fredag 31 juli 2020

Julifavoriter

Nu känns det som att en månad har gått så där fort igen. Kan bero på att älskade maken har haft semester hela månaden, och då har dagarna en tendens att bara försvinna. Det har hänt massor, samtidigt som egentligen inget alls har hänt. Vi har inte varit väg på en enda övernattningsresa. Vi har inte besökt något slott i år. Vi har åkt på tre (och en halv) dagstur, men inte mer än så. Har känts skönt, men det går ju inte att förneka att det känts konstigt också. Den däringa virussjukdomen har onekligen ställt till det en hel del. Som stängt det slott som vi planerade att ändå besöka. Jo, jag är lite ledsen över att det inte blir något Årets slott 2020, vad det verkar.
Men. Bland de vardagar och andra dagar jag haft i juli ska jag väl ändå kunna hitta en och annan favorit.

Bok: "Sambo på försök" av Beth O'Leary. Skriver om den nästa vecka, men kan avslöja redan nu att den var rar.

Film: Vi tittade om på hela Sagan om ringen-trilogin (extended version), och så mycket bättre än det går det inte att finna den här månaden. Jag har haft en liten filmtittarsvacka (att addera till min tv-tittardito) och den enda nya film (för mig) jag sett var "Snowpiercer" och den var ju sådär.

TV: Jo pyttsan... Var sporadiskt med när älskade maken tittade på "Umbrella academy" - som släpper säsong två idag! Annars har det mest varit nyheter och en och annan dokumentär.

Nagellack: Galaxies från Cadillacquer. Kanske.



Skönhet: Har varit dåligt med sådant också den här månaden. Tror jag har burit mascara tre gånger, kan vara färre. Möjligen de silikonplåster jag har över operationsärren i förhoppningen att de ska läka lite finare. 

Extra speciell rolighet: För mig personligen - att jag nu får stödja på benet "till smärtgräns". 

Favoritinlägg: Jag har en tendens att gilla mina mer bokiga inlägg bäst, så även denna månad med årets upplaga av Mid-year book freakout.


torsdag 30 juli 2020

Julis nagellack

Har du kommit hit för att du gillar att titta på nagellack så ber jag om ursäkt. För juli har varit en nagellacksfattig månad. Inte lika illa som maj (2) men inte långt ifrån. Dubbelt upp blir ändå bara fyra lack. På pluskanten betyder ju det att det går fort att läsa det här inlägget.
Som vanligt i den ordning jag bar dem.


H&M Beauty, Spanish bluebell
Blåklocksblått ska det här tydligen vara, och det tycker jag nog att de har lyckats bra med. Det är en sådan där lite dammig blå, med en aning av lila i sig, men även lite grått. Jag tyckte det här lacket var fint redan i flaskan, och kärleken höll hela vägen upp på nageln. Ibland är krämlack det allra finaste.


a England, Crown jewels
Jag har haft stora problem med att få till fina bilder på hololack den sista tiden, men det är som det är. Älskade maken valde Crown jewels en dag när jag inte orkade bestämma själv, och den var ju himla fin må jag säga. Finns färgen vinlila? För i så fall är den här det. Den är som en vinröd men lila, eller en vinröd som slagit över i lila. Burgundy heter färgen på hemsidan. Något gyllene finns där också, och som vanligt med a England - massor av holo.


Cadillacquer, Galaxies
Galaxies har stått i min låda i nästan ett år. Hur jag kunde lämna det där så länge är det ingen som vet. Det är en jelly i en blågrön nyans som påminner om buteljgrönt, utom när det ser blått ut. Eller svart för den delen, för det här är mörkt. I detta simmar det omkring glitter och flakies i alla möjliga färger, och så spridda skurar av holo för att toppa galaxmackan.


a England, Koh-I-Noor
Lacket jag bär just nu. Har såklart lyckas skava av det på en nagel, på grund av klantig. Lacket är ljust guldfärgat och har rent galet mycket holoeffekt, betydligt mer än vad jag lyckades fånga i min framjagade solstråle. Det är nästan lite nude för en blekfis som mig över det. Samt att jag matchar min dator.

onsdag 29 juli 2020

"Lady Susan & other works" av Jane Austen

Sent förra året kom tv-serien "Sanditon" som baseras på boken Jane Austen höll på att skriva vid sin död 1817. Nyfiken i en strut som jag är ville jag gärna läsa berättelsen, och sedan se serien. Kanske. Blev därför väldigt glad när jag för en billig peng hittade en samling av de texter Jane Austen lämnade efter sig som inte var fullbordade, till största delen.

Bildkälla Goodreads

"Lady Susan & other works" innehåller bland annat Juvenilia, alltså berättelser som Jane Austen skrev i sin barndom. De känns ibland som att läsa någons högskoleuppsatser, men det går att ana kärnan av det som sedan blev ett framgångsrikt författarskap.  Särskilt hennes variant av Englands historia berättade via kungalängden uppskattade jag. Här tittar verkligen hennes humor fram.
Ett flertal noveller av varierande längd finns också med, bland annat titelns "Lady Susan". Och så även ett manus som övergavs, vid namn "The Watsons". Troligen övergavs det för att bli "Emma" istället, som en kan se vissa likheter med.
Och så sist då - "Sanditon". Om den lilla kuststaden som försöker bli den nya kurorten på modet. Massor av intressanta karaktärer som det hade varit roligt att få stifta bekantskap med så som Jane Austen hade tänkt sig. Nu blev det inte så. Hon avslutade sitt arbete med "Sanditon" i mars 1817, och dog sedan 17 juli samma år. 

"Lady Susan & other works" var min månadsbok i juli, och jag blev lite som vanligt klar med den några dagar i förväg. Jag gav boken betyget 3/5. Det är såklart ett samlingsbetyg. Vissa bitar var fantastiskt bra, vissa andra var mest tråkiga, och i vissa fall lite smått pinsamma att läsa.

tisdag 28 juli 2020

"Frankenstein" av Mary Wollstonecraft Shelley

Den egentliga titeln på den här boken är "Frankenstein eller Den moderne Prometheus". Minns du din grekiska mytologi vet du att Prometheus var guden som gav människorna elden. För det straffades han med att spännas fast på en klippa och varje dag få sin lever uthackad av en örn. Och ungefär lika eländigt är det för huvudgestalterna i den här boken.

Bildkälla Goodreads

Victor Frankenstein börjar studera på universitetet i Ingolstadt. Han fastnar snart för de naturhistoriska ämnena, särskilt kemi. Han intresserar sig även för kroppens uppbyggnad och tror sig ha funnit hur livet kan uppstå. För att bevisa sina teorier skapar han en människoliknande varelse som han ger liv. Han blir dock så förfärad av sin skapelse att han flyr från den i vämjelse. Varelsen får själv försöka finna svar på vem och vad han är, men hans utseende gör att alla han möter enbart ser honom som ett monster. Han bestämmer sig för att ta hämnd.

"Frankenstein" är ju inte direkt obekant. Jag antar att de flesta förknippar namnet Frankenstein med Boris Karoffs platta huvud, skruvar i halsen, fransiga kläder och "It's alive!". Hollywood a la 1930-talets skräckfilm alltså. 
Boken är dock inte alls sådan. Det här är faktiskt mest en ganska sorglig berättelse. Frankenstein överger sin varelse, han får aldrig ens ett namn, och det enda han söker är gemenskap och förståelse, men vart han än vänder sig blir han utstött. 
Det gjordes en film på 90-talet som är mer trogen boken, därav titeln "Mary Shelleys Frankenstein" med Kenneth Branagh som Frankenstein och Robert De Niro som varelsen. Ganska långtråkig, om jag minns den rätt.

Boken i sig är inte lång, sisådär 200 sidor, och gick väldigt fort att komma in i och läsa ut. Jag klämde den i helgen. (I och med det lyckades jag nå mitt läsmål om 50 utlästa böcker under 2020.) Jag har läst "Frankenstein" förut, men jag känner att jag tyckte bättre om den den här gången. Förra gången var också för mer än 25 år sedan, så att jag känner annorlunda för en bok nu mot då är inte så konstigt. Jag tror jag hade hoppats på mer monster och förskräckligheter då, och inte den här ganska finstämda berättelsen om en varelse som söker kärlek - helt enkelt.

Mitt betyg på "Frankenstein" blev 4/5.

Och kan vi prata lite om den här fina pocketutgåvan från Sjösala Förlag. Jag har läst "Moby Dick" i samma klassikerserie, och funderar nu allvarligt på om jag ska ha den här serien som mitt nästa projekt böcker att samla på, nu när jag är färdig med Bloomsbury's Modern Classics. Fast jag hade ju planer på de där snygga Murakami-böckerna också. Hmmm....

måndag 27 juli 2020

"En officer och spion" av Robert Harris

Robert Harris skriver historiska romaner. Han slog igenom med "Faderland" som är en tänk-om som handlar om i fall Hitler hade vunnit Andra världskriget. Jag har läst den och uppskattade den mycket.
När så älskade maken bokrea-fyndade hans bok "En officer och spion", om Dreufys-affären, så bad jag honom lägga den i min tbr-hög när han var klar med den. Så nu har vi båda läst den, vilket är bra, för vissa böcker vill en diskutera efter att ha läst dem.

Bildkälla Goodreads

1894 döms den judiske arméofficeren Alfred Dreyfus, mot sitt nekande, för landsförräderi. Han utsätts för en skymflig degradering och skickas sedan till Djävulsön för att avtjäna sitt straff.
Georges Piquart bevittnar degraderingen av Dreyfus, övertygad om hans skuld. Senare befordras han till chef för för arméns hemliga division, och här finner han snart bevis som pekar på en annan gärningsman än Dreyfus. Piquart inser snart att ett justitiemord har begåtts, och han försöker få sina överordnande att rätta till misstaget. Men män i högre befattning vill inte att fallet utreds på nytt, och snart finner Piquart att han och de han håller kära svävar i fara.

Romanen är alltså baserad på verkliga händelser. Dreyfus-affären anses vara en av de största antisemitiska handlingarna i världen, innan andra världskriget. Allt i boken är så klart inte sant, för vissa saker måste en romanförfattare få fabulera fritt i. Men skeendena och personerna i den här boken var riktiga.
En och annan Wikipedia-artikel efter utläst bok visar på den stora sanningshalten i den här boken, och det var inte utan att jag stundtals satt och var skitförbannad på vad som hände. Att de var så pigga på att döma Dreufys nästan uteslutande för att han var jude... Antisemitismen i den här boken gör riktigt ont att läsa, och det är sorgligt att just den känns så högaktuell igen.
Romanen är skriven på ett sätt som gör att jag snabbt kom in i den, och den var bitvis thriller-spännande så att det var svårt att lägga den ifrån sig. Visst kunde det ibland vara svårt att hålla isär vem som var vem och vad de olika dokumenten var, men det där lärde jag mig hyfsat snabbt. Jag upplevde inga problem med att hänga med i skandalerna, om jag säger som så.

Jag tyckte mycket bra om "En officer och spion" och gav den betyget 4/5.
Boken har även blivit film, i regi av Roman Polanski. Går på bio just nu.

fredag 24 juli 2020

Frankenstein-Dagens



Låt: Baserat på vad jag läser - "Frankenstein" med Editors. Videon är lite släbbig, så du ser den på egen risk.
Outfit: Kjol från Monki, t-shirt från H&M. Om jag gillar Coca-cola? Ja.
Smink: Nej.
Nagellack: Är mellan lack just nu, för att jag inte kan bestämma mig.
Doft: Nej.
Smycke: Ringarna. Var så pass länge sedan jag hade örhängen att jag är lite rädd för att försöka sätta i några. Risken finns ju att öronhålen växt igen.
Klocka: Min bonusmormors bordsur som står och tickar i min bokhylla. Lite mer än året sedan hon lämnade oss.
Läser: Läste ut "En officer och spion" av Richard Harris tidigare idag. Börjar läsa "Frankenstein" av Mary Wollstonecraft Shelley. Och så såklart "Lady Susan & other works" av Jane Austen. Kommer börja på "Sanditon" imorgon, som var boken hon arbetade på vid sin död.
Frukost: Chiapudding med jordnötssmak och hallon. Alltså peanutbutter and jelly. Samt så klart te.
Fika: Te och en liten glass.
Middag: Pizza. Med deg och sås av E. En av de godaste pizzorna någonsin.
Pryl: Silikonplåster. Ska visst hjälpa ärrläkningen så de inte ska vara så framträdande. Eftersom jag har fyra (egentligen fem, men två är på rad) nya operationsärr på benet, så tänkte jag hjälpa dem på traven att bli lite bleka.
Motion: Sjukgymnastikövningar. Ska till fysioterapeuten igen på måndag.
Kvällsnöje: Beror lite på. Antingen en film, eller så läser jag lite mer.
Att tillägga: Bjussar på en extra bild idag också. Kallar den "Solkatt" av uppenbara anledningar. Han ligger ofta bredvid mig när jag är i biblioteket.

torsdag 23 juli 2020

What I eat in a day #29 - Kan själv!

Nog för att jag visste att det var ett tag sedan jag dokumenterade min kosthållning för dagen, men oktober? Det är ett ganska långt tag, det.

Jag har inte varit mycket i köket sedan jag bröt benet, helt enkelt för att det är jobbigt att stå på mest ett ben, och för att det är besvärligt att kryckhoppa mellan kökets olika stationer - samt att det är väldigt svårt att bära grejer när händerna är fulla av kryckhandtag. Men ju mer rörlig jag blir, desto mer kan jag hjälpa till, och till och med ordna till vissa saker helt själv. Eftersom jag trivs med att dona i köket, laga mat och baka (även om E nästan helt tagit över all bakning i huset), så är det något av en befrielse att kunna laga till mitt eget te, även om jag kan behöva hjälp med att transportera tekoppen till önskad destination.
Igår var jag med och lagade mycket av maten jag fick i mig. Frukosten gjorde jag helt själv! Yay! Det gäller att glädja sig åt de små framstegen - också.


Frukosten bestod, för en gångs skull, av gröt. När älskade maken hjälpt mig med frukosten har jag inte varierat den så mycket, utan ätit i stort sett samma som honom varje morgon, för att inte krångla till det. Och han äter inte gröt...
Vanlig havregrynsgröt, med mina favorittoppings kanel, banan, pumpafrön och lönnsirap. Halvvägs in i portionen kom älskade maken med en skål nyplockade hallon från trädgården, så det hamnade sådana i gröten också. Till det te som vanligt, den här morgonen English breakfast med mjölk.


Lunchen bestod av grillad korv, rätt och slätt. Min med ketchup och sötstark senap. Korvbrödet har E bakat, och är helt ärligt det godaste korvbrödet jag har ätit i hela mitt 49-åriga liv. Jag hade kunnat äta en korv till, men de tog slut, så jag lät mig väl nöja med en nektarin till efterrätt, som jag inte tog kort på.


Älskade maken målar lite detaljer i huset på sin semester, och har hjälpt mina föräldrar med en sak den här veckan. Jag tyckte det var dags för gofika för att visa min uppskattning, så jag delade min half baked från Ben & Jerry's med honom. Till det kaffe. Så det här blir ett inlägg utan en enda kopp Earl Grey-te, för jag drack inte skojigare än vatten efter det här.


I Icas kyldisk på grönsaksavdelningen finns det grönsaksbiffar. Vi bestämde oss för att prova dem igår, och de var riktigt goda. Min är blomkål/ost/broccoli, men jag smakade även på älskade makens med spenat/ost. I vanliga fall gillar jag inte spenat, men den var så bra kryddad att jag hade kunnat äta den med. Faktiskt tyckte vi alla att "biffarna" var goda och kan tänka oss att äta dem igen. 
Till biffarna åt vi ugnspotatis, lite grönsaker och en örtsås gjord på lite kryddor samt örter från trädgården som jag blandade ner i creme fraishe.


Jag avslutade dagen med en stunds läsning och en liten skål jordnötter. Vatten i vattenflaskan. Hade vi haft det hemma hade jag hellre druckit ett glas vitt vin till, men som sagt, i hade inget hemma. Kanske att jag hellre hade ätit chips också, men jordnötter funkar väl det med.

Nu ska jag läsa vidare i boken som syns på bilden. Har hunnit halvvägs och nu börjar det bli spännande på riktigt.

onsdag 22 juli 2020

YouTube-favoriter

Jag är troligen inte den enda i Sverige (eller världen) som just nu slukar videos på YouTube i en rasande takt. Och det finns massor att välja på utifrån tycke och smak. Jag följer en hel del kanaler, och det här inlägget skriver jag för att tipsa om några av dem. Först tänkt jag göra en serie av det och dela upp dem i kategorier, men orka. Vi kör de jag blir gladast av när det kommer en ny video, oavsett kanalinriktning.

The Domestic Geek, eller Sarah Lynn Cauchon, uppdtaerar sin kanal ett par gånger i veckan. Då alltid med recept som ser lekande lätta ut att göra, och jag har lagat flera av hennes recept genom alla de år jag följt henne. Sedan är det alltid trevligt med någon som hälsar en med frasen "Hello lovelies!" i början på varje video. Hon är en fena på ordvitsar också. Så pass att om du avskyr sådana kanske du ska hoppa över den här kanalen, för det är minst en i varje video - oftast fler.



Fairyland Cottage drivs av en irländska som alltid tackar för att jag väljer att dela min tid med henne. Hon uppdaterar varje söndag med videos om hållbart och att leva i samklang med naturen. Allt från skönhetsknep till städning, recept och pyssel du kan göra själv. 
Ibland dyker det upp överraskningsinlägg med stillsamma ljud. Som en bäck i skogen, eller naturen som vaknar vid en soluppgång.



Food52 är en amerikansk site med mat som tema, precis som en kan tro av namnet. Det är massor av olika kockar som kockar på den här kanalen, och ibland är det små skolor om sådant som kan vara bra att veta om en huserar i ett kök. Ibland är det genious recipies, med just geniala recept som har kommit på det där lilla extra. Ibland Big Little recipies med mycket smak på få ingredienser, och ibland bara gott i största allmänhet.
Uppdaterar flera gånger i veckan.



Om jag bara skulle tipsa om en vegan i det här inlägget, så skulle det vara Sadia och hennes Pick Up Limes, men jag kommer tipsa om fler veganer. Jag är ju inte vegan själv, funderar inte ens på att bli vegetarian, men jag tycker att det är spännande och gott med veganskt och vegetariskt, så det är inte dumt att få inspiration. Sadia är dessutom utbildad dietist, så här känner jag mig i trygga händer. Kanalen har så klart stort fokus på mat, men ibland dyker det upp andra videos, om resor, inredning, mindfulness och allt som händer i ett liv.
Uppdaterar då och då.


En annan glad vegan är Nisha som har kanalen Rainbow Plant Life. En omskolad jurist som nu tipsar om god mat. Hon delar gärna med sig av inspiration från det indiska kök hon växt upp med. Så klart god mat i överflöd, gärna i en instant pot - som jag inte har någon. 
Bli inte förvånad om hon börjar dansa när hon lagar mat, eller häller upp ett glas vin åt sig själv mitt i alltihopa.
Uppdateringar varje vecka, men lite olika dagar.


Beatrice Caruso har en ganska ny kanal, men hon kom snabbt upp i över 100.000 följare - varav jag är en. Den här kanalen är inte för alla, för Beatrice kanal handlar om hennes mål att gå ner i vikt. Jag behöver själv gå ner en massa kilon, så jag ser henne som inspirerande. För det här är en tjej som bjuder på sig själv och har ett smittande skratt. Ofta gör hon olika utmaningar, som att dansa varje dag i en månad, eller springa en kilometer om dagen. 
Veckovisa uppdateringar, jag tror hon hade bestämt sig för måndagar.


Det är tur för mig att Nyangsoop ofta har engelsk text på sina videos. Inte för att jag egentligen behöver veta vad det står, för det här är en kanal jag började följa för att den är visuellt vacker. Jag tror att hon bor på landet i Sydkorea, men jag är inte helt säker. Det är mycket mat här, ofta i för mig lite underliga kombinationer, och mycket natur och trädgård. Och en väldigt söt katt som heter Taco. 
Kanalen är en "tyst" kanal. Inget tal förutom bakgrundsljud, ibland inte ens musik. 
Uppdaterar lite då och då.

Shirinatra är en ordlek på Shirin - som har kanalen -  och Sinatra. Här är det vintage och vintageinspirerat för hela slanten. Många söta klänningar blir det.
Ofta lookbooks i olika stilar, men också outfits med inspiration från de stora stjärnorna från förr, som Audrey Hepburn, Grace Kelly och Marilyn Monroe. 
Jag hittade den här kanalen via tutorials för håruppsättningar, och stannade kvar för charmen.
Uppdaterar varje helg.


En annan vintageispirerad kanal är den som drivs av Rachel Maksy. Här samsas allt från heminredning till intrikata kostymer inspirerade av det mesta. Starbucks, Star Wars, hobbitar, gamla reklamplanscher - you name it. 
Ibland prövar hon olika hårstilar, ibland lär hon ut olika hårstilar. Ibland färgar hon håret. Ibland syr hon en klänning eller tre. Allt i sällskap av sin ständige följeslagare Frodo - som är en hund. Mindre ofta får vi se katten också, som jag inte kommer ihåg vad den heter.
Uppdaterar varje fredag.


Och till sist Morgan, som jag precis har börjat följa. Hon gör videos som handlar om att försöka njuta i nuet - även om det inte alltid är lätt. Mycket natur och vackra interiörer, och ofta med gästspel från pojkvännen Landon och hunden Roo. 
Morgan läser mycket och ofta, och det var genom hennes timslånga "Read with me" som jag hittade henne. Nästan varje dag sedan dess har jag läst i sällskap med henne och hennes spellista med klassisk musik. 
Jag har följt henne så pass kort tid att jag inte riktigt vet hur hennes videoschema ser ut, om hon ens har något, men jag tror att hon uppdaterar varje helg.

tisdag 21 juli 2020

Bujo till augusti

Jag kan tycka det är lite tur att det känns som att tiden går ganska fort just nu, trots att det egentligen är ganska tråkigt det mesta. Det verkar inte ens bli något "Årets slott" för mig och älskade maken, för det slott vi planerade att besöka är stängt och flera andra slott också. Samt såklart att jag har brutit benet, och även om jag numera kan och får belasta benet och gå på det, så gör det ibland bra ont ändå och svullnar och är allmänt besvärligt. Men kanske. Sommaren är ju inte slut än.
Augusti till exempel är ju i allra högsta grad sommar. Och nu när jag har gjort klart mina sidor i min bullet journal för augusti, så kan jag ju passa på att visa dem.


Ofta har jagen plan när jag ska göra mina sidor, men den här gången hade jag inte det. Helt still i lilla knoppen. Bestämde mig för att kika ner i washitejps-samlingen och bestämma mig från den. Hittade en tjusig tejp som ska föreställa en himmel, eller om en vill bara en marmorering.
Jag valde att matcha den med blågrönt, grönt och en ljus bränd orange och blev faktiskt fånigt nöjd med resultatet. 
Inleder månaden med en kalenderöversikt precis som vanligt. Använder sällan den här, men den är kul att ha ändå, som ett titelblad i en bok eller så.


Sedan följer som vanligt budgetsidan och sidan för lästa böcker och använda nagellack. I augusti hoppas jag på att kunna leda yogaklasser igen. Vårterminen fick ett snöpligt slut där när benet gick av. Därav den lilla "kassaboken" nere i hörnet, för där håller jag ett öga på yogakassan. 


Nästa uppslag innehåller avprickningssystemet för månadens bok, vanekollen och min "en rad om dagen". Jag vet vilken bok jag kommer läsa, men jag har inte skrivit in den än. För då måste jag be någon hämta den åt mig och ibland vill jag inte känna mig så hjälplös/tjatig. Det är en geopolitisk bok, så mycket kan jag avslöja.



Jag visste såklart redan att mina veckouppslag med en vecka på två sidor var något av ett slöseri på sidor. Så i augusti (lagom tills det händer mer grejer) bestämde jag mig för att ge varje vecka en sida istället. Det kan ju bli färgglatt och roligt ändå, som synes. Jag är inte helt klar med de sista två veckorna, men ville passa på att visa hur jag gör när månaden slutar med bara någon dag in på en ny vecka - jag skriver helt enkelt in den i sista veckan. Fler än två dagar brukar dock bli att jag gör ett överlappande veckouppslag.

Sådär ja, nu kan jag ta det lugnt en månad eller så, tills det är dags för september. 

måndag 20 juli 2020

"Påfågelsommar" av Hannah Richell

Årets bok är ett pris som Bonniers bokklubbar står för men som vanliga läsare röstar fram kandidater och vinnare till. De brukar presenteras på Bokmässan i Göteborg, så hur det blir med den saken i år är inte lätt att veta. Jag brukar hålla koll på nominerade och så, men i år har jag inte en aning eftersom jag  förra året blev besviken på vinnaren och därför tappade sugen 2020. Däremot vet jag att "Påfågelsommar" av Hannah Richell var nominerad 2019, men vann inte då. Så klart. Jag har haft boken på min önskelista på Adlibris länge, men gav mig till tåls till pocketsläppet innan jag kastade mig över den. 

Bildkälla Goodreads

Lillian lever i ett olyckligt äktenskap med den äldre Charles. Hennes stora glädje finns hos styvsonen Albie, som hon älskar. Till det ståtliga godset Cloudsley på den engelska landsbygden, där familjen bor, bjuds den lovande konstnären Jack in för att måla ett rum i huset. 
60 år senare återvänder Maggie till Cloudsley för att ta hand om sin farmor, dån åldrade Lillian. Året innan flydde hon från ett kärlekssvek, och det är med viss bävan hon återvänder till byn där hon växte upp. 

Jodå, det här är en bok med två olika tidslinjer, som har vissa beröringspunkter. Ofta kan jag störa mig på det här med tidslinjehopp, men här fungerar det väldigt bra. Jag tänker knappast på att de sker, för de händer så självklart. Sakta men säkert får vi veta vad som hänt i de båda kvinnornas liv och hur deras olika beslut påverkade inte bara dem, utan även folk runtomkring dem. 
Det är en fin berättelse vi får här, om två kvinnors kärlek - inte minst till varandra.

Det är ett bra flyt i texten och jag tyckte att den var väldigt lätt att komma in i och att läsa vidare i. Jag trivdes i de här kvinnornas sällskap, och hejade på dem.
Boken är lite av en romance utan att för den skull innehålla många av de typiska romanceinslagen. Mer en kärleksberättelse med spännande inslag. För mitt i alla blomsterfester och kricketmatcher finns det ett inslag av en hemlighet. Stängda rum, mystiska händelser. Ett hus i visst förfall som ruvar på tragiska minnen. Det känns lite som en gotisk roman à la "Jane Eyre" ibland, så det är ju trevligt att det förekommer läsning ur sagda bok i den här. Och en och annan parallell till den boken finns också här. Inget som märks om en inte läst "Jane Eyre", men jag som gjort det kände igen mig.

Jag tyckte om "påfågelsommar" en hel del, och gav den betyget 3,5/5.

fredag 17 juli 2020

FredagsFilmen: Snowpiercer

En film jag har haft på min vill se-lista ett tag är "Snowpiercer". Jag har hört mycket gott om den och ofta sett den på listor över sevärda filmer som många missat. Sedan är min älskling Tilda Svinton med i den också. Och Chris Evans. Så när vi hittade den att streama på Viaplay så valde vi en filmkväll igår.

Bildkälla Blockbuster

I ett försök att sänka Jordens temperatur och förhindra klimatförändringarna går något fel och hela världen fryser till is. Allt liv på planeten dör, utom den människospillra som färdas ombord på tåget Snowpiercer. Ett självförsörjande tåg som reser jorden runt år efter år.
I första och andra klass lever de i överflöd, men i de bakre vagnarna är livet ganska eländigt. Förtrycket och orättvisorna bubblar i de bakersta vagnarna och ett uppror är nära. Det gäller att ta sig längst fram i tåget, till motorn.


Vi såg den alltså igår och jag tyckte ärligt talat inte att den var så värst bra. Det blev lite för mycket av att bara gå uppför i tåget och stöta på den ena orättvisan efter den andra. Samtidigt fanns det vissa scener som var briljanta, och som på så sätt fick bära hela filmen.
Tänkvärd förvisso, men i mina ögon på sin höjd "okej". Inget jag behöver se om, med andra ord.

torsdag 16 juli 2020

Tomma grejer i juli

Jag har tömt en del sedan sist, och det är bara massor av favoriter här som jag redan har fyllt på med nytt av. 
Fyra förpackningar sopsorteras som plast, en som pappersförpackning och en får separeras i glas och plast.


Atrix. Intensive protection cream. 
Min favorithandkräm, men det vet ni nog redan vid det här laget. Klämde ut det sista ur den bredvid sängen, och bytte ut den mot en annan som snart är urkramad.
Betyg 5/5

The Ordinary. 100% plant-derived squalane.
Skulle jag bara köpa en enda produkt från The Ordinary så skulle det nog bli den här. Oturligt nog tappades just den här flaskan i golvet så att glaspipetten gick sönder. Tur i oturen var att den ändå nästan var slut och att det lilla som var kvar lätt kunde flyttas över i den nya flaskan som så klart stod redo på badrumshyllan.
Betyg 5/5

Helosan. Fotsalva.
Kan vara världens mest osexiga fotsalva, men jag älskar den ändå. Har inte velat ha fötterna så masserade senaste tiden, eftersom det gjort ont i samband med mitt benbrott. Och det syns på hur torra och tråkiga fötterna blivit utan den. Nu när obehaget att klämma fot återigen har förvandlats till mer av ett behag, är jag dock igång på det igen och vi har gjort slut på en tub och bytt den mot en annan. 
Betyg 5/5

N.A.E. Naturale Antica Erboristeria. Shampoo bar. Repairing. Dry hair.
Kärleken till denna schampotvål består. Har så klart en ny i duschen. Och en till som väntar efter det. Vill ju inte riskera att stå utan...
Betyg 5/5

Ica. Ekologiskt certifierad dagkräm. Oparfymerad.
Vem kunde ana att jag skulle hitta en ny favoritdagkräm på Ica av alla ställen? Inte jag. Men det gjorde jag. 
Betyg 5/5

Depend. Nagellackremover. Supersnabb.
Det här vet ni vid det här laget. The one and only.
Betyg 5/5

onsdag 15 juli 2020

"Normala människor" av Sally Rooney

Precis som alla andra i världen väljer jag att läsa Sally Rooneys bok "Normala människor" den här sommaren. I mitt fall för att jag gärna vill se tv-serien (finns på SVT Play) och jag allra helst ville läsa boken denna serie är baserad på först. Och eftersom jag läst ut boken nu kan jag börja titta på tv lite när jag vill.

Bildkälla Goodreads

Connell och Marianne har växt upp i en liten stad på Irland. Han är populär, hon rik men utan vänner. De börjar prata med varandra, snart inleder de ett sexuellt förhållande och lika snart gör de slut. En tid senare möts de båda igen på universitetet i Dublin och nu är rollerna de motsatta - Marianne är populär och Connell sluter sig inåt.

Jag börjar med att säga att jag fortfarande vill se serien.
Däremot tyckte jag inte att den här boken var värst fantastisk. Jag har lite svårt för det där med att folk inte gör en så enkel sak som att prata med varandra, och här saknas det kommunikation i övermått. Det känns som att  ungefär allt mellan Connell och Marianne bygger på att de hela tiden missförstår varandra. Där klarnar det upp sig så småningom, men att vara tydlig hade kanske kunnat vara en bra idé redan från början. 
Connell och Mariannes relation är egentligen väldigt fin, det är bara det att de inte riktigt pratar med varandra. Om vad de vill, vad de upplever, var de kommer ifrån. Så kanske inte så konstigt att det går som det går i vissa fall.

Boken är uppbyggd i kapitel som rör en viss tid. Vi börjar med ett datum och gör sedan tidhopp framåt till nästa kapitel. Sedan kan kapitlen i sig blicka tillbaka till tiden däremellan, men det är stort fokus på det som händer i kapitlets nu. Jag gillar det här upplägget. Det ger en tydlig tidsbild (såklart) och att vi i varje kapitel också byter mellan Connells och Mariannes synvinkel gör att vi får del av bådas historia och syn på det hela. Boken är också lättläst och i mitt fall snabbläst. Det enda som gjorde att jag ibland hakade upp mig i läsningen var att det saknades tecken i dialogerna. Jag är van vid talstreck eller citattecken i dialoger, men här fanns inget sådant. Det betydde att jag ibland inte förstod att en dialog inletts, och att jag stundtals hade svårt att hänga med på vem som sade vad.

Boken är ingalunda dålig, men jag hade vissa saker som jag tyckte lite mindre om. Det var sådant som tyvärr drog ner betyget lite för mig. Inte fantastisk, men bra för det.
Mitt betyg på Sally Rooneys "Normala människor" blev 3/5.

tisdag 14 juli 2020

Bloomsbury's Modern Classics

Det här blir nog första och sista gången jag gör en lässammanfattning på en bokkollektion. Sådana kommer ju inte värst ofta, och då räknar jag absolut inte bokserier, för i dessa dagar verkar det inte som att det ens går att skriva ensamstående böcker. Särskilt inte inom fantastiken. Ibland störigt - ibland helt underbart.
Nåväl, det här är ju inte en serie, utan en kollektion. 10 böcker som det brittiska förlaget Bloomsbury sålt massor av och 2017 valde att göra en samlad (och limiterad) kollektion av med nya fina och matchande omslag.

Jag kom över den här serien av en slump. Jag ville läsa Madeline Millers bok "The song af Achilles" och tyckte mig ha hittat en sjusärdeles snygg variant av den. Det var först när jag höll den i min hand som jag insåg att den var del av den här serien. Det fanns några andra böcker i serien som jag direkt blev intresserad av att läsa, och där någonstans blev det en fix idé i mitt huvud - jag skulle läsa hela serien. Även de jag på pappret kanske inte var jätteintresserad av. Jag bestämde mig för att ha läsning av Bloomsbury's Modern Classics (BMC) som ett projekt under 2020, både att införskaffa och läsa. Jag hade läst två av böckerna innan 2020 började, så jag kanske hade hållit på än om det inte varit för det.

Vad är det då som gör att just de här böckerna fått status som moderna klassiker? Jag har faktiskt ingen aning. Överlag tycker jag det är vanskligt att kalla någon bok alls för en klassiker om den är yngre än mig och bevisligen har överlevt tidens tand, och jag tror minsann att ingen av de här böckerna är äldre än 1990-talet. Blivande klassikerstatus kan ju också diskuteras, men i viss mån är ju det där en smaksak. I den här kollektionen hittade jag böcker som överraskade mig med hur pass mycket jag tyckte om dem, men även några som överraskade mig med att inte leva upp till förväntningarna. Och bara en som jag fullkomligt älskade.



Som kanske anas av bilden här ovan så var det alltså första boken ut i denna kollektion, "The song of Achilles" av Madeline Miller, som blev min absoluta favorit. Eftersom jag älskade den så pass mycket så hoppades jag såklart att övriga böcker skulle hålla samma klass som den, men inte. 5/5
Redan med bok två ,"Jonathan Stange & Mr Norrell" av Susanna Clarke, blev jag lite besviken. Inte alls vad jag hade hoppats på, och alldeles för lång för att hålla mitt intresse uppe hela vägen. 3/5
Desto trevligare hade jag det med Donna Tartts "The little friend" som faktiskt gjorde mig så pass sugen på författaren att jag snart läst alla tre av hennes långa romaner, jag har bara "Steglitsan" kvar, och den ligger i olästa högen just nu. 3,5/5
I  mars hade jag "The suspicions of Mr Whicher" av Kate Summerscale som månadsbok, och här märks för första gången att det inte är någon rim och reson på vad som valts in i denna kollektion. "Mr Whicher" är nämligen en så kallad true crime, och handlar om ett mord som begicks 1860. Mycket intressant, men absolut inte en roman som jag först trodde den här kollektionen enbart bestod av. 4/5
Samma månad hann jag också läsa ut "The kite runner" av Kahled Hosseini. En vacker och samtidigt tragisk bok. 4/5
En annan bok som överraskade mig var "Snow falling on cedars" av David Guterson. Dels för att den var spännande, men mest för sin finstämdhet och för att den väckte känslor hos mig och jag tänkte på den länge efteråt. 4/5
Minst sugen av alla böckerna i kollektionen, var jag på att läsa "Restless" av William Boyd. En spionthriller kändes inte riktigt som min grej helt enkelt. 3/5
Jag tyckte språket var väldigt vackert i "The English patient" av Michael Ondaatje, men handlingen tyckte jag var sisådär. Alltför hoppig för min smak, och kanske lite för mycket om att desarmera bomber. 2/5
"Fugitive pieces" av Anne Michaels var ännu en bok som överraskade lite. Jag var egentligen ganska osugen på att läsa den, för jag är lite trött på andra världskriget just nu, och i den här serien finns det fyra böcker som på något sätt berör det kriget, och jag lyckades läsa dem i en följd. Jag tyckte den var ganska fin dock, även om jag inte tyckte jättemycket om den andra delen som kändes så skild från den första. 3/5
Sista boken ut blev "Eat pray love" av Elizabeth Gilbert. Den hann utgå från förlaget i den här utgåvan innan jag hade köpt den, men jag hade tur och hittade den på eBay, för annars hade serien inte blivit komplett och det hade ju varit tråkigt för mig. Å andra sidan var den inte värst bra, så jag hade egentligen lika väl kunnat vara utan att läsa den. 2/5

En blandat kompott alltså, där många av böckerna har filmatiserats. Till och med true crime-boken "The suspicions of Mr Whicher" blev det visst en kortlivad deckarserie av. Där ser man.
Jag är glad att den här kollektionen kom i min väg för dryga året sedan, för jag har läst flera bra böcker enbart för att de var med här som jag kanske hade missat annars. Upptäckt en eller annan författare jag vill läsa mer av, och hittat en jag kommer undvika. Och lärt mig en del om oväntade saker på kuppen. 

Men en sak har jag stört mig lite på med den här kollektionen. Bokryggarna har färgade streck i olika färger, och de kan en göra en tjusig regnbåge med. Varför är det då så många blå böcker? Varför ingen gul? Eller rosa? Stör mitt tunggung en aning.

måndag 13 juli 2020

Soundtrack of my life



Irene Cara - Flashdance... What a feeling

First when there's nothing
But a slow glowing dream
That your fear seems to hide
Deep inside your mind

All alone I have cried
Silent tears full of pride
In a world made of steel
Made of stone

Well I hear the music
Close my eyes
Feel the rhythm
Wrap around
Take a hold of my heart

What a feeling
Being's believing
I can have it all
Now I'm dancing for my life

Take your passion
And make it happen
Pictures come alive
You can dance right through your life

Now I hear the music
Close my eyes
I am rhythm
In a flash
It takes hold of my heart

What a feeling
Being's believing
I can have it all
Now I'm dancing for my life

Take your passion
And make it happen
Pictures come alive
Now I'm dancing through my life

What a feeling

What a feeling 
(I am music now)
Being's believing 
(I am rhythm now)
Pictures come alive
You can dance right through your life

What a feeling 
(I can really have it all)
What a feeling
(Pictures come alive when I call)
I can have it all 
(I can really have it all)
Have it all 
(Pictures come alive when I call)
(Call, call, call, call what a feeling)
I can have it all 
(Being's believing)
Being's believing 
(Take your passion)
(Make it happen) 
Make it happen
(What a feeling) 
What a feeling

lördag 11 juli 2020

"Eat, pray, love" av Elizabeth Gilbert

Sista boken ut i Bloomsbury's Modern Classics. Det betyder att jag är klar med ett av årets läsmål. Ursprungsplanen var att läsa en bok i månaden i serien, men vissa månader har jag hunnit med fler så jag blev klar lite snabbare än vad jag trodde. 
Sista boken i serien fick jag jaga lite i just den här utgåvan, eftersom den plötsligt inte fanns att få tag på längre från förlaget. Som tur var hittade jag den på eBay, annars hade serien inte varit komplett, och jag hade blivit sur.
"Eat, pray, love" av Elizabeth Gilbert alltså. Någon sorts memoarer som spänner över ett år. Har blivit film med Julia Roberts, som jag inte sett.

Bildkälla Goodreads

Efter en uppslitande skilsmässa och efter att ett annat förhållande spruckit, beger sig Elizabeth Gilbert ut på en resa för att försöka hitta sig själv. Hon bestämmer sig för att spendera ett år med sig själv och fyra månader vardera i Italien, Indien och Indonesien. Här försöker hon lära sig finna en balans i livet och hon söker även efter Gud. Det här är hennes berättelse om det året.

Till att börja med - det är svårt att tycka om en bok, särskilt om det är memoarer, när jag kommer på mig själv med att tycka mer och mer illa huvudpersonen själv. Hon är helt oförmögen att se sitt eget privilegium, sin egen roll i hur hon hamnade där hon hamnade. Jag tycker hon känns rätt så självgod. Se hur jag offrade allt! Se hur jag gav och gav och tog av mig själv (som att önska i födelsedagspresent att ens vänner och bekanta ska hjälpa till att bekosta ett hus åt en (1!) fattig människa) och lade upp mig själv på ett altare för att göra alla lyckliga. Är jag inte fin? Är jag inte fantastisk? 
Alltså, nej. Jag köper inte det. Vi får inte veta varför eller på vilket sätt hennes äktenskap sprack. Bara att det var bittert och att det går att gnälla över det i 350 sidor, även långt efter det att hon "förlåtit" honom. Gräv lite i din egen trädgård, vännen.
Jag tycker att gnälla, älta och vara pilsk skulle vara en bättre titel på den här boken. Eller varför inte: En privilegierad Manhattan-prinsessa gnäller över samma sak i tre olika länder som börjar på I. 
På slutet zonade jag ut när hon än en gång beskriver hur hon sitter och tar in all smärta hon känner. Ska säkert vara jättefint (igen) men jag blir mest irriterad. Det är ett sabla tjat om hennes spruckna äktenskap och pojkvännen hon måste lämna för att förhållandet inte var bra, och det här speglar sig i hela boken - fram tills hon träffar en man som hon kan ge sig hän åt. Då blir det tyst om de där andra plötsligt.
Delen som utspelar sig i Indien, där hon spenderar fyra månader på ett ashram, var för mig en repetition i den yogiska filosofi jag läste under min utbildning till yogalärare. Jag har även en massa jag vänder mig mot i det här avsnittet. Bara att hin pratar om "sin guru" hela tiden. Jag är lärd i en yogaskola som hävdar att tiden för gurus är över, för att det är så lätt att det byggs en kult annars (vilket ändå skedde till ganska stor del även i "min" yogaskola, eftersom folk är dumma i huvudet och inte vill tänka själva). Det är inte alls svårt att googlesöka för att få reda på att så är fallet även den här gången. Allt kämpande med mantran och meditationer känns också så tillkrånglat att jag liksom baxnar lite. Gör det bara. Men nej, fröken perfekt måste få alla rätt för att känna att hon duger. *suck*
Och i Italien äter hon en och annan pizza, men mest är det ett jädra tjat om David. 

Jag får inte ut ett enda dugg ur den här boken. Faktiskt så önskar jag författaren dit pepparn växer när jag avsluar boken. Eller som jag sa: "Jaha. Det här var ju inte så värst bra". Och så började jag ranta ännu mer än vad jag redan gjort.
För vissa är säkert den här boken en fantastisk berättelse om en resa inåt. För mig blev det mest tradigt. Jag har läst sämre böcker, och till en början tyckte jag bitvis att det var riktigt bra. Men jag orkar inte med Liz ego som strömmar genom hela boken. Jag jag jag jag jag. 

Mitt betyg på "Eat, pray, love" blev 2/5. En väldigt svag tvåa. Jag lämnar bara halvpoäng, men den är nog närmare 1,75 egentligen.

fredag 10 juli 2020

FredagsFilmen: Joker

Riktigt så sen är jag inte att jag precis har sett "Joker", jag har bara inte kommit mig för att skriva om den förrän nu. Filmen var rätt så omskriven redan innan den hade premiär. Dels för att Jokern som roll har en tendens att alltid bli omskriven, dels för att det här är en film som handlar om en skurk. Kanske den mest berömda skurken av de alla?

Bildkälla Tallenge store

I Gotham bor komikern Arthur Fleck. Han lider av mental ohälsa, bland annat en åkomma som gör att han börjar skratta vid de mest olämpliga tillfällena. Samhället ser ner på Arthur och förlöjligar honom, något som driver honom till bristningsgränsen och ställer honom öga mot öga med sitt alter ego - Jokern.


Det här är en ganska mörk berättelse, så klart, med några oväntade vändningar här och där. Joaquin Phoenix belönades med en Oscar för sin tolkning av Jokern, och den var väldigt välförtjänt. 
Har du inte redan sett den är det här mitt tips till kvällens fredagsmys. Hur mysigt det nu är att se en person bli än mer galen kan vi kanske diskutera en annan gång.

torsdag 9 juli 2020

Fish are jumpin'-Dagens




Låt: "Summertime" från Porgy and Bess. Med ungefär vem som helst.
Outfit: Byxor (gamla) och top (utgått) från H&M.
Smink: Icke.
Nagellack: Crown jewels från a England.
Doft: Sjukhusparfymfri.
Smycke: Ringarna.
Klocka: Min Rosefield i rosédoublé. 
Läser: "Lady Susan & other works" av Jane Austen som månadsbok, jag är på Juvenilerna just nu. Och så "Eat, pray, love" av Elizabeth Gilbert.
Frukost: Te och Es hembakade hasselnöts- och valnötsbröd med ost på.
Fika: Kaffe och chokladbit hemma hos svärmor. Hälsade på då hon har det långtråkigt efter sin höftledsoperation nyligen. Efter ett halvårs fördröjning...
Middag: Grekisk paj med tomat och oliver. Färskost, bröd och brödpinnar till det.
Pryl: Kallelse. Var idag på röntgen och uppföljande läkarbesök och jag får börja belasta! Jag kan gå steg! Jag kan stå! Jag vågar gå i trappor!  Fortfarande svullen, och det är klart att det gör lite småont, men jag får äntligen börja röra mig lite mer normalt. Hurra!
Motion: Innan jag visste att jag fick belasta så var det en väldigt jobbig hoppenad (hoppande promenad) på kryckorna från bilen till röntgen. Möjligen svettas jag fortfarande... Och så sjukgymnastikövningarna så klart.
Kvällsnöje: Sista två timmarna av förlängda versionen av "Sagan om de två tornen". Vi har LotR-maraton här hemma, men delade upp film två i tvenne delar för jag skulle till sjukhuset rätt så tidigt idag och hade inte riktigt lust att sitta uppe till midnatt och titta på film.
Att tillägga: Jag är så glad idag att jag bjussar på en bonusbild. Jag kallar den "Ska du ta det där kortet någon gång eller?".
 

onsdag 8 juli 2020

Mid-year book freakout 2020

Äntligen! Har vi kommit in i andra halvan av detta skitår, anno 2020. Och jag har läst massor av böcker, fler än vad jag trodde faktiskt. Jag är bara fem böcker bort från att nå mitt läsmål jag satte upp på Goodreads vid årsskiftet, och det känns det som att jag kommer nå inom kort. 
Alltså har jag en massa böcker att "freaka" över, i denna lilla kombo av läsning och listor som jag gör för fjärde året nu.

Bildkälla Goodreads


Bästa bok hittills under 2020?
Jag har läst massor av fyror, men bara två femmor hittills. Ändå är det inte en av de där femmorna som jag tänkt på mest i efterhand, utan en fyra. "The hate u give" av Angie Thomas känns dessutom högaktuell just nu, i samband med Black Lives Matter-protesterna. Den här boken ger en inblick i det, och är rekommenderad läsning från min sida till alla.

Bästa  uppföljare hittills?
Jag har läst tre uppföljare till andra böcker hittills i år, och av de gillade jag "Wayward son" av Rainbow Rowell bäst. Eller kanske "Vengeful" av V.E. Schwab? ... 
Någon av de två.

Ny utgivning du inte hunnit läsa än, men som du verkligen vill läsa?
"Balladen om sångfåglar och ormar" av Suzanne Collins. Prequel till "Hungerspelen". Jag var supersugen på den innan den kom ut och trodde jag skulle köpa den asap, men just nu känner jag att jag kan vänta lite.
Men läsa den ska jag.

Ny utgivning du ser mest fram emot under andra halvan av 2020?
Det har gått rykten om att del tre om Simon Snow skulle komma senare i år, och är det så så ser jag väldigt mycket fram emot den. Nu tror jag inte det, för Rainbow Rowell är aktuell med en annan bok i höst. Annars vet jag att del tre om syskonen Montague av Mackenzi Lee kommer i december. Jag älskade första boken, tyckte sådär om den andra och kommer såklart läsa även bok tre, "The Nobleman's guide to scandal and shipwrecks".

Största besvikelse?
Att en bok jag minns från min ungdom och älskade då, skulle visa sig vara genomusel vid omläsning i vuxen ålder, Ja, jag tittar på dig, "Allt och mer därtill" av Jaqueline Briskin.

Största överraskningen?
Jag tror inte jag har blivit så värst överraskad i år, ärligt talat. Kanske över att jag lyckats hålla en så pass hög lästakt, när så mycket verklighet pockar på min uppmärksamhet.

Ny favoritförfattare?
Vill läsa ungefär allt av Rainbow Rowell nu, så...

Senaste litterära förälskelse?
Tyrannus Basilton Grimm - Pitch, Baz kallad. Från Rainbow Rowells böcker om Simon Snow.

Bildkälla Goodreads


Senaste favoritkaraktär?
Troligen Victor från V.E. Schwabs Villians-serie. För han är en ganska komplex karaktär, som känns lite opålitlig sådär. Annars brukar det bero på vilken bok jag för tillfället läser.

Bildkälla Goodreads


En bok som fick dig att gråta?
"The hate u give" av Angie Thomas.

En bok som gjorde dig glad?
Trevor Noahs memoarer "Frukten av ett brott" skrattade jag en hel del åt. Rolig och viktig på samma gång.

Vackraste bokomslaget hittills? 
Bloomsbury's Modern Classics bjussar på en massa fina omslag. Men om jag tar dem utom tävlan (för att jag inte kan välja) så gillade jag mycket omslaget till "Dracul" av Dacre Stoker och och J.D. Barker. Mest för att det har en cut out och omslaget liksom fortsätter när en öppnar boken. Syntes hyfsat bra på min Instagram.

Vilka böcker behöver du läsa innan året är slut?
De vi väljer i Plejaderna. Annars har mina läsmål i år varit små. Att läsa alla Bloomsbury's Modern Classics, och där är jag på den sista boken just nu. Att läsa Donna Tartts böcker, jag har "Steglitsan" kvar. Och att förhoppningsvis läsa någon mer Jane Austen. Annars är det fritt fram för läsöverraskningar.

tisdag 7 juli 2020

Junis bokhög

Äntligen! Har jag bett någon (älskade maken) att bära in bokhögen från biblioteket till vardagsrummet för fotografering. Jag tror att jag totalt har spenderat 10 minuter i biblioteket sedan jag kom hem från sjukhuset och jag längtar efter att spendera mer tid där igen. Det är bara det att det varit lättare att ha benet i högläge inne i soffan.
Men nog om det, det var böcker det skulle handla om. Nämligen de åtta jag läste ut i juni, i ordningen uppifrån och ner.


"Fugitive pieces" av Anne Michaels. En bok som tar sin avstamp i andra världskrigets fasor. Handlar mycket om sorg. Andra delen drog ner betyget för mig, som hamnade på 3/5.

"Min historia" av Michelle Obama är precis det som titeln antyder - Michelle Obamas memoarer. Från uppväxten i Chicago till flytten ut ur Vita Huset. Inte så värst mycket politik, och ibland lite långtråkig. Betyget blev 3/5.

"Wayward son" av Rainbow Rowell är bok två om Simon, Baz, Penelope och Agatha. Den här gången på roadtrip i USA. Bok tre kommer kanske, möjligen, eventuellt senare i år. Hoppas det. Betyget blev 4/5 och "Wayward son" blev också junis favoritbok.

"Miss Jean Brodies bästa år" av Muriel Sparks tyckte jag inte om. Den var ganska kort vilket var anledningen till att jag läste ut den. Tyckte inte om en enda av karaktärerna och tyckte riktigt illa om Miss Brodie herself. Betyget blev 1,5/5.

"Everything everything" av Nicola Yoon kändes som en passande bok i dessa tyder av självisolering. En rar kärlekshistoria som jag gav betyget 4/5.

"Den hemliga historien" av Donna Tartt trodde jag skulle bli sista boken att läsas ut i juni. Jag hade fel. Den här var nämligen betydligt mer lättläst och vardagligt spännande än vad jag trodde den skulle vara. Återigen blev betyget 4/5.

"The Five" av Hallie Rubenhold var min månadsbok i juni. Handlar om kvinnorna som föll offer för en av världens mest berömda mördare, Jack the Ripper. Men här är det Polly, Annie, Elizabeth, Kate och Mary Anne som får berätta sin historia. Betyget blev ännu en gång 4/5, och är även den av favoritstatus.

"Edenbrooke" av Julianne Donaldson är en historisk romance som hade behövt lite mer research. Blev osugen på att läsa mer av författaren på grund av det. Gullig kärlekshistoria däremot, om än med lite väl många hinder och lite väl förutsebar. Och detta virvlande. Betyget fick ändå bli 3/5.

Just nu går det lite trögt med läsningen, men jag är i varje fall på gång med att läsa den siat boken från Bloomsbury's Modern Classics, så ett av årets läsmål är snart avklarade. Tror inte jag kommer upp i åtta böcker i juli dock. Men en vet aldrig, underligare saker har ju hänt.

fredag 3 juli 2020

"Edenbrooke" av Julianne Donaldson

Jag blev sugen på att läsa lite historisk romance igen, och då jag hört fina saker om "Edenbrooke" och den fanns i billig pocket så slog jag till. En nätt liten bok, som blev den sista jag läste ut i juni.

Bildkälla Goodreads

Sjuttonåriga Marianne Daventry är olycklig. Hennes mor dog i en olycka för ett år sedan, och hennes far skickade då henne att bo hos sin mormor i Bath. Mariannes tvillingsyster Cecily bor hos en kusin i London och fadern själv har begett sig till Frankrike. Marianne blir glad då hennes syster Cecily bjuder in henne att spendera några veckor på godset Edenbrooke. Cecily har nämligen bestämt sig  för att gifta sig med arvtagaren till godset, och det Cecily vill ha får hon också. Marianne ser besöket som en chans att få komma bort från Bath, som hon vantrivs i, och att komma ut på landet igen och kanske få möjlighet att virvla. 

Boken är inte ens 300 sidor lång, och egentligen alldeles för lättläst för att det skulle ta mig fyra dagar att läsa den. Men det tog emot. Det märks så väl att det här är en modern bok satt i en historisk miljö, på ett irriterande sätt. Folk uppför sig på ett sätt som känns milt sagt underligt för den tiden, som att krypa ihop i en fåtölj med fötterna under sig. Möjligen ensam, men absolut inte i ett samtal med en man. Mycket av det som jag irriterar mig på är sådant som hade kunnat tas reda på med en googlesökning eller två, och lite läsande av Wikipediaartiklar. Eller kanske en enda bok av Jane Austen, som författaren ändå jämförs med. Säkert enbart på basis av att boken utspelar sig 1816. Och fråga mig inte ens om Mariannes virvlande. Är säkert meningen att det ska vara charmigt, men jag tycker enbart att det blev larvigt.
Själva kärlekshistorien är däremot ganska gullig, och det är roligt att se hur känslorna växer fram mellan Philip och Marianne (inte så värst förvånande). Sedan att det ska läggas en massa underliga hinder i vägen blir ju mest jobbigt. Missförstånd, självförnekelse och en sablans kidnappning. Jag tror jag smäller av.

Nåväl. Helt tråkigt hade jag inte, särskilt inte bokens sista halva. Mitt betyg blev 3/5, men det är en svag trea.