För några år sedan läste vi "Life after life" (Liv efter liv) i Plejaderna, och jag tyckte mycket om den. Därför blev jag glad när det visade sig finnas en kompisbok till den, "A god in ruins", som handlar om Ursulas lillebror Teddy.
 |
| Bildkälla Goodreads |
Teddy Todd är stridspilot under andra världskriget, med många bombflygningar över Tyskland på sin meritlista. Efter kriget gifter han sig med sin barndomskärlek och lever med henne i Yorkshire. Men det är svårt att släppa taget om upplevelserna från kriget, frågan är om det ens går.
Ärligt talat hade jag svårt för den här boken. Jag upplevde att den var svår att komma in i och jag hade bitvis så tråkigt att jag somnade ifrån boken. Särskilt den första halvan var jobbig, med sin hoppande tidslinje och ett evigt beskrivande om bombflygningar. Det händer liksom ingenting, samtidigt som saker händer. Det var ett långsamt och liksom luddigt tempo i boken.
Precis som i "Life after life" är det ingen rak tidslinje här. Vi går tillbaka flera gånger. Hoppar från barndomen till tiden efter kriget och sedan tillbaka till kriget. Inte ens inom de daterade kapitlen håller sig texten till "sin" tid, utan blickar både bakåt och framåt. Med ett stort och bitvis förvirrande persongalleri gjorde det att jag upplevde läsningen som ganska rörig.
Ungefär halvvägs in i boken lyckades jag dock få ett någorlunda grepp om boken, och jag kände att det här kanske inte var så dumt trots allt. Sedan kom slutet.
Jag hade hört talas om en stor twist i boken, och jag anade vad den kunde vara men hoppades att jag hade fel. Jag hade inte fel. Det lämnade mig med en känsla av meh. Varför läste jag ens den här boken om den nu skulle sluta som den gjorde?
På plussidan är att det känns väldigt verklighetsförankrat, och det märks att det ligger mycket research bakom boken. Som en ren skildring av livet som stridspilot under brinnande krig så är den säkert utmärkt, men tyvärr stannar ju inte boken där.
Så nej. Det här uppskattade jag inte. Betyget på "A god in riuns" blev 2/5.
