"Medusa" av Jessie Burton

Efter en paus är det så dags för mig att återigen ge mig i kast med böcker som baserats på grekisk mytologi. Varför inte, liksom. 
Jag har funderat ett tag på myten om Medusa. Ni vet - hon med ormhår som förstenade människor som såg in i hennes ögon. En mycket intressant karaktär, med en betydligt rikare historia än att Perseus choppade huvudet av henne. Så jag undrade om inte någon hade skrivit en bok om henne, och det fanns det. Och nu har jag läst den.

Bildkälla The StoryGraph

Medusa bor på en avlägsen ö tillsammans med sina systrar och sin hund. För fyra år sedan förvandlade gudinnan Athena henne till något annat än den unga flicka hon var, och sedan dess har systrarna, nu gorgoner, levt isolerade från omvärlden.
En dag får Medusa se en båt, och i båten en vacker ung man. Hon vågar inte låta honom se henne, men dold bakom ett klippblock lär hon ändå känna den här unge mannen. De lovar varandra att ärligt berätta sina historier för varandra, och genom deras ord till varandra växer en vänskap fram.

Det här är en ny version av Medusas berättelse, och den slutade inte som jag hade förväntat mig. I den här berättelsen är Medusa endast 18 år, och har levt i endast fyra år med sitt nya utseende med ormar istället för hår. På de fyra åren har hon blivit vän med ormarna, lärt känna deras olika personligheter och gett dem namn. Hon är ganska nöjd med det liv hon lever, tills Perseus dyker upp och hon finner sig längta efter något annat.
Medusas berättelse är egentligen väldigt tragisk, och det är med tanke på hennes bakgrund inte konstigt att hon i dessa moderna tider ses som en symbol för manligt förtryck och som en överlevare från sexuella övergrepp. För den som inte vet blev Medusa straffad av Athena till att bli gorgon, efter att Poseidon våldtagit henne i Athenas tempel. Beskylla offret sedan antiken, med andra ord. 
I den här boken är det stort fokus på kvinnorna. Deras styrka och hur de används som brickor i mäns maktspel. Det är fler än Medusa som fallit offer för mäns lustar och rädslor, helt enkelt. Och fler än Medusa som beskylls för de brott som män begått mot dem.
Jag gillade den här boken, för att den gav en ny bild av Medusa. För att den visade på den unga kvinnan, snarare än monstret. Och för hur Medusa reste sig och tog makten över sin egen historia.
Däremot vet jag inte riktigt vad jag tyckte om slutet. Kul med något annorlunda, förvisso, men det kändes som att Jessie Burton hade svårt att sätta punkt. Den hade kunnat sluta flera gånger i bokens sista kapitel, men tydligen fanns det något litet till att berätta mer än en gång.
Boken är hyfsat lätt att läsa, och ganska kort med sina drygt 170 sidor. Väl värd en stund eller två, för att begrunda en mycket intressant mytologisk karaktär.

Mitt betyg på "Medusa" blev 4/5.