Sett på TV: "Bridgerton", säsong 2

Spoilervarning när jag skriver om TV.

Jag tror minsann jag sällar mig till skaran som tycker att säsong två av "Bridgerton" är bättre än säsong ett. Även om jag inte gillade allt, som tropen kärlekstriangel, så fanns det mycket här att tycka om. Corgin Newton framför allt.

Bildkälla Den of geek

Det är dags att lära känna det äldsta syskonet Bridgerton, viscounten himself, Anthony. En bister ung man som ser det mesta som sin plikt. Nu till exempel är det hans plikt att gifta sig och skaffa arvingar till familjens förmögenhet och titel. Hans val faller på säsongens "diamant", den unga fröken Edwina Sharma, som rest från Bombay (Mumbai) till London för att skaffa sig en bra make. Med på resan är hennes mamma, och storasyster Kate, som agerar grindvakt för alla uppvaktande herrar. Och då hon snabbt börjar ogilla Anthony Bridgerton har han många hinder att övervinna. Inte minst sina komplicerade känslor för Kate, snarare än hans tilltänkta Edwina.
Samtidigt har Lady Whistledown återigen börjat ge ut sin skvallertidning. Inte bara Eloise är besatt av att få veta vem som döljer sig bakom den anonyma skriften, utan också drottningen gör sitt yttersta för att avslöja hemligheten. 

Vi som sett säsong ett vet såklart redan vem Lady Whistledown är, eftersom det avslöjades i sista avsnittet. Nu får vi se alla (SPOILER!) Penelopes försök att dölja sitt extraknäck, till och med för sin bästa vän. Vilket så klart inte blir lätt, och till slut leder det till katastrofala konsekvenser för vänskapen mellan Penelope och Eloise.
Det förekommer en del tillbakablickar den här säsongen.Bland annat får vi här möta pappa Bridgerton, han som plötsligt rycktes från familjen och gjorde en oförberedd Anthony till familjens överhuvud. Det ger oss en ökad förståelse för Anthony som tidigare verkat lite bufflig och känslokall. Pliktkänslan mot familjen är stor, men allteftersom tiden går öppnar han upp mer och mer och visar även sina mjuka sidor. Inte bara mot familjen, utan till sist även mot sig själv.
Tyvärr är det med en kärlekstriangel, och jag tycker sådana är så väldigt tråkiga. Särskilt när en vet från början att någon kommer bli väldigt sårad, eftersom det är så uppenbart vilka som kommer bli tillsammans i slutändan. Nämligen de där som ägnar sig åt ännu en trope - fiender till älskande. Hade räckt bra med bara den. 

Har jag blivit sugen på att läsa böckerna ännu? Kanske lite. Men allra mest har jag blivit sugen på säsong tre. Kanske skulle titta på spin offen "Queen Charlotte" medan jag väntar?

FredagsFilmen: Troll

Förra året kom en film till Netflix med ett ganska ovanligt tema - Troll. Ja, sådana där sagoväsen med svans som spricker i solen. O aj aj aj aj buff, och så där. Vi tittade på den förra veckan. Underhållande, minst sagt.

Bildkälla Heaven of horror

Under ett tunnelarbete vid Dovrefjället i Norge, väcks någon ur sin tusenåriga dvala. Efter alla år i fångenskap går färden ner mot Oslo rasande fort. Paleontologen Nora blir inkallad för att hjälpa till att stoppa den jättelika varelsens framfart.

Underhållande absolut, men kanske inte jättebra. Kändes ändå kul att se en actionspäckad film med ett jättelikt monster i titelrollen. Dessutom ett så pass folkloristiskt monster som ett troll. Även om jag vill sätta " " kring ordet monster, för ärligt talat tyckte jag lite synd om den här filmens troll. 
Helt okej underhållning en trött fredag, när jag inte riktigt orkade tänka, var det i varje fall.

May the 4th be with you-Dagens

 

Är icke så här pigg och glad på riktigt idag. Sovit som en kratta och har huvudvärk. Men annars är det bra.

Låt: Temat till Star Wars, kanske.
Outfit: Svarta byxor och vinröd polotröja, båda från H&M.
Smink: orkade jag inte med idag.
Nagellack: Mabel från London Grace.
Doft: Lite rökelse.
Läser: "Killers of the Flower Moon" av David Grann är månadsboken. "Ingenting mindre än ett mirakel" av Markus Zusak läser jag ändå.
Frukost: Te och gröt.
Fika: Kaffe med mjölk, och vetelängd.
Middag: Kikärtssallad och bröd.
Pryl: Hydrokorisonsalva och ipren. Hej hudinflammation. 
Motion: Yoga, motionscykel och promenad.
Kvällsnöje: Varm dusch och tidig sänggång.
Att tillägga: May the 4th be with you. 

Böckerna jag läste ut i april

Dra mig på en liten vagn! Hela sju böcker utlästa i april! Kan bero på att det inte varit jättelånga någon av dem, två av dem till och med sådana där böcker som kan läsas på någon timme eller så. Men ändå, sju! Det var länge sedan jag hade så många titlar att sammanfatta. Så klart i den ordning jag läste ut dem.

"Synth-Kids!" av Tomas Z Westberg är en av de där snabba böckerna. Jag tillbringade några timmar i sällskap med Tomas och hans vänner under uppväxten som synthare. Hög igenkänning, och en gedigen spellista. En grafisk roman jag tyckte om så pass att den fick 4/5 i betyg.

"Den hemliga våningen" av Kelly Bowen läste jag för Plejaderna, till den enda träff hittills jag inte varit med på själv.Synd,för det hade varit intressant att höra hur snacket gick då den lyckades skrapa ihop 2,3/5 i medelbetyg. Själv gav jag den 1,5/5, såatte. Enligt mig en sådan där övertydlig bok sompresenterar sig handling så att ingenting känns spännande när det sedan "avslöjas".

"Husband material" av Alexis Hall är fortsättningen på "Boyfriend material" och tar sin början två år efter handlingarna i den boken. Inte lika bra som den första, och ibland känns det inte ens som att Luc och Oliver tycker om varandra. De ser alla i sin omgivning gifta sig och bilda familj,och känner att det kanske borde göra samma sak. Upplägget liknar det i filmen "Fyra bröllop och en begravning", så egentligen är ju inte slutet värst överraskande. Betyget blev 3/5.

"Senseis portfölj" av Hiromi Kawakami handlar om Tsukiko som i vuxen ålder blir vän med sin gamla gymnasieläsare, som hon hela tiden kallar sensei. Jag hade svårt för den här boken.Jag tyckte relationen mellan Tsukiko och sensei kändes problematisk, särskilt med tanke på att det dricks väldigt mycket, och dynamiken mellan dem känns ojämställd. Betyget blev 2/5.

"The gunslinger" av Stephen King är den första boken i Dark Tower-serien,som jag har tänkt läsa igen. Inte den bästa boken i serien,och med sitt betyg på 3/5 inte ens dan bok som ficks högst betyg i april. Ändå blev den månadens favoritbok, helt enkelt för att att den (som alltid) drar in mig i Rolands fascinerande värld. Ser fram emot också denna resa mot det mörka tornet i alltings mitt.

"The Gentleman's guide to getting lucky" var den andra snabblästa boken. En långnovell som finns inklämd mellan bok 1 och 2 i serien om syskonen Montague. Här är det Monty som brottas med alla sina starka känslor för Percy. Gullig liten bok, men du bör ha läst bok 1 för att få någon behållning av den. Gav den 3/5 i betyg.

"Konsten att skära i kroppar" av Lindsey Fitzharris var aprils månadsbok. Medicinsk historia har jag inte mycket i bokhyllan, så det här var kanske att oväntat val. Ändå intressant att få lära mig mer om Joseph Lister,som var en företrädare inom kirurgkonsten, och som vigde sitt liv åt att försöka rädda livet på de patienter han opererade. Genom att tvätta händerna, till exempel. Betyget blev 3/5.

"Konsten att skära i kroppar" av Lindsey Fitzharris

Hela titeln på månadsboken från april lyder som så: "Konsten att skära i kroppar. Joseph Lister & den moderna kirurgins födelse."
Att jag skulle fastna för en bok om medicinhistoria var ganska otippat, men den låg där och lockade i utbudet från årets bokrea, och som synes kunde jag inte låta bli. En utmärkt bok att läsa som månadsbok, tänkte jag, och så fick det bli.

Bildkälla The StoryGraph

Den som hade oturen att behöva en operation under den victorianska tiden kom sällan undan med livet i behåll. Om det var operationen i sig som tog död på en, så var risken stor att en smittades av den mystiska sjukhusfeber som härjade på sjukhus över hela Europa.
In på arenan träder så kirurgen Joseph Lister, som gjorde det till sitt livsverk att inte bara operera, utan dessutom bota sina patienter - och få dem att överleva.

Det är klart att det stundtals blir äckligt när en läser en bok om kirurgi och sjukdomar. Dessutom förekommer grafiska beskrivningar av minst ett djurförsök, så om det inte är din tekopp kanske det är en bra idé att skippa den här boken. Annars är den faktiskt betydligt mer intressant än vad jag kanske trodde från början. Så gillar jag också faktaböcker där någon tvingas kämpa lite för att nå fram med de teorier vi idag ser som så självklara. Som att det är bakterier som får sår att vara,och inte någon mystisk miasma som svävade omkring i luften. Att det kan vara en bra idé att rengöra både sina instrument och sig själv mellan patienterna, och inte klafsa omkring med blod upp till armbågarna och en allt annat än ren skalpell i näven. Inte undra på att folk dog nästan bara av att titta in på sjukhusen på den tiden. 

Trots sitt bitvis äckliga och svårbegripliga ämne, så var den här boken inte alls svår att läsa eller ta till sig. Den är skriven på ett sätt som gör den lätt att läsa, tempot känns ganska snabbt, fastän vi här får beskrivet en hel livsgärning. Hade jag varit mer intresserad av ämnet hade jag säkert tyckt ännu bättre om den. Som det var nu var jag mest glad över att läkarkonsten har tagit sig långt bort från de situationer som beskrivs här. 

Mitt betyg på "Konsten att skära i kroppar" blev 3/5.