Februarifavoriter

Det är ju inte utan att det känns lite extra kul att sammanfatta månadens favoriter just idag, för 29 februari har vi som bekant inte så värst ofta.

Bok: "Vicious" av V.E. Schwab.

Film: "1917". Tveklöst. Enda jag har sett på bio, men jag har sett många andra bra filmer den här månaden också, bland annat "Jokern". Men inget slår den upplevelse som "1917" var.

Tv-program: Har legat lite lågt där den här månaden. Älskade maken och jag har dock rätt så nyligen börjat titta på "Boardwalk empire" och bara några avsnitt in så är den det bästa jag har sett i februari. Kan så klart ändras.

Nagellack: Maxim från a England. Jo, jag gillar holo.

Skönhet: Jag har i och för sig bara använt mitt nya schampo en enda gång, men första intrycket är väldigt bra. Bland annat för att jag upplevt exakt inget kli alls i hårbottnen. Nada. Niente. Inget. None. När upplevde jag det senast? Minns inte ens. Första intrycket kan så klart ändras, men so far so good. Schampot är i tvålform och kommer från märket N.A.E.

Extra speciell rolighet: Minns ni att jag tyckte att 2019 var lite väl för jävligt? Bland annat så upptäcktes en ganska massiv vattenskada i äldsta dotterns lägenhet, som tog fem månader att återställa då hon var evakuerad till en annan lägenhet. Nåväl, i början på februari fick hon äntligen flytta hem igen. Att flyttstädningen tog död på mina naglar kan vi ta en annan gång.

Favoritinlägg: Gårdagens lacksammanfattning. Inte många, men fina allihop.

Februaris nagellack

Jag hade en ganska lång period där i början av februari då jag inte alls hade lust att måla naglarna. Som i att jag inte hade lust att utföra själva den fysiska aktiviteten att måla naglarna. Fin färg är ju aldrig fel, och fin färg har jag massor av.
Ändå har jag lyckats måla på fem olika lack i februari. Jag tror att det lack jag bär nu kommer få sitta kvar tills det blir mars.

Pahlish, Rusalka Rusalka
Jag vet inte vilken kollektion Rusalka Rusalka kan tänkas komma från, men jag vet att det är fint. En mörk jeansblå som känns lite gråtonat dammig. Massor av flakies i guld som simmar omkring.

OPI, Berlin there done that
Ibland passar det extra bra med en hyfsat neutral creme. Som när solen inte tillåts titta fram bakom en massa moln, till exempel. För att matcha alla februaristormar vi hade valde jag mullvadsfärgade Berlin there done that. En blandning mellan beige och grå, taupe som den ofta kallas. Inte märkvärdig alls, men trevlig ändå.

H&M Beauty, Kingfisher
Skulle på baluns och ville matcha min klänning. Så jag plockade fram Kingfisher i all sin grönblå härlighet. Mörkt petrol, skulle jag vilja kalla den. Slår över i mest blå eller mest grön beroende på ljuset.
Jag slarvade dock med underarbetet och målade snart om till...

a England, Maxim
Sista lacket ut från Return to Manderley-kollektionen, och en kandidat till att bli månadens favorit. Mörkt brunröda Maxim, med fantastiska regnbågar.

Pahlish, Chai
Sist ut den här månaden blev ett sådant där lack som jag alltid faller lite pladask för. Nästanvitt med gulddamm. Känns väldigt blekt rosa på nageln och är hyfsat skir. Jag trivs förträffligt i den här färgen. Så klart.

"Jar of hearts" av Jennifer Hillier

Jag vet inte riktigt hur jag fick nys om Jnnifer Hillier, men jag är glad att jag fick det. En kvinnlig författare som (tydligen) skriver thriller-romaner om seriemördare. Det är ju ungefär så up my alley som det går att komma. Så även om hennes senaste roman, "Jar of hearts", blev den första av hennes böcker som jag läst, så kommer det absolut inte att bli den sista, för det här gillade jag.

Bildkälla Goodreads

För 5 år sedan avslöjades Geos ungdomskärlek Calvin som en seriemördare med flera kvinnomord på sitt samvete, bland dem Geos bästa vän Angela som försvann spårlöst 16 år tidigare.
Calvin lyckades rymma från fängelset och nu börjar nya lik dyka upp, som påminner om Calvins gamla mordmetod. Är de nya morden ett meddelande till Geo? Svävar hon nu i livsfara?

Som sagt, jag gillade det här. Det är välskrivet, med bra tecknade karaktärer och miljöer. Jag transporteras nästan till Seattle, och den fiktiva del av staden som Jennifer Hillier har skapat här. Jag tycker också om sättet jag får ta till mig historien, där jag pö om pö får veta vad som hände då och vad som händer nu. Berättelsen tar en och annan oväntad twist, men inte så pass oväntad att jag inte lyckades lista ut dem innan de kom i text.
Det är ganska rappt berättat, och det är lätt att svepas med och försvinna in i den här annorlunda och mörka världen.

Men. För det finns alltid några "men". Något som störde läsrytmen en del är att boken innehåller en hel del typfel. Det är så klart inte författarens fel, men ändå en sak som störde mitt flyt i läsningen och ja - jag blir faktiskt ganska irriterad på dem. En eller ett par kan jag acceptera, men jag tror det närmade sig 10 stycken här, i en bok på bara 300 sidor. Det tycker jag faktiskt är värt lite kritik.
Jag undrar också om begreppet jävssituation är helt okänt i USA (ja, eller vad det nu heter på engelska) då en av poliserna som utreder de här brotten är ungdomsvän med både Geo och Angela, som på alla sätt och vis är djupt insyltade i den här historien. Ska verkligen en gammal barndomsvän sitta och förhöra sina vänner, bland annat om ett brott han tidigare blivit förhörd om? Tror inte det. Men det blev ju bra med det cirkulära tänkandet som finns i den här boken.
Boken tappar också lite för mig på slutet. Det blir helt enkelt lite för osannolikt, för konstlat, vilket gör att jag inte riktigt köper det.
Fast det var ju spännande, det var det.

Länge låg "Jar of hearts" på betyget fyra eller högre, men slutet drog ner det lite för mig. Jag landade på 3,5/5.

Return to Manderley från a England

Det är ju lite tråkigt att jag inte har full kollektion av Return to Manderley från favoritmärket a England. Men efter att ha jagat lacket "Manderley" i snart ett år så har jag kommit till insikten om att jag måste ge upp. Tråkigt men sant, när jag nu samlar på a Englands lack, men inte så mycket att göra något åt. Det verkar som att lacket helt enkelt har utgått, och jag hittar det i endast två webshoppar worldwide - en superduperkrånglig med dyr frakt och en som inte skickar till Sverige.

Dagens kollektionssammanfattning är alltså inte komplett. Saknas gör det lack som jag misstänker hade varit ett av kollektionens vackraste, och det som bär kollektionens namn, vackert gröna Manderley. Men jag har de andra 6 lacken.
Return to Manderley är inspirerad av boken "Rebecca" av Daphne de Maurier. Det finns även en utomordentlig film från 1940 i regi av Alfred Hitchcock, och en ny filmversion är planerad att få premiär senare i år.
Men nu gällde det nagellack. De lack jag har i min ägo presenteras här i ingen särskild ordning alls, för hela den här kollektionen är jättefin. Eller jo, i den ordning jag bar dem blir det nog.

The scent of azaleas är ett vackert violblått lack. I parken kring godset Manderley blommar det azaleas, men den var även en tongivande doftnot i parfymen som den första Mrs de Winter bar. Den gåtfulla Rebecca, vars ande (och doft) ligger kvar som en spöklik skepnad över godset.

Mrs Danvers är Manderleys hushållerska. Hängiven Rebecca de Winter, och inte alls förtjust i den Mrs de Winter som är vår berättare. Hon tassar omkring på godset i sin svarta klännong, och således är lacket som bär hennes namn ett svart holo.

Je reviens är franska och betyder jag återvänder. Så hette Rebeccas båt i berättelsen. Lacket är en ljust lila som drar åt det grå hållet. Holografiskt så klart-

Rebecca är ett dammigt magentarosa lack som jag tyvärr bar i dystra november så att holot inte fick komma till sin rätt. Har så klart fått namn från bokens titelkaraktär. Den fösta Mrs de Winter, som så mystiskt försvann till sjöss många år tidigare.

Mrs de Winter kan vara min favorit i kollektionen, om jag tänker efter. Gråtonad taupe med regnbågar så det både räcker och blir över.
Mrs de Winter är vår berättare, den andra Mrs de Winter som inte riktigt klarar av att fylla Rebeccas skor. Vi får aldrig veta vad hon heter i förnamn...

Maxim är en mörkt röd som drar kraftigt åt brunt. Representerar Mr de Winter, maken åt både Rebecca och "vår" Mrs de Winter. En lite mystiskt karaktär, tyckte jag. Jag bär det här lacket just nu, och det är precis så fint som det ser ut att vara.

Visst är de vackra! Förstå vad jag inte kan välja en favorit av dessa. Och fårstå hur mycket jag önskar att jag hade det där gröna Manderley att visa upp också. Men nu blir det inte så. *suckar djupt*

"Vicious" av V.E. Schwab

Väldigt länge var "Vicious" en solobok, men för något mer än ett år sedan så kom en andra del ut ("Vengeful") och som jag förstår det så är det även planerat för en del tre. Om en inte vill så kan en dock nöja sig med att läsa bara "Vicious" för den slutade på ett tillfredsställande sätt, även om jag kan förstå hur det kan bli en fortsättning. Det finns vägar att gå, så att säga. Och jag tänker traska ut på dem och planerar alltså att fortsätta läsa Villains-serien, som den nu kallas.

Bildkälla Goodreads

För 10 år sedan var Victor och Eli bästa vänner, rumskamrater på college och arbetade tillsammans på ett examensarbete om EOs, ExtraOrdinära människor. EOs är en sorts supermänniskor, med förmågor som vanliga människor inte har - som övermänsklig styrka, osårbarhet eller förmågan att försvinna in i skuggorna. Victor och Eli har en teori om hur de kommit över sina krafter och de omsätter sin teori till praktik - med tragiska konsekvenser.

10 år senare har Victor rymt från fängelset och letar nu efter Eli för att få ut sin hämnd.

Det här är en riktigt rafflande urban fantasy. Det är en spännande katt och råtta-jakt, där det som verkar vara självklart kanske inte alltid är det. Boken har flera olika synvinklar i berättelsen, och berättas dessutom i flera olika tidslinjer, men det blir aldrig rörigt eller förvirrande. Ingen av karaktärerna är heller helt god eller ond, utan de är betydligt mer komplexa än så. De är gråzoner, och handlar utifrån sin vetskap och sin övertygelse. Jag gillar.

Tempot är högt. Boken är uppdelad i två delar som båda innehåller nära 40 kapitel fördelade på mindre än 350 sidor. Så det är korta kapitel, lätt att läsa "bara lite till", och jag vill läsa "bara lite till", för att det är spännande som sjutton. Egentligen är det ganska så fantastiskt att V.E. Schwab lyckats bygga upp en så pass komplex värld, och så pass komplexa karaktärer på så få sidor. Det tyder på en viss skicklighet som författare, som jag gärna utforskar lite till, så har jag väldigt många av hennes böcker på önskelistan också. 

Hon finns tyvärr inte översatt till svenska, men engelskan är inte överdrivet krånglig så det borde inte vara något som avskräcker. V.E. Schwab skriver även under namnet Victoria Schwab, då lite mer riktat mot en yngre läskrets, jag läser gärna de böckerna också.

Mitt betyg på "Vicious" blev 4/5.