de andra världar som en bra bok ger mig. Och en annan sak som jag också gillar är vackra böcker.
Jag är egentligen inte en sådan som köper böcker i flera olika utgåvor bara för att de har vackra bokomslag, jag ser det mer som ett lyckokast de gånger en bok jag älskar har ett bokomslag jag också älskar.
Jag är egentligen inte heller en sådan som köper en bok bara för att den har ett vackert omslag. Egentligen. Men det har hänt. Ofta har jag dock haft turen att det varit en bok jag tyckt om också.

Hur det står till med alla de här böckernas innehåll vet jag faktiskt inte, jag vet bara att jag vill ha dem för att de har vackra omslag. För ibland sitter skönheten på ytan.

"Jane Eyre" av Charlotte Brontë vet jag redan att jag älskar, Det är nog topp 10 på den, av alla böcker jag någonsin läst. Den här kan jag absolut tänka mig att samla på mig i alla möjliga omslag, där vissa skulle bli böcker att bara försiktigt bläddra i då, om jag känner mig själv rätt. 

Jag äger redan "Vilette" och "Professorn" av samma författare i Modernistas supersnygga omslag, så jag skulle absolut inte tacka nej till "Jane Eyre" i matchande outfit. Den verkar dock vara slut...

Och om jag ska skaffa mig ett ex på engelska så kan det ju gärna få vara med omslaget under, som är illustrerat av modetecknaren Ruben Toledo. Så himla vackert och stämningsfullt.

Ännu en bok jag redan vet att jag tycker om är "Förnuft och känsla" av Jane Austen (rätt så nära att jag skrev Eyre där because of reasons). Jag har den dessutom redan i bokhyllan, men här kan jag motivera ett eventuellt köp med att jag inte har den på svenska, än. Förutom det utomordentligt vackra omslaget då.

Det enda jag jag vet om "Slade house" är att den är skriven av David Mitchell, ocm också skrivit en annan av mina absoluta favoritböcker, "Cloud Atlas". Och ser ni vilket sjusärdeles tjusigt omslag! Skulle se himla piffig ut i min bokhylla, let me tell'ya.

Barnes & Noble har varit elaka snälla nog att släppa en hel serie böcker med utomordentligt tjusiga omslag. Och jag vill såklart ha nästan alla - bara för att de är snygga. Som "Dracula" av Bram Stoker. (Fastän jag tycker att boken är sisådär bra.)

Som den Arthurian jag är så får jag nästan lite andnöd av den här utgåvan av "Le Morte d'Arthur" av Sir Thomas Mallory.

Vi avslutar denna önskelista med denna vackra utgåva av Hans Christian Andersens klassiska sagor. För sagor är trevliga grejer att ha i sin bokhylla.

Jag skulle kunna göra den här listan ungefär hur lång som helst, för det finns så många vackra omslag därute att handlöst förälska sig i. Och jag kommer säkert börja samla på mig just vackra omslag när vi börjar fixa till biblioteket här hemma så att det blir just det - ett bibliotek. Mitt bibliotek. När det nu blir. 

Alla bilder är lånade från Goodreads.