När jag låg på sjukhuset så var min dagskvot av den här boken det enda jag orkade läsa på en dag, och de 12 sidor jag föresatt mig att läsa lyckades jag sällan läsa i ett svep. (Idag är det för övrigt prick en vecka sedan min operation.) En kan lugnt påstå att jag var rätt så trött och omtöcknad... 12 sidor brukar inte ta en hel dag att läsa, så att säga. Trots detta lilla avbrott så har jag ändå läst boken med stort intresse - så klart. Det här är ämnen som jag tycker är superintressanta.
 |
| Bildkälla Goodreads |
I början av 1890-talet blev det bestämt att Chicago skulle vara värd för en Världsutställning. Utställningen skulle öppna 1892 för att fira 400-årsminnet av Columbus "upptäckt" av Amerika. Daniel H. Burnham och hans team med arkitekter fick den tillsynes omöjliga uppgiften att på några få år uppföra en helt ny stad i staden, som skulle representera inte bara Chicago eller USA, utan hela världen.
Samtidigt flyttar H.H. Holmes till Chicago. En bedragare som lyckades lura till sig pengar, varor, tjänster och förmåner från de som hade oturen att väcka hans intresse. Han var även gift med flera olika kvinnor under olika namn, och han tvekade inte att döda för att främja sin framgång och stilla sin blodtörst. Han byggde ett hotell i närheten av utställningen där många unga kvinnor försvann spårlöst under tiden utställningen var öppen. I hotellet fanns dolda rum, lufttäta valv och krematorieugnar.
Jag som alltid hyst en fascination för mördare i allmänhet och seriemördare i synnerhet, tycker såklart att kapitlen om H.H. Holmes är de intressantaste, men jag tog även till mig om arbetet med att uppföra och utföra utställningen - den som till viss del möjliggjorde Holmes brott. Jag trodde inte arkitektur eller landskapsarkitektur, uppförande av byggnader, statyer, parker och världens första pariserhjul skulle kunna väcka mitt intresse, men det gjorde det. Alla dessa turer inför att uppföra de olika paviljongerna, brådskan med vilka de skulle upp, och de faror det medförde. Det blev riktigt spännande emellanåt att se om de skulle nå sina mål och få till en succé.
Men det är ändå något särskilt med att försöka ta sig in i psyket på en så pass känslokall och hänsynslös människa som Holmes. Han framstår verkligen som den djävul han själv ville framställa sig som i sina erkännanden. Hur morden gick till går förstås inte att veta så här långt efteråt, men Larson gör sig kvalificerade gissningar utifrån vittnesmål från den tiden, vad vi idag vet om personer med liknande psykopatiska drag, och de resurser och metoder som Holmes verkat föredra. Dessa står noga berättade i den utmärkta källförteckningen, som även innehåller författarens egna tankar kring vissa avsnitt i boken. Den här källförteckningen gillade jag mycket.
Är det någonting som jag tycker saknas i den här boken så är det bilder. Jag hade gärna velat veta hur utställningen såg ut, men det enda jag får är omslagsbild, ett fotonegativ på bokens insida, samt några få bilder på Burnham och Holmes allra sist i boken. Det var en sådan avsaknad på bilder att jag faktiskt blev förvånad. Mycket går att googla sig fram till, men jag känner att bilder hade gjort min läsupplevelse större.
På det stora hela tycker jag dock att det här varit en spännande bok att läsa. Det var såklart Holmes som lockade mig från början, men det var aldrig så att jag längtade bort från kapitlen om utställningens utförande. Stort plus för slutkapitlen som berättar hur det gick för samtliga huvudpersoner i den här boken.
Jag gav "Djävulen i den vita staden" betyget 4/5. Med bilder hade det kanske blivit ännu högre.
