Idag har den senaste filmen i Scream-serien premiär, den som heter "Scream" den också, bara för att vara lite förvirrande.
I mitt hus bor en skräckfilmsälskare, och det är inte jag utan den yngsta. (Det hindrar ju inte att jag har sett en del skräck genom åren, bland annat "Scream". På bio. För en spoiler av hur den upplevelsen var - se nedan.) Så när hon kom hem efter sitt nyårsfirande på fest, och fick veta att jag och älskade maken sett "Scream" på självaste nyårsafton - utan henne! - möttes vi av både stränga blickar och uppgivna suckar. Så kan det gå.
 |
| Bildkälla MoviePosters2 |
Det har gått ett år sedan Sidneys mamma mördades, och nu härjar en ny mördare i den lilla staden. Mördaren verkar specifikt jaga Sidney och hennes vänner, och han använder kända skräckfilmsscenarion som en del av en dödlig lek.
I regi av skräckfilmsmästaren Wes Crawen. I viss mån driver han också med den genre han blivit känd för, och alla de tropes som förekommer i skräckfilm. Det gör filmen lite extra rolig att se på.
Och här kommer den eventuella spoilern.
När jag såg den här filmen på bio (1996?) trodde jag att jag skulle få se en film som drev med skräckfilm och kanske till och med förlöjligade den. Det som "Scary movie"-filmerna gjorde sedan, fast på ett bättre sätt än vad de gjorde. Jag trodde inte att jag skulle få se - en skräckfilm. Så jag blev rätt så överraskad av att filmen innehöll precis det den "hånade", på ett smart och väldigt bra sätt. För jag gillade den redan då. Även om jag liksom många andra trodde att Drew Barrymore skulle ha huvudrollen, och inte vara Ghostface's första offer.
