onsdag 26 februari 2020

"Jar of hearts" av Jennifer Hillier

Jag vet inte riktigt hur jag fick nys om Jnnifer Hillier, men jag är glad att jag fick det. En kvinnlig författare som (tydligen) skriver thriller-romaner om seriemördare. Det är ju ungefär så up my alley som det går att komma. Så även om hennes senaste roman, "Jar of hearts", blev den första av hennes böcker som jag läst, så kommer det absolut inte att bli den sista, för det här gillade jag.

Bildkälla Goodreads
För 5 år sedan avslöjades Geos ungdomskärlek Calvin som en seriemördare med flera kvinnomord på sitt samvete, bland dem Geos bästa vän Angela som försvann spårlöst 16 år tidigare.
Calvin lyckades rymma från fängelset och nu börjar nya lik dyka upp, som påminner om Calvins gamla mordmetod. Är de nya morden ett meddelande till Geo? Svävar hon nu i livsfara?

Som sagt, jag gillade det här. Det är välskrivet, med bra tecknade karaktärer och miljöer. Jag transporteras nästan till Seattle, och den fiktiva del av staden som Jennifer Hillier har skapat här. Jag tycker också om sättet jag får ta till mig historien, där jag pö om pö får veta vad som hände då och vad som händer nu. Berättelsen tar en och annan oväntad twist, men inte så pass oväntad att jag inte lyckades lista ut dem innan de kom i text.
Det är ganska rappt berättat, och det är lätt att svepas med och försvinna in i den här annorlunda och mörka världen.

Men. För det finns alltid några "men". Något som störde läsrytmen en del är att boken innehåller en hel del typfel. Det är så klart inte författarens fel, men ändå en sak som störde mitt flyt i läsningen och ja - jag blir faktiskt ganska irriterad på dem. En eller ett par kan jag acceptera, men jag tror det närmade sig 10 stycken här, i en bok på bara 300 sidor. Det tycker jag faktiskt är värt lite kritik.
Jag undrar också om begreppet jävssituation är helt okänt i USA (ja, eller vad det nu heter på engelska) då en av poliserna som utreder de här brotten är ungdomsvän med både Geo och Angela, som på alla sätt och vis är djupt insyltade i den här historien. Ska verkligen en gammal barndomsvän sitta och förhöra sina vänner, bland annat om ett brott han tidigare blivit förhörd om? Tror inte det. Men det blev ju bra med det cirkulära tänkandet som finns i den här boken.
Boken tappar också lite för mig på slutet. Det blir helt enkelt lite för osannolikt, för konstlat, vilket gör att jag inte riktigt köper det.
Fast det var ju spännande, det var det.

Länge låg "Jar of hearts" på betyget fyra eller högre, men slutet drog ner det lite för mig. Jag landade på 3,5/5.