Senaste Plejadträffen var en av de där sällsynta som jag inte var med på. Prioriterade att spendera tid med Chilipojken innan han återvände till sin nya hemort, samt att jag var väldigt trött efter bröllopet dagen innan. Jag visste att jag troligen inte skulle kunna vara med på en träff i april, eftersom jag har haft mycket uppbokat på helgerna senaste tiden, och så blev det. Det viktigaste är ändå att värdinnan kan. Jag har ändå fått in alla betyg, eftersom det är jag som för bok över dem, så jag vet hur de ser ut i varje fall, även om jag inte vet vad som diskuterades. Jag antar att de hade det trevligt i varje fall, för det är det jämt när vi träffas.
 |
| Bildkälla The StoryGraph |
När Elsa är nio år skidar hon ensam ut till gärdet för att se renarna. Hon kommer då på en man med att döda hennes egen renkalv. Hon hotas och skräms till tystnad, och dödantet av renkalven blir bara ännu ett av alla nedlagda fall hos polisen.
Tio år senare älskar Elsa fortfarande allt med renarna, men som kvinna är det svårt att få delta i rendrivningen. Samtidigt har hon blivit alltmer medveten om det hat hon utsätts för bara för att hon är same. Alla fördomar, och folks illvilja mot samerna och deras renar. Hon vill ha till en förändring, men det är inte lätt när hennes handlingar hotar att göra dem illa som hon vill beskydda.
Boken innehåller ganska grafiska skildringar av djurplågeri, då tjuvjagade renar hetsas till döds på ett makabert vis.
Annars var boken lättläst, och särskilt den inledande delen hade väldigt korta meningar. Så pass att jag kom på mig själv med att önska mig ett och annat kommatecken och lite mer komplexitet i texten. Det hade inte skadat om texten varit lite mindre drivande och istället bjudit in till att stanna upp och reflektera lite. För det här är en viktig berättelse, som förtjänar att reflekteras över. Jag vet själv en och annan person jag skulle vilja att den läste den här boken, just precis för att de har den jargongen mot samerna och renarna som framkommer här. Rent rasistisk, om jag ska vara ärlig.
Jag älskade dock inte den här boken så mycket som jag hade hoppats på att jag skulle göra. Jag har velat läsa "Stöld" länge, men nu känner jag mig tveksam till om jag är sugen på att fortsätta läsa Sápmitrilogin. Kanske, kanske inte. Jag tyckte inte riktigt om karaktärerna i boken, och kunde till och med ha svårt att hålla isär dem. Jag tappade till och med greppet om Elsa en och annan gång. Boken tappade mig också på slutet. Jag hade gärna sett rättvisa skipas på ett annat sätt, men det kanske ligger alltför långt ifrån verkligheten.
Mitt betyg på "Stöld" blev 3,5/5. Plejadernas medelbetyg hamnade på 3,7/5. Bra, men inte så fantastisk som jag hade hoppats på.
