Tre tomma no. 72

Nobeldagen idag. Planerar att titta på klänningar på kungligheter, för det tycker jag är kul. Inget nobelpris till någon av dagens tömda produkter, men väl en storfavorit hemma hos mig. Och ett riktigt bottennapp.

Depend. Nagellackreomover. Supersnabb.
Älskar.
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

Biotherm. Aquasource gel.
Fick med ett rejält varuprov av den här Biotherm-fuktkrämen när jag klickade hem annat från Kicks. En väldigt bra återfuktare som jag skulle kunna tänka mig att införskaffa. Dock är jag inte hundra procent ombord när det kommer till doften, som jag tycker är lite väl skarp. Den doftar rätt så tvåligt, och jag har inga problem med den på min rätt så känsliga och reaktiva hud, men min näsa tycker den är lite jobbig. Doften sitter inte kvar superlänge, så det går an, men frågan är om det är värt slanten när jag inte riktigt uppskattar doften. Det finns ju andra, snarlika, som doftar mildare, om en säger som så.
Plaståtervinning.
Betyg 3,5/5

L'Oréal Paris. Paradise extatic. Mascara.
Jag har förstått det som att den här mascaran är en storfavorit bland många, särskilt i det lite billigare segmentet. Den är inte en favorit hos mig. Kletig grej som lämnar klumpar, klibbar ihop fransarna och torkade ihop alldeles för snabbt. Jag upplever den som svårjobbad. Det har hänt att jag fått till jättefina fransar med den, men resan dit har varit lång, jobbig och innehållit svordomar. Den hamnar dessutom ofta på andra ställen än ögonfransarna, både vid applicering och vidare under dagen. Så för mig var den inte Paradise, snarare en förport till helvetet.
Brännbart avfall.
Betyg 1/5

FredagsFilmen: Whiplash

Innan Damien Chazelle gjorde "Lalaland" för ett par år sedan, så gjorde han filmen "Whiplash". Även här mycket musik, med betoning på jazz, men utan att vara en musikal.

Bildkälla My hot posters

Andrew är förstaårsstudent på en väl ansedd musikskola där han spelar trummor. Där får han en mycket sträng lärare som mentor, som inte skyr några medel för att få sina elever att nå sin fulla potential.

Det var på Chilipojkens förslag vi såg den här filmen, och den är verkligen väldigt bra. Det är våldsamt, vackert, triumfatoriskt och tragiskt på samma gång. Bra musik och vackra sepiatoner genomgående. Chilipojken jämförde den med "Full metal jacket" och det är en väldigt bra jämförelse av relationen mellan Andrew och hans lärare Fletcher.
J.K. Simmons vann en Oscarsstatyett för bästa manliga biroll för sin tolkning av den smått despotiske läraren Fletcher. Välförtjänt, även om det är en ganska vidrig karaktär.
Miles Teller som Andrew är fantastisk. Och jag som gillar trummor tycker såklart att det är mäktigt med alla trumsolon.

Tre tomma no. 71

Det kommer snart mer tomma förpackningar för jag gör slut på grejer i en rasande takt just nu. Dagens inlägg går i ansiktsmaskernas tema.

Helloskin. Jumiso. Water-splash sheet mask.
Ja tack, jag ta fler av den här. Bra passform, diskret doft. Dryper av essens som snabbt glider in i huden när jag tar av masken. Fanns faktiskt så pass mycket essens kvar i förpackningen att det räckte att spara och använda som serum flera dagar efteråt. Och huden! Återfuktad, slät och liksom mysig.
Extra plus för supersöt förpackning.
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

Nature republic. Real nature Green tea mask sheet.
Helt okej, men ingen wow-faktor som masken ovan. Det var ett tag sedan jag använde den, men jag vill minnas att den satt sisådär och hade aningen snålt med essens, som jag upplevde som lite klibbig.
Plaståtervinning.
Betyg 375

The Ordinary. AHA 30% + BHA 2%. Peeling solution.
Här är det wow-faktor och lite till, faktiskt. Jag vill helst inte vara utan den här peelingen och har därför redan köpt på mig en ny. Den är inte behaglig på minsta lilla vis, faktiskt känns det lite som att huden brinner när jag använder den här. Alltså använder jag den inte superofta, men ett par gånger i månaden i varje fall, och jag är så nöjd med resultatet. Glåmig hy blir rosig och slät på 10 minuter. Lite så. Väldigt prisvärd liten pryl, som dessutom är dryg. Skynda fynda!
Glasåtervinning på flaska och pipett, plaståtervinning på korken.
Betyg 5/5

Vad jag läste i november

Herrejösses vad trött jag är! Funderar på att skära av mig fötterna och kasta dem, de känns ju ändå som köttfärs, so why not. Här är det nämligen totalt flyttkaos, då Stora J flyger ur boet och vi kånkar och bär och packar upp och donar.
Jag hinner alltså som mest läsa ett kapitel eller två innan jag somnar just nu. Men i november hann jag läsa fem böcker. De här:

"Strange the dreamer" av Laini Taylor. Blev månadens favoritbok, trots att den slutade med en gastkramande cliffhanger. Betyg 4/5.

"Metro 2035" av Dmitrij Gluchovskij. Avslutande delen i Metro-trilogin, och jag hade kunnat vara utan den. Månadens bottennapp fick betyget 1,5/5.

"Odysséen" av Homeros, i en klassisk översättning till svenska av Erland Lagerlöf. Planerade att läsa den under hela november, men tog en sång om dagen i stället och blev klar 24 november. Betyg 3/5.

"We have always lived in the castle" av Shirley Jackson var mitt val till bokcirkeln Plejaderna denna gång. Jag var mycket nöjd och gav den betyget 4/5. Cirkelns medelbetyg blev 3,2/5.

"Miniatyrmakaren" av Jessie Burton avslutade månaden. Jag älskade den till en början, men tappade intresset efter ett tag. Jag gav den betyget 2/5.

"Miniatyrmakaren" av Jessie Burton

När jag senast skulle välja bok till Plejaderna (bokcirkeln) så stod mitt val mellan den det blev, "Vi har alltid bott på slottet" och "Miniatyrmakarna" som jag precis har läst ut. För att jag ville läsa båda stod klart redan från början.

Bildkälla Goodreads

En höstdag 1686 kommer Nella Oortman till Amsterdam. Hon är 18 år och nygift med köpmannen Johannes Brandt, men när hon anländer är inte Johannes hemma. Nella får i stället träffa hans syster, den stränga Marin, och husets två tjänare, föräldralösa Cornelia och den färgade Otto.
När Johannes väl dyker upp ger han Nella en bröllopsgåva - ett kabinettskåp som är en kopia av deras hem. Skåpet behöver inredas och Nella vänder sig till en mystisk miniatyrmakare. De små skapelserna som anländer är utsökt gjorda, men visar också på kusliga likheter med sina verkliga motsvarigheter.
Huset Brandt bär på många hemligheter, som miniatyrmakaren verkar veta allt om.

Det här är en väldigt välarbetad roman. De historiska miljöerna och skeendena beskrivs väldigt bra, och jag förs bakåt till Amsterdam under sent 1600-tal, då staden var ett handelscentrum.
Boken är också väldigt lätt att läsa och stundtals flög jag fram i handlingen. Det är ganska korta kapitel och boken är indelad i flera delar, så det är lätt att känna att man tar sig vidare i handlingen. Det står liksom inte och stampar på stället.
Men. Jag är inte förtjust i själva historien. Den griper inte tag i mig som jag trodde den skulle göra. Faktiskt är det så att jag tycker att hela grejen med miniatyrmakaren känns ganska onödig. Storyn är spännande som den är utan de profetiska/övernaturliga inslag som kommer med miniatyrmakarens närvaro i berättelsen. Det hade varit roligare om Jessie Burton haft modet att låta berättelsen om huset Brandt stå för sig.
Ungefär till halvvägs i boken så fullkomligt älskade jag den, och det var även här vi fick den stora vändningen. Jag hade nästan listat ut den, men blev ändå överraskad. Tyvärr blev det mest rörigt och jobbigt efter det, och boken lämnade efter sig fler frågor än den besvarade. Nästan så jag känner att det här skulle kunna vara början på en serie. Hoppas inte, för allvarligt talat är jag rätt trött på att se romaner som funkar finfint fristående, förvandlas till del ett i en medioker serie (eller i bland bra serie, men visst känns det som att man mjölkar kassakon lite väl hårt ibland).

Mitt betyg blir inte högt. Jag tycker boken är okej, men lite synd på så rara ärtor. Mitt betyg på "Miniatyrmakaren" blev 2/5.