Jag har redan talat om att jag för två veckor sedan klev ner dumt från trappan och stukade mig och hade ont.
Det visade sig att jag inte alls hade stukat mig. Jag hade brutit något. Och i tisdags, två veckor senare nästan på minuten, så skulle jag upp på en cykel. Den där lilla sparken en gör för att komma upp cykeln? Den räckte finfint för att bryta resten av benet. Så istället för att cykla till hunden Jackson och få gå på promenad, blev jag hämtad av ambulans.
I dessa tider av corona och covid-19 fick jag inte sällskap med mig, så jag var där helt ensam när jag fick veta att jag hade dragit på mig en multifraktur som krävde operation. Blev lite ledsen då kan jag avslöja.
Nu har jag fått komma hem igen efter min operation, och har en så kallad märgspik i underbenet, inget gips. Känns lite konstigt, men samtidigt bra att få slippa. Mycket att tänka på, med mediciner som ska tas och grejer, men jag fixar det nog.
Däremot kommer bloggen troligtvis bli lidande. Men det är som det, och så småningom är jag back on track igen. Fram till det är det högläge på benet, lära mig gå på kryckor och känna en evig tacksamhet till all vår fantastiska sjukvårdspersonal. Jag vet några jag tycker förtjänar högre lön. så att säga.
