Spoilervarning på TV-inlägg.
När "Adolescence" släpptes på Netflix för ett tag sedan så flög den upp på topplistorna. Jag väntade med att titta på den fram till förra veckan, men nu är det gjort. Och det var precis så jobbigt som jag trodde att det skulle vara.
 |
| Bildkälla Rotten Tomatoes |
En tidig morgon slår polisen in dörren hos familjen Miller. De tar sig snabbt in i huset och arresterar yngsta barnet, Jamie 13 år, som misstänkt för mordet på en skolkamrat.
Familjen står nu inför sin värsta mardröm, och tvingas försöka förstå vad som hänt och vad de hade kunnat göra annorlunda.
Det här är en extremt välgjord serie. På bara fyra avsnitt, filmade i en tagning, byggs en historia upp som är mycket viktig att berätta. Den handlar förvisso om ett brott, men serien går djupare än så och visar på faran med toxisk maskulinitet, radikalisering över internet och konsekvenser av nätmobbing och påverkan från misogyna influencers på sociala medier.
Den här serien känns, och även om det finns ett riktigt offer som behöver få upprättelse, så är det svårt att inte också känna med familjen Miller, och förfäras över hur det här kunde ske med så unga personer.
Seriens handling löper över lite mer än ett år, från det mordet begicks, till året därpå när fallet snart ska upp i rätten. Vi får följa poliserna i deras arbete, men också följa en psykolog som gör en utredning kring Jamie, och hur hans brott fortfarande påverkar familjen, särskilt pappan, mer än ett år senare.
Bland det bästa jag har sett på TV i år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!
Jag förbehåller mig rätten att radera kommentarer som är: spam, reklam, otrevliga, irrelevanta för inlägget och/eller anonyma .