Tre tomma no. 81

Har tömt en massa u igen. Vi börjar med arkmaskerna jag gjort slut på sedan sist. Fortsättning följer nästa vecka.

Tonymoly. Pureness 100. Collagen mask sheet. Elasticity.
Jag gillar att jag lyckats göra åt arkmasker i samma färgskala, ser snyggt ut på bild.
Den första av dessa kommer från Tonymoly och därifrån brukar jag gilla maskerna. Så även denna gång. Masken sitter bra, men var kanske lite i droppigaste laget. Ska göra huden fastare, och det stämmer kanske till viss del. God doft.
Plaståtervinning.
Betyg 3,5/5

Jayjun. Purple fragrance mask.
Ska återfukta huden och göra den klarare. Tyckte så där om den. Rätt så snålt med essens, satt inte så bra och doftade jobbigt. Inte illa, men mycket.
Plaståtervinning.
Betyg 2/5

Keep cool and shine. Intensive brightening mask.
Jag tror jag har hittat arkmasken med den perfekta passformen för mitt ansikte! Inga slitsar alls i masken, men ändå inte svår att få att ligga bra. Geléig essens som sjunker in fint i huden, och det finns kvar essens att spara i en burk till andra dagar, eller smörja in hals och dekolltage med, whatever floats your boat. Jag sparar det som en kur.
Plaståtervinning
Betyg 5/5

Skatter i min bokhylla

Jag är en sådan där människa som älskar böcker, ifall någon missat det. Jag har inte ens ett bibliotekslånekort, för jag vill veta att boken jag läser är min. Att jag kan göra vad jag vill med den. Spara den för evigt. Ge bort den. Kasta den i väggen. Ja, ni förstår.
Och bland alla dessa böcker finns det såklart de jag skattar lite extra högt. De jag skulle försöka rädda vid en brand, så att säga. Helt enkelt för att de är oersättliga för mig.

Sagan om Kurre Nötpigg av Beatrix Potter är egentligen min brors. Det står i varje fall en dedikation till honom inuti den. Han är född 1963 och jag gissar att boken bara är något år yngre än honom, om några alls. Det är lite så där lagom slitet och välläst, och underligt nog har det fortfarande sitt skyddsomslag kvar. Sådana brukar inte överleva små barnhänder annars.

Pippi Långstrump i Söderhavet av Astrid Lindgren är ännu äldre. Den här boken har tillhört min pappa - nu är den som synes min. Det här exemplaret är tryckt 1948, så det är ingen förstaupplaga som gör att den är värdefull för mig. Det är den så klart på grund av vem som först ägde den.

Det sitter en tiger i tekannan av Betty Yurdin med underbara illustrationer av William Pène du Bois, är en av mina absoluta favoritböcker från när jag var barn. Den är tryckt 1971, samma år som jag föddes, så det är inte omöjligt att den alltid har varit min, även om jag gissar att den från början tillhörde någon av mina äldre bröder.
Det här är en underbar liten berättelse, och jag tröttnar nog aldrig på att läsa den (läste om den alldeles nyss). Har tvingar mina barn att lyssna på den genom en massa läsestunder.

Den här pyttelilla psalmboken är precis vad det står på omslaget att den är - ett konfirmationsminne. Min mamma fick den av sin mamma (alltså min mormor) när hon konfirmerade sig, och när jag konfirmerade mig så fick jag den i arv. Eftersom min mormor dog när mamma fortfarande var tonåring, så betyder den här väldigt mycket för mig. Inget av mina barn konfirmerade sig så att jag kunde låta arvet fortsätta, men Lilla E har lovat att ta hand om den när jag inte finns kvar längre.

Jag har en del signerade böcker också, som jag skattar väldigt högt. Liseys berättelse av Stephen King vann jag som signerad, så jag har tyvärr inte haft nöjet att träffa herr King på riktigt. Fast jag skulle antagligen svimma av star struck-ness, så det kanske är lika bra att jag fick tag på mitt signerade ex genom en tävling.
Liseys berättelse är för övrigt en av mina favoritböcker av Stephen King, men den är allra bäst på engelska. Den här boken är mitt sucka-hänfört-över-exemplar.

En annan bok jag haft turen att vinna signerad är Betvingade av Simona Ahrnstedt. Det är del två i Slottet Wadenstierna-trilogin (de utspelar sig i olika århundraden, så de går utmärkt att läsa var för sig) och inte den jag tycker är bäst i den serien, men den är ju signerad! Gubevars!

Men allra finast av mina signerade böcker är kanske den här. För att Alvhilda av Pernilla Lindgren är en fantasy baserad på nordisk folktro, och för att den är skriven av en av mina bästa vänner. Då blir dedikationen så här trevlig. Stolt, är vad jag är. Jag har så begåvade kompisar så det inte är klokt!

Biblioteket

Jag har länge längtat efter ett eget rum i det här huset. Vissa påstår att yogastudion skulle vara mitt egna rum, men det anser inte jag, Dels för att det även är rummet som vi torkar vår tvätt i, samt det tyngst vägande skälet - det är min arbetsplats.
För med ett eget rum så menar jag en vrå där kan dra mig tillbaka. En plats att sitta och läsa, pyssla, ordna med naglarna, blogga (och slösurfa, om vi är ärliga), klappa katt. Jag ville ha ett bibliotek. Och nu har jag det.
Det rum som nu är "mitt", eftersom alla är välkomna in så länge dörren är öppen - är den stängd vill jag vara ifred, var länge en överbliven vrå i vårt hem. Det var här vi hade bokhyllorna, men även en tv och alla tv-spel. Det var alltså mer ett spelrum än ett bibliotek.
Men så blev barnen större och spenderade alltmer tid i sina egna rum, Stora J flyttade ut, tv-spelen flyttade in till vardagsrummet och jag såg min chans. Men det var ju inte bara att flytta in, direkt.
Först behövdes det nya ytskikt. Sedan nya möbler. Så nu har rummet nytt innertak, nytt golv, nya tapeter och i viss mån nya möbler. Och det ser idag ut ungefär så här:

Om en står på tröskeln är det det här en ser. En mysig läshörna, bokhyllor och en bit av ett skrivbord. Takkronan är ett arv från älskade makens farfar och farmor. Vi har ingen takbelysning i biblioteket (än) och lampan har inte heller någon el indragen i sig, utan den hänger där som dekoration. Om vi inte väljer att tända ljusen, vilket vi hittills aldrig har gjort.
Den lilla lampan som anas i fönstret fick jag i present från en av mina bröder och hans dåvarande fru, när jag fyllde år en gång i tiden. Den är tillverkad av en lokal keramiker och ger ett underbart stämningsljus.

Tavlan över soffan är även den ett arv från älskade makens farfar och farmor. Vi vet ingenting alls om den. Soffan däremot är ny, från IKEA precis som ungefär allt annat i det här rummet. Soffbordet är även det från IKEA och tog ungefär 3 minuter att skruva ihop, inklusive tiden det tog att öppna lådan. Lampan var tänkt till Chilipojkens rum och han skulle få den i julklapp av sin farmor och farfar. Men så hittade han en annan han hellre ville ha, så vi köpte loss den från dem eftersom vi ändå ville ha en ny läslampa till det här rummet. Det lilla bordet vid väggen är inte från IKEA, utan ett andrahandsfynd från en av stadens välgörenhetsbutiker. Och vid dörren står Buster och vaktar. Samt att en kan ana min yogamatta där, för det är oftast här jag morgonyogar.

Fåtöljen hade vi sedan innan, men vi köpte nytt överdrag till den då det gamla var slitet och började gå sönder.
Rävar är det gott om i det här huset. Rävkudden i soffan kommer från Åhléns för några år sedan, den i fåtöljen har jag fått av Lilla E, och jag tror den kommer från Dollarstore.

Bakom fåtöljen står mina Helmers med nagellack. Den vita är ny och jag har inte sorterat om lacken än, så den är fortfarande tom. Det är därför jag har massa lådor med lack uppepå Helmerserna, för att jag inte har tagit mig för att sortera än. #latmask.
Tavlan med blommorna kommer från (alla i kör) älskade makens farfar och farmor.

På fönsterbrädan har jag hoyor (som behöver planteras om) och ett par dalahästar och en Dalslands-tjur, mamma kommer från Dalsland nämligen. Ibland även en katt.

Bokhyllorna  är vita Billy från IKEA, som vi valde att ställa i hörnet, men vi valde bort att sätta in en hörnhylla då vi insåg att det bara skulle bli en dammfälla. Istället ställde vi en liten lampa i det dammsugarvänliga hörnet, som går att vinkla hur en vill ha den. Oftast är den en uplight, men den funkar som läslampa också om en vill sitta i den ärvda stolen (från ni vet var) och läsa. Just nu sitter dock älskade makens gamla nalle Strösse Långben där och mediterar.
Jag har så klart sett till att det finns gott om luft i bokhyllorna, och även några tomma hyllplan, så att jag hat gott om plats att fylla på med böcker. Senast igår flyttade jag om lite.

Och titta vem som äntligen har ett eget skrivbord! IKEA kallar det för ett toalettbord, men då jag inte sminkar mig här (eller knappast någonsin) så är det mitt skrivbord där jag pysslar med min bujo, skriver saker, flätar Lilla E:s hår (nästan) varje kväll. Tavlan ovanför spegeln har fått flytta in hit från vardagsrummet där den hängde förut. Motivet är bokomslagen från Twilight, för även om jag inte älskar böckerna längre, så tycker jag fortfarande att omslagen är supersnygga. Och var ska bokomslag annars finnas om inte i ett bibliotek?

Vad jag läste i mars

Åtta böcker hann jag läsa i mars. Bland dessa finns en bok jag älskade och en som hamnar i min bottentrea - någonsin. Dessa böcker var det, sedda uppifrån och ner.

"Blå längtan" av Elisabet Nemert. Om ni undrade vilken bok som hamnade i bottentrean så är det den här. Riktigt, riktigt dålig. Förtjänar knappt den där ettan jag gav den i betyg.

"The Martian: ensam på Mars" av Andy Weir. Det här är boken jag älskade. Mars månads favorit fick så klart 5/5 i betyg.

"Och så var de bara en" av Agatha Christie. En klassiker med ny titel och ny översättning. En riktigt klurig slutna-rummet-gåta. Betyget blev 4/5.

"Parfymsamlaren" av Kathleen Tessaro. En rar liten historisk romance (utan sexscener) med ett litet mysterium som toppnot. 3/5 blev betyget.

"Till minne av en villkorslös kärlek" av Jonas Gardell. En självbiografisk roman, med fokus på Jonas Gardells mamma. Fick mig att vilja läsa om andra Gardell. Betyget blev 4/5.

"Northanger Abbey" av Jane Austen. En ironiserande bok över dåtidens populära gotiska romaner. Utgiven först efter författarens död. Jag gav den betyget 3/5.

"Harry Potter and the Philosopher's stone" av J.K. Rowling. Dags igen för mig att återknyta bekatskapen med Harry Potter och hans äventyr. Bok ett fick betyget 3/5 av mig.

"A woman's book of yoga" av Machelle M. Seibel och Hari Kaur Khalsa var min långa månadsläsning för mars, jag blev klar några dagar i förväg.
Att jag inte skrivit speciellt om den här är för att jag läste den mest som en del i mitt eget yogautövande och som en fördjupning och uppfräschning av minnet. Jag har läst den förut, med andra ord. Kanske mest intressant om en är intresserad av yoga i allmänhet och kundaliniyoga i synnerhet, eftersom det är den yogan boken har sin tyngdpunkt i. Livsyoga, som jag är lärare i, är en del av kundaliniyogan, så för mig var den relevant. Inget betyg på den.

"Harry Potter and the Philosopher's stone" av J.K. Rowling

Jag har i flera år tänkt att jag ska läsa om Harry Potter-serien. Men så har andra böcker kommit i vägen, jag har lånat ut mina ex lite hit och dit, och andra orsaker har stoppat mina planer. Men i år - då har jag gett mig sjutton på att det äntligen ska bli av. Och när en läser om en serie är det allra bäst att börja från början.

Bildkälla Goodreads

Harry Potter har växt upp med sin moster och hennes familj, efter att hans föräldrar omkommit i en bilolycka. Påstås det. Han får bo i en skrubb under trappen tillsammans med spindlarna, han ärver sina kläder från sin kusin och han fungerar som husets passopp.
Tills en dag då han får ett brev adresserat till honom. När morbrodern tar det i beslag börjar breven komma in i mängder, och till slut flyr familjen från huset.
Då dyker en märkligt storvuxen man upp, som förklarar för Harry att han är en berömd trollkarl, och att han ska få börja på trollkonstskolan Hogwarts. Äntligen kan Harry få veta mer om sina föräldrar och sitt eget ursprung.

Det märks väldigt tydligt att de här böckerna är skriven för en publik som ska vara ungefär i samma ålder som Harry, alltså 11 år. Det är en kort bok, så mycket berättas ganska fort utan alltför många detaljer. Ändå får jag en tydlig bild av både karaktärer och miljöer, för J.K. Rowling är en skicklig berättare, oavsett vem hennes tänkta publik är.
Jag slås dock av att det känns så mycket som att läsaren ska växa upp tillsammans med Harry, ett år i taget fram tills de är 18. Böckernas tema växer även de med läsaren, och blir läbbigare allteftersom. För är en bekant mer Harry Potter så vet en att det inte direkt vare sig är eller har varit ett enkelt liv för stackars Harry. Bara de plågorna hans "familj" utsätter honom för gör att mamman i mig vill göra orosanmälningar och ta hand om. Barnmisshandel, är vad det är. Ren och skär mobbning. Fy!
Så, det är inte direkt toppen redan från början, men det berättas på ett sådant sätt att det som läsare är ganska lätt att skyla över det.

"Harry Potter and the Philosopher's stone" är en bra inledande bok, som väcker nyfikenhet inför att läsa vidare, men för mig som vuxen, det vill säga långt från målgruppen, kan det kännas lite väl "ungt" emellanåt. Mitt betyg blev 3/5.