Idag är dagen det händer. E hämtar nyckeln till sin alldeles egen lägenhet och flyttar ut. Det betyder att älskade maken och jag kommer ha huset helt för oss själva från och med nu. Barnfria. För första gången någonsin, eftersom jag redan hade J när vi träffades. Det har i stort sett aldrig varit bara jag och älskade maken. Hur gör vi ens?
Antar att vi tuffar på som vanligt, och försöker vänja oss vid att vi har mindre disk, mindre tvätt och behöver handla mindre när vi veckohandlar.
Det kommer säkert kännas tomt. Men samtidigt är jag så stolt och glad över mina barn. Hur självständiga och duktiga de är. Hur de är mogna och ansvarsfulla. Och vet att be pappa och mamma om hjälp om de behöver det. Mina älsklingar.
 |
| J saknas på den här bilden, men annars är det så här det känns. Små barn som släpper sig själva fria. Mammas hjärtan. |
