 |
| Bildkälla Goodreads |
I mellankrigstidens Edinburgh samlar lärarinnan Miss Brodie en skara elever till sig som hon kallar för sitt gäng. Brodie-gänget får lära sig saker utanför läroplanen, om konst, filosofi, kärlek och politik. Samtidigt har hon kärleksaffärer med skolans manliga lärare, varav en är gift. Hon uppmanar flickorna att se utanför trygghetens ramar. Och Brodie-gänget följer sin lärare - ända upp i vuxen ålder. Men en av dem kommer att förråda henne.
Här trodde jag att jag skulle få en lite småputtrigt trevlig bok att läsa. Lite Anne på Grönkulla i modernare tider. Icke då. Jag får en bok utan en enda pålitligt berättare. Ingen av karaktärerna vi får lära känna är lätt att tycka om, faktiskt så ogillar jag hela bunten. Miss Brodie, bokens nav, är en manipulativ kärring som försöker forma sina elever till versioner av sig själv som hon inte vill eller törs leva upp till själv. Dessutom är hennes politiska läggning, som hon tutar i sina elever, av det mer tvivelaktiga slaget.
Boken är ganska repetitiv. Jag ser samma fraser och formuleringar om och om igen, vilket jag upplever som tjatigt. Boken är trots allt bara 150 sidor lång. Och det är just bokens korta "längd" som gör att jag orkade läsa ut den. För den var inte bra. Och jag tyckte inte om den. Min nyfikenhet över Muriel Sparks är härmed stillad. Omslaget är snyggt dock.
Mitt betyg på "Miss Jean Brodies bästa år" blev 1,5/5. Jag har ju läst sämre, men inte den här sommaren. Jag har i och för sig hört att den här boken blir bättre om en läser om den, att det krävs några vändor med den för att riktigt förstå dess storhet. Jag är dock av åsikten att om det inte kommer fram första gången så är boken ingenting för mig.
