"Magic lessons" av Alice Hoffman

Det går fortfarande inte snabbt med läsningen för mig. Helt enkelt för att jag inte alltid har lust, och då är det ingen idé att tvinga sig. Det är ju inte så att det är livsavgörande att läsa böcker, inte ens för mig som har ordet "läsare" med i min personbeskrivning.
Har lyckats läsa den tredje boken i "Practical magic"-serien. Den första om en läser böckerna i kronologisk ordning, men det gjorde ju inte jag, vilket jag möjligen ångrat mer än en gång. "Magic lessons" tar oss tillbaka till berättelsens början.

Bildkälla Goodreads

I sekler har förbannelsen vilat över familjen Owens - den som älskar en Owens ska möta ett svårt öde. Men hur uppstod förbannelsen?
Det börjar när Maria överges som baby. Hon hittas av Hannah Owens som lär henne om de magiska krafterna i örter och ord. När Maria ser alla kärlekskval som omger henne svär hon på att aldrig älska någon.
Många år senare blir hon förförd av en man och föder hans barn. Hon följer honom till hans hemort för att vara med honom, men på vägen träffar hon en annan som hade kunnat bli hennes öde om hon vågat. Hennes resa tar henne till Amerika och Salem i en tid där häxkonst inte ses med blida ögon.

Min gissning är att den här boken hade kunnat vara fantastisk att lyssna på. Den känns som att den är skriven för att högläsas och lyssnas på, snarare är att läsa den själv. Berättarrösten känns så tydligt i boken, och dialogerna är ganska få. Det ger en nästan sagolik känsla, och det kan ju vara trevligt i kortare perioder. Här känner jag dock att det bitvis blev lite tröttsamt som berättarsätt, och ibland var det till och med på gränsen till tråkigt. Det bjöd också in till en del onödiga repetitioner. Ibland fock jag lite känslan av att författaren försökte banka in vissa av boken fakta i min hjärna, för att de upprepades så många gånger, ibland helt irrelevant till var berättelsen var just då. Det var på inga sätt dåligt, men det stoppade upp mig i min läsning mer än en gång. 
Eftersom jag redan har läst två av böckerna om utspelas efter den här, så var det inga större överraskningar var förbannelsen kom ifrån. Det var däremot trevligt att få göra bekantskap med några av de tidigare häxorna i familjen Owens, och att få veta mer ingående hur det gick till när de hamnade i Salem, och varför. 

Mitt betyg på "Magic lessons" blev 3,5/5. Jag gissar att jag hade tyckt bättre om den om jag hade läst den först. Planerar att läsa om serien i kronologisk ordning. Någon gång. Men innan dess har jag en bok kvar att läsa i serien.

Augustis bokhög

Att det ligger fem böcker i den här högen beror enbart på min månadsbok och att "A poem for every summer day" sträckte sig fram till sista augusti. Läslusten har varit låg i augusti, även om jag lyckades läsa flera böcker som jag tyckte bra om. De fem böcker jag orkade med ser ut som såhär. Utlästa i ordningen uppifrån och ner.

"The body" av Stephen King är boken som filmen "Stand by me" är baserad på. Jag läste den här kortromanen för första gången redan i tonåren, och den är en av anledningarna till att jag läst så mycket Stephen King genom åren, och klassar honom som en av mina favoritförfattare. "The body" innehåller passager som jag tycker är andlöst vackra. Jag älskar inte allt med den, men så pass mycket att jag gav den betyget 5/5.

"Bokcirkeln vid världen ände" av Frida Skybäck läste jag för min egen bokcirkels skull. Den som verkligen är en bokcirkel och inte bara en dålig bok. Förvisso lättläst, men det var ungefär allt vi gillade med den. Plejadernas medelbetyg blev 1,4/5. Jag gav den en etta.

"Uppdrag Hail Mary" av Andy Weir tyckte jag väldigt mycket om. Det är mycket vetenskap, men skrivet på ett sätt som gör att det inte är svårt att hänga med. Betyget blev 5/5 och det här var också månadens favoritbok.

"A poem for every summer day" ihopsamlade av Allie Esiri. En mysig samling poesi, och det här var den tredje årstiden jag läste ut. Betygey blev 4/5.

"Vålnadernas historia" av Magnus Västerbro var min månadsbok i augusti. Finns spöken? Går det att ta reda på det? Inte spökhistorier alltså, utan en historisk skildring av spöktro som fenomen. Intressant. Betyget blev 3/5.

Plejaderna om "Bokcirkeln vid världens ände" av Frida Skybäck

På grund av omständigheter så var vi bara tre som träffades på söndagens Plejadträff för att diskutera senast lästa bok. Och på grund av andra omständigheter så byttes det bok på vägen, och träffen blev flyttad på på grund av en viss sjuka. Det var med andra ord en hel del som hände innan vi äntligen kunde ses, men så var det äntligen dags för kattungegos, gofika och massa härligt snack.

Bildkälla Goodreads

En försommardag anländer svenskättlingen Madeleine till en skånsk liten by för att praktisera i frikyrkan där. Allt verkar till en början toppen, tills Madeleine en dag plötsligt packar sina väskor och försvinner spårlöst.
30 år senare får hennes syster ett anonymt brev som innehåller Madeleines halsband. Patricia beger sig till byn för att en gång för alla försöka gå till botten med vad som hände hennes lillasyster.
Hon tar in på byns enda pensionat, Monas Bed, breakfast & books, där hon lär känna en brokig skara kvinnor som samlas för att samtala och äta av Monas goda mat. Tillsammans försöker de nysta i mysteriet, samtidigt som de tacklar äktenskapsproblem, läckande rör och den kommande sommarfestivalen.

En lättläst bok, var vi alla överens om. Det var korta kapitel, och den var skriven på det där sättet som gör att en inte behöver tänka alltför mycket som läsare - alltså går det finfint att bara ånga på utan att reflektera alltför mycket över texten. Och det var väl det positiva vi hade att säga.
När värdinnan ber om ursäkt för sitt bokval redan från början, så vet en att det inte var så lyckat kanske. Vi känner att vi har läst det här förut. Boken känns skriven efter mall, och bjussade inte på en enda överraskning. Alldeles för många karaktärer som känns helt schablontecknade. Alla som förtjänade lyckliga slut fick det - så klart. Och det givna svaret på "mysteriet" fick sin lösning. Det var en bok som hade behövt bestämma sig för vad den skulle handla om. Skulle det vara en go samling tanter som käkar bullar och slänger ur sig boktitlar? Ska den handla om ett mystiskt försvinnande som måste nå sin lösning? Ett äktenskap i kris? Skör vänskap? Och var tog boktitelns bokcirkel vägen? De bestämde sig för att ha en och att läsa "Stolthet och fördom" och sedan var det mest namedroppande av olika boktitlar för hela slanten.
Nej, om det här tyckte vi inte.

Plejadernas betyg bestod av ettor och tvåor. Medelbetyget blev 1,4/5. Mitt betyg var 1/5.

Nu känner vi tyvärr att det har blivit många dåliga böcker på sista tiden. Men när det hela tiden är den här typ av bok som förlagen vill sälja på oss som läser, så är det svårt att hitta något som inte känns rentav dåligt i slutändan. Vi kan känna att vi hamnar i ett dilemma - hur gör en för att hitta en bra bok? En som vi kan tycka om? Och inte de här mallskrivna böckerna med floskeltitlar och tråkiga omslag. Eftersom det är jag som ska välja bok till nästa gång, så har jag ett "kul" bekymmer att lösa till dess. 

"Vålnadernas historia" av Magnus Västerbro

Fullständig titel på den här boken är "Vålnadernas historia. Spöken, skeptiker och drömmen om den odödliga själen", skriven av en av mina favoriter när det gäller historiska böcker, Magnus Västerbro. I den här boken tacklar han alltså det något ovanliga ämnet om spöken genom tiderna. 
Det här var min månadsbok i augusti.

Bildkälla Goodreads

Den som hoppas på att få läsa spökhistorier kommer bli besviken. Det här är spöken sett ur ett historiskt perspektiv. Och vad är spöken om inte någon sorts kvarvarande energier från döda människor. Alltså måste vi ta en titt på det här med själen, och det är då det blir lite spännande. För har människor ens en själ? För att kunna reda ut det behöver vi titta på hur döden sett ut genom tiderna. Här kommer skilda ämnen som religion, filosofi, psykologi och naturvetenskap in. Sättet människor har sett på döden och den döda kroppen har ändrats genom tiderna, och det är rätt så spännande att titta närmare på den saken i den här boken.
Jag gillar hur den är uppbyggd. Att vi börjar i det antika Grekland och sedan jobbar oss fram till vår tid. Boken behandlar den västerländska spöktron, och om jag saknar något så är det ett österländskt perspektiv. Å andra sidan kan jag förstå att det uteslutits. Författaren själv är ju västerländsk och det är den kultur som han (och jag) växt upp med som gjort honom nyfiken på ämnet. Det österländska perspektivet skulle bli en helt egen bok (som jag gärna skulle läsa).
Magnus Västebro är duktig på att levandegöra historia sett ur det lilla perspektivet. Inte de stora slagen eller de viktiga människorna, utan den lilla människan och vad som påverkat dem. Så även i den här boken.

Mitt betyg på "Vålnadernas historia" blev 3/5.

"A poem for every summer day" av Allie Esiri

Nu när det känns som höst i luften så passar det ju bra att jag börjat läsa höstpoesi. Med andra ord är jag klar med boken "A poem for every summer day", som jag började med redan i juni. Det här blev min tredje bok med poesi för var och en av de fyra årstiderna, som samlats av redaktören Allie Esiri, så snart är jag klar med ännu ett årsprojekt. Bara tre månader kvar.

Bildkälla Goodreads

Det är samma upplägg i den här boken som i de båda andra. Varje dag har två dikter knutna till sig, en som är menad att läsas på morgonen, en för kvällen. Alla dikter inleds med en liten förklarande text om varför dikten är publicerad den dagen, eller för att presentera författaren eller temat eller stilen. Dikten kan ha hamnat där för att den behandlar något som händer/hänt just det datumet, eller för att den behandlar ett ämne som uppmärksammans en viss tid. 
Jag har valt att läsa båda dikterna på samma gång, och under sommarmånaderna kan det ha blivit vilken tid på dygnet som helst, på ett litet ungefär. Jag har inte missat någon dag i varje fall - alltid något.
Som vanligt är det en stor variation på dikterna, och jag tycker inte om vissa medan jag älskar andra. Så klart.

Mitt betyg på "A poem for every summer day" blev 4/5.