"Dracul" av Dacre Stoker och J.D. Barker

För den som undrar - jodå, Dacre Stoker är släkt med Bram Stoker, mannen som en gång i tiden skrev "Dracula" och på sätt och vis skapade hela den moderna vampyrmyten. Att Dacre Stoker väljer att skriva böcker baserade på sin gammelgammelfarbrors texter och anteckningar är ett sätt att försöka återföra rättigheterna till Dracula till Stoker-släkten, då copyrighten på "Dracula" varit omdebatterad sedan way back when. Och det är ju ett beundransvärt motiv på sätt och vis.

Bildkälla Goodreads

En man sitter högt uppe i ett tornrum. Rummets väggar är klädda med krucifix och speglar, mannen har en flaska konjak som sällskap och är beväpnad med ett skjutvapen och en korg med vita rosor. Bakom en låst trädörr finns en varelse som inte får släppas ut, men faran kommer även utifrån och endast mannen kan hålla faran borta. Men natten är lång och mannen har inte sovit på länge.

"Dracul" är en sorts prequel till "Dracula" och är baserad på texter som Bram Stoker lämnade efter sig, bland annat ett originalmanus till "Dracula" som är mycket annorlunda från den bok som senare gavs ut - som till exempel att de 100 första sidorna ströks ur manuset. Det sägs även att Bram Stoker påstått att händelserna i "Dracula" skulle vara sanna...
Och det är det det tagits fasta på här. Här är nämligen författaren själv, och hans syskon, med som vampyrjägare. Det är kring Bram Stoker själv och hans familj berättelsen utspelar sig. Min personliga åsikt är att även om den här boken ska utspela sig före "Dracula" så är det ändå originalboken som bör läsas först. För så mycket är likadant i den här boken. Det är samma typ av flykt och jakt, samma ondska, samma karaktärer men med andra namn. Här finns en Lucy, en Mina, en Van Helsing, en doktor Seward och en Jonathan Harker. Jag känner liksom igen mig, även om mycket så klart är annorlunda. Det är Bram Stokers typ av vampyr vi möter här, mer baserad på folktro och sägner än den Hollywoodska varianten. Dracula är med, men det är inte han som är huvudgestalten i den här boken, den rollen tillfaller Bram Stoker själv.

Det är så klart en intressant infallsvinkel, att förvandla Bram Stoker till en vampyrjägare och att föreslå att det som berättas här är sant, att Stokers Dracula verkligen finns/funnits. Lite sådär så att jag nästan börjar tro på vampyrer på riktigt igen, men ändå inte. Jag tycker nämligen att "Dracul" är mer intressant än bra.
Till att börja med stör jag mig på upplägget. Precis som i "Dracula" är den här romanen uppbyggd av dagboksanteckningar och brev, och jag gillade det inte då och jag gillar det inte nu heller. Särskilt inte när olika personer daterar sina anteckningar och även skriver klockslag ner på minsta lilla minut, något som inte riktigt känns 1800-tal, om jag ska vara ärlig. Dessutom innehåller boken luckor, både av det logiska slaget, men även i tidslinjen. Det ger en känsla av att det är något som inte riktigt stämmer, och det är en känsla som är svår att skaka av sig.
Annars är det en lättläst bok, ingen krånglig engelska, och den känns inte heller gammaldags i språket.
Mitt intryck är att det är intressant, ibland lite spännande, men att jag ofta har svårt att behålla fokus - även i bokens klimax. Den stora behållningen för mig blev i "Draculs" efterord, där bakgrunden till romanen berättades. Mitt betyg på "Dracul" blev 2,5/5.