Jag har upptäckt så fina pocketutgåvor av Haruki Murakamis böcker. Dessa har jag bestämt mig för att införliva i min bokhylla, och samlandet har redan börjat. Först ut blev "Kafka på stranden" och när jag lade upp den på Instagram fick jag uppmaningen att läsa "1Q84-trilogin", så den hamnade i kundkorgen nästa gång jag beställde böcker, och nu har arbetet med att läsa dem inletts - så klart med den första boken först.
 |
| Bildkälla Goodreads |
Aomame sitter fast i en bilkö på en motorväg i Tokyo på väg mot ett viktigt möte. Taxichauffören uppmanar henne att ta en nödtrappa ner från motorvägen och att sedan ta sig vidare med tunnelbana. Men under klättringen ner händer något, världen skiftar och Aomame upptäcker att hon inte längre är i sitt vanliga 1984, utan snarare i en parallell verklighet, som hon kallar 1Q84.
Tengo arbetar som lärare i matematik, men gör också skribentuppdrag för en litterär tidskrift samtidigt som han skriver på sina egna romaner. Hans vanliga inrutade liv blir omskakat när han får i uppdrag att skriva om ett manus som en tonårsflicka har skrivit. Arbetet med hennes text upptar snart alltmer av Tengos liv.
Boken berättas i två olika perspektiv, dels Aomames och dels Tengos. De lever sina olika liv och gör olika saker och upptäcker olika saker, men de har gemensamma beröringspunkter och det känns som att de är på väg mot ett möte.
Jag hade fått för mig att "1Q84" skulle vara en svår bok, men den var inte alls svår vare sig att komma in i eller att fortsätta läsa, snarare skulle jag säga att det gick lite oväntat snabbt att läsa den. Det är inte svårt att hålla isär de olika perspektiven eftersom de berättas i vartannat kapitel. Karaktärerna känns grå hela bunten, alla har de konstiga saker för sig och den magiska realismen är tydlig genom texten. Jag kan känna efter ett tag att det är väldigt mycket tuttar och sex, nästan som en sorts fixering. Jag har tänkt på det förut när jag läst Murakami, det är sådär så jag funderar på om det är han som är lite... hmmm... överentusiastisk, eller om det är en kulturell skillnad, eller om det är översättningen som gör det. Hur som, så får det mig ibland att känna mig bortkopplad från texten. Jag behöver pausa ögonen från alla bröst i tajta tröjor och allt knullande, helt enkelt.
Ändå är det något som hela tiden driver på och får mig att läsa vidare, för det är ju inte dåligt direkt - bara inte till 100% i min smak hela vägen (men när är det det å andra sidan?). Jag känner dock att det här är en berättelse i tre olika böcker, för slutet på den här första boken känns inte alls avslutad, bara som en början. Och jag blir inte klok på vart vi är på väg, min nyfikenhet är väckt, och jag gissar att bok två snart är i min hand den också.
Mitt betyg på den första "1Q84" blev 4/5.
