 |
| Bildkälla Goodreads |
Caroline arbetar på franska konsulatet i New York efter en avslutad Broadway-karriär. Hon träffar fransmannen Paul, som redan är gift. Vid krigsutbrottet återvänder han till Frankrike, och blir arresterad. Caroline börjar nu en kamp för att hitta honom och hjälpa till så mycket hon kan i det krigshärjade Europa.
Kasia är 16 år när Tyskland invaderar hennes hemland Polen. Hon tar små uppdrag för motståndsrörelsen, som leder till att hon blir arresterad och skickad till Ravenbrück, det enda koncentrationslägret för enbart kvinnor.
Herta är nyutbildad läkare som drömmer om en framtid som kirurg. I Hitlers Tyskland anses dock kirurgin vara till för männen. Hon söker en läkartjänst i Ravensbrück och får den.
"Skönhetens väg" är baserad på verkliga händelser och verkliga personer. Bokens Herta är Herta Oberhauser som efter kriget dömdes till fängelse för sina brott mot mänskligheten. Bland annat de operationer som utfördes i lägret för att simulera stridsskador.
Kasia fanns inte på riktigt, men är baserad på ett av Herta Oberhausers offer. Och Caroline fanns i allra högsta grad, och engagerade sig djupt i de så kallade kaninflickorna (för att de hade förstörda ben så att de hoppade fram och för att de var försökskaniner) och att de skulle få upprättelse.
Boken är intressant och gripande. Jag känner hur jag blir djupt engagerad i Kasias öde, som är det som känns mest i den här romanen. Romanen tog dock sin början i ett intresse för Caroline Ferriday, och det märks. Jag är av åsikten att om en bok är baserad på verkliga personer så kan en gott hålla sig till deras verkliga liv. Så är inte fallet här. Författaren väljer att ge Caroline ett kärleksintresse som inte fanns på riktigt, och den romansen kändes mest störande. Det hade varit intressantare att veta Carolines vekliga motiv för att hjälpa till i efterkrigseuropa, än någon soppa till romans som ändå aldrig lyfter. Överlag känns de inblandade kärleksrelationerna ganska platta. Jag känner aldrig att de ger mig något, utan i mina ögon hade de gärna kunnat bli bortredigerade. Överlag tycker jag att boken känns för lång. Det är som att författaren vill ha med många detaljer och flera av bihandlingarna leder ändå ingen vart så då förstår jag inte riktigt varför de är där.
Perspektivet i boken växlar mellan de tre olika kvinnorna Caroline, Kasia och Herta, och det är jag helt okej med. Däremot blev det lite störande när ett kapitel slutade i cliffhanger och jag var tvungen att läsa två kapitel om andra personer innan jag fick en lösning på sagda cliffhanger. Ofta hade jag då andra cliffhangers i stället... Det splittrade berättarsättet gjorde också att jag hade svårt att hålla ordning på persongalleriet i periferin. Jag tappade flera gånger bort vad både Carolines och Kasias väninnor hette, och då blev det till att tänka till lite extra för att få ordning på berättelsen.
Det här var saker jag reflekterade över redan innan jag hade min egen sjukhusvistelse, och när jag låg på sjukhuset läste jag i stort sett inget alls. Det kändes lite sådär att läsa om kaninflickornas hemska benoperationer precis efter att ha genomgått benkirurgi själv.
Jag har suttit och gråtit över den här boken, och blivit väldigt berörd emellanåt. Vissa skeenden kändes lite mer än andra, av helt personliga skäl. Men om jag ställer mig lite utanför och tittar på den här boken så inser jag att det saknas något för mig. Det griper inte helt tag i mig, och ofta tycker jag mest att boken blir lite långrandig.
Mitt betyg på "Skönhetens väg" blev 3/5.
Det visar sig att "Skönhetens väg" ("Lilac girls" på engelska)är den första boken i en serie (eller duologi). Bok två heter "Lost roses", kom ut förra året och finns än så länge inte utgiven på svenska. Den utspelar sig under första världskriget, är även den baserad på verkliga händelser och handlar visst mycket om Carolines mamma. Jag ska inte påstå att jag längtar jättemycket efter den, men det finns så klart en möjlighet att jag kommer läsa även den i framtiden. Ska bara komma över min tröttma över böcker som utspelar sig under krig...
