För med ett eget rum så menar jag en vrå där kan dra mig tillbaka. En plats att sitta och läsa, pyssla, ordna med naglarna, blogga (och slösurfa, om vi är ärliga), klappa katt. Jag ville ha ett bibliotek. Och nu har jag det.
Det rum som nu är "mitt", eftersom alla är välkomna in så länge dörren är öppen - är den stängd vill jag vara ifred, var länge en överbliven vrå i vårt hem. Det var här vi hade bokhyllorna, men även en tv och alla tv-spel. Det var alltså mer ett spelrum än ett bibliotek.
Men så blev barnen större och spenderade alltmer tid i sina egna rum, Stora J flyttade ut, tv-spelen flyttade in till vardagsrummet och jag såg min chans. Men det var ju inte bara att flytta in, direkt.
Först behövdes det nya ytskikt. Sedan nya möbler. Så nu har rummet nytt innertak, nytt golv, nya tapeter och i viss mån nya möbler. Och det ser idag ut ungefär så här:
Om en står på tröskeln är det det här en ser. En mysig läshörna, bokhyllor och en bit av ett skrivbord. Takkronan är ett arv från älskade makens farfar och farmor. Vi har ingen takbelysning i biblioteket (än) och lampan har inte heller någon el indragen i sig, utan den hänger där som dekoration. Om vi inte väljer att tända ljusen, vilket vi hittills aldrig har gjort.
Den lilla lampan som anas i fönstret fick jag i present från en av mina bröder och hans dåvarande fru, när jag fyllde år en gång i tiden. Den är tillverkad av en lokal keramiker och ger ett underbart stämningsljus.
Tavlan över soffan är även den ett arv från älskade makens farfar och farmor. Vi vet ingenting alls om den. Soffan däremot är ny, från IKEA precis som ungefär allt annat i det här rummet. Soffbordet är även det från IKEA och tog ungefär 3 minuter att skruva ihop, inklusive tiden det tog att öppna lådan. Lampan var tänkt till Chilipojkens rum och han skulle få den i julklapp av sin farmor och farfar. Men så hittade han en annan han hellre ville ha, så vi köpte loss den från dem eftersom vi ändå ville ha en ny läslampa till det här rummet. Det lilla bordet vid väggen är inte från IKEA, utan ett andrahandsfynd från en av stadens välgörenhetsbutiker. Och vid dörren står Buster och vaktar. Samt att en kan ana min yogamatta där, för det är oftast här jag morgonyogar.
Fåtöljen hade vi sedan innan, men vi köpte nytt överdrag till den då det gamla var slitet och började gå sönder.
Rävar är det gott om i det här huset. Rävkudden i soffan kommer från Åhléns för några år sedan, den i fåtöljen har jag fått av Lilla E, och jag tror den kommer från Dollarstore.
Bakom fåtöljen står mina Helmers med nagellack. Den vita är ny och jag har inte sorterat om lacken än, så den är fortfarande tom. Det är därför jag har massa lådor med lack uppepå Helmerserna, för att jag inte har tagit mig för att sortera än. #latmask.
Tavlan med blommorna kommer från (alla i kör) älskade makens farfar och farmor.
På fönsterbrädan har jag hoyor (som behöver planteras om) och ett par dalahästar och en Dalslands-tjur, mamma kommer från Dalsland nämligen. Ibland även en katt.
Bokhyllorna är vita Billy från IKEA, som vi valde att ställa i hörnet, men vi valde bort att sätta in en hörnhylla då vi insåg att det bara skulle bli en dammfälla. Istället ställde vi en liten lampa i det dammsugarvänliga hörnet, som går att vinkla hur en vill ha den. Oftast är den en uplight, men den funkar som läslampa också om en vill sitta i den ärvda stolen (från ni vet var) och läsa. Just nu sitter dock älskade makens gamla nalle Strösse Långben där och mediterar.
Jag har så klart sett till att det finns gott om luft i bokhyllorna, och även några tomma hyllplan, så att jag hat gott om plats att fylla på med böcker. Senast igår flyttade jag om lite.
Och titta vem som äntligen har ett eget skrivbord! IKEA kallar det för ett toalettbord, men då jag inte sminkar mig här (eller knappast någonsin) så är det mitt skrivbord där jag pysslar med min bujo, skriver saker, flätar Lilla E:s hår (nästan) varje kväll. Tavlan ovanför spegeln har fått flytta in hit från vardagsrummet där den hängde förut. Motivet är bokomslagen från Twilight, för även om jag inte älskar böckerna längre, så tycker jag fortfarande att omslagen är supersnygga. Och var ska bokomslag annars finnas om inte i ett bibliotek?
