fredag 7 augusti 2020

"Den tysta patienten" av Alex Michaelides

En stor snackis bland thriller-böcker förra året var "Den tysta patienten" av Alex Michaelides. Bland annat vann den Goodreads omröstning 2019 som bästa kriminalroman/thriller. Av sådant kan det inte hjälpas att jag blev nyfiken, och ett bra sätt att övervinna nyfikenhet är att läsa boken denna nyfikenhet berör. Så jag gjorde det.

Bildkälla Goodreads

Alicia Berenson lever ett perfekt liv. Hon är en hyllad konstnär och lever ett lyckligt liv med sin make David, en framgångsrik modefotograf. En kväll kommer han hem sent från ett fotojobb och Alicia skjuter honom i ansiktet. Efter det är hon tyst.
Theo Faber är psykoterapeut och han har länge fascinerats av Alicias fall. Efter många år får han chansen att ta sig an hennes fall. Arbetet med att få Alicia att tala igen och få fram sanningen om vad som hände den där kvällen, tar med Theo allt djupare in i hans eget psyke och de motiv som hotar att förgöra honom.

Det här var verkligen en bladvändare. Om jag bara hade läst och inte haft annat för mig också, så hade jag kunnat läsa ut den på en dag. Nu tog det två. Kapitlen är korta och för handlingen framåt med driv. Dessutom är boken spännande och höll mig på halster länge, så det där med "bara ett kapitel till" var vanligt förekommande.
Det är skickligt berättat, med många twister, och länge var jag osäker på hur det hela skulle lösa sig. Miljöer och karaktärer är snabbt och skickligt målade, och det här är en sådan där bok som jag ser tydligt framför mig. Från de slitna lokalerna på den psykiatriska avdelningen, till den värmeböljedrabbade ateljén som Alicia arbetar i innan mordet.
Ändå känner jag igen det här lite. Det finns stråk av "Gone girl", "Kvinnan på tåget", "Den andra kvinnan" och säkert en massa andra psykologiska thrillers som jag inte läst. Jag kände också ganska snart efter att jag läst ut boken att det var något av teflonvarning på den. Alltså en sådan där bok som känns helt uppslukande när en är mitt i den, men som sedan snabbt glöms bort - kanske till och med så pass mycket att jag en dag snart kommer glömma att jag ens läst den. För den har liksom redan slunkit ur minnet, den har inte stannat kvar minsta lilla. 

Jag var dock grundligt fast i den när det begav sig, och jag uppskattade en bok där jag anade men inte helt lyckades lista ut förrän alldeles i slutet. Mitt betyg blev 3,5/5.