Bokcirkelträff i pågående pandemi - ute på en altan, påpälsade till tänderna, med massor av te och absolut inte glass på menyn. Kan avslöja att jag inte är på topp idag, att sitta och frysa gör så med en. Så trots att diskussionerna var heta igår så var det ändå i kallaste laget. Tycker jag.
Boken som avhandlades var "Stål" av Silvia Avallone. En verklighetsnära Italiensk roman.
 |
| Bildkälla Goodreads |
Francesca och Anna är bästa vänner - för alltid. De växer upp i samma fattiga kvarter i skuggan av stadens stålverk och drömmer om att kunna ta sig bort. Kanske till ön Elba som de kan se från hyreskomplexet de bor i. De är på gränsen mellan barn och vuxna, i sina växande trettonåriga kroppar. En väg bort eller en väg till förbannelse.
Det här är inte en feel good. Det är en stundtals väldigt jobbig text om ett par flickors uppväxt i ett fattigt Italien präglat av sexism och en underordnad kvinnoroll - kort sagt ett patriarkat. De är måhända inte medvetna om att det är i ett patriarkat de lever, men de ser ju hur männen i deras omgivning behandlar sina kvinnor - med förakt. Enda sättet att ta sig fram är att vara snygg, för då kanske en man tittar på dig, men samtidigt är det absolut ingen fördel att vara snygg för då får du inte vara ifred.
Det är pappor som slår, män som håller på med kriminella saker, unga män som knarkar för att orka både jobba långa skift på stålverket och festa hela nätterna, och pojkar som inte kan förmedla sina känslor.
Det är kvinnor som tar lugnande mediciner för att orka bli slagna (för utan en man är du ingenting), kvinnor som kanske egentligen vill skilja sig mes som om och om igen förlåter sin make, kvinnor som låter sig utnyttjas för att åtminstone synas för en stund, och flickor som kanske helst vill kyssa andra flickor.
Det blir konflikter i sådana miljöer, och dessa drabbar våra huvudsakliga karaktärer Francesca och Anna ganska hårt. De är tretton år när boken tar sin början, fjorton där den slutar, och under detta år får de gå igenom mycket - både roliga saker men kanske mest väldigt tragiska saker. En väg ut kan vara utbildning, men det ska visa sig att inte heller det alltid är lätt, särskilt inte om ens bästa vän inte går i samma klass. De har sin stabilitet och trygghet hos varandra snarare än hos sina familjer, och när de skiljs åt så går det illa.
Vissa delar av boken är direkt obehagliga att läsa, och det är en stor triggervarning för sexuellt utnyttjande av barn här. Redan första sidan bjuder på en ganska obehaglig scen som gränsar till att vara incestuös. Frågan uppstod hos mer än en av oss om det var en pedofilibok, för vissa scener var väldigt obehagliga. Som ett förhållande mellan en trettonåring och en tjugotreåring... Hon är ett barn!
Boken är dock väldigt välskriven. Vissa avsnitt kunde kännas lite röriga, men oftast gick det snabbt att reda upp vems blick vi såg scenen från. Och när det inte var lika lätt kände vi att det kanske var meningen.
Det här var en bok jag hade väldigt svårt att sätta betyg på. Den är välskriven, och jag uppskattade den, men jag tyckte inte om den alls vid flera tillfällen. Jag tyckte den var jobbig att läsa, helt enkelt för att ämnet var jobbigt. Å andra sidan så satt den här boken kvar i mig länge, och jag har tänkt på den flera gånger sedan jag läste ut den. Det må vara tragiskt, men det är väldigt bra berättat. Att tycka om något behöver inte alltid vara förknippat med en varm känsla, kom vi fram till. Fast jag vet inte om jag verkligen tyckte om den, eller om det bara är så att jag kan se att det här är bra litteratur.
Betygen hamnade på skalan mellan 2,5 och 4, medelbetyget blev 3,5/5. Jag landade till slut på betyget 3/5.
