FredagsFilmen: Joker

Riktigt så sen är jag inte att jag precis har sett "Joker", jag har bara inte kommit mig för att skriva om den förrän nu. Filmen var rätt så omskriven redan innan den hade premiär. Dels för att Jokern som roll har en tendens att alltid bli omskriven, dels för att det här är en film som handlar om en skurk. Kanske den mest berömda skurken av de alla?

Bildkälla Tallenge store

I Gotham bor komikern Arthur Fleck. Han lider av mental ohälsa, bland annat en åkomma som gör att han börjar skratta vid de mest olämpliga tillfällena. Samhället ser ner på Arthur och förlöjligar honom, något som driver honom till bristningsgränsen och ställer honom öga mot öga med sitt alter ego - Jokern.

Det här är en ganska mörk berättelse, så klart, med några oväntade vändningar här och där. Joaquin Phoenix belönades med en Oscar för sin tolkning av Jokern, och den var väldigt välförtjänt. 

Har du inte redan sett den är det här mitt tips till kvällens fredagsmys. Hur mysigt det nu är att se en person bli än mer galen kan vi kanske diskutera en annan gång.

Fish are jumpin'-Dagens

Låt: "Summertime" från Porgy and Bess. Med ungefär vem som helst.

Outfit: Byxor (gamla) och top (utgått) från H&M.

Smink: Icke.

Nagellack: Crown jewels från a England.

Doft: Sjukhusparfymfri.

Smycke: Ringarna.

Klocka: Min Rosefield i rosédoublé. 

Läser: "Lady Susan & other works" av Jane Austen som månadsbok, jag är på Juvenilerna just nu. Och så "Eat, pray, love" av Elizabeth Gilbert.

Frukost: Te och Es hembakade hasselnöts- och valnötsbröd med ost på.

Fika: Kaffe och chokladbit hemma hos svärmor. Hälsade på då hon har det långtråkigt efter sin höftledsoperation nyligen. Efter ett halvårs fördröjning...

Middag: Grekisk paj med tomat och oliver. Färskost, bröd och brödpinnar till det.

Pryl: Kallelse. Var idag på röntgen och uppföljande läkarbesök och jag får börja belasta! Jag kan gå steg! Jag kan stå! Jag vågar gå i trappor!  Fortfarande svullen, och det är klart att det gör lite småont, men jag får äntligen börja röra mig lite mer normalt. Hurra!

Motion: Innan jag visste att jag fick belasta så var det en väldigt jobbig hoppenad (hoppande promenad) på kryckorna från bilen till röntgen. Möjligen svettas jag fortfarande... Och så sjukgymnastikövningarna så klart.

Kvällsnöje: Sista två timmarna av förlängda versionen av "Sagan om de två tornen". Vi har LotR-maraton här hemma, men delade upp film två i tvenne delar för jag skulle till sjukhuset rätt så tidigt idag och hade inte riktigt lust att sitta uppe till midnatt och titta på film.

Att tillägga: Jag är så glad idag att jag bjussar på en bonusbild. Jag kallar den "Ska du ta det där kortet någon gång eller?".

 

Mid-year book freakout 2020

Äntligen! Har vi kommit in i andra halvan av detta skitår, anno 2020. Och jag har läst massor av böcker, fler än vad jag trodde faktiskt. Jag är bara fem böcker bort från att nå mitt läsmål jag satte upp på Goodreads vid årsskiftet, och det känns det som att jag kommer nå inom kort. 

Alltså har jag en massa böcker att "freaka" över, i denna lilla kombo av läsning och listor som jag gör för fjärde året nu.

Bildkälla Goodreads

Bästa bok hittills under 2020?

Jag har läst massor av fyror, men bara två femmor hittills. Ändå är det inte en av de där femmorna som jag tänkt på mest i efterhand, utan en fyra. "The hate u give" av Angie Thomas känns dessutom högaktuell just nu, i samband med Black Lives Matter-protesterna. Den här boken ger en inblick i det, och är rekommenderad läsning från min sida till alla.

Bästa  uppföljare hittills?

Jag har läst tre uppföljare till andra böcker hittills i år, och av de gillade jag "Wayward son" av Rainbow Rowell bäst. Eller kanske "Vengeful" av V.E. Schwab? ... 

Någon av de två.

Ny utgivning du inte hunnit läsa än, men som du verkligen vill läsa?

"Balladen om sångfåglar och ormar" av Suzanne Collins. Prequel till "Hungerspelen". Jag var supersugen på den innan den kom ut och trodde jag skulle köpa den asap, men just nu känner jag att jag kan vänta lite.

Men läsa den ska jag.

Ny utgivning du ser mest fram emot under andra halvan av 2020?

Det har gått rykten om att del tre om Simon Snow skulle komma senare i år, och är det så så ser jag väldigt mycket fram emot den. Nu tror jag inte det, för Rainbow Rowell är aktuell med en annan bok i höst. Annars vet jag att del tre om syskonen Montague av Mackenzi Lee kommer i december. Jag älskade första boken, tyckte sådär om den andra och kommer såklart läsa även bok tre, "The Nobleman's guide to scandal and shipwrecks".

Största besvikelse?

Att en bok jag minns från min ungdom och älskade då, skulle visa sig vara genomusel vid omläsning i vuxen ålder, Ja, jag tittar på dig, "Allt och mer därtill" av Jaqueline Briskin.

Största överraskningen?

Jag tror inte jag har blivit så värst överraskad i år, ärligt talat. Kanske över att jag lyckats hålla en så pass hög lästakt, när så mycket verklighet pockar på min uppmärksamhet.

Ny favoritförfattare?
Vill läsa ungefär allt av Rainbow Rowell nu, så...

Senaste litterära förälskelse?
Tyrannus Basilton Grimm - Pitch, Baz kallad. Från Rainbow Rowells böcker om Simon Snow.

Bildkälla Goodreads

Senaste favoritkaraktär?
Troligen Victor från V.E. Schwabs Villians-serie. För han är en ganska komplex karaktär, som känns lite opålitlig sådär. Annars brukar det bero på vilken bok jag för tillfället läser.

Bildkälla Goodreads

En bok som fick dig att gråta?

"The hate u give" av Angie Thomas.

En bok som gjorde dig glad?

Trevor Noahs memoarer "Frukten av ett brott" skrattade jag en hel del åt. Rolig och viktig på samma gång.

Vackraste bokomslaget hittills? 

Bloomsbury's Modern Classics bjussar på en massa fina omslag. Men om jag tar dem utom tävlan (för att jag inte kan välja) så gillade jag mycket omslaget till "Dracul" av Dacre Stoker och och J.D. Barker. Mest för att det har en cut out och omslaget liksom fortsätter när en öppnar boken. Syntes hyfsat bra på min Instagram.

Vilka böcker behöver du läsa innan året är slut?
De vi väljer i Plejaderna. Annars har mina läsmål i år varit små. Att läsa alla Bloomsbury's Modern Classics, och där är jag på den sista boken just nu. Att läsa Donna Tartts böcker, jag har "Steglitsan" kvar. Och att förhoppningsvis läsa någon mer Jane Austen. Annars är det fritt fram för läsöverraskningar.

Junis bokhög

Äntligen! Har jag bett någon (älskade maken) att bära in bokhögen från biblioteket till vardagsrummet för fotografering. Jag tror att jag totalt har spenderat 10 minuter i biblioteket sedan jag kom hem från sjukhuset och jag längtar efter att spendera mer tid där igen. Det är bara det att det varit lättare att ha benet i högläge inne i soffan.

Men nog om det, det var böcker det skulle handla om. Nämligen de åtta jag läste ut i juni, i ordningen uppifrån och ner.

"Fugitive pieces" av Anne Michaels. En bok som tar sin avstamp i andra världskrigets fasor. Handlar mycket om sorg. Andra delen drog ner betyget för mig, som hamnade på 3/5.

"Min historia" av Michelle Obama är precis det som titeln antyder - Michelle Obamas memoarer. Från uppväxten i Chicago till flytten ut ur Vita Huset. Inte så värst mycket politik, och ibland lite långtråkig. Betyget blev 3/5.

"Wayward son" av Rainbow Rowell är bok två om Simon, Baz, Penelope och Agatha. Den här gången på roadtrip i USA. Bok tre kommer kanske, möjligen, eventuellt senare i år. Hoppas det. Betyget blev 4/5 och "Wayward son" blev också junis favoritbok.

"Miss Jean Brodies bästa år" av Muriel Sparks tyckte jag inte om. Den var ganska kort vilket var anledningen till att jag läste ut den. Tyckte inte om en enda av karaktärerna och tyckte riktigt illa om Miss Brodie herself. Betyget blev 1,5/5.

"Everything everything" av Nicola Yoon kändes som en passande bok i dessa tyder av självisolering. En rar kärlekshistoria som jag gav betyget 4/5.

"Den hemliga historien" av Donna Tartt trodde jag skulle bli sista boken att läsas ut i juni. Jag hade fel. Den här var nämligen betydligt mer lättläst och vardagligt spännande än vad jag trodde den skulle vara. Återigen blev betyget 4/5.

"The Five" av Hallie Rubenhold var min månadsbok i juni. Handlar om kvinnorna som föll offer för en av världens mest berömda mördare, Jack the Ripper. Men här är det Polly, Annie, Elizabeth, Kate och Mary Anne som får berätta sin historia. Betyget blev ännu en gång 4/5, och är även den av favoritstatus.

"Edenbrooke" av Julianne Donaldson är en historisk romance som hade behövt lite mer research. Blev osugen på att läsa mer av författaren på grund av det. Gullig kärlekshistoria däremot, om än med lite väl många hinder och lite väl förutsebar. Och detta virvlande. Betyget fick ändå bli 3/5.

Just nu går det lite trögt med läsningen, men jag är i varje fall på gång med att läsa den siat boken från Bloomsbury's Modern Classics, så ett av årets läsmål är snart avklarade. Tror inte jag kommer upp i åtta böcker i juli dock. Men en vet aldrig, underligare saker har ju hänt.

"Edenbrooke" av Julianne Donaldson

Jag blev sugen på att läsa lite historisk romance igen, och då jag hört fina saker om "Edenbrooke" och den fanns i billig pocket så slog jag till. En nätt liten bok, som blev den sista jag läste ut i juni.

Bildkälla Goodreads

Sjuttonåriga Marianne Daventry är olycklig. Hennes mor dog i en olycka för ett år sedan, och hennes far skickade då henne att bo hos sin mormor i Bath. Mariannes tvillingsyster Cecily bor hos en kusin i London och fadern själv har begett sig till Frankrike. Marianne blir glad då hennes syster Cecily bjuder in henne att spendera några veckor på godset Edenbrooke. Cecily har nämligen bestämt sig  för att gifta sig med arvtagaren till godset, och det Cecily vill ha får hon också. Marianne ser besöket som en chans att få komma bort från Bath, som hon vantrivs i, och att komma ut på landet igen och kanske få möjlighet att virvla. 

Boken är inte ens 300 sidor lång, och egentligen alldeles för lättläst för att det skulle ta mig fyra dagar att läsa den. Men det tog emot. Det märks så väl att det här är en modern bok satt i en historisk miljö, på ett irriterande sätt. Folk uppför sig på ett sätt som känns milt sagt underligt för den tiden, som att krypa ihop i en fåtölj med fötterna under sig. Möjligen ensam, men absolut inte i ett samtal med en man. Mycket av det som jag irriterar mig på är sådant som hade kunnat tas reda på med en googlesökning eller två, och lite läsande av Wikipediaartiklar. Eller kanske en enda bok av Jane Austen, som författaren ändå jämförs med. Säkert enbart på basis av att boken utspelar sig 1816. Och fråga mig inte ens om Mariannes virvlande. Är säkert meningen att det ska vara charmigt, men jag tycker enbart att det blev larvigt.

Själva kärlekshistorien är däremot ganska gullig, och det är roligt att se hur känslorna växer fram mellan Philip och Marianne (inte så värst förvånande). Sedan att det ska läggas en massa underliga hinder i vägen blir ju mest jobbigt. Missförstånd, självförnekelse och en sablans kidnappning. Jag tror jag smäller av.

Nåväl. Helt tråkigt hade jag inte, särskilt inte bokens sista halva. Mitt betyg blev 3/5, men det är en svag trea.