Det är inte första gången jag skriver om den här filmen. "Bram Stoker's Dracula" från 1992 är en av de bästa Dracula-filmerna. Faktiskt så är den till och med bättre än boken den med sin titel påstår att den ska vara en så trogen adaption av. Boken består nämligen till största delen av fiktiva brev, dagboksanteckningar och annat nedskrivet material, som till synes samlats till en bok. Och jag erkänner gladeligen att brevromaner oftast inte tillhör mina favoriter. Dessutom är det vissa saker som finns med i filmen som inte ens anas i boken.
 |
| Bildkälla Viaplay |
Jonathan Harker reser till Transsylvanien för att hjälpa greve Dracula att köpa egendom i London. Men något händer, och Jonathan blir kvar på grevens slott, medan greven själv beger sig till London för att försöka finna Jonathans fästmö, Mina. Mina är nämligen en kopia av hans älskade som varit död i 400 år. För greve Dracula bär på många hemligheter, och döden är hans ständige följeslagare.
Det jag gillar bättre med filmen än med boken är hur Dracula förklaras. Här är han inte enbart ett monster, utan han ges ett motiv och ett känsloliv. Monster är han förvisso fortfarande, men inte ett helt platt sådant som bara är till för att skrämma.
Dessutom är filmen väldigt snygg att se på, och även om de gör fel med absinten så kan jag förlåta det i det här fallet.
För den som vill se filmen och inte har turen att ha den hemma i filmsamlingen, så finns den att streama lite varstans för en liten slant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!
Jag förbehåller mig rätten att radera kommentarer som är: spam, reklam, otrevliga, irrelevanta för inlägget och/eller anonyma .