Sett på TV: Young Royals, säsong 1

Spoilervarning när jag skriver om tv.

Saker som varit svårt på sista tiden: att hålla mig till ett enda avsnitt av "Young Royals" om dagen - när jag cyklar. Och att inte kasta mig över säsong två, utan rensa paletten med resevideos från Japan i några dagar. För när jag väl har sett säsong två, så finns det inget mer att se. Jag är inte ens säker på om det kommer någon mer säsong. Jag hoppas det.
För jo. Nu har jag en besatthet igen.

Bildkälla The movie database

Efter att Prins Wihwlm varit inblandad i ett bråk, beslutas det att han ska börja på Hillerska internatet, en prestigefull internatskola dit många adliga och rika skickat sina barn sedan generationer tillbaka. 
Wilhelm blir snart vän med Simon, en elev som bor i den lilla staden i närheten av skolan, och går på Hillerska på stipendium. Klasskillnaden är stor, men kemin mellan dem är orubblig.
På internatet går även Simons syster Sara, som kämpar för att få vänner och bli accepterad av den populära klicken. August är syssling till prinsen, och Hillerskas självutnämnde ledare. Han kämpar dock med dålig ekonomi. Felice är fjärde generationen från sin familj som går på Hillerska, och hennes mamma vill gärna att Felice ska göra precis som hon gjorde, men Felice vill gå sin egen väg.

Den här serien vänder sig absolut inte till min åldersgrupp, men se om den här gamla tanten bryr sig. Det gör hon inte. För det här tycker jag så mycket om att jag får hjärtknip. Det är en fröjd att se de här unga skådespelarna tackla sina roller, och de gör det med bravur. Wilhelm och Simon är så gulliga tillsammans att jag dör sötdöden litegrann, så det var lite extra jobbigt att se säsongens sista avsnitt då allt barkade åt fanders. Jag vill så gärna att de ska kunna få vara tillsammans, men allting blir så svårt och krångligt. De är ju inte ens tillsammans längre, fastän de har så starka känslor för varandra.
Extra krångligt blev det så klart när Wilhelm plötsligt blev kronprins. Jag satt där på cykeln och sörjde ikapp med Wilhelm, men jag grinade mer för min egen brors bortgång än hans. Och August... Gissa vem jag ville slå på käften. 

Jo, jag har börjat titta på säsong två nu. Återkommer snart med den. 

Novembers utlästa böcker

Den här månaden ser bokhögen nästan ut som de gjorde förr. Sju utlästa böcker blev det. Nu har jag så klart läst poesiboken under tre månader, och månadsboken räknas så klart in här också, men fem böcker är inte illa pinkar av en trähäst det heller. Jag hade lite flyt ett tag där, men nu börjar långsamhetens lov återigen att visa sig när det gäller läsandet. Det är okej det med. Jag har nått mitt Goodreadsmål på 60 böcker (och passerat det), och har ingen bok jag "måste" läsa förrän i mitten av januari när Plejaderna sammanträder igen.
Som vanligt läste jag ut dem uppifrån och ner. Många orangea bokryggar den här månaden...

"For the throne" av Hannah Witten föll mig inte alls på läppen. Andra boken i en duologi som kändes som den kom till mest bara därför att. Upplevde den som tjatig, långsam och förutsägbar. Betyget blev 2/5

"Greywaren" av Maggie Stiefvater är nog det boksläpp jag har sett mest fram emot i år. Tredje boken i Dreamer-trilogin om Ronan och hans bröder och saker som hände när Raven-kvartetten tog slut. Jag är nöjd. Betyg 4/5, som också blev det samlade betyget på hela trilogin.

"Klara och solen" av Kazuo Ishiguro blev mitt val till Plejaderna. En science fiction med en artificiell vän (robot) som berättare. Språket kunde därför kännas lite mekaniskt ibland, och egentligen hände det inte så mycket i den här boken. Plejadernas medelbetyg blev 2,9/5 vilken var väldigt  nära min trea.

"An arrow to the moon" av Emily X.R. Pan har ett av årets finaste bokomslag. Romeo och Juliet möter kinesisk mytologi. Rätt så rörig och jag förstår inte riktigt vad boken vill. Slutet gav mig en riktigt känsla av att ha läst något i onödan, för så bra var det tyvärr inte. 2/5 blev betyget.

"Tyrannens tid" av Magnus Västerbro var min månadsbok i november. Om Sverige under Karl XII regeringstid. Mycket krig som utarmade landet, och på hemmaplan led folket, när Kalle dussin härjade runt på kontinenten. Väldigt välskriven, och vissa livsöden skulle passa fint som romanunderlag. Mitt betyg blev 4/5. Minst.

"The rules of magic" av Alice Hoffman blev min sista bok i Practical magic-serien. Märks det att jag försöker avsluta påbörjade bokserier innan årsskiftet? Som vanligt i den här serien handlar det mycket om kärlek, och den förbannelse som vilar över familjen Owens. Men också om att finna sig själv och leva det bästa liv en kan. Betyget blev 4/5. Hela serien får 3,5 i betyg.

"A poem for every autumn day" sammanställda av Allie Esiri var den sista av poesiböckerna med årstidstema för mig. En dikt till morgonen och en till kvällen, även om jag alltid läste båda samtidigt. Vissa dikter var bättre än andra, och betyget blev 3/5.

"A poem for every autumn day"

Nu är det gjort. Jag har under ett år läst dagliga dikter som följer årstiderna. Jag började i december förra året med "A poem for every winter day" och har nu läst mig vidare genom vår, sommar och slutligen höst. Och med en räv på omslaget blir det så klart bra.

Bildkälla Goodreads

Upplägget är så klart likadant som i de övriga årstidsböckerna. Varje datum har två dikter knutna till sig, en för morgonen och en för kvällen (jag har läst båda på samma gång, oftast morgonen), och inleds med en liten förklarande text om dikten, om författaren, om varför den valts till det här datumet eller något liknande. 
Det är stor variation på dikterna, och vissa tycker jag bättre om än andra. Det har varit trevligt att få göra bekantskap med så många olika dikter, från olika livsperspektiv och i olika stilar. Jag har aldrig haft tråkigt med de här böckerna.

Jag funderade ett tag på om jag skulle fortsätta i samma anda och läsa samlingarna för en dikt om dagen/natten i ett helt år, men bestämde mig för att inte göra det, då många av de dikterna är samma som i de här böckerna. Så nu har jag ingen poesi att läsa längre. Om inte... (sneglar på bokhyllan och diktböckerna där)

Mitt betyg på "A poem for every autumn day" blev 3/5. 

"The rules of magic" av Alice Hoffman

Ännu en bokserie avslutad, nu när jag läst ut "The rules of magic" som är den sista boken i Practical magic-serien. Det går att läsa seriens fyra böcker nästan i vilken ordning som helst, då de är hyfsat fristående, men jag har ångrat mer än en gång att jag inte läste dem i kronologisk ordning. Jag började med den bok som kom ut först, redan 1995 kom "Practical magic" ut, och nästa bok att skrivas var den här, och den kom ut mer än 20 år senare, 2017. Ordningen på böckerna blir lite konstig, helt enkelt, med två "huvudböcker" och två prequel-böcker. 
Magiskt har det varit i varje fall.

Bildkälla Goodreads

För familjen Owens har kärleken varit en förbannelse ända sedan 1600-talet, då Maria Owens älskade fel man.
Långt senare i New York växer syskonen Frances, Bridget och Vincent upp. Deras mamma Susanna vet att de är speciella och att de därför kan få besvärliga liv. Hon sätter upp regler för dem. Inga röda skor eller svarta kläder. Inga katter eller kråkor. Inga böcker om magi. Och viktigast av allt - bli aldrig kär.
Men när syskonen besöker sin moster Isabelle i Massachusetts där familjen Owens alltid har bott, och alltid anklagats för sådant som gått fel i staden, upptäcker de sanningen om sig själva.

De mostrar som finns med redan i "Practical magic" har alltså inte alltid bott i huset på Magnolia street, för det här är boken om den. Alla syskonen är med, så klart, men fokus ligger på systrarna i allmänhet och Franny i synnerhet. Och det handlar mycket om kärlek, och hur den förbannelse som vilar över familjen påverkar dem i hela deras liv. 
Precis som med de andra böckerna får jag den där känslan av att det här skulle vara utmärkta ljudböcker, för berättarröstkänslan är övergripande. Visst förekommer det dialog, men mycket i den här boken berättas bara, lite som en saga. Ibland kan det bli lite tradigt att läsa på det sättet, men för det mesta gillar jag det. 
Den här boken ger också en lite klarare bild över familjeträdet, som kan komma väl till pass vid vidare läsning. Om du inte som jag läste den här boken sist, vill säga.

Jag gillade den här boken rätt så mycket, och mitt betyg på "The rules of magic" blev 4/5. Samlat betyg på hela serien blir 3,5. Kanske med ett plus i kanten också.

"Tyrannens tid" av Magnus Västerbro

Månadsboken i november kan ju tyckas vara väldigt passande, då Karl XII dog 30 november 1718 och den här boken handlar om hans regeringstid. Den fullständiga titeln är "Tyrannens tid. Om Sverige under Karl XII". Ännu en förträfflig historiebok skriven av Magnus Västerbro.

Bildkälla Goodreads

Karl XII blev enväldigt kung av Sverige 1697, bara 15 år gammal, då hans far, Karl XI, dog. 1700 drogs Sverige in i krig med Danmark, Polen och Ryssland. Sålunda begav sig kungen ut på kontinenten, och det skulle dröja till 1715 innan han återvände. Bakom sig lämnade han ett land han var enväldig härskare över, inga stora beslut kunde fattas utan honom, och riksdagen tilläts inte sammanträda i hans bortavaro. Lägg där till att krig är dyra, soldater dör och nya behövs rekryteras, missväxt och svält utarmar befolkningen och pesten härjar i landet. Det var inte helt kul att vara svensk på den tiden, helt enkelt.
"Tyrannens tid" berättar om några av de människor som levde i Sverige då, och även stort om hur livet här var under en kung som inte var där för sitt folk. Om familjer som splittras, små uppror och hur svårt det var att både styra landet och leva i det.
Karl XII finns med i bakgrunden, för det är ju hans handlingar och krav som påverkar Sverige och dess befolkning, men han spelar absolut ingen huvudroll. Det finns så många böcker om honom ändå, så en till hade knappats behövs. Men livet för hans befolkning är desto intressantare, och det är det boken fokuserar på.
Vissa livsöden i den här boken skulle kunna bli egna böcker, tänker jag under läsningens gång. Till och med faktabaserad historisk fiktion. Så pass spännande tycker jag alltså att det är, och så pass fängslande skriver Västerbro om de här människorna. Det blir nästan som att läsa en roman mellan varven, då de som fått bo i den här boken känns levandegjorda, om än med snå medel.

Om du gillar historia som handlar om vanliga människor snarare än kungar, krig, slagfält och maktspel så kan jag verkligen rekommendera Magnus Västerbros böcker. Börja gärna med "Pestens år", som har människor som förekommer även i den här boken.

Mitt betyg på "Tyrannens tid" blev 4/5. Kanske till och med 4,5...